Förbud mot amalgam som tandlagningsmedel

Motion 1986/87:So442 Per Arne Aglert och Barbro Sandberg (fp)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1986/87 :So442

Per Arne Aglert och Barbro Sandberg (fp)
Förbud mot amalgam som tandlagningsmedel

Redan på 1920—30-talen varnade forskare i såväl Sverige som USA för
användning av amalgam som tandlagningsmedel. På 1950-talet gjorde
professor K A Frykholm mätningar av kvicksilver som frigjorts från
amalgam. Debatten i början av 1980-talet gällde begreppet oral galvanism.
Diskussionen gällde mätbara elektriska strömmar i munhålan som ett uttryck
för att metall joner frigjordes från amalgam på grund av korrosion. Ansvariga
odontologiska och medicinska experter hänvisade dock till att det av
mätningar framgått, att mängden kvicksilver genom förångning eller korrosion
är liten och av ringa betydelse.

Begreppet oral galvanism betraktas nu som föråldrat och i stället gäller
debatten s. k. mikromerkurialism, dvs. lätt kvicksilverförgiftning som en
följd av kvicksilverånga från amalgam. Även detta har ifrågasatts av vissa
experter. Av fall som framkommit under senare tid torde det vara ostridigt
att ett antal personer visat sig ha allvarligare eller lättare besvär från sina
amalgamlagade tänder.

Kvicksilver är en av jordens giftigaste metaller. Professor Lars Friberg vid
statens miljömedicinska laboratorium är tveksam till större amalgamarbeten
på gravida kvinnor, eftersom kvicksilverånga har visat sig passera placentan,
och foster därigenom med sin större känslighet kan tänkas bli skadade. Han
påpekar också att amalgam som tandersättningsmedel knappast nu skulle
tänkas bli tillåtet på grund av den strängare granskning som för närvarande
råder. Betydligt större restriktivitet vad beträffar tandlagning med amalgam
råder i såväl Japan som USA. Sverige torde vara bland de länder som
använder mest amalgam per invånare.

Det föreligger förslag om att socialstyrelsen skall inrätta en obligatorisk
registrering av tandvårdens material. För närvarande existerar följaktligen
inga som helst kvalitetskrav på amalgamets sammansättning. Proportionerna
kvicksilver, silver, tenn och koppar har stor betydelse för amalgamets
stabilitet. På senare tid har kopparinblandningen ökat, vilket ger ett sämre
amalgam med större risk för korrosion. Tänkbart är att amalgamets kvalitet
också kan variera hos olika tandvårdsinrättningar.

Undersökningar som utförts av naturvårdsverket under 1970-talet har
visat, att laxyngel upplagrat kvicksilver till en halt på 60 gånger den
ursprungliga sedan man till vattnet satt bitar av amalgam. Munhålans
varierande miljöförhållanden med varma och kalla drycker av olika surhetsgrad
och mekaniskt tuggande måste med nödvändighet påverka amalgamet.
Det är också antagligt att människor har olika känslighet. Synlig korrosion i

amalgamplomber hos personer som samtidigt företer besvär påminnande om
kvicksilverförgiftning förekommer. Hos sådana patienter har också i några
fall två forskare vid Gustaf Werners institut kunnat visa inlagring av
kvicksilver i blodkroppar. Åtskilliga personer med mångåriga besvär har
efter sanering av sina tänder omvittnat en klar hälsoförbättring.

Överdödlighet i vissa typer av hjärntumörer hos tandvårdspersonal är
vetenskapligt fastslaget i en undersökning av professor Anders Ahlbom. Ett
statistiskt samband mellan antalet amalgamfyllningar och kvicksilverhalt i
hjärnan har påvisats av forskare vid Karolinska institutet.

Eftersom tungmetaller har visat sig påverka immunsystemet är det också
tänkbart, att vissa långdragna infektioner kan ha samband med en lätt
pågående kvicksilverförgiftning. Representanter för Tandvårdsförbundet
anser kvicksilverförgiftning från tandamalgam vara århundradets största
miljöskandal och säger sig vara övertygade om att amalgam måste förbjudas.

Den tilltagande tungmetallbelastningen i naturen på grund av ökad
sopförbränning med ofullständig rökgasrening, liksom allt lägre PH-värden i
mark och vatten, kan tillsammans med ett sämre amalgam innebära att
gränsvärden överskrids för känsliga individer och leder till sjukdomar. Med
den tveksamhet som råder om amalgamets eventuella giftverkan på enskilda
individer måste det anses oförsvarligt att detta fortfarande får användas.
Läkartidningen ägnar 18 sidor av nr 7/1986 åt kvicksilvrets och amalgamets
risker för hälsan. Meningarna går fortfarande isär, men ingen nonchalerar
helt riskerna. Om det skulle införas föreslagen registrering av tandvårdens
material och amalgam ej ännu vore tillåtet att använda, är det i nuvarande
forskningsläge troligt att amalgam ej skulle antas som tandlagningsmaterial.
Vi anser därför att bevisbördan bör ändras. Regeringen bör således pröva
möjligheten att förbjuda amalgam som tandlagningsmaterial tills det bevisats
att det är helt ofarligt för den mänskliga organismen.

Hemställan

Mot bakgrund av det ovan anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om undersökning av möjligheterna att förbjuda
amalgam som tandlagningsmedel.

Stockholm den 26 januari 1987

Per Arne Aglert (fp) Barbro Sandberg (fp)

Mot. 1986/87
So442

12