Folkrörelsernas betydelse

Motion 2004/05:Kr370 av Anita Brodén och Gunnar Nordmark (fp)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om den insats som folkbildningen står för.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om vikten av en stärkt och säkrad position för studieförbund och folkhögskolor.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en uppluckring av bidragsregler vid sjuk- och förtidspensionering för att möjliggöra studier.1

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om översyn av vilka utbildningar vid landets folkhögskolor som skall bedömas som eftergymnasiala.2

1 Yrkande 3 hänvisat till SfU.

2 Yrkande 4 hänvisat till UbU.

Motivering

Sverige har en unik folkrörelsetradition. Många människor i vårt land har stärkts i sin demokratiska fostran samt erhållit fördjupad kunskap och bildning genom något studieförbund eller vid en folkhögskola. Kulturen har dessutom ofta haft en framträdande plats.

Studieförbundens cirkelverksamhet hade drygt två och en halv miljoner deltagare år 2003. Sammanlagt har drygt 312 000 studiecirklar med nästa tretton miljoner studietimmar genomförts. Nära 220 000 kulturprogram genomfördes med mer än 15,6 miljoner besökare/deltagare. Folkhögskolorna hade per termin sammanlagt ca 27 000 deltagare i de långa kurserna och ca 75 000 deltagare i de korta kurserna. Ca 2 800 kulturprogram har genomförts med totalt 240 000 deltagare.

Vad det gäller pedagogik och metodik, men också kursutbud, erbjuder många folkhögskolor ett alternativ som för fler människor innebär en möjlighet att finna en utbildning som ger dem goda kunskaper och färdigheter. Studieförbund och folkhögskolor ger människor tillfälle att vid olika tidpunkter i sitt liv genom studiecirklar och kurser vidareutveckla kunskaper och färdigheter. Livaktiga och dynamiska studieförbund och folkhögskolor blir därför en förutsättning för att det livslånga lärandet skall kunna bli verklighet för alla människor i vårt land.

För alla som inte fått en gedigen gymnasie- eller högskoleutbildning är det en stor förmån att kunna komplettera i vuxen ålder. Även övriga utbud på studieområdet som t.ex. studieförbundens kurser och folkhögskolornas erbjudanden om veckor, terminer eller år är värdefulla komplement. Studieförbundens och folkhögskolornas grund- och specialkurser för arbetslösa har också varit viktiga instrument. Denna studieform har dessutom visat sig vara en väl lämpad studieform för invandrare. Den gemenskap som erbjuds genom studiecirklar eller läsning vid en folkhögskola ger många möjligheter att ta vara på varandras kulturella bakgrund. För många som av olika anledningar misslyckats med tidigare studier, inte kommit ut i arbetslivet eller som bär på traumatiska upplevelser som flykting kan en ombonad och ambitiös studiemiljö som folkbildningen erbjuder ge nya möjligheter.

Människor som uppbär sjuk- eller förtidspension som ser en möjlighet att få studera bromsas i sin ambition av stelbenta regler vad gäller ersättningar. Studierna innebär i dessa fall en ekonomisk belastning och gör det för många omöjligt att studera. Detta är synnerligen olyckligt då det skulle kunna bryta en cirkel av ensamhet och utanförskap. I vårt multikulturella samhälle är dessa mötesplatser en stor tillgång för ökad förståelse och respekt för varandra. Genom studieformernas öppna pedagogik ges också stora möjligheter att utforma och påverka kursernas och utbildningarnas innehåll och utformning. De senaste årens ekonomiska situation har medfört att studieförbunden och folkhögskolorna tvingats genomföra omfattande administrativa och organisatoriska neddragningar och förändringar.

Kommunbidragen till studieförbunden har under perioden 1999-2003 minskat med nära 13 procent i jämförelse med utvecklingen av KPI. 60 % av studieförbundsavdelningarna hade 2002 underskott i sin ekonomi och 64 folkhögskolor visade underskott.

Ett problem för yngre studerande vid landets folkhögskolor är att endast 12 procent av utbildningarna av Centrala studiestödsnämnden anses vara eftergymnasiala. Det har från olika håll framförts kritik som innebär att CSN:s bedömning är alltför snäv och dessutom föråldrad när det gäller att avgöra vad som är eftergymnasiala utbildningar vid landets folkhögskolor. Det gäller bland annat musikutbildningar. För utbildningar som inte bedöms som eftergymnasiala kan ungdomar erhålla studiemedel först det kalenderhalvår de fyller 20. 18- och 19-åringar som studerar dessa kurser har rätt till studiebidrag på 950 kr och för den som inte studerar på hemorten finns möjlighet att få bidrag för boende på 1 190-2 350 kr. I övrigt får de studerande finansiera sin utbildning själv eller med hjälp av föräldrar. Avgörande för en ung människas möjlighet blir därför i många fall den egna eller föräldrarnas ekonomiska möjligheter. Det bör göras en genomgripande översyn av hur man definierar eftergymnasial utbildning vid landets folkhögskolor och vilka kurser som skall anses som eftergymnasiala.

Det finns anledning för regeringen att uppmärksamma den insats som folkbildningen står för och att dess villkor uppmärksammas och förbättras.

Stockholm den 5 oktober 2004
Anita Brodén (fp)	Gunnar Nordmark (fp)