Fastboendes levnadsvillkor i skärgården

Motion 1998/99:N230 av Rigmor Ahlstedt (c)

Den svenska skärgården är en ovärderlig tillgång i vårt land.

Den uppländska skärgården utgör inget undantag. Den är på grund av sin
närhet till fler storstadscentrum dock utsatt för stora påfrestningar då den är
och skall vara rekreationsområde för många människor.

Den fasta befolkningen är en garanti för en fortsatt levande skärgård. Det
kräver att det skapas förutsättningar så att befolkningen även fortsättningsvis
kan bo och livnära sig på dessa orter.

För att rätt kunna styra medel och nödvändiga resurser krävs ett aktivt
samarbete mellan stat, län, kommuner och skärgårdsbefolkning.

Det krävs kunskaper om närings- och kulturgeografiska förutsättningar så
att infrastrukturen skall kunna byggas upp på ett bra sätt.

En av förutsättningarna för att företag skall kunna etableras och fortleva är
att tillgången till allmänna kommunikationer samt att IT byggs ut. För IT
bör det vara enhetstaxa för anslutning.

Begreppet skärgård får ej bara avse öar utan fast förbindelse. Den
ekonomiska grunden för skärgårdens utveckling finns i den samverkan olika
kustnäringar har haft och har för skärgårdsbor. Få kan livnära sig enbart på
jordbruk, fiske eller handel. En kombination av olika näringar är nödvändig
för full försörjning.

Begreppet skärgårdskust är sett ut detta perspektiv den bästa utgångs-
punkten för en avgränsning. Härmed avses öar och kust vars befolkning är
beroende av varandra ekonomiskt, socialt och kommunikationsmässigt.

Företagarna i skärgården, fiskare, fiskodlare och andra sjöentreprenörer
m.fl. är direkt beroende av att ha en bostad nära vattnet för att kunna ha
tillsyn och ha närhet till sina anläggningar och inventarier. Den många
gånger vackra utsikten som en bostad får med sin belägenhet får man på
köpet men är inget man lever på.

Bostäder nära stranden har ett högt värde på grund av en stor efterfrågan
på fritidsboende. Detta har medfört höga taxeringsvärden och därmed även
en orimligt hög fastighetsbeskattning.

Detta har också under den förra mandatperioden observerats och åtgärdats
på vissa håll. Den s.k. belägenhetsfaktorn har slopats för vissa utpekade
skärgårdsområden i Sverige. Vissa delar i landet får därmed skattelättnader
medan andra som bor i likvärdiga områden inte automatiskt får det. Den
uppsalienska skärgården får inte automatiskt dessa skattelättnader utan måste
ansöka om detta. Detta förhållningssätt är inte acceptabelt. Det skapar orätt-
visor och även misstro mot det politiska systemet. Ett skattesystem måste
vara likvärdigt och rättvist för jämbördiga grupper.

Åtgärder bör vidtagas så att fastighetsskatterna för den fasta skärgårds-
befolkningen blir likvärdiga i hela landet.

Lokala taxeringsnämnder bör åter införas för att få en så rättvis bedömning
som möjligt. De skall tillsättas med personer som har såväl person- som
lokalkännedom.

En översyn bör även göras av sambandet att bo och bruka en jordbruks-
fastighet. Denna koppling är en nödvändighet för att en levande skärgård
med ett öppet landskap ska kunna behållas.

Hemställan

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om förutsättningar för fastboendes levnadsvillkor i skärgården,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om översyn av begreppet skärgård och skärgårdskust,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om belägenhetsfaktorn vid fastighetsskattebedömning,1

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om införande av lokala taxeringsnämnder,2

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en översyn av sambandet mellan att bo och bruka en
jordbruksfastighet.3

Stockholm den 22 oktober 1998

Rigmor Ahlstedt (c)

1Yrkande 3 hänvisat till FiU.

2Yrkande 4 hänvisat till SkU.

3Yrkande 5 hänvisat till BoU.