EU:s asylpolitik

Motion 2026/27:459 av Boriana Åberg (M)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att verka för en förändrad asylpolitik i EU och tillkännager detta för regeringen.

Motivering

Sveriges moderatledda regering har förändrat migrations- och integrationspolitiken i grunden. Antalet asylsökande har exempelvis sjunkit till den lägsta nivån på flera decennier, samtidigt som asylinvandringen till övriga EU har varit mycket stor.

Samtidigt finns det problem med dagens asylrätt. Asylrätten har länge betraktats som en närmast okränkbar princip, både i Sverige och inom EU, trots att systemet uppenbarligen i vissa fall har missbrukats av personer som i första hand sökt sig till Europa av ekonomiska skäl.

Även om EU:s nya asyl- och migrationspakt innebär utökade möjligheter för medlemsstaterna att avvisa en ansökan om internationellt skydd om den sökande har passerat genom ett säkert tredjeland, behöver mer göras.

Utgångspunkten är inte att en asylsökande ska kunna resa genom hela EU för att söka asyl i det land som ligger längst bort eller uppfattas som mest attraktivt. Om EU:s regelverk hade fungerat enligt intentionerna skulle praktiskt taget ingen från Mellanöstern eller Afrika ha sökt asyl i Sverige. I verkligheten har dock en stor del av asylinvandringen kommit just från dessa regioner, vilket har medfört betydande kulturkrockar och stora integrationssvårigheter.

Det är dags att ompröva dagens asylrätt. Det bör övervägas om asylrätten i dess nuvarande utformning är ändamålsenlig. Det finns ingen rimlig anledning att människor ska kunna resa genom ett stort antal säkra länder för att därefter söka asyl i Sverige.

Eftersom asylrätten till stor del regleras gemensamt inom EU kräver en förändring beslut på unionsnivå. Sverige bör därför driva en linje som innebär att EU:s asylsystem utgår från principen att asylsökande i första hand ska få sin ansökan prövad i sitt närområde eller i det första säkra land de når.

Det kan samtidigt finnas skäl för undantag i särskilda fall. Det kan exempelvis gälla politiska dissidenter, journalister eller andra personer som förföljs i sina hemländer och som av särskilda skäl inte kan få skydd i sitt närområde.

Boriana Åberg (M)