Etiopien, Somalia och Sudan

Motion 1989/90:U635 av Inger Koch (m)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1989/90:U635

av Inger Koch (m)

Etiopien, Somalia och Sudan

I Etiopien pågår Afrikas äldsta, mest omfattande och blodigaste krig. Detta
krig har drabbat civilbefolkningen oerhört hårt och hundratusentals människor
har dött på grund av den etiopiska arméns terrorbombningar och repressalieaktioner.

Det sovjetiska stödet i form av vapen och militära rådgivare och de kubanska
soldaternas närvaro har gjort det möjligt för regeringen att föra kriget
på flera fronter och på ett mera skoningslöst sätt. Enligt uppgift har också
Nordkorea inlett ett mer omfattande stöd till regimen.

De olika befrielserörelserna har i dag en djup, folklig förankring. En
mycket klar majoritet av Eritreas befolkning sympatiserar med gerillan.

Det finns också ett brett missnöje inom hela den etiopiska befolkningen
både mot kriget och mot den alltmera sviktande ekonomin i landet.

Stridsmoralen hos de etiopiska trupperna och lojaliteten mot den militära
ledningen är låg. Det militära kuppförsöket i maj förra året är ett bevis på
detta.

Mer än hälften av statsutgifterna går direkt till att täcka kostnaderna för
krigföringen.

Det är motståndsrörelsens militära framgångar, de eritreanska och tigreanska
folkens outtröttliga motståndskamp mot terror och förtryck och deras
längtan efter fred och självbestämmande som lett fram till att den etiopiska
regeringen nu tvingats gå med på att inleda förhandlingar med både
EPLF och TPLF. Samtidigt pågår strider med ytterligare befrielserörelser
närmare huvudstaden Addis Abeba.

Att dessa förhandlingar nu kommer till stånd är givetvis positivt. Att de
inblandade parterna också kommit överens om att förhandlingarna skall
vara förutsättningslösa, kan ses som ett första steg mot självbestämmande
för det eritreanska folket. Dock bör alla parter i det etiopiska inbördeskriget
delta i förhandlingar. Sker inte detta kan regeringen använda fredssamtalen
som avledande manöver för att koncentrera anfallen på en av rörelserna.

Etiopien är ett totalitärt samhälle, som inte tillåter någon opposition. Diktaturen
använder terror som ett vapen för att hänsynslöst fullfölja sin politik
med bybildningar och folkomflyttningar som ett led i krigföringen. Detta
medför ett oerhört lidande och svält. Det har kunnat fortgå länge utan att
världsopinionen har reagerat och fört upp konflikten högt på den internationella
politikens dagordning.

Sverige borde långt tidigare och i internationella fora med kraft ha påtalat Mot. 1989/90

dessa påtagliga brott mot demokratiska principer och detta grova kränkande U635

av mänskliga rättigheter, som den etiopiska regimen har gjort sig skyldig till.

Etiopien är ett av Sveriges äldsta biståndsländer. Sverige får genom sitt
bistånd inte stärka den nuvarande totalitära regimens styre.

De svenska biståndsinsatserna måste tvärtom stärka respekten för de
mänskliga fri- och rättigheterna och genom olika insatser värna om att olika
åsikter får komma till tals och att en utveckling sker mot frihet och demokrati.

Därför föreslås nu i den moderata motionen, som behandlar tredje världen
och i den moderata biståndsmotionen att det utvecklingsbistånd som går
genom den etiopiska staten bör upphöra. Endast om regimens militära operationer
inställs och om regimen är beredd att respektera det etiopiska folkets
mänskliga rättigheter, bör biståndet fortsätta.

Katastrofbistånd och bistånd som går genom enskilda organisationer direkt
till det etiopiska folket för att lindra den akuta hungersnöd, som uppstått
på grund av Mengistu-regimens brutala agerande, skall i stället prioriteras
och ökas.

Etiopien hotas dessutom återigen av en svår missväxt på grund av torka i
de norra delarna av landet och man befarar, att landet nu skall drabbas av
en ännu större svältkatastrof än 1985.

Sverige bör nu noga följa hur förhandlingarna utvecklas. Om inte dessa
tillräckligt snabbt leder till att den etiopiska regimen respekterar de mänskliga
rättigheterna, skall Sverige aktualisera frågan om en särskild rapportör
för Etiopien i FN:s kommission för de mänskliga rättigheterna.

Det är inte bara kriget i Etiopien som måste ta ett slut för att Afrikas Horn
skall få fred. Området härjas totalt av sju eller åtta olika väpnade konflikter
som alla är mer eller mindre politiskt invävda i varandra.

I Somalia pågår inbördeskrig på tre fronter. De tre motståndsrörelserna
vinner snabbt terräng med det gemensamma målet att störta envåldshärskaren
Siad Barres regim. Skillnaden mellan de tre rörelserna är främst geografiska,
men grupperna är också splittrade mellan olika klaner.

Enligt talesmän från motståndsrörelsen har flera massakrer ägt rum på
den civila befolkningen de senaste månaderna. Det är regeringssoldater som
i sin jakt efter gerillaanhängare ute i byarna mördat bybor i alla åldrar från
spädbarn till åldringar. Dessa grava brott mot mänskliga rättigheter bör Sverige
som medlem i kommissionen för mänskliga rättigheter verka för att de
uppmärksammas och tas upp till behandling.

Även i Sudan pågår sedan flera år tillbaka ett grymt inbördeskrig. Enligt
uppgifter i massmedia har enbart under de två senaste åren krävts mellan en
halv och en miljon offer i strider och av svält.

SPLA-gerillan, som kämpar för en frigörelse för den södra delens svarta
kristna befolkning från den dominerande arabiska och muslimska befolkningen
i norr, har haft stora militära framgångar under det senaste året. Sudans
regering har vid flera tillfällen anklagat Etiopien för att militärt stödja
SPLA-gerillan.

Inbördeskriget, som pågick mellan 1955 och 1972, utbröt på nytt 1983, när
den dåvarande regimen beslutade införa islamska sharialagar i hela landet. 14

Amncsty International presenterade en rapport om Sudan i december Mot. 1989/90

1989.1 denna beskrivs de oerhörda grymheter mot bybor och fångar i södra U635

delan av landet, som regeringsstyrkorna gjort sig skyldiga till mellan 1983
och 1989.

Tusentals män, kvinnor och barn har dödats och torterats av regeringsstyrkor
och av lokal regeringstrogen milis under den utbredda konflikten med
den väpnade oppositionen. Även efter militärkuppen i juni 1989 fortsätter
regeringsstyrkornas övergrepp.

Sverige bör nu ta upp även dessa brott mot mänskliga rättigheter till behandling
i FN:s kommission för mänskliga rättigheter.

USA:s förre president Jimmy Carter har påtagit sig en medlarroll även i
denna konflikt, men misslyckades vid samtal i Nairobi i november 1989 att
få till stånd något förhandlingsgenombrott.

Sverige bör nu aktivt verka för att situationen i Sudan tas upp till behandling
i FN.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ett avslutande av biståndet till Etiopien,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om tillsättandet av en rapportör med uppgift att
granska reglerna för mänskliga rättigheter i Etiopien,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att Sverige
bör verka för att brotten mot mänskliga rättigheter i Somalia tas upp
till behandling i FN:s kommission för mänskliga rättigheter,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att Sverige
bör verka för att brotten mot mänskliga rättigheter i Sudan tas upp till
behandling i FN:s kommission för mänskliga rättigheter.

Stockholm den 25 januari 1990

Inger Koch (m)

15