Fiskvägar i Emån

Motion 2000/01:MJ405 av Lennart Beijer m.fl. (v, c, kd)

1 Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om åtgärder för att säkra fiskvägarna i Emån.
2 Problemet i historiskt perspektiv

Ända fram till slutet av 1800-talet hade laxen och havsöringen möjlighet
att vandra fritt i Emån. I historiska dokument beskrivs att fisket efter lax
och havsöring var av stort samhällsekonomiskt värde ända upp till
Ädelfors som i dag tillhör Vetlanda kommun. När kraftbolagen i början
av 1900-talet gavs tillstånd att dämma vattenflödet och bygga kraftverk i
Emån ställdes krav på att det skulle finnas laxtrappor för lax och öring.
Under 1940-talet omprövades vattendomarna och kravet på laxtrappor
ersattes med en skyldighet att sätta ut smolt (ungfiskar). Detta visade sig
emellertid med tiden vara en dålig, eller rentav skadlig, metod och
utsättningarna upphörde för ca 10 år sedan.

3 Stor enighet om fiskvägar i Emån

År 1991 startade Vetlanda, Hultsfred, Högsby, Mönsterås och
Oskarshamns kommuner projektet Fiskvägar i Emån. Kommunerna hade
satt som mål att lax och havsöring skulle ha fria fiskvägar upp till
Ädelfors redan år 2000. Det var dock svårare än vad man trodde att
genomföra det projektet.

I år bygger Emåprojektet och Mönsterås kommun nya fiskvägar förbi två
kraftverksdammar vid Finsjö, strax uppströms Fliseryd. Vägen dit är dock
inte helt fri eftersom fisken måste passera ett par mindre väl fungerande
laxtrappor vid Emsfors och vid Karlshammar.

Fiskvägarna vid Finsjö är det första steget på vägen mot att återskapa
naturlig fiskvandring i Emån. Uppströms Finsjö finns ytterligare fem
kraftverksdammar som behöver förses med fiskvägar innan målet
havsöringen till Ädelfors har uppnåtts. Närmast ovanför Finsjö kommer
dammen vid Frövi kraftverk i Högsby. Sedan följer dammarna vid
Blankaström, Järnforsen, Kvillsfors och Turefors.

Medfinansiärer i Finsjöprojektet är följande parter: Mönsterås,
Oskarshamn, Högsby, Hultsfred, Vetlanda, Eksjö, Sävsjö och Nässjö
kommuner, Länsstyrelserna i Jönköpings och Kalmar län, Regionförbundet i
Kalmar län, Fiskeriverket, Emåns vattenförbund samt EU:s Mål 5b.

Även kraftverksägaren Sydkraft, eller egentligen Nissan Kraft AB, är
positiv till bygget vid Finsjö. Sydkraft har lovat att avstå vatten motsvarande
en produktionskostnad om 50 000 kronor per år under fem år.

4 Nyttan

Turistvärdet: Åtgärden är klart motiverad från en samhällsekonomisk
synpunkt. Fisketurismen i Högsby, Hultsfred och Vetlanda kommuner
kommer nu att utvecklas, särskilt med inriktning på lax- och
havsöringsfiske. Försäljningen av fiskekort i Emåregionen kommer att
öka under de närmaste åren. Andelen lekmogen fisk som passerar förbi
Em skulle vid en utbyggnad av fiskvägarna upp till Ädelfors mer än
fördubblas. Detta innebär att det redan attraktiva sportfisket vid Em skulle
kunna fördubblas. Fisket i de nyöppnade delarna skulle i framtiden kunna
nå ungefär samma storlek som fisket i dag vid Em. Den ökande
fisketurismen kommer dessutom att ge positiva effekter i form av ökad
natur- och kulturturism och betydligt fler turistnätter i regionen.

En undersökning av fisketurismens ekonomiska effekter vid Mörrumsån
visar att det sammanlagda ekonomiska värdet per kilo fångad fisk uppgår till
2 000 kronor. Övernattande fiskare vid Mörrumsån spenderar ca 600 kronor
per dygn. Endagsfiskarna spenderar ca 400 kronor per dygn. I området
nedströms Finsjö har fisket redan i dag stor ekonomisk betydelse. Sportfisket
vid Em omsätter årligen 600 000 kronor. Enbart intäkterna från
fiskekortsförsäljning och övernattning i Fliseryd uppgick år 1998 till 130 000
kronor. Den sammanlagda samhällsekonomiska vinsten är avsevärt större.

Naturvärdet: Emåns havsöring är sannolikt världens mest storvuxna
naturliga havsöringpopulation. År 1993 togs en världsrekordhavsöring på
fluga i mynningen vid Em. Havsöringsbeståndet har minskat i Emån under
1990-talet. Årligen återkommande undersökningar visar att havsöringens
yngel återfinns i betydligt mindre omfattning än vad som är normalt. Det är
uppenbart att den unika Emåhavsöringens fortbestånd är hotat.

Under år 1999 flyttades öringyngel från området nedströms Finsjö till
lämpliga områden i Högsby. Dessa yngel återfinns i större omfattning och
visar en klart snabbare tillväxt än ynglen som blev kvar nedströms. En
tänkbar anledning är att nedströmsområdena är betydligt mera belastade av
miljögifter.

Varje tillgängliggjord kvadratmeter lekbotten innebär förbättrade
möjligheter för havsöringen och laxen i Emån. Åtgärden är alltså väl
motiverad ur naturvårdssynpunkt.

Stockholm den 28 september 2000

Lennart Beijer (v)

Chatrine Pålsson (kd)

Agne Hansson (c)