Ersättning för kostnader i eftertaxeringsmål

Motion 1982/83:706 Margit Gennser och Nic Grönvall

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

■

14

Motion

1982/83:706

Margit Gennser och Nic Grönvall
Ersättning för kostnader i eftertaxeringsmål

Skattelagstiftningens krav på den skattskyldiges uppgiftslämnande vid
deklaration av inkomster och förmögenheter m. m. är utomordentligt
långtgående. Den skattskyldige förutsätts ha fullständig kännedom om
skattelagstiftningens innehåll. Aven om taxeringsnämnd (TN) genom
tidigare felaktiga beslut vilselett den skattskyldige beträffande någon intäkts
eller kostnads skatterättsliga innebörd gäller denna huvudregel.

Ett yrkande vid taxering innebär att den skattskyldige argumenterar för
viss rättslig bedömning av skattefrågan. Yrkandets innehåll kommer därför
att styra uppgiftslämnandet. Om den skattskyldige gjort en felaktig
bedömning vad gäller uppgiftsplikten anses inte denna fullgjord, eftersom
TN inte getts tillfälle att pröva frågan. Uppgiftsplikten bedöms således med
hänsyn till mottagarens möjligheter att uppfatta förekomsten av yrkande.

Sammanfattningsvis kan alltså slås fast att uppgifterna i deklarationsmaterialet
skall innefatta samtliga omständigheter som kan belysa varje transaktions
skatterättsliga innebörd.

Har den skattskyldiges uppgiftslämnande varit bristfälligt enligt nu
angivna kriterier och har dessa brister lett till för låg taxering och skatt kan
eftertaxering ske.

Taxeringsrevision och mål gällande eftertaxering avser i regel frågor av
stor ekonomisk vikt för den skattskyldige. Den nuvarande lagstiftningen är
så komplicerad att den skattskyldige regelmässigt för att tillvarata sin rätt
måste engagera experter inom skatterätten, vilket kan leda till betydande
kostnader för den skattskyldige.

Genom taxeringsmyndigheternas omorgansation och betydande personalförstärkningar
har numera samlats en stor personalkår med ingående
kunskaper om skattelagarnas tillämpning hos dessa myndigheter, vilket
sätter den skattskyldige i ett markerat underläge.

En grundregel som allmänt omfattas i vårt land är att lagen skall vara till
skydd för den svage mot den starke. Rättshjälpslagen har t. ex. tillkommit
just för att skydda de svaga mot de starka. Rättegångsbalkens 18 kap. 1 §
innebär att part som ”tappar målet” har skyldighet att ersätta motparten
dennes rättegångskostnader, vilket i sin tur innebär ett skydd mot
oberättigade tvister eller anspråk. I brist på uttryckliga bestämmelser om
tillämpligheten av denna självklara regel i taxeringsförfattningarna undgår
det allmänna ansvar för de omfattande kostnader som den skattskyldige
oförskyllt kan förorsakas genom att eftertaxeringsförsök måste avbrytas i
anledning av att sakliga utgångspunkter saknats eller genom att mål förlorats

Mot. 1982/83:706

15

av taxeringsmyndigheterna i skattedomstolarna.

Denna typ av avsteg från principer som eljest är accepterade i svenskt
rättsväsende måste undanröjas.

En reform av detta slag borde bli självfinansierande, eftersom den skulle
leda till en nödvändig skärpning i taxeringsmyndigheternas verksamhet,
såvitt gäller eftertaxeringar.

Det bör ankomma på utskottet att utarbeta erforderliga författningsändringar.

Åberopande det anförda hemställs

att riksdagen beslutar att i taxeringsförordningen införs en
bestämmelse av följande lydelse:

Länsrätt, kammarrätt och regeringsrätt äger att besluta att staten skall
ersätta den skattskyldiges kostnader i eftertaxeringsmål i de fall taxeringsmyndighetens
yrkande ej vunnit bifall och då den skattskyldige ej rimligen
kunnat förutse att lämnade deklarationsuppgifter kunnat anses var ofullständiga
och därför oriktiga.

Stockholm den 12 januari 1983

MARGIT GENNSER (m)

NIC GRÖNVALL (m)