Flyktingstatus för homosexuella

Motion 2002/03:Sf319 av Hillevi Larsson och Börje Vestlund (s)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att flyktingstatus för homosexuella införs i 2 § flyktinglagen.

Motivering

Begreppet flykting definieras i Genèvekonventionen och denna definition återges i den svenska utlänningslagen. Förutom det skydd som flyktingar får genom asyl finns en kompletterande skyddsbestämmelse i den svenska utlänningslagen för den som känner välgrundad fruktan för dödsstraff, kroppsstraff, tortyr eller annan omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning, eller känner välgrundad fruktan för förföljelse på grund av sitt kön eller homosexualitet.

Sverige erkänner sedan länge att detta kan förekomma och ser allvarligt på det. I Sverige är dock homosexuella invandrare en särskilt utsatt grupp vars livsvillkor har undersökts och redovisats i en studie utförd av Institutionen för socialt arbete vid Göteborgs universitet. Enligt studien kan man utläsa att utanförskapet är dubbelt för denna grupp. Kommer man ut som homo- och bisexuell riskerar personen att uteslutas från det etniska och kulturella sammanhang den lever i samtidigt som personen också är rädd för att bemötas med misstro och negativa attityder från det svenska samhället.

Detta bekräftas också av att föreningen Blattepojkarna och föreningen Blatteflickorna finns, då de just är sociala nätverk för ungdomar med invandrarbakgrund som dessutom är homosexuella.

Varför har då inget gjorts, med kunskap i bagaget, för att se till att regeringens praxisbeslut från 1998 inte blir det enda sättet för homosexuella att kunna bevisa sitt skyddsbehov. Vi tvivlar inte på att denna rättspraxis, gällande en homosexuell som genom sur place fick flyktingstatus i efterhand då man ansåg att hans handlingar (läs offentlighet) i Sverige gjort det omöjligt att återvända, är viktig och behövs. Detta beslut har dock förvridit tolkningen som utlänningsnämnden gör, där deras bedömning mycket styrs av hur offentlig personen är i Sverige. Dessutom styr medier i alltför stor utsträckning vem som får stanna, eftersom besluten beror på vilka enskilda flyktingar de väljer att lyfta fram.

Som vi sett har homosexuella då tvingats ut i offentlighetens ljus för att kunna få skydd i Sverige. Som socialdemokrater känner vi att integriteten och rättssäkerheten för dessa personer (både för dem som orkar med att utsätta sig för offentligheten och för dem som inte orkar) starkt kan ifrågasättas. Hur kan vi som samhälle ens ge signalen till personer som kommer hit i behov av skydd, ofta från statsövergrepp i hemlandet, att de måste blotta sig för hela svenska folket, och därmed för vår statsapparat, för att vi ska ta dem på allvar!

Man får inte glömma att Sverige ännu inte är ett land där homosexuella är skyddade undan hot, våld och trakasserier, vilket är anledningen till att vi inför denna grupp i hetslagstiftningen till exempel. Det kan dessutom starkt ifrågasättas om flyktingar verkligen är säkra i sitt hemland (om de avvisas från Sverige) bara för att de inte offentligt manifesterat sin sexuella läggning i Sverige eller i sitt hemland. I Iran t.ex. är homosexualitet belagd med dödsstraff. Med tanke på detta bör fokuseringen kring hur öppen man måste vara för att få asyl, tonas ner.

Migrationsminister Jan O. Karlsson aviserade glädjande nog i april i år att regeringen avser att göra förändringar i den svenska utlänningslagen, i väntan på att EU ska få igenom ett lagförslag som är lagt, så att den rättsliga ställningen i asylprocessen stärks för personer som förföljs på grund av kön eller sexuell läggning.

Den utredning som tillsattes skall presentera sitt förslag nu i dagarna och vi hoppas verkligen att den kommer fram till samma slutsats som vi, det vill säga att vi dels måste föra in homosexuella under 2 § i flyktinglagen, dels att vi på allvar måste se över bedömningen av homosexuella i världen.

Stockholm den 22 oktober 2002
Hillevi Larsson (s)	Börje Vestlund (s)