Expertgruppen för Offentlig Ekonomi (ESO)

Motion 2002/03:K311 av Bo Könberg och Karin Pilsäter (fp)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen beslutar som villkor för anslaget Regeringskansliet m.m. (utgiftsområde 1) att medel skall användas för fortsatt verksamhet vid ESO av samma slag som hittills.

Motivering

Vid sidan av budgeten har regeringen gjort en avsiktsförklaring tillsammans med ett av riksdagspartierna, och denna förklaring ger vid handen att regeringen avser att avskaffa Expertgruppen för Studier i Offentlig Ekonomi (ESO).

Något förslag om detta har, såvitt vi kunnat utläsa ur budgetpropositionen, inte lämnats till riksdagen. Men frågan har så stor betydelse när det gäller riksdagens och samhällsdebattens tillgång till underlag för debatt och reformer att det är motiverat att riksdagen i anslutning till behandlingen av budget för 2003 beslutar att att budgetmedel skall användas för fortsatt verksamhet vid ESO av samma slag som hittills.

I en gemensam avsiktsförklaring nyligen för regeringen och Miljöpartiet de gröna heter det att man vill ”omvandla dagens ESO” till en ny organisation som sysslar med miljöstudier. Det heter också att denna nya myndighet skall ha en hållbar tillväxt som fokus samt att myndigheten skall ha en parlamentariskt sammansatt styrelse.

I denna förklaring finns tre positivt hållna punkter och en negativ, som är att regeringen av allt att döma tänker göra sig kvitt ett organ som bidragit med många självständigt utformade, ofta tankeväckande och informativa och ibland irriterande eller besvärande utredningsrapporter.

Att det kan bli aktuellt att inrätta ett expertorgan för miljöstudier är ett intressant förslag som förtjänar en välvillig behandling. Det finns alltid behov av spänstiga och ibland provokativa studier av olika problem som riksdag och regering ställs inför.

Att denna institution, eller det nuvarande ESO, blir en myndighet i stället för en del av utredningsverksamheten inom Regeringskansliet finns det inte heller något att invända mot. En parlamentariskt sammansatt styrelse är inte heller fel.

Men formuleringarna är gjorda så att det verkar tydligt att en avsikt, kanske också den främsta avsikten, är att sätta stopp för ESO:s fortlöpande ofta obekväma men oftast intresseväckande studier av effektivitet och andra problem i statlig och annan offentlig ekonomi. Detta tyder på att förhandlingarna med Miljöpartiet givit Finansdepartementets ledning ett tillfälle att tysta en alltför självständig sort av utredare. Miljöpartiet kan då få vara syndabock för detta tilltag. Men man kan utgå från att en sådan åtgärd inte skulle kunnat vidtas ifall inte finansministern sett det som positivt att ESO helt eller huvudsakligen upphör.

ESO har varit en av de bättre delarna av det svenska utredningsväsendet på senare år. Om ESO försvinner får riksdagens ledamöter sämre underlag för att bedöma samhällsfrågor och fatta beslut.

Om det utöver ESO tillkommer ett organ för studier i miljöekonomi kan det innebära att riksdagens beslutsunderlag förbättras. För att uppnå detta är det emellertid inte nödvändigt att göra slut på ESO.

Stockholm den 22 oktober 2002
Bo Könberg (fp)	Karin Pilsäter (fp)