Fastighetsskatten

Motion 1998/99:Sk307 av Holger Gustafsson m.fl. (kd)

Innehåll

1 Bakgrund 2

2 Skatt på skatt på boende 2

3 Världens högsta boendeskatter 3

4 Statens netto för boendesektorn 3

5 Kristdemokraternas syn på fastighetsskatten 4

6 Aktuella problem 4

7 Hur ser väljarna på fastighetsskatten? 5

8 Regeringens politik 5

9 Skattemässig neutralitet 5

10 Skatteförslag för trygghet i boendet 6

11 Hyreshus i krisårgångarna 7

12 Hemställan 7

Bakgrund

Fastighetsskattens utformning och nivå spelar en stor roll för
många människor. Det är cirka 2,3 miljoner människor som
äger småhus i Sverige. Det innebär att mer än 60 procent av
befolkningen och hela 75 procent av barnfamiljerna bor i
småhus.

Under 1995 genomfördes tre förändringar angående fastighetsskatten
samtidigt. För det första höjdes taxeringsvärdena kraftigt efter att ha varit
oförändrade i fem år. Taxeringsvärdena höjdes i genomsnitt med 26 procent.

För det andra började den så kallade rullande fastighetstaxeringen att gälla
vilket innebär att taxeringsvärdena kan förändras varje år. Den tredje
förändringen var den mest oväntade - den socialdemokratiska regeringen
drev igenom en höjd fastighetsskatt från 1,5 till 1,7 procent av taxerings-
värdet. Tillsammans med de höjda taxeringsvärdena innebar detta en höjning
av fastighetsskatten med drygt 40 procent.

Utöver detta kommer skatten på kommersiella lokaler som är 1,0 procent
från och med 1996. På industrilokaler har det införts en helt ny skatt på 0,5
procent av taxeringsvärdet.

Den totala fastighetsskatten för småhus, hyreshusenheter, kommersiella
lokaler och industrifastigheter beräknas uppgå till cirka 24 miljarder kronor
1998 resp. ca 28 miljarder 1999.

Skatt på skatt på boende

I samband med skattereformen 1991 ersattes den tidigare
schablonbeskattningen av villor och fritidshus med
fastighetsskatt. Skattereformen innebar en mycket kraftig
ökning av boendekostnaderna främst genom minskat värde
på ränteavdragen. Till detta ska läggas effekterna av den
allmänna fastighetstaxeringen och sjunkande
bostadssubventioner, ökad moms på uppvärmning samt
kommunala taxor och avgifter.

Skattereformen 1991 finansierades delvis genom kraftigt höjda skatter på
boendet i form av bland annat mervärdesskatt på förvaltning och byggande
samt fastighetsskatt. Fastighetsägarna utsätts för tre former av skatt på
boende; skatt på avkastning, innehav och omsättning av fastighet. Sverige
har en mycket hård beskattning av boendet:

? Alla får betala skatt på sparandet till en bostadsrätt eller ett småhus.
Själva sparandet görs med redan beskattade pengar.
?
? Småhusägare betalar lagfart vid förvärvet.
?
? Småhusägare betalar skatt på inteckningar som behövs för att få ett lån.
?
? Alla betalar fastighetsskatt oavsett om man bor i villa, bostadsrätt eller
hyresrätt.
?
? Kostnader för vatten och el beskattas speciellt och ovanpå detta läggs
dessutom moms. Förvaltning, underhåll och inköp för förbättringar
beläggs med moms. Förbättringar (till exempel miljöinvesteringar,
energisparåtgärder) som höjer taxeringsvärdet ökar dessutom fastighets-
skatten.
?
? Bostäder behandlas som en "förmögenhet" som beskattas dubbelt - dels
genom förmögenhetsskatt, dels genom fastighetsskatt.
?
? Vid försäljning beskattas en eventuell värdeökning, medan möjligheterna
att dra av en förlust är mer begränsade.
?
Genomsnittligt räknat är en tredjedel av boendekostnaderna
skatt. Det är en stor del av förklaringen till att andelen av
inkomsten som går till boende ökat från 17,4 procent år 1969
till hela 31,7 procent år 1995.

Världens högsta
boendeskatter

Sverige har vid sidan av Danmark världens högsta skatter
och Sverige har den i särklass hårdaste beskattningen på
boendet i hela världen. I de europeiska länderna är momsen
lägre, försäljningsskatten (reavinstskatt) är mycket sällsynt
och fastighetsskatten är mycket begränsad - vissa länder har
över huvud taget ingen fastighetsskatt. Det innebär att
boendekostnaderna som procentuell andel av hushållens
disponibla inkomster i de europeiska länderna i genomsnitt
var 20 procent år 1993. I Tyskland var boendekostnaderna
17 procent, i Nederländerna 18 procent och i Danmark var
de 20 procent. Detta ska jämföras med Sveriges 30 procent
år 1993.
Tabell 2. Boendebeskattning i några länder.
Land
Fastighetsskatt
Reavinstskatt
Sverige
Ja
Ja
Danmark
Enbart kommunal
Nej
Norge
Ja
Nej
Finland
Enbart hyressektorn
Nej
Tyskland
Begränsad
Nej
Österrike
Nej
Nej
Frankrike
Nej, men markskatt
Nej
Nederländerna
Schablonskatt
Nej
Nya Zeeland
Nej
Nej
Källor: Bostadspolitiska utredningen och SBC.

Statens netto för
boendesektorn

Statens intäkter och kostnader för boendet genomgår
dramatiska förändringar de närmaste åren. Statens
nettokostnader för boendesektorn har varit stora men nu
förändras detta faktum snabbt. Ökade intäkter, bland annat
fastighetsskatt, moms på byggande och sjunkande kostnader
för räntebidrag, gör att statens netto redan 1997 blev positivt.
Intäkterna uppgick till i storleksordningen 53,7 miljarder
kronor och kostnaderna till 53,2 miljarder kronor det vill
säga ett netto på en halv miljard 1997. Prognosen för nettot
mellan fastighetsskatt och räntebidrag pekar på ett överskott
på ca 15 miljarder 1999.

Den post på kostnadssidan som minskar är räntebidragen. Prognosen är att
de minskar från 20 miljarder 1997 till 7,5 miljarder kronor 1999. Det kan
ifrågasättas om det är rimligt att staten tar in ökade skatter på boendet när
statens kostnader för räntebidrag minskar. Fastighetsskatten borde egentligen
sänkas i samma takt som räntebidragen försvinner.

Höga skatter på boende och fastigheter är inte bra för samhällsekonomin.
Det motverkar ambitionen att medborgare skall kunna leva på sin lön. I
stället leder höga skatter till att alltfler människor blir beroende av bidrag
från stat och kommun.

Det måste få vara en klok och långsiktig investering att skaffa sig ett eget
boende. Just detta är förutsättningen för en sund bostadsmarknad och därmed
en sund samhällsekonomi. Det måste löna sig på sikt med ett eget boende.

Kristdemokraternas syn på
fastighetsskatten

Till skillnad från beskattning av löner, företagsvinster och
konsumtion tas fastighetsskatt ut på en tillgång som inte
består av, eller för ägaren sällan omsätts, till reda pengar.
Fastighetsskatten utgår därmed från att ägandet alltid
kombineras med lönearbete som kan bekosta denna skatt.
Men genom händighet, sparsamhet och inslag av självhushåll
kan medborgare i egen fastighet leva "fattigt" i bemärkelsen
låga kontanta inkomster om fastighetsskatten är rimlig.

Fastighetsskatten är med andra ord skatt på en inkomst som inte finns, vars
enda syfte är att förstärka statens finanser. Den drabbar alla boende oavsett
inkomst och betalningsförmåga, tvärtemot den skatteprincip som borde gälla
i Sverige: skatt efter bärkraft. Fastighetsskatten hotar till och med
äganderätten om man inte har råd att betala en hög fastighetsskatt.

Sverige har som nämnts världens högsta skatt på boende. Detta leder till att
endast den som har hög inkomst av kapital eller tjänst har råd att äga en
fastighet.

Att göra det möjligt att äga sin bostad också för den mindre bemedlade är
att verka för ett jämlikt samhälle, ett samhälle där äganderätt inte heter stora
pengar.

Kristdemokraterna anser att den statliga fastighetsskatten på sikt bör
avvecklas. I stället bör kommunerna ges en rätt att ta en kommunal
fastighetsavgift för täckande av bl.a. gatuunderhåll, brandförsvar och annan
kommunal service kopplad till fastigheten.

Aktuella problem

Många barnfamiljer och pensionärer med låga inkomster,
som har köpt sina hus när priserna stod som högst 1989-91,
och familjer som drabbas av arbetslöshet, har stora
svårigheter att bo kvar. Det gäller särskilt boende i
skärgårdar och storstadsområden. Det bör uppmärksammas
att 75 procent av alla barn bor i villa.

Statistik från ett samarbete mellan Landsorganisationen, LO och Statistiska
Centralbyrån (SCB) visar att 52 procent av LO-medlemmarna bor i småhus
(villa eller radhus) som de själva äger. Ytterligare 8 procent bor i småhus
med annan upplåtelseform (LO-tidningen nr 6 1997). Det är således fel att
påstå att människor som bor i småhus generellt sett är "rika". SCB har
jämfört de olika boendeformerna (hyresrätt, bostadsrätt och villa) och
resultatet är att skillnaderna i konsumtionsutrymmet är obefintligt (SCB:s
Bostads- och hyresundersökning 1993).

Regeringen, Vänsterpartiet och Miljöpartiet bäddar för en ny
"flyttlasspolitik" genom att överbeskatta småhus och övrigt markboende.

I skärgårdar, längs kusterna, i fjällvärlden och andra områden som berörs
av mycket kraftiga höjningar av fastighetsvärdena utgör den höjda
fastighetsskatt som följer av detta förhållande ett stort problem. Våra kuster
blir ett reservat för rika samtidigt som skatten tvingar bort bönder, hant-
verkare, butiksägare och fiskare. Det är anmärkningsvärt att Socialdemo-
kraterna vill skapa en sådan segregering.

Fastighetsskatten innebär att skillnaden mellan lågprisorter och
högprisorter ökar. Det är i dag kolossala skillnader i fastighetsskatt mellan
landsbygd och högprisorter. Det är inte acceptabelt att det för ett likvärdigt
hus kan skilja flera tiotusentals kronor i årlig fastighetsskatt beroende på var
i landet huset är beläget.

Hur ser väljarna på
fastighetsskatten?

Sju av tio svenskar vill att fastighetsskatten ska sänkas. Det
visar en opinionsundersökning som utförts av
Forskningsgruppen för samhälls- och informationsstudier,
FSI, på uppdrag av SBC, Skattebetalarna och Villaägarna.

Att endast 4 procent av svenska folket vill behålla fastighetsskatten som
den är måste betraktas som ett rejält underbetyg. Fastighetsskatten är
uppenbarligen en skatt som helt saknar folklig förankring.

Av LO-anslutna är det bara 5 procent som tycker att det är dåligt med en
sänkning. 74 procent tycker det är bra. TCO- och Saco-anslutna visar inga
större avvikelser från de procenttalen.

Regeringens politik

I årets valrörelse lade Socialdemokraterna under hård press
av opinionen tillsammans med Centern fram ett förslag till
riksdagen som fattade beslut om en nivåsänkning av
fastighetsskatten från 1,7 % till 1,5 % på alla bostäder.

I nu föreliggande budgetproposition föreslår regeringen en tillfällig
nivåsänkning av fastighetsskatten från 1,5 % till 1,3 %, men nu endast för
hyreshus och bostadsrätter, dvs. för flerfamiljshus. Därmed ökar regeringen
den redan stora snedfördelningen av beskattning mellan boendeformerna
hyreshus och småhus/egna hem.

Skattemässig neutralitet

Kristdemokraterna anser att samhället skall förhålla sig
skattemässigt neutralt till olika boendeformer. Det är
medborgarna som skall välja boendeform utan att bli styrda
av att skatter belastar en boendeform mer än andra.
Villaägarnas riksförbund redovisar att skatteskillnaderna är
hela 25 kr/kvm och år mellan hyreshus och småhus.
(Småhus: 58kr/kvm och hyreshus: 33kr/kvm).

Kristdemokraterna kan inte acceptera denna styrning av boendeval och
avvisar därmed Socialdemokraternas, Vänsterpartiets och Miljöpartiets till-
fälliga förslag att sänka skatten för hyreshus.

Skatteförslag för trygghet i
boendet

Kristdemokraterna föreslår att skatten sänks från 1,5 till 1,4
procent av taxeringsvärdet för alla boendeformer och avvisar
därmed regeringens förslag som leder till en förstärkning av
en snedvridande och orättvis beskattning. De kassamässiga
effekterna av detta förslag beräknas till 260, 990 respektive
1420 miljoner kronor de kommande tre åren.

Vidare har Kristdemokraterna i sitt budgetalternativ för 1999 beräknat ett
skattebortfall på ytterligare 120 miljoner kronor för att lindra fastighets-
skatten, genom att fastighetsskatten enbart ska beräknas på en tredjedel av
markvärdet ovanför ett taxeringsvärde på 150 000 kronor.

Kristdemokraterna anser också att hela förmögenhetsskatten skall fasas ut
genom att sänkas till 0,5 % 1999 och därefter till 0% från år 2000. Av för-
mögenhetsbeskattningen i Sverige drabbar ca 40% egna hem, som redan
beskattats med fastighetsskatt.

Våra förslag innebär till skillnad från regeringens förslag att man inte ökar
skattediskrimineringen av villaboende i förhållande till att bo i hyreshus.

I högprisorterna, det vill säga kring storstäder och i skärgårdar, beror den
höga fastighetsskatten framför allt på att marken åsatts höga värden samt att
det så kallade tabellnivåvärdet för byggnaden sätts högt (detta speglar att
försäljningspriserna för byggnaderna är höga i förhållande till standard och
boyta). Ett högt taxeringsvärde för ett ganska ordinärt småhus beror alltså på
att både markvärdet och byggnadsvärdet är högt. Det kan förefalla paradoxalt
- lägesfaktorn borde bara avspeglas i markvärdet - men i verkligheten
"smittar" ett högt markvärde av sig även på byggnadsvärdet. En lindring av
fastighetsskatten genom begränsningsregler för taxeringsvärdets genomslag
för beskattningen måste därför innefatta regler för både markvärdet och
byggnadsvärdet.

I skärgårdsområdena och kustorterna är skatten i kronor inte lika hög men
själva höjningen under senare år desto större. Det beror på att efterfrågan på
sommarhus är stark och att människor som arbetar i storstäder bosätter sig
permanent i gammal skärgårdsbygd. I ett hus i storstaden taxeras således
såväl marken som byggnaden högre än ett likvärdigt hus på någon annan ort i
Sverige. Många människor, inte minst beslutsfattare, lever i tron att det
enbart är taxeringsvärdet på marken som påverkas av det geografiska läget
men så är alltså inte fallet.

Mot denna bakgrund är det angeläget att införa en begränsningsregel som
gör att medelinkomsttagare och pensionärer på högprisorter ska kunna bo
kvar. Kristdemokraterna föreslår därför att fastighetsskatten enbart ska be-
räknas på en tredjedel av markvärdet ovanför ett taxeringsvärde på 150 000
kronor. Vidare föreslås att tabellnivåvärdet begränsas till 5, vilket innebär
att
lägesfaktorns genomslag på byggnadsvärdet begränsas. Fastighetsskatten
skulle med detta förslag för genomsnittsvillan i de verkliga högpris-
kommunerna komma att sjunka med 30-40 procent.

Ovanstående begränsningar av markvärdet och tabellnivåvärdet vid
fastighetstaxeringen bör också gälla för permanentboende vid förmögenhets-
beskattningen 1999. Därefter bör förmögenhetsskatten på permanentboende
slopas helt enligt vårt förslag.

Sambeskattning av förmögenhet är det enda kvarvarande momentet av
sambeskattning som finns i nuvarande skattesystem. Den skattepliktiga
förmögenheten beräknas bland annat gemensamt för makar som sammanbott
större delen av beskattningsåret. Med makar jämställs de som utan att vara
gifta bor tillsammans och har eller har haft barn eller tidigare varit gifta med
varandra. Detta innebär att samboende utan barn inte sambeskattas.

I praktiken innebär detta att två personer eller till exempel ett samboende
par utan barn kan förlora flera tusen kronor per år om de gifter sig. Den
orättvisa som sambeskattningen leder till beroende på valet av
samlevnadsform är oacceptabel. Makar och samboende måste beskattas lika
när det gäller förmögenhet. Riksskatteverket anser i sin rapport "Förslag till
förenklingar i skattelagstiftningen" (RSV Rapport 1995:10) att ett slopande
av sambeskattningen av familjs förmögenhet skulle "vara till stor fördel och
innebära avsevärda förenklingar i de tekniska systemen". Sambeskattningen
innebär betydande kontrollproblem för skattemyndigheterna. Regeringen har
trots kritik även från Lagrådet ändå hållit fast vid systemet med
sambeskattning med hänvisning till det statsfinansiella läget. Problemen med
sambeskattningen av förmögenhet löses i takt med att hela förmögenhets-
beskattningen avskaffas.

Underlaget för statlig fastighetsskatt är värdet på såväl byggnad som mark.
I dag utgår fastighetsskatt även på tomträttsmark som tomträttsinnehavaren
inte äger utan hyr till exempel av en kommun. Det är en orimlig princip att
betala skatt för fast egendom man inte äger. Det är inte acceptabelt att
jämställa tomträttsinstitutet med äganderätt i detta avseende. Kristdemo-
kraterna anser att fastighetsskatt på tomträttsmark inte ska tas ut av
tomträtts-
havaren, utan i förekommande fall direkt av markägaren.

Hyreshus i krisårgångarna

I syfte att lindra skattebelastningen på de hyreshus som
byggdes under högkostnadsåren, de s.k. krisårgångarna som
belastas med mycket höga kapitalkostnader, föreslår vi att
man skjuter fram inträdet för dessa årgångar i
fastighetsskattesystemet ytterligare ett år. Kostnaden blir 640
miljoner kronor för år 1999.

Hemställan

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om avskaffad fastighetsskatt,1

2. att riksdagen beslutar sänka fastighetsskatten till 1,4 % av
taxeringsvärdet fr.o.m. den 1 januari 1999, 1

3. att riksdagen beslutar att fastighetsskatten endast skall beräknas på en
tredjedel av markvärdet ovanför ett taxeringsvärde på
150 000 kr fr.o.m. den 1 januari 1999, 1

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att tabellnivåvärdet för fastighetsskatten begränsas till 5, vilket
innebär att lägesfaktorns genomslag på byggnadsvärdet begränsas, 1

5. att riksdagen beslutar att sambeskattningen av förmögenhet avskaffas
fr.o.m. den 1 januari 1999 och att skattenivån sänks till 0,5 % 1999, 1

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om förmögenhetsskatten på permanentboende för år 1999 och att den
fr.o.m. år 2000 skall avskaffas, 1

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att fastighetsskatt på tomträttsmark avskaffas för tomträttshavare,2

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att flytta fram inträdet i fastighetsskattesystemet för de s.k.
krisårgångarna för hyreshus. 1

Stockholm den 26 oktober 1998

Holger Gustafsson (kd)

Stefan Attefall (kd)

Harald Bergström (kd)

Ulf Björklund (kd)

Göran Hägglund (kd)

Helena Höij (kd)

Magnus Jacobsson (kd)

Per Landgren (kd)

Kenneth Lantz (kd)

Maria Larsson (kd)

Mats Odell (kd)

Mikael Oscarsson (kd)

Rosita Runegrund (kd)

Inger Strömbom (kd)

1Yrkandena 1-6 och 8 hänvisade till FiU.

2Yrkande 7 hänvisat till SkU.