Exportstimulerande skatteändringar

Motion 1981/82:1194 Joakim Ollén

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

11

Motion
1981/82:1194
Joakim Ollén

Exportstimulerande skatteändringar

En ökning av den svenska exporten är en av flera nödvändiga förutsättningar
för att åter bringa svensk ekonomi i balans. Självfallet är det därför
angeläget att skapa så goda förutsättningar som möjligt för en ökad svensk
export.

En viktig del av företagens verksamhet i utlandet fullgörs av svenskar
tillhöriga den svenska s. k. utlandskåren. År 1974 var antalet svenskar med
kontrakt på över ett år i utlandet 3 210. År 1980 hade den siffran stigit till
5 720. Härutöver finns 1 450 utlandsanställda tredjenationsmedborgare samt
UD-, SIDA- och FN-personal. Till det skall läggas de utlandsverksammas
familjer. Sammantaget torde det vara fråga om mer än 20 000 personer som
är bosatta i utlandet för att möjliggöra svenska företags verksamhet där. Till
den siffran skall ytterligare läggas åtskilliga tusentals personer som åker
utomlands på uppdrag som understiger ett år. Det är alltså ett mycket stort
antal svenskar som genom denna sin beredvillighet att flytta utomlands
medverkar till att skapa stora svenska exportinkomster.

Det borde vara självklart att dessa svenskar, och de företag som anställer
dem, så långt möjligt stimuleras genom en fördelaktig beskattning och
genom andra regler som kan underlätta utlandsvistelsen. I varje fall borde
det vara uppenbart att reglerna inte får utformas så att de försvårar eller
diskriminerar utlandsanställd personal. I viss utsträckning är icke desto
mindre så fallet.

Ettårsregeln

En av de viktigaste skattereglerna för de utlandssvenskar som har kontrakt
på ett år eller mer än den s. k. ettårsregeln. Den innebär att inkomst av
anställning i utlandet inte blir skattepliktig i Sverige om anställningen och
vistelsen utomlands varat minst ett år eller kan antas komma att vara minst
ett år. Korta, tillfälliga besök i hemlandet får den anställde göra utan att han
anses bryta mot ettårsregeln. Den skattskyldige får således åka hem på
semester och på annan ledighet samt för att besöka sin arbetsgivare under,
enligt riksskatteverkets praxis, totalt 52 dagar per år. Vid sådan hemmavistelse
som den skattskyldige inte kunnat förutse, t. ex. sammanhängande med
politiska oroligheter i det land där han är verksam eller en sjukdom han
ådragit sig, har han rätt att överskrida 52-dagarsgränsen utan att därför
ettårsregeln faller bort.

Detta är en viktig princip som gör det möjligt för den skattskyldige att

Mot. 1981/82:1194

12

förutse sin skattesituation vid en utlandsvistelse. Han behöver inte riskera att
ett plötsligt utbrytande krig leder till att han får en väsentligt högre skatt än
vad han hade anledning att räkna med när han planerade utlandsvistelsen.
Den tillämpning av regeln som gjorts är sålunda väl avvägd och svarar mot
intentionen att skapa en rimlig och förutsebar skattesituation för de
utlar, dsverksamma. För att åstadkomma större klarhet bör dock i lagtexten,
kommunalskattelagen 54 § h, uttryckligen skrivas in vad som skall gälla. Dels
bör därför en begränsning av den tillåtna frivilliga vistelsen i Sverige anges.
Denna gräns kan lämpligen sättas till 60 dagar. Dels bör också av lagtexten
framgå att det är möjligt att överskrida denna gräns om avbrottet i
utlandsvistelsen beror på sjukdom, politiska oroligheter eller andra omständigheter
över vilka den anställde inte själv kunnat råda.

Skatteutskottet har i betänkande 1980/81:21 behandlat en motion i vilket
nyssnämnda förslag framställdes. Då utskottet avstyrkte kravet på en klarare
reglering på detta område utan någon motivering finns det anledning att på
nytt framföra förslaget.

Korttidsuppdrag

För korttidsuppdrag i utlandet gäller inte samma förmånliga beskattning
som då uppdraget varar i minst ett år. Det är i och för sig naturligt att någon
fullständig skattebefrielse inte kan eller bör erhållas för korttidsuppdrag.
Detta innebär emellertid inte att det skulle vara uteslutet att genom cn
skatteändring åstadkomma en viss stimulans till förmån för sådan verksamhet.
Ett skäl att göra det är att korttidsuppdragen ofta spelar en nyckelroll för
exportinstansema. Det kan gälla försäljning, konsulttjänster eller leveransmontage.
Det är därför allvarligt när det kan konstateras att svenska företag
har fått det allt svårare att rekrytera svenskar för tjänstgöring utomlands
under kortare tid. I flera av våra konkurrentländer, t. ex. Danmark och
England, har man infört stimulansregler för sådana anställda. Exempelvis
innebär de danska reglerna att man vid arbete i utlandet under en
sammanhängande period om minst två månader - oavsett om arbetsgivaren
är dansk eller utländsk - i deklarationen får göra ett procentuellt avdrag från
den kcntantlön som uppburits för utlandstjänstgöringen. Avdragets storlek
uppgår till 10 % om arbetet utförs i Västeuropa och 25 % om det sker utanför
Västeuropa. Även i Sverige borde införas en regel av detta slag. Huruvida
olika procentsatser, som i Danmark, skall gälla beroende på var tjänstgöringen
ägt rum kan dock ifrågasättas. En enhetlig procentsats torde vara att
föredra.

Mot. 1981/82:1194

13

Semesterersättning

För den som arbetar utomlands under minst ett år och därför kunnat
utnyttja ettårsregeln gäller att ersättningen måste både ha intjänats och
uppburits utomlands för att skattebefrielse skall medges. Ersättning som
utgår först vid hemkomsten blir alltså inte skattebefriad. Detta medför
problem framför allt när det gäller semesterersättning. Lagstiftningen bör
ändras så att även sådan semesterersättning som enligt anställningsavtalet är
direkt hänförbar till utlandsverksamheten skall omfattas av skattebefrielsen.
En sådan förändring kan inte sägas favorisera utlandsverksamma framför
andra. Vad som sägs i SkU 1980/81:21, där ett likartat krav behandlas, har
därför knappast någon bärkraft.

Sociala avgifter

Ett annat stort problem utgörs av reglerna om skyldighet att betala sociala
avgifter. De nuvarande reglerna anses medföra att en sådan skyldighet
föreligger fullt ut under den anställdes första utlandsår. Samtidigt erläggs i
allmänhet oreducerade sociala avgifter i tjänstgöringslandet. Detta medför
emellertid inte något dubbelt skydd för den anställde. I stället står han, trots
dubbla avgifter, i väsentliga delar utan något skydd. Av de svenska
förmånerna är det utöver ATP endast sjuk- och föräldrapenning som utgår
till den utlandsanställde. Övriga förmåner åtnjuts huvudsakligen i Sverige. I
tjänstgöringslandet leder ofta olika kvalifikationsregler till att det sociala
skyddet inte är tillgängligt för den utländske arbetstagaren. Trots dubbla
sociala avgifter måste därför företagen i allmänhet teckna privata försäkringar
för att åstadkomma ett rimligt socialt skydd åt den anställde. Detta
skapar självfallet orimligt höga lönekostnader för företagen och leder till att
vissa företag etablerar anställningsbolag i utlandet för att undvika de svenska
sociala avgifterna. Bl. a. inom konsult- och byggbranschen kan en sådan
utveckling skönjas, vilket kommer att leda till väsentligt lägre kostnader för
företagen. Det kan knappast sägas ligga i någons intresse att företagen skall
behöva gå en sådan omväg för att slippa betala tredubbla socialavgifter.
Lagen om allmän försäkring bör därför ändras så att, bortsett från
ATP-avgiften, svenska företag verksamma i utlandet inte är skyldiga att
erlägga sociala avgifter. Motsvarande förmåner bör då falla bort. Detta är en
lagändring som mycket väl kan företas ensidigt från svensk sida. Vad som
härvidlag anförs i denna fråga i SkU 1980/81:21 kan inte motivera ett avslag
på detta förslag.

Mot. 1981/82:1194

14

Bosättningsbegreppet

I detta sammanhang finns det slutligen anledning att peka på de
svårigheter som följer av den flora av olika bosättningsbegrepp som
förekommer i skilda lagar och förordningar. Uppenbarligen skapar olikheter
i synen på var en person skall anses vara bosatt problem, inte minst för de
utlandsverksamma. Ett så långt möjligt enhetligt bosättningsbegrepp bör
därför åstadkommas.

Sammanfattning

I denna motion har framhållits vikten av att inte olika regler onödigtvis
försvårar den angelägna svenska exportverksamheten. Exempel har lämnats
på fall där nu gällande regler ger olämpliga eller helt orimliga effekter för
svenskar verksamma i utlandet och för deras företag. I motionen föreslås

- uttrycklig bestämmelse rörande kommunalskattelagens s. k. ettårsregel
beträffande tillåten frivillig vistelse i Sverige under utlandsåret och beträffande
rätt att överskrida denna tid på grund av vissa oförutsedda
händelser,

- rätt för anställd att göra avdrag på bruttolönen med viss procentsats vid
korttidsuppdrag i utlandet som varar minst två månader,

-rätt för skattskyldig att få skattefrihet enligt ettårsregeln också för
semesterersättning som har direkt anknytning till utlandstjänstgöringen,

-avskaffandet av skyldigheten för svenska företag ett erlägga sociala
avgifter, bortsett från ATP-avgifter, för sina utlandsanställda,

-införandet av ett enhetligt bosättningsbegrepp i lagar och förordningar.

Hemställan

Med stöd av vad som ovan anförts hemställs

att riksdagen beslutar att hos regeringen begära att förslag
skyndsamt skall framläggas i syfte att uppnå de i motionen
angivna exportstimulerande ändringarna av vissa lagar och
förordningar.

Stockholm den 25 januari 1982

JOAKIM OLLÉN (m)