Ett statligt återvinningsföretag

Motion 1981/82:1603 Lars Werner m. fl.

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion

1981/82:1603

Lars Werner m. fl.
Ett statligt återvinningsföretag

Ett av de mer framträdande destruktiva dragen i den utvecklade
kapitalismen är dess alltmer accelererande rovdrift på naturen och dess
rikedomar. Hänsynen till miljön och till våra stora men ändock begränsade
naturtillgångar i form av malm, skog, giftfria sjöar och ren luft får stå tillbaka
för profitjakten. Råvaruuttaget ökar ständigt, och i dess bakvatten följer
naturförstöring och bortslösade resurser. Användningen av engångsartiklar
ökar, slit och släng-mentaliteten breder ut sig.

Som en följd därav ökar problemen med sophanteringen. Detta var
tidigare ett uttalat storstadsproblem, men i dag börjar alltfler kommuner,
även rena landsbygdskommuner, få problem med ”sopbergen”. Problemen
med skadedjur, sanitära olägenheter och risk för förgiftat grundvatten är
snart legio i varje kommun.

Detta trots att det i dag finns teknik för att med relativt enkla metoder ta till
vara och återvinna stora delar av vårt hushållsavfall. Runt om i Sverige börjar
allt fler kommuner intressera sig för dessa lösningar. De erfarenheter som
finns är blandade, liksom vid införandet av all annan ny teknik. Någon större
svensk satsning på att utveckla tekniken har inte gjorts, trots att såväl
behovet som det tekniska kunnandet föreligger. På Öresundsvarvet har vissa
försök gjorts, och just varven med sitt stora kunnande inom systembyggande
torde vara väl lämpade att utveckla och konstruera samt bygga sophanteringsanläggningar.

En övergång från att deponera avfallet på soptippar till att installera en
sophanteringsanläggning medför stora investeringskostnader för kommunerna.
Staten måste här gå in och erbjuda kommunerna långfristiga lån som
täcker investeringskostnaderna. Eventuellt måste detta kombineras med en
tvingande lagstiftning. Viss lagstiftning finns redan på området, t. ex. vad
gäller pappersavfallet. Trots detta tvingas vi i dag importera returpapper för
att täcka det inhemska behovet.

Det är dock inom industrin som det stora råvaruslöseriet förekommer.
Dels måste ny teknik utvecklas som möjliggör en större användning av
återvunnet avfall, dels måste själva återvinningsprocessen utvecklas. Järnoch
metallskrot måste återgå till processindustrin. Användningen av
returglas måste öka liksom återanvändningen av kasserat engångsglas. Spill
från trä- och byggnadsindustrin kan komma till nytta inom energiförsörjningen.
Användningen av returpapper måste öka. Goda förutsättningar
finns för framställning av metanol och etanol ur olika avfallsprodukter.

En viss återanvändning sker redan i dag, men vad som saknas är en
1 Riksdagen 1981182. 3 sami. Nr 1603-1606

Mot. 1981/82
1603-1606

Mot. 1981/82:1603

2

övergripande planering och samordning. Insamlandet av pappersavfall sköts
i dag oftast av olika ideella föreningar. Järn- och metallskrot uppsamlas av
privata skrothandlare, som oftast saknar resurser och kapacitet att på ett
effektivt sätt ta hand om avfallet. Inom vissa områden saknas förutsättningar
för att över huvud kunna bedriva återvinningsverksamhet. Slöseriet tillåts
därför fortsätta.

Ur samhällsekonomisk synpunkt är detta slöseri helt oförsvarligt. Ur
miljö- och natursynpunkt är slöseriet förödande. Trots detta har inga
konstruktiva åtgärder vidtagits för att få slut på detta slöseri.

Vpk vill bygga ett resurssnålt samhälle, som på ett så effektivt sätt som
möjligt tillvaratar våra naturtillgångar. Vi vill förhindra rovdriften och
utplundringen av naturen. Som ett steg på vägen mot detta samhälle måste vi
utveckla en teknik som gör det möjligt att återvinna så stor del som möjligt av
det avfall och spill som uppstår, såväl hos hushållen som inom industrin.

Denna sektor inom ekonomin har ännu inte utsatts för det privata
kapitalets profitjakt, och samhället bör heller inte tillåta detta. Den enda
acceptabla vägen att gå är att inrätta ett statligt återvinningsföretag. Ett
sådant finns redan vad gäller det miljöfarliga avfallet (SAKAB), och ett
nyinrättat statligt återvinningsföretag bör kunna utveckla ett intimt samarbete
med SAKAB.

Med hänvisning till det anförda föreslår vi *

1. att riksdagen beslutar inrätta ett statligt återvinningsföretag
med skyldighet att tillvarata i första hand trä-, pappers-, glas-,
plast- och metallavfall från såväl hushåll som industri varvid

a) företaget även aktivt bör verka för att utveckla
återvinningsteknik inom andra områden,

b) återvinningsföretaget måste samarbeta med landets kommuner
för att finna former för hur hushållsavfallet på ett så
effektivt sätt som möjligt skall kunna komma till återanvändning,

2. att riksdagen ger regeringen i uppdrag att omedelbart inleda
förhandlingar med kommun- och landstingsförbunden om vilka
statliga stödåtgärder som erfordras för att underlätta kommunala
investeringar i sophanteringsanläggningar och att regeringen
framlägger förslag därom till riksdagen.

Stockholm den 25 januari 1982

LARS WERNER (vpk)

EIVOR MARKLUND (vpk)
NILS BERNDTSON (vpk)
EVA HJELMSTRÖM (vpk)
PER ISRAELSSON (vpk)

C.- H. HERMANSSON (vpk)
BERTIL MÅBRINK (vpk)
JÖRN SVENSSON (vpk)

* Se även motion 1981/82:1604.