om fiskesituationen i norra Bohuslän

Motion 1987/88:Jo404 av Jens Eriksson (m)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1987/88:Jo404

av Jens Eriksson (m)
om fiskesituationen i norra Bohuslän

I norra Bohuslän försämras vattenmiljön mer och mer för varje år. Under
långa perioder är vattnet snusbrunt, bottnarna döda och livet i sjön
försvinner.

Sedan några år tillbaka är torsk- och plattfiskar utrotade och på insidan av
Kosterfjorden dog praktiskt taget alla krabbor för en del år sedan.

Ingen kan i dag leva på skärgårdsfiske, som tidigare gav försörjning åt
många människor. De som tidigare sysslade med skärgårdsfiske har nu
tvingats utanför kusten och fiskar där med burar efter havskräfta eller med
garn i öppna havet. Inte heller ytterskärgården, där vattnet är bättre, ger
någon fisk på grund av den talrika sälstam som härjar både utanför och i
fiskarens garn.

Musselodlingarna, som har så stora förutsättningar att ge goda skördar i
våra vatten i Bohuslän, har inte kunnat skördas annat än under korta
perioder på grund av gift och algblomning.

Det torde i dag inte råda någon tvekan om varifrån vi får huvudparten av
alla föroreningar. Den norska industrin släpper årligen ut stora mängder
orenat avloppsvatten och likadant är det när det gäller avloppsvatten från
städer och samhällen.

Det är inte rimligt att ett land får förstöra vattenmiljön för ett annat land
som här sker. Genom förstörelse och fiskdöd berövas den nordbohuslänska
fiskaren sin utkomst och skärgården utarmas och tappas på sin befolkning.

Av prisregleringsmedel har fiskets organisationer förhandlat fram 130 000
kr. två år i rad för utsättning av rödspätta och torsk för att förhoppningsvis
återfå utrotade fiskstammar. Tyvärr visar fiskeristyrelsen mycket dålig vilja
att genomföra dessa utsättningar och det är att beklaga.

Den enda art som nu tycks överleva är ål, men även här behövs
förstärkning då återvandringen av glasål inte räcker till.

Från svensk sida har man varit alltför kravlös när det gäller Norges
förstörelse av den nordbohuslänska kusten. Sverige bör därför av norska
staten begära skadestånd så att ersättning kan utgå till de fiskare som
drabbats. Norge bör även ta på sig kostnaderna för restaurering av de
fiskbestånd som förstörts och framför allt åläggas att rena sina utsläpp. Det
har nu konstaterats att Norge är den största förorenaren av våra hav och detta
måste hejdas. Det räcker inte med att fisken försvinner över allt större
områden utan vattnet går inte längre att bada i.

Samtidigt som detta pågår satsas stora summor på turism. Tanums Strand
på mer än 150 milj. kr. är ett exempel därpå.

En annan fara på kusten är den ohämmade tillväxten av sälstammarna,
som hotar livet i ytterskärgården. Fr. o. m. den 1 januari har skyddsjakten på
säl tagits bort på västkusten och fiskaren står maktlös när sälen härjar i hans
garn. Någon ersättning är man inte beredd att betala ut. I så fall är det så
kringgärdat av villkor och bestämmelser att det är nästan nödvändigt att
skyddsjakt tillåts och stammen reduceras genom avskjutning.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om åtgärder med anledning av Norges utsläpp,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om reducering av sälstammen på västkusten.

Stockholm den 12 januari 1988

Mot. 1987/88
Jo404

Jens Eriksson (m)