Följdlagstiftning till äktenskapsbalken m. m. (prop.
Motion 1986/87:l131 Ulla Orring m. fl. (fp)
Motion till riksdagen
1986/87:L131
Ulla Orring m. fl. (fp)
Följdlagstiftning till äktenskapsbalken m. m. (prop.
1986/87:86)
I propositionen lämnas förslag till en lag om införande av den nya
äktenskapsbalken m.fl. förslag som behandlades i regeringens proposition
1986/87:1, äktenskapsbalk m.m.
Regeringens uppläggning av det totala lagstiftningsarbetet har inneburit
att det materiella innehållet har behandlats fristående från följdlagstiftningen.
Vi har tidigare riktat kritik mot detta tillvägagångssätt. Riksdagen har
därigenom tagit ställning till detta omfattande lagstiftningsarbete innan de
samlade konsekvenserna för bestående rättsförhållanden har kunnat överblickas.
Det mest centrala i den föreslagna följdlagstiftningen är att äktenskapsbalken
och sambolagen föreslås träda i kraft den 1 januari 1988. Den nya
lagstiftningen skall i princip bli tillämplig i sin helhet vid ikraftträdandet.
Det finns anledning att påminna om att folkpartiet i sin motion med
anledning av propositionen om äktenskapsbalken yrkade avslag på förslaget
att införa den s. k. sambolagen. Vi yrkade därvid att vissa förändringar i
stället skulle göras i nuvarande lagstiftning för att framför allt stärka skyddet
för barn i samband med upplösningen av samboförhållanden. När vi i det
följande yrkar att äktenskapsbalken skall träda i kraft ett år senare än vad
regeringen har föreslagit omfattar detta också våra förslag till förändringar av
gällande lag.
Den lagstiftning om vilken det nu är fråga berör i stort sett alla medborgare
i Sverige. Detta eftersom lagen enligt förslaget kommer att få retroaktiv
verkan i förhållande till tidigare ingångna äktenskap eller inledda samboförhållanden.
Konsekvensen av detta är att många människor kan finna det
angeläget att ompröva testamenten och äktenskapsförord. För att ge
människor möjlighet att ta ställning till den nya lagen och låta dem avgöra
huruvida de anser sig behöva förändra sina tidigare rättshandlingar är det
nödvändigt att allmänheten informeras om de nya lagarnas konsekvenser.
Det kommer vidare att behövas en omfattande utbildning i de nya lagarna för
jurister verksamma i domstolar och inom jurist- och advokatbyråer. Att
sådan information resp. utbildning kan ges är så väsentligt att äktenskapsbalken
med sammanhörande lagar inte bör träda i kraft förrän den 1 januari
1989, dvs. ett år efter vad regeringen har föreslagit. Med tanke på att det nu
aktuella lagstiftningsarbetet har bedrivits i mer än ett decennium är det svårt
att förstå regeringens motiv till att nu vilja pressa fram lagens ikraftträdande
även om detta uppenbarligen kommer att kunna leda till problem och
oönskade konsekvenser för den enskilde.
I principfrågan, huruvida lagen skall ges omedelbar tillämpning, delar vi Mot. 1986/87
regeringens uppfattning att så bör vara fallet i likhet med vad som är brukligt L131
inom familjerättens område. Det vore enligt vår uppfattning mycket
opraktiskt att låta den nuvarande giftemålsbalken och den nya äktenskapsbalken
verka vid sidan av varandra. De människor som önskar att nuvarande
principer vad gäller egendomsfördelning mellan makar eller reglerna för arv
skall gälla också fortsättningsvis kommer i allmänhet att kunna förordna om
detta genom avtal eller testamente.
Men ett omedelbart ikraftträdande förutsätter givetvis att de övergångsproblem
som kan uppkomma för enskilda människor kan lösas på ett smidigt
sätt. Utgångspunkten vid en eventuell framtida tolkning av innebörden i en
rättshandling måste enligt vår uppfattning vara att tolka vad parterna avsåg
med denna rättshandling vid tidpunkten då den ingicks.
Lagrådet har i sitt yttrande uppehållit sig kring vilka principer som bör
gälla vid de övergångsproblem som kan uppkomma. Till detta har sedan
föredragande statsrådet anslutit sig. Det som vi uppfattar som centralt
härvidlag är vad lagrådet skriver: ” att äktenskapsbalken i princip skall
slå igenom när det gäller egentlig omstrukturering av äktenskapsrätten men
att - när hinder inte möter från den synpunkten - avtal och andra
rättshandlingar som förekommit under äldre rätts tid skall bedömas utifrån
det rättsläge som gällde när rättshandlingen företogs.” Detta uttalande
kompletterat med vad vi anförde ovan angående tolkningsföreträde för vad
som kan antas ha varit parternas avsikt ger enligt vår uppfattning tillräcklig
garanti för att en mjuk tillämpning av övergångsreglerna skall komma att bli
huvudregel. Det är angeläget att detta också blir utgångspunkten vid den
framtida rättstillämpningen. Vad vi här har anfört bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna.
Hemställan
Med hänvisning till ovanstående hemställer vi
1. att riksdagen, med ändring av regeringens förslag, beslutar att
äktenskapsbalken och lag om införande av äktenskapsbalken samt
därtill hörande följdändringar i resp. lag träder i kraft den 1 januari
1989,
2. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna
vad i motionen anförts angående den framtida lagtillämpningen vid
övergången mellan nu gällande lag och den som föreslås träda i kraft.
Stockholm den 26 mars 1987
Ulla Orring (fp)
Bengt Harding Olson (fp) Kjell-Arne Welin (fp)
Barbro Sandberg (fp)
10
