EU:s alkoholpolitik

Motion 2004/05:So396 av Nils-Erik Söderqvist m.fl. (s)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om en förbättrad alkoholpolitik inom EU.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att sänka de indikativa nivåerna för vad som är att betrakta som personligt bruk vid införsel av alkohol.1

1 Yrkande 2 hänvisat till SkU.

Motivering

Med hänvisning till kravet på den fria rörligheten av varor har den nationella svenska alkoholpolitiken beskurits i sin effektivitet. De alkoholpolitiska motiven för att begränsa alkoholskadorna har avvisats med hänvisning till kravet på fri rörlighet. Alkoholskadorna och alkoholkonsumtionen är stadigt på väg upp och vårt land har nu den högsta alkoholkonsumtionen på 100 år.

Den viktigaste orsaken till den snabba ökningen är EU:s krav på att Sverige ska medge införsel av alkohol för personligt bruk, utan krav på den enskilde att skatta för alkoholen i Sverige. Sett ur det perspektivet har folkhälsan fått kraftiga törnar som en följd av medlemskapet i den europeiska unionen.

Samtidigt har EU i vissa andra avseenden börjat närma sig något som kan betecknas som en restriktiv alkoholpolitik. Första tecknet på detta var i början av 1990-talet då tanken på en minimiskatt på alkoholdrycker presenterades. Motivet var att man redan då förutsåg att de stora skatteskillnader som fanns mellan dåvarande medlemmar på sikt skulle skapa gränshandelsproblem. Frågan har varit föremål för behandling i kommissionen med viss regelbundenhet sedan dess.

Vidare har EU stöttat olika forskningsprojekt, bland annat ECAS, European Comparative Alcohol Studies, samt olika projekt där olika NGO:er varit aktörer.

Många av EU:s medlemmar har också aktiverat sig inom det alkoholpolitiska fältet. Skattehöjningar på alkoläsk i Tyskland, sänkta promillegränser i en rad länder, skarpa reklamregler i Frankrike och beslut om att fördubbla skatten på alkoläsk, Eurosport kommer att avveckla sin alkoholreklam, Estland kommer att öka sin spritskatt. Det är exempel på att alkoholpolitiken inte längre är lika åsidosatt som den en gång var.

Sverige bör stödja denna inriktning och öka insatserna för en förbättrad alkoholpolitik inom EU. Regeringen har fört fram att artikel III-179 i konventets förslag till nytt fördrag ska kompletteras med en möjlighet att besluta om åtgärder rörande tobaks och alkohols påverkan på folkhälsan.

Detta är positivt men inte tillräckligt. Ett krav som bör drivas är att EU erkänner att folkhälsan är lika viktig som den fria rörligheten. En konkret följd av ett sådant synsätt måste vara att begränsa den mängd alkohol som obehindrat får föras över gränserna utan att betala skatt i införsellandet.

De nivåer som idag av EU anses vara för personligt bruk och som får föras in är 10 liter spritdrycker, 20 liter mellanprodukter, 90 liter vin och 110 liter öl. Det är en mängd som motsvarar minst 2,5 års konsumtion för en normalkonsument. Om den enskilde kan göra troligt att han/hon på grund av social aktivitet har behov av ytterligare alkohol för personligt bruk får ännu större kvantiteter föras in över gränsen. De indikativa nivåerna för vad som är att betrakta som införsel för personligt bruk skiljer sig radikalt från det synsätt som tillämpas för tobak. Där går gränsen vid 800 cigaretter, motsvarande den konsumtion många rökare har under 40 dagar. Några egentliga undantag tillämpas inte där.

De indikativa nivåerna för alkoholinförsel bör sänkas radikalt. Då kan den nationella alkoholpolitiken bli det skydd mot marknadskrafterna som saknas i dag.

Stockholm den 29 september 2004
Nils-Erik Söderqvist (s)
Agneta Lundberg (s)	Jan Björkman (s)