Förbud mot reklam i radio och TV

Motion 1985/86:kr215 Lars Werner m. fl. (vpk)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen

1985/86:Kr215

Lars Werner m. fl. (vpk)
Förbud mot reklam i radio och TV

För närvarande pågår en aldrig tidigare skådad teknisk utveckling och
omstrukturering inom masskommunikationsområdet. Den berör i allra
högsta grad televisionens framtid. Den tekniska utvecklingen styrs i hög grad
av gigantiska, transnationella företag. Demokratiskt inflytande över utvecklingen
saknas. Svårigheterna ökar att demokratiskt styra verksamheten, och
vi ställs inför nya stora problem då det gäller att värna vår nationella kultur
och slå vakt om våra kulturpolitiska ambitioner gentemot krafter som i första
hand är ute efter att tjäna mesta möjliga pengar.

I denna situation blir Sveriges Radio-TV:s framtida ställning en av våra
absolut viktigaste kulturpolitiska frågor. Vänsterpartiet kommunisterna
kommer med all kraft att värna och söka ytterligare stärka SVT:s ställning
som ett public service-företag, slå vakt om dess integritet och kulturpolitiska
ambitioner.

Dessa och andra frågor avser vi att återkomma till i samband med den
kommande propositionen om Sveriges Radios verksamhet. Vi vill emellertid
redan nu slå fast den stora betydelsen av att radion och televisionen förblir
reklamfri.

Den tekniska utvecklingen, tillkomsten av kabel- och satellit-TV har gjort
kommersialismens apostlar alltmer högljudda. Nu ser man chansen att
förverkliga den gamla drömmen om reklam-TV.

Tidigare motståndare till reklam-TV har börjat vackla. En del av dem har
dukat under för den massiva propaganden och blivit inbillade att det inte
längre går att värja sig mot reklamen. Med tanke på utvecklingen inom
satellit-TV-området eller med hänsyn till SVT:s finansiella läge påstås att
införandet av reklam i TV inte längre går att förhindra. Argumenten är
felaktiga och ofta byggda på ett oriktigt faktaunderlag. Alla principiella
argument mot reklam-TV kvarstår dessutom.

Det är illusoriskt att tro att reklamen inom TV skulle kunna omgärdas med
sådana restriktioner att programverksamheten inte drabbades. Reklammakarna
vill naturligtvis ha största möjliga valuta för satsade reklampengar.
Steg för steg kan reklamintressena komma att skaffa sig ett direkt inflytande
över programverksamheten. Primitiva reklamintressen slår sig in i människornas
vardagsrum. Miljoner människor utsätts dagligen för ”hemfridsbrott”.

Argumenteringen att den svenska företagsamheten skulle duka under i
satelliternas tidevarv om den inte får göra reklam för sig i den svenska
televisionen är falsk. Gällande lagstiftning förbjuder satellitreklam på

svenska. Fortfarande är det mycket få hushåll som har tillgång till satellit-TV.
Den utländska TV-reklamens effekter är av allt att döma starkt överdrivna.

TV-reklamen är inte heller gratis. Ytterst får konsumenterna betala
kalaset. Och varför då inte välja det bättre och billigare alternativet att betala
via licenserna? De svenska licensavgifterna är i jämförelse med övriga
nordiska länders avgifter låga. Licensen kostar för övrigt mindre än ett
dagligt inköp av en kvällstidning. Det finns också skäl att pröva statliga
anslag för att motverka reklamfinansiering och förbättra programkvaliteten.

Effekterna för pressen av reklam i TY kan också bli mycket allvarliga i
form av minskade annonsintäkter. Har vi att vänta massdöd bland våra
tidningar? Måste vi kraftigt höja presstödet för att hindra en ytterligare
monopolisering av pressen? De frågorna besvarar inte reklamentusiasterna.

Vi skall också vara klara över att reklam i TV fungerar annorlunda än
tidningsannonsering. Konsumentverkets chef har understrukit att TVreklamen
är mycket informationsfattigare och mer vädjar till känslorna och
därmed är sämre för konsumenterna. Informationsgraden i TV-reklamen är
mycket lägre än i tidningsannonserna.

En intensiv kampanj pågår för att luckra upp motståndet mot och bana väg
för reklam i radio och TV. Det är därför nödvändigt att stärka motståndet
mot denna utveckling. Riksdagen bör ge uttryck för att ståndpunkten om
förbud mot reklam i radio och TV alltjämt ligger fast.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda föreslås

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om förbud mot reklam i radio och TV.

Stockholm i januari 1986
Lars Werner (vpk)

Bertil Måbrink (vpk) Nils Berndtson (vpk)

Jörn Svensson (vpk) Inga Lantz (vpk)

Bo Hammar (vpk) Alexander Chrisopoulos (vpk)

Mot. 1985/86
Kr215

8