Fjällnära skogar
Motion 1986/87:Jo308 Britta Sundin (s)
Motion till riksdagen
1986/87: Jo308
Britta Sundin (s)
Fjällnära skogar
Skogsbruket i fjällnära områden har diskuterats livligt under senare år. En
stark opinion har krävt långt gående restriktioner i syfte att bibehålla de
naturvärden som det fjällnära området innehåller. Skogsbruket och den
resurs som virkesproduktionen utgör för befolkningen i dessa glesbygdsområden
är dock av en väsentlig betydelse för bosättning och överlevnad. Olika
intressen ställer olika krav på markanvändningen och dessa intressen har
skurit sig mot varandra.
Riksdagen fattade 1985 beslut om en större varsamhet vid skogsbruk i
dessa trakter både med avseende på avverkning och metoder för återbeskogningen
som vägbyggnader och andra ingrepp. Detta beslut har nu varit i kraft
under ett och ett halvt år och vi kan börja utvärdera vilka effekter det har fått.
Så mycket kan redan nu sägas att utvecklingen har varit positiv - bort från det
mest storskaliga, schablonmässiga skogsbruket. Så har t. ex. storleken på de
kalhyggen som tagits upp det senaste året drastiskt minskat i förhållande till
för några år sedan och enligt tillgänglig statistik har hyggesplöjningen - en
mycket kritiserad åtgärd - i det närmaste upphört i området.
Med anledning av de erfarenheter som vunnits är det nu enligt min mening
möjligt och önskvärt att flytta fram positionerna på några olika områden.
Det gäller för det första markägarens ansvar för återbeskogningen. Enligt
skogsvårdslagen får ingen avverkning ske utan tillstånd av skogsvårdsmyndigheten
i hela det område efter fjällkedjan som benämns svårföryngrad
skog. Skogsvårdsstyrelsen kan i samband med att tillståndet lämnas ge
anvisning om hur återbeskogningen skall ske - t. ex. markberedningsmetod
och val av plantmaterial.
Mitt förslag är att markägaren skall åläggas att i sin ansökan om avverkning
redogöra för hur en tillfredsställande återbeskogning skall ske. Han kan där
t. ex. visa på referensområden med tillfredsställande återväxt, föreslå val av
markberedningsmetod och plantmaterial. Ansvaret för ett gott resultat
kommer på detta sätt att i ökad utsträckning ligga på markägaren. Självfallet
skall skogsvårdsstyrelsens tjänstemän biträda med råd och de anvisningar
som kan behövas - särskilt för mindre markägare.
Det andra området är byggande av skogsbilvägar som i många fall varit
utsatt för en stark kritik. I riksdagsbeslutet förutsätts att statsbidrag inte
skulle kunna utgå till skogsbilvägar om det råder en påtaglig konflikt med
naturvård eller andra intressen om den aktuella avverkningstrakten. Detta
har emellertid visat sig ha vissa inte önskade effekter. Storskogsbruket kan
ofta bygga sina vägar utan statsbidrag och dessa blir då inte prövade på
samma sätt som där ägoinnehavet är mera splittrat och statsbidrag är en
förutsättning för att vägen skall kunna byggas. En vägdragning utan den
övergripande planering som ett statsbidrag förutsätter, kan också i vissa fall
medföra att vägen får en felaktig sträckning ur rationell synpunkt som kan
medföra fler och sämre vägar. För att få till stånd ett bra vägnät med hänsyn
till naturvård och andra intressen bör därför, enligt min mening, alla
vägbyggnadsföretag prövas på samma grunder som de vägar där ansökan om
statsbidrag föreligger.
De riktlinjer om ett varsamt skogsbruk som kom i och med riksdagsbeslutet
gäller för närvarande endast ovanför den s. k. skogsodlingsgränsen. Det
är det område som i beslutet definierades som fjällnära skog. I avvaktan på
en markanvändningsplanering som pågår i flera kommuner är det i detta
område som vissa hänsynsregler gäller. Fortfarande i avvaktan på markanvändningsplanering
i samband med den översiktliga skogsbruksplaneringen
bör detta område enligt min mening utvidgas.
Forskning och den praktiska erfarenheten har visat att återväxtbetingelserna
kan vara väl så svåra i ett betydligt större område. Detta är väl känt
sedan lång tid - det är därför som en gräns har dragits betydligt nedanför det
fjällnära området som betecknats som gränsen för svårföryngrad skog. De
hänsynsregler, vilka i stor utsträckning är biologiskt motiverade och som nu
gäller enbart den fjällnära skogen-t. ex. hyggesstorlek, markberedningsmetoder,
vissa blädningsmetoder - bör enligt min mening gälla hela området
svårföryngrad skog.
Hemställan
Med stöd av ovanstående hemställer jag
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att vid ansökan om avverkning inom svårföryngrat
område skall sökanden redovisa hur återbeskogningen skall ske,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att allt byggande av skogsbilvägar i det fjällnära
området skall prövas av skogsvårdsmyndigheten på samma grunder
som statsbidrag till skogsbilvägar för närvarande prövas,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att de biologiskt betingade riktlinjer om varsamt
skogsbruk som för närvarande gäller för fjällnära skog skall utvidgas
till att gälla hela området ovanför gränsen för svårföryngrad skog.
Stockholm den 27 januari 1987
Britta Sundin (s)
Mot. 1986/87
Jo308
13
