Exporten av livsmedelsprodukter

Motion 1983/84:2084 Börje Stensson m. fl.

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

5

Motion

1983/84:2084

Börje Stensson m. fl.

Exporten av livsmedelsprodukter

Bakgrund

Av varierande orsaker har exporten en mycket svag ställning i svensk
livsmedelsindustri. Ingen annan svenska industribransch torde exportera
en tillnärmelsevis så liten del av sin produktion som livsmedelsindustrin.
Endast ett 30-tal av totalt ca 1 000 tillverkande livsmedelsföretag har minst
en person anställd som på heltid arbetar med internationell marknadsföring.
Dessa ca 30 företag svarade för ca 80 % av Sveriges totala export av
högförädlade livsmedel år 1982, dvs. till ett värde av ca 1 miljard kronor
av totalt ca 1,2 miljarder kronor.

Sveriges råvaruproducenter och förädlingsindustrier är i ett internationellt
perspektiv mycket effektiva och konkurrenskraftiga. Trots detta var
värdet av Sveriges import av högförädlade livsmedel år 1982 nästan tre
gånger större än exporten.

Mot bakgrund av en utredning gjord av Exportrådet, Industriförbundet,
LRF och Livsmedelsarbetareförbundet, som presenterades för dåvarande
jordbruksministern i juni 1981 och som blev föremål för mycket positiva
remissvar, bildade Sveriges exportråd i juli 1982 ett särskilt livsmedelssekretariat,
Swedish Food Promotion (SFP), i syfte att stärka exportens
ställning i livsmedelsindustrin för att därigenom bl. a. öka exportens volym
och lönsamhet. Exportrådets satsning på livsmedelsindustrin måste
betraktas som unik både till sin omfattning och art. En ekonomisk ram för
verksamheten med 8 milj. kr./år angavs som behövlig.

SFP fick före sitt första verksamhetsår 1982/83 anvisat en total budget
på 5 milj. kr., varav 2 milj. kr. från Sveriges exportråd (statsanslag) och 3
milj. kr. från statens jordbruksnämnd (s. k. regleringsmedel). I november
1982 äskade SFP hos jordbruksnämnden om ytterligare 3 milj. kr. och Fick
i mars 1983 positivt besked om ytterligare 1 milj. kr. Den totala budgeten
uppgick därmed till 6 milj. kr. för 1982/83, alltså 2 milj. kr. lägre än som
ursprungligen angivits som behövligt.

SFP har prioriterat uppsökande verksamhet i Sverige och undersökande
verksamhet i utlandet. Utåtriktad s. k. promotionverksamhet i utlandet,
t. ex. mässor, annonskampanjer, varuhuskampanjer, butiksdemontrationer
etc. tar f. n. i anspråk en relativt liten andel av budgeten. Denna
prioritering har gjorts i nära samråd med näringslivet och den styrgrupp
med representanter för näringslivet som finns knuten till SFP.

På samma sätt som utrikesdepartementet tar ett totalansvar för exportfrämjandet
i sin helhet, är det naturligt att jordbruksdepartemnetet tar ett

Mot. 1983/84:2084

6

särskilt delansvar för exportfrämjande! inom livsmedelsområdet. Vi anser
därför att regeringen genom jordbruks- och utrikesdepartemnetet i framtiden
bör anvisa medlen för SFP:s finansiering över statsbudgeten.

Behovet av en långsiktig planering i samband med internationell marknadsföring
kan inte nog betonas. SFP måste härvidlag kunna planera med
minst samma framförhållning som industrin, bl. a. för att kunna framstå
som föredöme och ”leva som man lär”. Besked om disponibla finansiella
resurser fyra månader före verksamhetsårets början måste betraktas som
ett minimikrav.

En totalbudget på 8 milj. kr./år synes oss rimlig om en nationell satsning
på export av högförädlade livsmedel skall kunna anses som allvarligt
menad. Vi föreslår att jordbruksnämnden får i uppdrag att omprioritera
regleringsmedel till SFP. Andra länder i Västeuropa har i de flesta fall
avsatt betydligt större summor av allmänna medel för samma ändamål.
Det är inte ovanligt att enskilda, etablerade exportföretag satsar ännu
större summor för en målmedveten inbrytning på en ny exportmarknad.

SFP:s verksamhet är väl förankrad inom näringslivet, och industrin är
allmänt positiv till de prioriteringar av olika slag som SFP gjort i nära
samråd med styrgruppen. De marknadsinvesteringar som näringslivet
självt står för överstiger vida den angivna ramen för SFP.

De positiva, samhällsekonomiska effekterna av en ökad export av högförädlade
livsmedel är odiskutabel, t. ex.:

— Exporten av högföräldrade livsmedel sysselsätter redan ca 4 000 personer
inom förädlingsindustrin. Enbart exportökningen 1982, ca 16% i
volym jämfört med 1981, innebär en räddad (alternativt ny) sysselsättning
för ca 500 personer enbart inom förädlingsindustrin. Detta är
således ett intressant och offensivt alternativ till andra mer traditionella
sysselsättningsskapande åtgärder.

— Export av högförädlade livsmedel ger Sverige ca 5—20 gånger större
intäkter per volymenhet jämfört med motsvarande export av fiske- eller
jordbruksråvaror, vilket har stor betydelse med tanke på Sveriges aktuella
handels- och bytesbalans med omvärlden.

— En internationalisering av svensk livsmedelsindustri innebär på lång
sikt en större motståndskraft mot import på den svenska hemmamarknaden.

Dessutom finns en mängd företagsekonomiska motiv för ökad export av
högförädlade livsmedel, t. ex. bättre utnyttjande av ledig produktionskapacitet
och riskspridning på flera marknader.

En grov bedömning ger vid handen att svensk livsmedelsindustri f. n.
generellt har en ledig produktionskapacitet på ca 30—40 %.

Vi anser det rimligt och naturligt att de personer, företag och organisationer
som har sin vardagliga gärning inom området internationell marknadsföring
och exportfrämjande också får det grundläggande ansvaret för

Mot. 1983/84:2084

7

SFP:s löpande ledning, styrning och kontroll.

För att verksamheten skall få avsedd effekt, bl. a. i vad avser sysselsättningen
inom förädlingsindustrin, är en koncentration och kraftsamling
gentemot högförädlade livsmedel nödvändig. En utökning av varuområdet
till mindre förädlade livsmedel skulle kräva betydligt större Finansiella
resurser. Högförädlade livsmedel kan definieras som ”i Sverige industriellt
förädlade livsmedel som inte kräver ytterligare förädling i utlandet”.

Stödet bör koncentreras till åtgärder med kostnader av initial- och/eller
tröskelkaraktär. Det är främst exportoerfarna företag som har behov av ett
sådant stöd. Aktiviteter av löpande promotionkaraktär, vilket är nödvändigt
och aktuellt för etablerade exportföretag, är av en sådan karaktär och
omfattning att SFP:s aktuella finansiella resurser måste anses vara otillräckliga.

Den internationella gruppen inom 1983 års livsmedelskommitté har i
oktober 1983 funnit såsom ”angeläget att SFP:s uppgifter och verksamhet
snarast utreds” (s. 187).

Vi anser att det är för tidigt med en sådan utredning efter knappt två års
verksamhet. Först efter ca fyra års verksamhet kan en utredning anses
meningsfull och befogad.

”År 1982 svarade exporten av frihandelsvaror till EFTA och EG för ca
80 % av den högförädlade exportens totala värde.”

”Exporten av icke frihandelsvaror inom den högförädlade sektorn till
EFTA-länder och EG utgör endast ca 7% av hela den högförädlade
exporten.”

Ovanstående citat ur internationella gruppens rapport (1983 års livsmedelskommitté,
s. 180 och 182) illustrerar betydelsen av frihandel för framgångsrika,
individuella företagssatsningar. Det är således inte tillräckligt
med en professionell och aggressiv internationell marknadsföring från
näringslivet sida. Marknadsföringen måste kombineras och samordnas
med en offensiv handelspolitik.

Sammanfattning

Svensk livsmedelsindustri är i exportsammanhang en ur samhällsekonomisk
synvinkel hittills nästan outnyttjad resurs. Exportrådets nystartade
satsning på livsmedelsindustri bör på alla sätt uppmuntras och stödjas.
Jordbruksdepartementet bör behandla Exportrådet på likartat sätt som
utrikesdepartementet. Besked om framtida medel till disposition bör lämnas
Exportrådet i god tid före varje nytt verksamhetsår. Styrningen av
Swedish Food Promotion bör ske i nära samverkan mellan näringslivet
och Exportrådets styrelse och ledning. Verksamheten bör koncentreras på
exportoerfarna företag och högförädlade livsmedelsprodukter. Verksamheten
bör utredas tidigast hösten 1986. Industrins aktiva marknadsföring
bör samordnas med en mer offensiv handelspolitik.

Mot. 1983/84:2084

8

Hemställan

Med hänvisning till vad sorn ovan anförts hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts

a) om export av högförädlade livsmedelsprodukter

b) om verksamheten inom det särskilda livsmedelssekretariatet
(SFP) inom Exportrådet,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om omprioritering av
regleringsmedel från statens jordbruksnämnd enligt vad som
anförts i motionen.

Stockholm den 25 januari 1984
BÖRJE STENSSON (fp)

LENNART BRUNANDER (c) JAN-ERIK. VIRGIN (m)