Ersättning via sjukförsäkringen för medicinsk fotvård

Motion 1990/91:Sf333 av Lars Sundin och Erling Bager (fp)

Fotvård utgör ett viktigt inslag i arbetet för att förhindra
att olika typer av sjukdomar förvärras. Detta gäller främst
diabetes, där en regelbunden fotvård har en avgörande
betydelse för att förhindra att sjukdomsbilden förvärras.

Även personer med rörelsehinder kan vara i behov av
regelbunden fotvård eftersom de själva inte kan sköta om
sina fötter. Utebliven fotvård kan medföra att
rörelsehindret förvärras. Detta medför i sin tur att behovet
av annan sjukvård kan öka till betydligt större kostnader än
vad själva fotvården kostar.

Fotvård är jämförelsevis en relativt billig behandling.
Men kostnaden för den enskilde kan vara kännbar.

De grupper av människor som på medicinska
indikationer är i behov av fotvård bör få denna finansierad
via sjukförsäkringen. Patienten bör vid varje besökstillfälle
betala en avgift som motsvarar avgiften i annan öppen vård
inom sjukvården och denna bör ingå i det s.k
högkostnadsskyddet. Även om fotvård ges av både
landsting, kommuner och enskilda bör detta inte utgöra
något hinder för att den skall finansieras av
sjukförsäkringen.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att fotvård som ges på
medicinska indikationer bör finansieras via
sjukförsäkringen.

Stockholm den 25 januari 1991

Lars Sundin (fp)

Erling Bager (fp)