Ett milj ©ombudsmannaämbete
Motion 1986/87:Jo772 Kjell-Arne Welin och Siw Persson (fp)
Motion till riksdagen
1986/87: Jo772
Kjell-Arne Welin och Siw Persson (fp)
Ett milj ©ombudsmannaämbete
Den nu gällande miljöskyddslagen antogs 1969. Någon samlad lagstiftning på
miljövårdens område fanns inte tidigare, utan de regler som reglerade
skyddet för miljön fanns i en rad spridda lagrum, av vilka en del fortfarande
gäller.
Införandet av den nya miljöskyddslagen innebar en samlad miljölagstiftning
till skydd mot vattenförorening, luftförorening och andra miljöstörningar.
Lagstiftarens tanke har varit att genom miljöskyddslagstiftningen skapa
möjlighet för samhället och det allmänna att utöva en effektiv kontroll och att
aktivt medverka till att störningar förebyggs så långt detta är möjligt
praktiskt och ekonomiskt.
Som synes står de miljöskyddsövervakande myndigheterna inför besvärliga
avvägningsproblem, inte sällan av politisk natur, redan innan de tagit sig
an sina arbetsuppgifter. Detta torde vara förklaringen till att regeringen är
det högsta beslutande organet i miljöskyddsfrågor.
Såsom miljöskyddslagen med tillhörande kungörelse och förordning
kommit att utformas kan man urskilja följande struktur i handläggningen av
miljöskyddsärenden:
1. Miljöfarliga verksamheter vilka inte får förekomma utan tillstånd eller
dispens. En uppräkning av vilka verksamheter som avses görs i 2§
miljöskyddskungörelsen.
2. Miljöfarliga verksamheter som förutsätter att anmälan därom görs till
länsstyrelsen. En uppräkning av vilka verksamheter som avses görs i 8§
miljöskyddskungörelsen.
3. ”Övriga” miljöfarliga verksamheter. För dessa gäller endast att man
skall välja sådan plats att ändamålet med verksamheten kan vinnas med
minsta intrång och olägenhet utan oskälig kostnad samt vidta de skyddsåtgärder
och iaktta de försiktighetsmått som skäligen kan fordras. Dessa krav
gäller även för verksamheterna under 1 och 2. Någon obligatorisk förhandsprövning
förekommer inte utan systemet bygger på frivillighet så till vida som
initiativet till tillåtlighetsprövning som regel förutsätts komma från den
enskilde.
4. Förbud stadgas i princip mot åtgärd som kan medföra olägenhet av
väsentlig betydelse även om skyddsåtgärder vidtagits. Regeringen har dock
möjlighet att lämna dispens.
Tillståndsprövning och förprövning av miljöfarlig verksamhet sker normalt
av koncessionsnämnden för miljöskydd. Delegering av ärenden kan
under vissa omständigheter ske uppåt till regeringen och nedåt till länsstyrelserna.
Tillsynsmyndigheter är naturvårdsverket och länsstyrelserna. Kommunalt
fungerar miljö- och hälsoskyddsnämnden som en typ av tillsynsmyndighet.
De sanktioner som står myndigheterna till buds är föreskrifter om
försiktighetsmått, förbud och skadeståndstalan. Denna sistnämnda rätt
tillkommer även enskild skadelidande. Vid åsidosättande av förbud eller
föreskrift som meddelats med stöd av miljöskyddslagen är straffen böter eller
fängelse i högst ett år.
Har ändring skett av ett faktiskt förhållande genom ett straffbart beteende,
har myndigheterna möjlighet att vinna rättelse genom handräckning. 1981
infördes regler om miljöskyddsavgifter för att komma till rätta med det
förhållandet att företagare i sina ekonomiska kalkyler räknar med böter av
viss storleksordning för brott mot miljöskyddslagen. Talan för brott mot
lagen förs av allmän åklagare.
Det krävs inga djupare juridiska kunskaper för att upptäcka miljöskyddslagens
luckor, luckor som dagligen utnyttjas av mindre nogräknade företagare.
Några exempel:
— Miljöskyddslagen är tillämplig även på befintliga miljöfarliga anläggningar.
Något tvång att söka tillstånd eller göra anmälan enligt 2§ eller 8§
miljöskyddskungörelsen finns inte så länge anläggningarna bedrivs i befintligt
skick, även om anläggningarna sorterar under nämnda lagrum. Miljöskyddslagen
är 15 år gammal. De flesta miljöfarliga anläggningar i Sverige är
av äldre datum och hamnar i kontrollhänseende under punkt 3 ovan. Skulle
ändringar genomföras i anläggningarna, vilka medför att föroreningarna
ökar eller att ny förorening uppkommer kan det komma att krävas tillstånd,
dispens eller förhandsanmälan. Här ställs dock kontrollmyndigheterna inför
betydande bevissvårigheter, med påföljd att företagens chanser att dra
längsta strået i en eventuell tvist får bedömas som mycket stora.
Skulle det vara möjligt att bevisa att befintlig anläggning, för vilken
tillstånd ej beviljats, åstadkommer miljöskada, kan koncessionsnämnden
efter hemställan från naturvårdsverket besluta om förbud eller meddela
föreskrift om försiktighetsmått.
— Beviskravet på orsakssammanhang mellan det påstådda skadegörande
beteendet och den skadliga effekten ställs sedan gammalt mycket högt.
Orsakssammanhanget skall vara styrkt. I ett par mål från senare år har högsta
domstolen mildrat beviskravet till sannolikt orsakssammanhang, men det är
för tidigt för att dra några slutsatser av dessa avgöranden.
— Föreskrifterna om skyddsåtgärder får i praktiken en viktig begränsning
genom hjälpreglerna att inte ställa större krav än vad som för dagen är
tekniskt möjligt och ekonomiskt skäligt. Det krävs ingen större fantasi för att
förstå att de tekniska innovationerna på miljöskyddsområdet går långsamt
framåt med denna milt sagt lindriga press på företagen.
— Dagens tillsyns- och kontrollsystem är byråkratiska och tungrodda.
Länsstyrelserna kan komma att agera både som tillsyns- och tillståndsmyndighet.
Detsamma gäller koncessionsnämnden. Naturvårdsverket måste gå
genom koncessionsnämnden för att genomdriva ändringar och slutligen
sortera brott mot miljöskyddslagen under allmän åklagare, trots att brottens
Mot. 1986/87
Jo772
24
natur ofta förutsätter en specialistkompetens vilken oftast inte finns tillgänglig
på en åklagarmyndighet.
Som liberaler tror vi på en stark marknadsekonomi. Kravet på ekonomisk
tillväxt får dock inte innebära att vi förbrukar de tre grundförutsättningarna
för liv på vår planet - brukbar mark, rent vatten och oförorenad luft.
Dagens miljöproblem är ofta globala. Därför måste vi agera internationellt.
För vår trovärdighets skull krävs det emellertid att vi sopar framför
egen dörr först. En början på det nationella arbetet måste vara att förstärka
samhällets tillsyns- och kontrollmöjlighet. Detta bör ske genom inrättandet
av ett miljöombudsmannaämbete. Till detta ämbete bör man knyta erforderlig
juridisk, teknisk och annan expertis. Det bör vidare utrustas med
vittgående befogenheter att på ett effektivt sätt kontrollera lagens efterlevnad
och med långtgående sanktionsmöjligheter, däribland möjligheten att
föra åtal.
Hemställan
Med hänvisning till vad som anförts i motionen hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts angående inrättandet av ett miljöombudsmannaämbete.
Stockholm den 26 januari 1987
Kjell-Arne Welin (fp) Siw Persson (fp)
Mot. 1986/87
Jo772
25
gotab Stockholm 1987 12391
