Fattigdomsbekämpning

Motion 2008/09:U296 av Anita Brodén och Christer Winbäck (fp)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att historiskt ansvar och ekonomisk förmåga erkänns som viktiga principer i svenska positioner och analyser kring vårt ansvar att bekämpa fattigdomen.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att regeringen bör utreda i vilken grad Greenhouse Development Rights, GDR-konceptet, kan utgöra en del av de svenska positionerna i arbetet med att bekämpa fattigdom orsakad av klimatförändring.

Motivering

”Greenhouse Development Rights”, att en modell som presenterats av Stockholm Environment Institute, kan vara en möjlighet att komma ut ur klimatpolitikens återvändsgränd. Den sätter rätten till utveckling i centrum för kampen mot klimatförändringarna och fördelar ansvaret mellan rika och fattiga länder och människor.

GRD-ramverket visar på ett sätt att bemöta detta: en klimatöverenskommelse som sätter rätten till utveckling i centrum. Detta möjliggörs i tre steg.

Först sätter GDR en ”utvecklingströskel” vid vilken de värsta av fattigdomens farsoter övervunnits. Det motsvarar ungefär 20 dollar per person och dag, eller 7 500 dollar om året (justerad för köpkraft). Under denna nivå tenderar människors prioritet att vara fokuserad på de grundläggande behoven.

”Utvecklingströskeln” används sedan för att beräkna nationell kapacitet. Kapaciteten beräknas genom att använda nationella uppgifter om inkomst per capita, och återspeglar ett lands möjlighet att betala för att motverka klimatförändringarna och för klimatanpassning. Ett lands kapacitet grundas på dess inkomst, men utesluter inkomst för de personer som befinner sig under utvecklingströskeln.

Slutligen beräknas det nationella ansvaret, som baseras på varje lands totala utsläpp sedan 1990. Men de utsläpp som motsvarar konsumtionen under utvecklingströskeln exkluderas. Både kapacitet och ansvar definieras på individuell basis, och på ett sätt som tar hänsyn till ojämlik inkomstfördelning inom länderna. Konventionell analys, som förlitar sig på varje lands genomsnittliga per capitainkomst, misslyckas antingen med att beskriva ett lands akuta behov av utveckling eller att vara ett mått av dess egentliga välstånd. Den tillåter den rikare, storutsläppande minoriteten i länderna att gömma sig bakom den fattigare majoriteten med lägre utsläpp. Genom GDR-modellen måste växande ekonomier också ta sitt ansvar.

Stockholm den 1 oktober 2008
Anita Brodén (fp)	Christer Winbäck (fp)