Föräldrars beslut om vad som ska hända med barnen i händelse av föräldrarnas död

Motion 2010/11:C286 av Anders W Jonsson (C)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att ge föräldrar det avgörande inflytandet över vem som ska bli vårdnadshavare i händelse av föräldrars död.

Motivering

I händelse av att föräldrar till ett omyndigt barn dör är det socialsekreteraren i kommunen som har det avgörande inflytandet över vem som ska bli vårdnadshavare. Frågan regleras i 6 kap. 9 § föräldrabalken: ”Om båda föräldrarna dör, skall rätten på anmälan av socialnämnden eller när förhållandet annars blir känt anförtro vårdnaden åt en eller två särskilt förordnade vårdnadshavare.”

Det finns föräldrar som gör en muntlig överenskommelse eller till och med en skriftlig med mor- och farföräldrar, gudföräldrar, vänner eller syskon om att de vill och accepterar att gå in i föräldrarnas ställe om en olycka skulle ske. Dessa papper är, även om de är undertecknade och bevittnade, rättsligt sett helt värdelösa. Det finns inget utrymme i lagen om att ”vårdnadstestamenten” ska vara vägledande.

Praxis är att socialsekreterare som handlägger den här typen av ärenden ser om det finns några önskemål från föräldrarna och går sedan igenom hur kretsen av närstående ser ut. Flera faktorer beaktas som exempelvis geografi, jobb och ålder. Om barnen är under fem år är det endast i undantagsfall som mor- och farföräldrar kan vara aktuella, eftersom de per definition anses för gamla.

Att socialtjänsten beslutar är en rest från ett Sverige där staten alltid visste bäst. Familjen måste få återta ansvaret för barnets framtid från staten.

De personer som med mycket få undantag är mest lämpade att fatta beslutet är barnets föräldrar. De känner sitt barn bättre än någon annan och vet därför bättre än någon socialsekreterare vad som skulle vara bäst för barnet om det fruktansvärda som inte får hända ändå skulle inträffa.

Lagstiftningen måste ge föräldrarna trygghet i att veta att barnen kommer att må väl även om det värsta skulle hända. Ett beslut fattat av barnets föräldrar bör därför ges legal status och endast i undantagsfall omprövas av sociala myndigheter.

Stockholm den 25 oktober 2010

Anders W Jonsson (C)