Finansieringen av lokala högskoleutbildningar

Motion 1994/95:Ub639 av Sven-Erik Österberg (s)

De allra flesta politiker, samhällsdebattörer,
näringslivsföreträdare, fackliga organisationer etc. är
alldeles överens om att Sveriges framtid beror på hur vi kan
utbilda vår befolkning. Vi ser behoven extra tydligt i
regionalt utsatta områden. De traditionella yrkesområdena
försvinner eller minskas mycket drastiskt. Det sker via en
fortlöpande rationalisering och teknikutveckling. De
medarbetare som näringslivet och företagen efterfrågar
behöver allt mer kompetens för att klara de anvisade
arbetsuppgifterna. De som inte har kompetens har mycket
svårt att få nytt arbete när det gamla rationaliserats bort. Det
är teoretiskt mycket enkelt att slå fast att friställd arbetskraft
behöver kompetenshöjning innan de åter kan träda in på
arbetsmarknaden. Det är en helt annan sak att verkställa detta
i praktiken. Jag åsyftar här inte i första hand
utbildningsresurser, studiestöd och vägledning, utan
svårigheterna att motivera arbetskraft i medelåldern att efter
25--30 års yrkesverksamhet sätta sig på skolbänken.

Vad gör man?

Allt det ovan nämnda är välkända problem i de flesta
glesbygdskommuner. De traditionella
utbildningsmöjligheterna finns i vissa fall på hemorten om
de kan ske i Komvux regi eller via utbildning som anordnas
av arbetsförmedling eller länsarbetsnämnd.

Kraven för att erhålla en anställning eller vidareutveckling
i den anställning man har, är ofta högskolekompetens. Sådan
utbildning kan man i de allra flesta fall endast få på närmaste
högskoleort med de praktiska problem som därmed
föreligger för studerande med familj, hus m.m. på hemorten.
Lägg därtill en i många fall inneboende låg studiemotivation.
Högskolorna har i vissa fall själva anordnat lokalt placerade
kurser, men erfarenheten har visat att det många gånger varit
svårt att fylla dessa kurser, vilket varit en förutsättning för
högskolan att kunna genomföra dem. Man måste i detta
sammanhang ha helt klart för sig hur svårt det är att uppnå
en ordentlig studiemotivation. En avgörande faktor för att nå
detta syfte är att studierna kan ske på hemorten.

Lärcentrum

Ett klart genombrott i syfte att öka antalet vuxenstuderande
i lågutbildade regioner har varit av kommunerna bildade s.k.
Lärcentrum, en utbildningsform där personer på sin hemort
kan läsa högskoleutbildning på distans, via en högskola.
Huvudman för ett lokalt lärcentrum har varit kommunen.
Länsstyrelsen i bl.a. Västmanlands län har inledningsvis
satsat pengar på att utveckla denna utbildningsform, som de
anser kommer att få en enorm betydelse för en allmän
kompetenshöjning ute i glesbygdskommuner och regionalt
utsatta orter. Själva driftskostnaderna har dock till allra
största del kommunerna stått för. Högskolans del i
utbildningskostnaderna har varit oacceptabelt låg. För en
utbildning på 40 högskolepoäng har högskolan bidragit med
3 000
kr/elev. En vanlig utbildningsnivå i ett lärcentrum är
10 högskolepoäng. Utbildningsanordnaren, tillika
kommunen får således i detta fall endast 750 kr per elev i
ersättning, vilket måste anses orimligt.

Lärcentrum är en chans för glesbygdsregioner att kunna ge
sina invånare den utbildning de behöver. Men det är orimligt
att dessa regioner via deras kommuner nästan fullt ut får stå
för utbildningskostnaden, medan kommuner inom
högskoleorterna inte alls drabbas av kostnader.

Jag tycker att det vore rimligt att mot bakgrund av det ovan
sagda en översyn görs av hur utbildningsresurserna skall
användas, så att de passar in i det nya utbildningsmönster
som håller på att skapas och utvecklas i vårt land.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om behovet av en översyn av den framtida
finansieringen av lokala högskoleutbildningar.

Stockholm den 20 januari 1995

Sven-Erik Österberg (s)