Förbud mot kreditkort

Motion 1981/82:698 Lars Werner m. fl.

Motioner

Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.

PDF
Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

12

Motion

1981/82:698

Lars Werner m. fl.

Förbud mot kreditkort

I en riksdagsdebatt i december 1979 hävdade dåvarande ekonomiminister
Bohman att kreditkortens roll - i den enskildes ekonomi och i samhällsekonomin
i stort - var positiv. Bl. a. hävdades från ekonomiministern att hushåll
med små inkomster och dåliga bankförbindelser på detta sätt fick tillgång till
betalningsmedel för att kunna göra inköp. Kreditkortshandeln liknades vid
”ett sparande i efterhand”.

Nio månader senare tvingades samme ekonomiminister göra ingrepp i den
helt fria utvecklingen av kreditkortshandeln som då ökade kraftigt. I
samarbete med kreditkortsföretagen beslutades om vissa regler för köp över
kreditkort.

Åtgärderna får ses som positiva ur konsumentsynpunkt och bör ses som
den dåvarande regeringens reträtt från en tidigare överdrivet positiv hållning
till kreditkorten.

Under tiden, mellan den i inledningen citerade riksdagsdebatten om
kreditkorten och de åtgärder som ovan redogjorts för, presenterades
konsumentverkets utredning Kreditkorten och konsumenten. De resultat
som lades fram i utredningen, larmrapporter från olika myndigheter och den
starka utvecklingen av kredithandeln över kreditkort, får anses ha spelat en
viss roll för regeringens ingrepp.

Konsumentverkets utredning visade på delvis oväntade resultat: Andelen
kreditkortsinnehavare är hög bland dem som har en ganska god ekonomi och
lever under förhållandevis goda materiella förhållanden. Mera väntade
resultat var att de ekonomiskt svaga grupperna ”spätt på” sina ekonomiska
problem genom att skaffa kreditkort. Betalningssvårigheterna var också
störst bland yngre ensamstående (ungdomar), och bland dem med låg
utbildning och låg inkomst. Det visade sig också att antalet avbetalningsmål
hos kronofogdarna minskat med ungefär samma antal som kreditkortsmålen
ökat under tiden 1975-1979, dvs. före den verkliga kreditkortsboomen och
regeringens ingripanden mot expansionen. Undersökningen som konsumentverket
gjort har sina begränsningar i tid och omfattning men kan ändå
anses visa på viktiga utvecklingstendenser.

Till detta kan läggas att kreditkortshanteringen är en samhällsekonomiskt
dålig affär, eftersom hanteringen drar till sig kapital som annars kunnat
användas för produktiva investeringar och nu i stället finansierar en ovanligt
dyr form av konsumtion. Man kan också befara att en stor del av
kreditkortshandeln gäller varor som importeras. Konsumentverkets undersökning
visade att kreditkortsinnehavarnas främsta köpområden med

Mot. 1981/82:698

13

kreditkort var ”dyra varor”, kläder och ”övrigt”. En mindre del låg på
dagligvaror och restaurang.

Från detaljhandelns sida har påpekats att anslutningsavgifter till kreditkortssystem,
serviceavgifter etc. kan kosta ända upp till 7 % av en varas pris.
En prisbelastning som måste slås ut på alla varor i butiken och på så vis
drabbar också dem som avstår från kreditkortshandel.

Den senaste utvecklingen på området är att kreditkortsskulderna spelar en
allt större roll i raserade familjeekonomier. Det meddelas att i fall då
kronofogdemyndigheterna eller överexekutor tvingas sälja villor på exekutiv
auktion, så är det i ökande grad kreditkortsskulder som till sist gjort
situationen ohållbar. Det höga ränteläget, förfallna banklån, obetalda
oljeräkningar och - ovanpå allt detta - obetalda kontokrediter fäller till sist
villaägaren. - En utveckling som på sitt sätt bekräftar konsumentverkets
rapport om att de flesta kreditkorten finns bland personer med bättre
ekonomi och goda materiella förhållanden.

Trots detta har den nuvarande mittenregeringen avskaffat de inskränkningar
som infördes i samråd med kreditkortshandeln och lämnar nu fältet
fritt för en ytterligare expansion av kreditkortshandeln. En utveckling som är
osund.

Mot bakgrund av vad som anförts i motionen yrkas

att riksdagen hos regeringen begär förslag om kreditkortens
avskaffande.

Stockholm den 22 januari 1982
LARS WERNER (vpk)

EIVOR MARKLUND (vpk) C.-H. HERMANSSON (vpk)

NILS BERNDTSON (vpk) BERTIL MÅBRINK (vpk)

EVA HJELMSTRÖM (vpk) KARIN NORDLANDER (vpk)

HANS PETERSSON (vpk)
i Hallstahammar

Motioner

Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.