Ett sammanhållet högkostnadsskydd

Motion 2004/05:So295 av Sven Brus och Yvonne Andersson (kd)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av ett sammanhållet högkostnadsskydd.

Motivering

Den enskildes avgifter för sjukvård, läkemedel, tandvård och hjälpmedel har under senare år ökat successivt. Lägger man till detta även andra kostnadsökningar och försämrade förmåner blir kostnadstrycket på de grupper som mest behöver samhällets stöd och omvårdnad mycket hårt. Allt fler människor tvingas idag att av kostnadsskäl avstå från att söka vård och serviceinsatser. Detta innebär ofta ett större tryck på anhöriga, men leder framförallt till försämrad livskvalitet för den enskilde. Människor avstår från att ta ut medicin, lånar av släkt och vänner eller justerar själva ordinationen så att medicinen räcker längre.

Enligt FN:s standardregler, regel 4, ska personer med funktionsnedsättning garanteras tillgång till stöd och service, inbegripet sådana hjälpmedel som bidrar till att de blir mer oberoende i det dagliga livet.

Utvecklingen på hjälpmedelssidan har istället gått åt det hållet att den enskilde får betala mer och mer av sina hjälpmedelskostnader själv. För den som har en låg inkomst i form av förtidspension blir det ofta en prioriteringsfråga att skaffa nödvändiga hjälpmedel. Variationen i regler mellan olika kommuner är också stor vilket innebär att det kan medföra stora kostnader för den enskilde brukaren i en kommun medan grannkommunen erhåller hjälpmedel utan egenavgift.

Det är den totala kostnaden som är avgörande för den enskilde. Varje höjning av en enskild utgift innebära oftast stora påfrestningar på en redan ansträngd ekonomi.

Förutsättningarna för ett sammanhållet högkostnadsskydd avseende läkarvård, medicin, tandvård och hjälpmedel bör därför snarast utredas.

Stockholm den 24 september 2004
Sven Brus (kd)	Yvonne Andersson (kd)