Förändring av arrendelagstiftningen

Motion 1999/2000:L502 av Dan Ericsson (kd)

Lagstiftningen om bostadsarrenden innehåller inte några
bestämmelser om att arrendatorns ekonomiska intressen ska
skyddas i samband med att besittningsskyddet avbryts.
Exempelvis vis kan arrendatorn ha uppfört byggnader eller
på annat sätt investerat stora pengar i förbättring av befintlig
bostad.

Då besittningsskyddet bryts genom domstolsbeslut bär arrendatorn risken
att helt förlora det värde som ligger i byggnaden på tomten. Någon lösen-
skyldighet föreligger inte för jordägaren enligt nuvarande bestämmelser.
Som regel går det inte att flytta byggnaden eller byggnaderna och jordägaren
kan tvinga arrendatorn att riva byggnaderna och föra bort rivningsmaterialet
vilket kan innebära en betydande kostnad.

Det är nu angeläget att lagstiftningen får en sådan utformning att bostads-
arrendatorn inte utsätts för stor kapitalförstörelse. Det finns redan vissa
bestämmelser som ålägger jordägaren att utbetala ersättning till arrendatorn,
men detta är inte tillräckligt starkt. När lagutskottet behandlade motsvarande
krav i januari 1999 avslogs propåerna med att det inte kan anses föreligga
något allmänt intresse av att främja investeringar på arrendeställen som utgör
bostadsarrende. Men det är ju inte det frågan handlar om utan om en rättvis
rättslig reglering vid arrendators frånträde.

Lagstiftningen för bostadsarrenden bör kompletteras med en bestämmelse
att då arrendenämnd eller domstol beslutar om brytande av besittnings-
skyddet, skall domstolen samtidigt uttala vilka förpliktelser jordägaren ska ta
på sig när det gäller ersättning för värdet av byggnaden eller byggnaderna på
arrendestället. På så sätt kan tvister lösas innan de ens uppstår.

Hemställan

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring i arrendelag-
stiftningen i enlighet med vad som anförts i motionen.

Stockholm den 4 oktober 1999

Dan Ericsson (kd)