Energipolitiken

Motion 1982/83:1100 Thorbjörn Fälldin m. fl.

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Mot. 1982/83

1100-1103

Motion

1982/83: 1100

Thorbjörn Fälldin m. fl.

Energipolitiken

Sammanfattning

En offensiv och framtidsinriktad energipolitik har avgörande betydelse för
att förbättra vår ekonomi, öka sysselsättningen och värna om natur och
miljö.

Energin har i sig inget egenvärde. Dess värde ligger i de nyttigheter som vi
kan åstadkomma genom att använda energi.

Då nästan all energiproduktion medför stora kostnader och en belastning
på natur och miljö, måste det vara en primär målsättning att använda all
energi så effektivt som möjligt.

De ur alla synpunkter bästa energiinvesteringarna är i de flesta fall investeringar
som syftar till att bruka energi bättre.

Energi kan aldrig förbrukas, men måste alltid ha en viss minimikvalitet för
att kunna brukas till avsett ändamål.

En medveten hushållning med energikvalitet är en viktig förutsättning för
att bruka energi bättre.

Några av de offensiva satsningar som centern konkret redovisar i motionen
är:

• Bättre utnyttjande av inhemska bränslen, vilket minskar behovet av kol.

• Bättre brukande av tillgänglig elkapacitet, som drastiskt kan minska vårt
behov av olja.

• Bättre tillvaratagande av jordbrukets möjligheter för energiproduktion.

• Bättre och mer flexibla fjärrvärmesystem, som möjliggör lägre vattentemperaturer
och ökat bruk av alternativ energi, samt utnyttjande av lokala
energikällor.

• Bättre och effektivare energihushållning i befintlig bebyggelse genom att
både fastighetsägare och boende får nytta av de kostnadsbesparingar som
effektiv energianvändning innebär.

• Bättre och effektivare utnyttjande av solenergi, vilket minskar vårt behov
av kol och olja.

• Bättre utformat samhällsstöd till angelägen utveckling av energiteknik och
distributionssystem för bl. a. inhemska bränslen.

Ett fullföljande av denna politik kommer att ge tiotusentals nya arbeten,
markant förbättra vår bytesbalans, stärka industri, skogs- och jordbruk,
förbättra miljön och ge en trygg och säker energiförsörjning. Med denna
energipolitik kan vi komma ifrån de låsningar tidigare socialdemokratiska

1 Riksdagen 1982183. 3 sami. Nr 1100-1103

Mot. 1982/83:1100

2

regeringar skapade utifrån sina felaktiga bedömningar av elbehovets utveckling.

Inledning

Enligt centerpartiets mening kan kravet på en allsidig välfärd innefattande
såväl goda ekonomiska levnadsbetingelser som en god livsmiljö bäst tillgodoses
i ett decentraliserat samhälle. Energipolitikens inriktning har en avgörande
inverkan på samhällsutvecklingen. Den koncentrationsinriktade energipolitik
som socialdemokraterna tidigare bedrev och nu på nytt gör sig till tolk
för förstärker övriga centraliseringstendenser i samhället och därmed misshushållningen
med tillgängliga resurser.

Energipolitikens inriktning måste vara att skapa ett decentraliserat energisystem
baserat på utnyttjande av i huvudsak inhemska förnybara energikällor
och en effektiv användning av tillgängliga resurser. Då får vi de bästa
förutsättningarna för att kunna tillgodose kraven på resurshushållning, ekologisk
balans, god miljö, hög säkerhet, försörjningstrygghet, ökad sysselsättning
samt en stärkt ekonomi. Stimulans av småskaliga energisystem ger
vidare medborgarna bättre möjligheter till inflytande och kontroll över energisystemen.

Från centerpartiets sida har vi vid upprepade tillfällen, senast i motion
1982/83:112, understrukit betydelsen av en decentralistisk inriktning på
energipolitiken. De energipolitiska beslut som togs 1976-1982 av regeringen
under centerns ledning har inneburit att den tidigare centralistiska och koncentrationsinriktade
socialdemokratiska energipolitiken successivt förändrats.
Från att ha haft en energipolitik som medförde ett storskaligt, känsligt
energisystem med stort utlandsberoende fick vi en energipolitik som successivt
inriktades på att forma ett decentralistiskt energisystem byggt på den
allsidighet som ett system med bättre energihushållning och utnyttjande av
olika inhemska energikällor innebär. De förslag som framlades efter folkomröstningen
fullföljde centerpartiets krav på åtgärder för resurshushållning,
avveckling av kärnkraften och minskat oljeberoende. Vidare har kommunerna
bl. a. ålagts att ta fram energiförsörjningsplaner. Lagen om den kommunala
energiplaneringen från 1977 skärptes. Ojeersättningsplaner har upprättats
osv.

Vi måste dock gå vidare och ta ytterligare steg för att uppnå de mål som
fastlagts i de energipolitiska besluten under 1976-1982. Målsättningen att på
ett miljövänligt sätt styra över energisystemet mot användning av förnybara
energikällor är för sitt förverkligande beroende av en medveten hushållning i
energianvändningen. En effektiv energianvändning förutsätter i sin tur bl. a.
hushållning med energikvalitet. Vi måste kort sagt bruka bättre i stället för att
förbruka mer.

Industrisektorns volymexpansion behöver inte förutsätta en ökad energianvändning.
Det mest förskräckande exemplet är kärnkraftssatsningen, där
följderna av socialdemokraternas tro på en exponentiell utveckling av elan

Mot. 1982/83:1100

3

vändningen medfört att vi nu har en mycket stor elproduktionskapacitet utan
att vi för den skull gynnat den industriella utvecklingen.

Från centerpartiets sida kan vi inte acceptera den återgång till centralistiskt
och storskaligt inriktad energipolitik som präglar budgetpropositionen. Enligt
vår mening bör riksdagen med skärpa uttala att de riktlinjer för en
decentralistiskt inriktad energipolitik med en medveten resurshushållning,
som fastlagts under centerpartiets tid i regeringsställning, skall gälla även i
fortsättningen.

I det nuvarande ekonomiska läget är det nödvändigt att åtgärder vidtas
som förbättrar tillväxten i ekonomin. Investeringar på energiområdet har
mycket goda möjligheter att skapa nya jobb och generera en uppgång i
ekonomin. De mest näraliggande möjligheterna att skapa nya arbetstillfällen
är satsningar på att utnyttja inhemska bränslen såsom t. ex. skogsavfall och
torv. Sådana satsningar får vidare en direkt påverkan på vår bytesbalans
genom bl. a. minskat behov av import av olja. Vi underströk senast i motion
1982/83:112 vikten av att stimulanser ges i syfte att öka användningen av
dessa energislag och såg med tillfredsställelse det ökade stödet i syfte att få till
stånd förbränningsanläggningar för torv.

Socialdemokraternas djupt avoga inställning till användning av skogsavfall
för energiändamål är däremot mycket oroande. Tillsammans med torv är
skogsenergi det inhemska bränsle som snabbast kan ersätta olja. Tillgången
på skogsbränsle för energiändamål är mycket god. Med dagens metoder kan
ca 13 miljoner m3f energived tas fram utan att detta inkräktar på skogsindustrins
behov. Omkring 1990 kan tillgången på skogsbränsle beräknas ha ökat
från ca 13 miljoner m3f till ca 28 miljoner m3f genom att nya för uttag av
energived anpassade metoder har hunnit utvecklas. En sådan ökad användning
av skogsråvaror för energiändamål innebär - som vi från centerns sida
upprepade gånger framhållit — att tillgången på råvara för skogsindustrin
ökar genom att vi bättre tar till vara tillgänglig skogsråvara. Rätt utnyttjade
kan således våra tillgångar på skogsbränsle kraftigt begränsa importen av kol
och olja.

Utnyttjande av inhemsk skogsenergi skapar många nya sysselsättningstillfällen.
För att tillvarata 1000 m3f har beräknats att hanteringen i alla led
motsvarar en arbetsinsats på ett årsverke. Utnyttjande av skogsavfallet för
energiändamål skulle således till 1990 kunna ge ca 25 000 nya jobb. Målsättningen
i 1981 års energipolitiska beslut var också att vi i slutet på 1980-talet
skall ha fått minst 50000 nya årsarbeten genom den ökade användningen av
torv och skogsråvara för energiändamål. Den socialdemokratiska energipolitiken
innebär en uppenbar risk för att denna målsättning äventyras.

Utnyttjande av inhemska bränslen för i första hand uppvärmning skapar
således stora sysselsättningsmöjligheter. Den socialdemokratiska politiken
innebär ökade risker för att vi får ett fortsatt stort beroende av importerad
energi.

Olja och kol är importerade bränslen som kräver relativt små arbetsinsat

1* Riksdagen 1982/83. 3 sami. Nr 1100—1103

Mot. 1982/83:1100

4

ser vid hanteringen inom landet. Import av olja och kol är således samtidigt
en import av arbetslöshet eftersom vi då inte kan utnyttja våra inhemska
energitillgångar och därmed ge många människor arbete.

Tillgången på inhemska bränslen är som ovan framgått mycket god. Det
finns dock stora avsättningsproblem. En fungerande marknad för inhemska
bränslen måste byggas upp. Det är i dag stora problem att finna avsättning för
all tillgänglig skogsråvara för energiändamål. Mindre än 20% utnyttjas.

I producentledet kan i dag pellets/briketter av växande råvara (biomassa)
samt torv och sopor tillverkas till kostnader som är konkurrenskraftiga
gentemot olja. Energivärdet i pellets/briketter motsvarande 1 m3 olja Eol
(dagspris ca 2500 kr./m3) kan tillverkas till ett marknadspris av omkring
1600 kr. Samtidigt är volymen för transport av pellets/briketter ungefär
dubbelt så stor som transportvolymen för olja. För flis är exempelvis transportvolymen
12—13 gånger så stor.

En intensiv forskning och produktutveckling har skett vad gäller system för
utrustning som rör förbränning av biobränsle inkl. briketter, pellets och
pulver. Brännare och pannor torde vara färdigutvecklade inom något eller
några år för en allmän användning. Enligt vår mening har staten, landstingen
och kommunerna ett stort ansvar att pröva olika lösningar, och vi förordar att
stödet till förbränningsanläggningar även skall gälla eldningsanläggningar för
skogsbränslen, andra biobränslen och sopor. Kan vi inom ett par år få fram
den teknik och utrustning som gör användning av förädlade skogsbränslen
och gas utvunnen från torv tillgänglig för villaägare i mera allmän omfattning
liksom medelstora bränsleförbrukare såsom t. ex. sjukhem, skolor, småindustrier,
flerfamiljshus m.fl., får vi ett ekonomiskt fördelaktigt alternativ till
oljan vad gäller uppvärmning. En sådan utveckling kan bryta utvecklingen
mot en alltmer omfattande eluppvärmning av fastigheter som är ett hot mot
våra möjligheter att avveckla kärnkraften i enlighet med folkomröstningens
resultat.

Energiinvesteringar inom skogsbruket kan således ge betydande sysselsättningsmöjligheter.
Även jordbruket kan på flera sätt bidra till att förbättra
Sveriges energiförsörjning och sysselsättningsläge. Exempelvis kan ökad
odling av kvävebindande grödor, odling av energigrödor, metanjäsning
m. m. ge icke obetydliga tillskott till energiförsörjning. Jordbrukets betydelse
för energiförsörjningen diskuteras i en annan motion från centerpartihåll.
En sådan satsning på energiproduktion inom jordbruket skulle samtidigt ge
ett betydande sysselsättningstillskott.

Det mest påtagliga bidraget på kort sikt till landets energiförsörjning kan
omfattande odling av energigrödor ge. I första hand gäller det spannmål och
odling av sockerbetor för etanoltillverkning och raps för tillverkning av
rapsolja för motorbränsle. Både etanol och rapsolja i väl avvägd inblandning
kan användas i betydande kvantiteter utan nämnvärda förändringar av motorer
och distributionssystem. Detta innebär att några omfattande investeringar
inte är nödvändiga utan möjligheterna att utnyttja råvaran för livsmedelsproduktion
kvarstår.

Mot. 1982/83:1100

5

Det är därför förvånande att regeringen i budgetpropositionen föreslår en
kraftig höjning av skatten på etrar av såväl etanol som metanol. Såvitt vi kan
bedöma är propositionens beräkning av skattebortfallet med nuvarande
skatteregler grovt överskattat. En mer realistisk bedömning av bortfallet är
ca 80milj. kr. i stället för 100 milj. kr. Regeringens förslag innebär en
uppenbar risk att strävandena att minska användningen av oljeprodukter
försvåras. Enligt vår mening bör i stället produktionen och användningen av
motoralkoholer stimuleras. Etanol och metanol producerad på inhemsk
förnybar råvara bör därför vara skattefri. Metanol och etanol samt alla högre
alkoholer och etrar av metanol och etanol bör ha en med bensin per energienhet
likvärdig beskattning. Detta förslag begränsar skattebortfallet till ca
30 milj. Kr. Vi förutsätter att regeringen i kommande förslag till energibeskattning
av drivmedel utgår från en per energienhet likvärdig beskattning,
med undantag för etanol och metanolbaserad inhemsk råvara, som bör vara
skattefri. I detta sammanhang vill vi framhålla att de svenska skiffrarna inte
bör användas för energiändamål med de kraftiga miljöstörningar nuvarande
teknik ger upphov till.

Satsningen på inhemska bränslen får dessutom även stora regionalpolitiska
effekter. Nytillkommande arbetstillfällen lokaliseras i mycket stor utsträckning
till regioner med en sviktande arbetsmarknad. Huvuddelen av
tillkommande arbetstillfällen skulle komma skogslänen till godo. Satsningar
på energiinvesteringar är också svensk industris största möjlighet att få nya
marknadsandelar. Bortsett från kärnkraftsområdet torde export av energiutrustning
och energiteknik på sikt kunna ge stora fördelar för svensk industri
om man bestämmer sig för att satsa på utveckling av teknik för utnyttjande av
alternativa energikällor.

Energihushållning

Grundläggande för centerns energipolitik är hushållning med tillgängliga
resurser. Energiförsörjningen måste i det längre perspektivet tillgodoses
genom utnyttjande av förnybara energikällor och en effektiv användning av
tillgängliga resurser. Detta innebär också en strävan att inte använda mer
högvärdig energi än vad varje situation kräver. I det ”korta” perspektivet är
fortfarande den väsentligaste ”energikällan” energisparande.

Under centerns tid i regeringsställning satsades stora resurser på att få till
stånd ett kraftigt sparande av energi. En tioårig energisparplan lades fast med
målsättningen att till slutet av 1980-talet spara 48 TWh. Målsättningen i
energisparplanen att spara 3% årligen i bostäder och lokaler har uppfyllts.
Det kan inte nog understrykas att denna verksamhet inte får förkvävas
genom införande av central kontroll och missriktat byråkratiskt tvång.

Den f. n. goda tillgången på energi får inte förleda statsmakterna att — i en
strävan att ersätta olja - stimulera en ohämmad övergång till el med krav på
nya storskaliga projekt för att tillgodose det efter hand stigande elbehovet.
Såsom redovisas i budgetpropositionen förväntas under 1983 en accelereran

Mot. 1982/83:1100

6

de ökning av övergång till eluppvärmning i småhus. Denna utveckling kan
innebära en kraftig misshushållning med tillgängliga resurser.

Bättre brukande av tillgänglig elkapacitet

Många har en föreställning om att övergång från olja till el alltid sparar
mycket olja. I verkligheten kan denna utveckling innebära att en stor eleffekt
låses upp samtidigt som mycket litet olja ersätts.

Om inte åtgärder mycket snabbt vidtas för att effektivisera vårt sätt att
ersätta olja med el, så kommer onödiga investeringar att kosta elkonsumentema
miljarder i framtiden.

För bostadsuppvärmning krävs mycket varierande effekt (kapacitet) beroende
på utetemperaturen, vindförhållanden m. m. För varmvattenproduktion
behövs 10—15% av den effekt som krävs för uppvärmning under kalla
vinterdagar.

I ett välisolerat och tätt hus är ändå energiförbrukningen för tappvarmvatten
ungefär lika stor som för uppvärmning räknat per normalår. Av detta
framgår att stor del av effekten för uppvärmning används bara ett fåtal
timmar per år och motsvarar därför en mycket liten energimängd.

Utbyggnaden av elnätskapacitet kostar stora pengar. Vattenfalls investeringsbudget
domineras av kostnader för utbyggnaden av elnätet, över 1,7miljarder
1983/84. Elnätet måste dimensioneras efter den kapacitet som
behövs den kallaste vinterdagen.

Det borde vara en självklarhet att inte låsa upp och slösa bort denna
kapacitet i toppeffekter som ger en mycket liten oljeersättning. För att
utnyttja elkapaciteten optimalt och ersätta så mycket olja som möjligt, måste
ett jämnare utnyttjande av elströmmen under hela året ske. Man bör undvika
att använda elström för kortvariga stora effektbehov.

För att styra detta måste eltaxan efter hand ansluta bättre till den faktiska
kostnaden för aktuell elströmsleverans. Det krävs en vidareutveckling av den
kostnadsanpassade taxa som Vattenfall m.fl. har börjat att tillämpa.

Fjärrvärme

Utbyggnad av flexibla fjärrvärmenät, anpassade till låga driftstemperaturer,
i därför lämpade tätortsområden är enligt centerns mening en riktig
framtidsinvestering och ger möjligheter till en effektiv användning av tillgänglig
energi.

Det kan dock inte nog betonas vikten av att tillkommande fjärrvärmeanläggningar
redan från början ges den utformning att de passar för alternativ
energiproduktion. Målsättningen med fjärrvärmeutbyggnaden måste
vara att öka handlingsfriheten och möjligheterna att använda billig miljövänlig
energi. Utvecklad värmepumpsteknik, lägre vattentemperaturer kommer
att möjliggöra lönsamma satsningar på solenergi redan under 1980-talet.
Fjärrvärmenät som inte fyller kraven på anpassbarhet till nya energiformer
kommer sannolikt inte att kunna konkurrera med fastighetsanknutna upp

Mot. 1982/83:1100

7

värmningsalternativ och kommer därför ganska snart att av den enskilde
fastighetsägaren upplevas som en låsning till ett alltför dyrt uppvärmningsalternativ.
Detta kommer att skapa motsatsförhållande och leda till besvärande
dubbelinvesteringar.

Rätt utformad kommer fjärrvärmen att kunna utnyttja även fastighetsanknuten
spillvärme och ha möjligheter att minimera förluster i kulvertsystem
m.m. så att konkurrenskraften i allmänhet blir god.

Centern anser det därför väsentligt att riktlinjerna för stöd till utbyggnad
av fjärrvärmenät enligt proposition 1982/83: 50 omprövas enligt de riktlinjer
som anges i denna motion och centerns motion 1982/83:112.

Energihushållning i befintlig bebyggelse

Regeringen har i budgetpropositionen aviserat bestämmelser om obligatorisk
besiktning av alla fastigheter med möjligheter att ålägga fastighetsägarna
att vidta lämpliga energisparåtgärder.

En sådan hård styrning av energisparåtgärderna i befintlig bebyggelse
innebär såväl stora risker för en kostnadskrävande byråkratisering som en
omfattande passi visering av fastighetsägarna.

Det kan konstateras att egnahemsägare, som direkt har fördel av att vidta
energisparåtgärder, har gjort det i mycket stor omfattning. Resultatet skulle
inte ha blivit bättre genom central styrning, men kostnaden blivit betydligt
högre.

Ett problem i dag är att många hyresvärdar inte kan påräkna någon
ekonomisk fördel av energisparåtgärder. De löper t. o. m. ibland risken att
inte ens få täckt sina kapitalkostnader. Det är också i denna typ av flerfamiljshus
som eftersläpningen av energisparåtgärder är störst.

Det är viktigt att både hyresvärdarna och hyresgästerna har ekonomisk
fördel av att hushålla med energin. Principerna för hyressättningen måste
anpassas efter detta.

Eftersom dagens bränslepriser möjliggör många lönsamma investeringar i
hushållning och återvinning skulle detta på ett aktivt sätt stimulera energisparverksamheten
och öka sysselsättningen inom hela byggsektorn.

Centern anser att detta är ett långt effektivare sätt än ökad central styrning
och att såväl hyresgäster som hyresvärdar har fördel av detta.

Energiförsörj ning

Energiförsörjningen måste i det långa perspektivet tillgodoses genom
utnyttjande av förnybara energikällor och en effektiv hushållning och användning
av tillgängliga resurser. Effektiviteten vid utnyttjande av såväl
bränslen som el har hitintills varit en alltför försummad faktor i energipolitiken.
Allmänt gäller att t. ex. värmepumpar, solvärme och spillvärme utnyttjas
effektivare ju lägre temperatur som erfordras i värmesystemen. Lågtemperatursystem
är nödvändiga om vi på ett effektivt och lönsamt sätt skall
kunna utnyttja de alternativa energikällorna i t. ex. fjäirvärmesystemen.

Mot. 1982/83:1100

8

Under 1980-talet måste vi samtidigt som en effektivisering av energi- och
effektanvändningen sker styra över energianvändningen mot inhemska energislag
för att minska vårt stor oljeberoende. En massiv övergång till kol som
socialdemokraterna uppenbarligen eftersträvar är ingen lösning eftersom
även kolet måste importeras. Vi måste i stället se till att ta tillvara de stora
resurser av inhemska bränslen, t. ex. torv och skogsavfall, som finns och
utnyttja dessa tillgångar för värmeproduktion i första hand.

Ett uppenbart hot mot strävandena att få till stånd denna utveckling är den
stora elproduktionskapacitet som f. n. finns. Ersätts olja med el i en stor
omfattning finns stor risker för att beslutet om avveckling av kärnkraften
försvåras eller förhindras.

Av budgetpropositionen framgår att något utrymme för byggande av ny
elproduktionskapacitet i form av mottrycksproduktion under 1980-talet inte
finns. På sikt kan även detta innebära svårigheter att genomföra avvecklingen
av kärnkraften. Kraftföretagen bedömer att elbehovet 1985 är ca
114TWh inkl. förluster (1981 års prognos). Denna prognos ligger nära vad vi
från centern 1975 bedömde att utvecklingen skulle bli. Detta kan jämföras
med kraftföretagens prognos från år 1972 på 200 TWh för elanvändningen
1985 — en prognos som i alltför hög grad fick styra 1975 års energipolitiska
beslut. Skillnaden i prognoserna är ca 85 TWh - mer än hela kärnkraftsprogrammet.

Den felaktiga bedömningen av elbehovets utveckling, som socialdemokratiska
regeringen gjorde, har medfört att elströmmen måste avsättas till
ändamål där mer lågvärdiga energikällor i stället bör användas. Därigenom
riskerar de alternativa energikällorna, som torv, skogsavfall, halm, sopor
etc. att konkurreras ut. Det kan således enligt vår mening inte accepteras att
olja ersätts med el för uppvärmning på det sätt som förutsätts i budgetpropositionen.
I en kortsiktig överskottssituation bör inriktningen vara att exportera
mera el. Vi förutsätter att de kommande förslagen om styrmedel på
energiområdet ges en sådan inriktning som stimulerar energihushållning
samt användning av inhemska bränslen för uppvärmning i stället för el, kol
och olja.

Det energipolitiska beslutet våren 1981 innebar också en satsning utan
tidigare motstycke på såväl energihushållning som introduktion, forskning
och utveckling av alternativa energikällor. Under socialdemokratins tidigare
regeringsinnehav hade praktiskt taget allt utvecklingsarbete blivit eftersatt
när det gäller att utnyttja olika former av skogsenergi, torv, sol och vind.
Sverige satsar i dag mer än något annat land i världen räknat per person på
forskning kring de förnybara energikällorna. Större delen av dessa insatser
görs för att få fram teknik för att utnyttja energikällor som sol, vind, torv och
biomassa. Stora resurser satsas också för att få fram miljövänlig teknik för kol
och för energibesparing i industri och bostäder. Det är dock en självklarhet
att ytterligare insatser måste göras. Framför allt vill vi här understryka det
icke obetydliga tillskott till vår energiförsörjning solen rätt utnyttjad kan ge.

Mot. 1982/83:1100

9

Solenergi

Sverige har en yta på ungefär 450 000 km2. På denna yta infaller årligen
ungefär 3 000 gånger så mycket solenergi som behövs för uppvärmningsändamål.
För att kunna utnyttja denna energi måste solenergin omvandlas till
t. ex. värme. I denna process kan vi räkna med en verkningsgrad på ca 30%.
Utgår man från denna verkningsgrad så kan konstateras att behövlig solfångaryta
är ungefär l%c av Sveriges yta.

När man på allvar för fem till tio år sedan började utveckla teknik för att
utnyttja solenergi i Sverige utgick man i första hand från vad som gjordes i
utlandet och importerade den tekniken till Sverige.

Den tekniken var anpassad till helt andra klimatförutsättningar än Sveriges.
Detta är en av anledningarna till att flera solenergiprojekt haft stora
problem när det gäller utnyttjandet av solenergi.

I dag finns det teknik som är resultat av helt svenska tankegångar och
bygger på svensk teknik och materialutveckling. Denna teknik skiljer sig
markant från den teknik som i dag utnyttjas i utlandet.

Solfångaren betraktas inte som en separat del av huset, utan som en
integrerad del av huset. Målsättningen är att det skall var lika enkelt och
naturligt att bygga en solfångare som att bygga ett tak.

Denna solfångare fungerar också som tak, den ger klimatskärm dvs. regnoch
vindskydd och kan bära sig själv mellan de balkar som finns i takkonstruktionen.
Med denna teknik är det möjligt att höja verkningsgraden på
solfångarna samtidigt som kostnaderna minskar till en bråkdel. Dessa radikalt
sänkta kostnader gör att solenergin redan i dag under vissa förutsättningar
kan vara ett ekonomiskt vettigt alternativ.

All värmeförsörjning kräver omfattande investeringar. När investeringar
är gjorda övergår de till att vara en fast kostnad och nya uppvärmningsalternativ
har att konkurrera mot den kvarvarande rörliga kostnadsdelen.

Solenergin kommer med den här nämnda tekniken i första hand att vara
intressant som basenergi för att få en fördelaktig fördelning av kapitalkostnaderna.
Solenergin kommer alltså att konkurrera med kolet. Investeringar
som låser fast oss i ett alltför omfattande kolberoende kommer i hög grad att
försena utvecklingen av teknik för billig solenergi, då den kommer att i hög
grad får konkurrera med enbart kolets bränslekostnad.

I dag kan många och lönsamma investeringar göras i värmepumpsteknik,
lägre driftstemperaturer och energihushållning. Detta främjar en satsning på
billig solenergi och bör därför prioriteras långt före satsning på koleldning.

En djärv framtidssatsning på billig solenergi bör ge ett försprång i kunskap
och produktionsteknik som kan betyda mycket för att förbättra vår ekonomi
och sysselsättning.

De ändliga energikällorna

I något avseende står de energikällor som utvecklats och i huvudsak
utnyttjas i motsats till våra strävanden att skapa en god miljö. Användningen

Mot. 1982/83:1100

10

av kärnenergi är ett fruktansvärt hot mot människor och miljö. Användning
av olja och kol innebär påfrestningar på såväl naturmiljö som ekonomi. En
ohämmad exploatering av vattenkraften riskerar att förstöra stora miljövärden.

Vattenkraft

Vattenkraften är tillsammans med skogsråvara och torv de energikällor
som sannolikt under överskådlig tid kan ge de största bidragen till vår
energiförsörjning förutsatt att vi tar hänsyn till kraven som en god miljö
ställer. Den fortsatta utbyggnaden av vattenkraften måste vara försiktig och
miljöanpassad. Det är viktigt att ta till vara de tillskott de små vattenkraftverken
och vad effektiviseringar och utbyggnad i redan exploaterade älvar kan
ge. Centern kan således inte acceptera att en exploatering sker av de fyra
outbyggda, stora älvarna och förutsätter att de riktlinjer som beslutats för
vattenkraften ligger fast.

Kol

Såsom vi senast framhöll i motion 1982/83:112 innebär de forcerade kolprogram
som socialdemokraterna vill genomföra såväl betydande ekonomiska
risker som miljörisker. Kol är en importerad energikälla som endast bör
utnyttjas när övriga inhemska möjligheter uttömts.

Samhällets åtgärder bör som ovan framhållits inriktas på att stödja inhemska
bränslen, värmepumpar etc., inte ökad användning av kol. Det innebär att
prisrelationerna måste vara sådana att inhemsk energi gynnas i förhållande
till importerade bränslen. Priset på kol skall således relateras till torv och
skogsavfall, inte till olja. Vi förutsätter att kommande förslag om energibeskattningen
har denna inriktning och inte gynnar kolintroduktionen på
bekostnad av inhemska bränslen.

På längre sikt är det vidare sannolikt att kol till betydande del kommer att
utnyttjas i flytande form, där reningsprocessen ägt rum innan kolet förbränns.
Omfattande investeringar i kolanvändning bör anstå tills vi fått
bättre teknisk och ekonomisk kunskap om hur flytande, renat kolbränsle kan
användas i befintliga oljeanläggningar. Den nuvarande socialdemokratiska
regeringspolitiken, med en omfattande satsning av kol på bekostnad av
utnyttjandet av inhemsk energi, riskerar att leda till stora ekonomiska felsatsningar.
Till yttermera visso skall nu investeringarna i kolanläggningarna
ske utan att en nödvändig närmare precisering av miljökraven för kolanvändning
lagts fast. Uppenbarligen i brist på något egentligt miljöintresse hänvisas
nu till kommande utredningsförslag.

Det bristande intresset för miljön som socialdemokraterna visar är uppseendeväckande
men inte oväntat med tanke på partiets agerande när man
tillsammans med moderaterna avvisade mittenregeringens förslag till skärpta
miljökrav.

Enligt vår mening bör därför regeringen snarast presentera förslag om

Mot. 1982/83:1100

11

skärpta miljökrav för användning av kol i syfte att bl. a. minska utsläppen av
svavel.

Olja

Det är en nödvändighet att användningen av olja av både ekonomiska och
miljöskäl kraftigt minskas. Nedgången i användningen av olja har varit
mycket betydande som en följd av bl. a. de åtgärder som vidtagits under
centerns tid i regeringsställning och den internationella prisutvecklingen.

I budgetpropositionen föreslås en ytterligare höjning av den särskilda
avgiften på olja med 15 kr./m3. Priset för eldningsolja 1 är f. n. ca
2 500 kr./m3. Priset höjdes drastiskt genom delvalveringen och ligger i dag
väsentligt högre än den 2-procentiga realprisutveckling som riksdagen uttalat
sig för. Det är därför inte rimligt att ytterligare fördyra oljan genom en
höjning av oljeavgiften. Vi yrkar således avslag på förslaget att höja oljeavgiften
med 15 kr./m3. De åtgärder som föreslås finansierade genom avgiften
bör i stället finansieras av oljeersättningsfonden.

I en annan motion från centerpartihåll har även påtalats vikten av att
justera bestämmelserna för oljelagring så att övergången från olja till användning
av andra inhemska bränslen stimuleras.

Kärnkraft

Enligt centerpartiets mening borde det har varit möjligt att med en målmedveten
politik avveckla kärnkraften under en tioårsperiod om avvecklingen
inletts tidigare och innan beroendet blev alltför stort. Av miljö- och
säkerhetsskäl borde politiken ha inriktats för detta. I likhet med alla andra
partier har centerpartiet förklarat sig berett respektera det utslag folkomröstningen
i mars 1980 gav. Mot denna bakgrund skall kärnkraftsavvecklingen
utgå från att högst tolv reaktorer byggts och drivits längst till år 2010. Enligt
riksdagens beslut kan inte värmereaktorer och bridreaktorer komma i fråga.

Centerpartiet inriktar sitt arbete för kärnkraftens avveckling på att stimulera
energihushållning och utvecklandet av alternativa energikällor. Vår
strävan är att inga bindningar, utöver dem som folkomröstningsutslaget
föranleder, skall ske till kärnkraft.

Detta har bl. a. inneburit att:

• I september 1980 avslogs vattenfallsverkets ansökan att bygga en 800
kV-ledning från Forsmark av bl. a. miljö- och hälsoskäl.

• Staten har avstått från att ställa sig som garant för en hetvattentunnel från
Forsmark (tredje aggregatet) till Storstockholm. Därmed är det nu sannolikt
att detta kärnkraftsprojekt aldrig kommer att realiseras. Storstockholms
energiförsörjning kommer sannolikt att lösas enligt de riktlinjer
centerpartiet förordat främst med utnyttjande av stora värmepumpar.

• Centerpartiet har i riksdagen krävt ett förbud mot uranbrytning och prospektering
enbart efter uran i Sverige.

Mot. 1982/83:1100

12

Även om brytning av uran i Sverige f. n. inte är aktuell så bör enligt vår
mening ett lagfäst förbud införas i syfte att förhindra att något ytterligare led i
kärnbränslecykeln utförs inom landet. Ett lagfäst förbud mot att exportera
kärnkraftsreaktorer och reaktorteknologi bör dessutom införas. Enligt vår
uppfattning kan inte någon garanti erhållas för att civilt utnyttjande av
kärnkraften inte leder till militär användning. Att motverka kärnvapenspridningen
måste vara en av de viktigaste uppgifter Sverige har i det internationella
arbetet, och vi bör därför inte medverka till ökade spridningsrisker
genom export av kärnkraft.

Slutförvaring av det utbrända högaktiva avfallet

I de riktlinjer för energipolitiken som lades fast våren 1981 understryks att
andra lösningar än de som presenterats i ansökningarna enligt villkorslagen
seriöst måste studeras. Detta för att bl. a. vidga den kunskap som erfordras
för att göra det möjligt att fatta ett definitivt beslut om val av hanterings- och
förvaringsmetoder. En särskild nämnd inrättades den 1 juli 1981, vars uppgift
är att utöva tillsyn och kontroll av hanteringen av det radioaktiva avfallet
samt följa forskningen och ta nödvändiga initiativ. Nämnden bör få en
parlamentarisk sammansättning, med hänsyn till dessa frågors stora betydelse.

Enligt centerns uppfattning är det av stor betydelse att riksdagens beslut i
alla avseenden fullföljs. Villkorslagen ger utrymme för att pröva metoder för
direkt förvaring av det utbrända kärnbränslet. Enligt centerns uppfattning
uppfyller inte de s. k. KBS-metoderna de krav som villkorslagen uppställer
för att den slutliga förvaringen av det utbrända kärnbränslet skall kunna
anses vara helt säker. Det fortsatta arbetet bör därför ges en ny inriktning.

Förstärkta resurser bör därför anvisas för forskningsinsatser med syftet att
presentera en tillförlitlig metod för slutförvaring av det utbrända kärnbränslet
utan föregående upparbetning. Det är viktigt att detta arbete kan ske i
samhällets regi med ett avgörande inflytande från den ovan angivna nämnden.
Kärnkraftsföretagen bör själva finansiera forskningen genom den fond
som reserverats för att betala hanteringskostnaderna för det radioaktiva
avfallet och kommande rivning av kärnkraftverk.

Avgiften till fonden föreslås i budgetpropositionen vara oförändrad
1,7öre/kWh. Sannolikt har de framtida kostnaderna för hantering av det
utbrända kärnbränslet och rivning av kärnkraftverk underskattats. Enligt vår
mening bör därför avgiften åtminstone räknas upp minst motsvarande aktuell
kostnadsutveckling för att de ekonomiska resurserna för dessa ändamål
inte skall urholkas.

Enligt centerpartiets mening bör upparbetning av utbränt kärnbränsle inte
förekomma. Teknikutvecklingen förstärker sambandet mellan de ”siamesiska
tvillingarna”, kärnkraften och kärnvapnen. Uranbrytning, kärnkraftsanvändning
och upparbetning av det utbrända bränslet leder i värsta fall vidare
till kärnvapenframställning och ytterligare kärnvapenspridning.

Mot. 1982/83:1100

13

Socialdemokraterna säger sig visserligen vara mot upparbetning numera,
men är tydligen inte beredda att ta de praktiska konsekvenserna genom att
stoppa utskeppning ur landet av utbränt kärnbränsle. Därmed är deras tal
mot upparbetning inte mycket värt. Ett utskeppningsförbud förhindras inte
av villkorslagen och kan beslutas med stöd av atomenergilagen. Denna
möjlighet har i praktiken redan utnyttjats av den första trepartiregeringen
genom beslut den 22 december 1977. Folkpartiregeringens ja-beslut enligt
villkorslagens idrifttagning av reaktorer i juni-juli 1979 tar inte heller bort
handlingsmöjligheterna för den nuvarande regeringen.

Om socialdemokraterna har någon reell vilja att förhindra upparbetning så
finns alla formella möjligheter tillgängliga. Det finns dessutom möjligheter
att inom landet öka kapaciteten för att lagra det utbrända bränslet. Regeringsbeslutet
den 5 januari 1983 att ge tillstånd att föra ut bestrålat bränsle är
därför obegripligt. Från centerns sida anser vi att upparbetning av utbränt
kärnbränsle inte skall komma i fråga och förutsätter att atomlagstiftningskommittén
beaktar detta i sitt arbete.

Ersättning med anledning av försenat idrifttagande av Forsmark 3

Enligt överenskommelse mellan staten och Forsmarks kraftgrupp AB skall
staten ersätta FKA för förluster genom minskad produktion till följd av att
byggandet och därmed idrifttagningen av Forsmark 3 blivit försenad. Efter
förhandlingar om ersättning har en ny överenskommelse träffats den 5 november
1982 mellan statens och FKA:s förhandlare att gälla under förutsättning
av riksdagens godkännande.

Den elproduktion som - vid kortvariga toppbelastningar eller vid driftstörningar
i den ordinarie produktionen - brukar produceras med hjälp av
gasturbin kan knappast ersättas med kärnkraftsel och bör därför inte ingå i
beräkningen.

Forsmark 3 beräknas ha försenats 32 månader. Detta innebär att betydligt
mindre belopp var investerat i Forsmark 3 i oktober 1982 på grund av
förseningen än om F 3 vid denna tidpunkt hade varit klar att ta i kommersiell
drift. Självklart innebär detta en lägre räntekostnad. Räntan bör betraktas
som en rörlig kostnad intill dess betalning erlagts till entreprenör eller
motsvarande. Om denna lägre räntekostnad adderas till övriga rörliga kostnader
enligt överenskommelsen är det högst osannolikt att FKA gör några
ersättningsberättigade förluster under 1982 och 1983.

Enligt vår mening bör förnyade förhandlingar upptas med FKA med
utgångspunkt från här framförda synpunkter och i avvaktan på resultatet av
dessa förhandlingar bör riksdagen inte anvisa några pengar.

Organisationsfrågor m. m.

Enligt den dåvarande regeringens förslag i proposition 1980/81:90 skulle
myndighetsorganisationer på energiområdet bestå av tre myndigheter, statens
energiverk, energiforskningsnämnden och oljeersättningsfonden.

Mot. 1982/83:1100

14

I budgetpropositionen 1982 lade den dåvarande regeringen fram förslag till
organisation och resurser för de ovannämnda myndigheterna.

Riksdagens beslut våren 1982 innebar att energiforskningsnämnden som
planerat kunde påbörja sin verksamhet den 1 juli 1982. Däremot innebar
beslutet vad avser energiverket och oljeersättningsfonden att socialdemokraterna
fick majoritet för, dels att försena inrättandet av verket ett år, dels att
oljeersättningsfonden skulle inordnas i energiverket.

I såväl proposition 1982/83:50 som i budgetpropositionen har föreslagits
att nya organ skall insättas på energiområdet. En särskild delegation med
eget kansli för upphandling på energiområdet har beslutats. En särskild fond
för stöd till anordningar i syfte att minska svavelutsläpp inrättas.

Samtidigt läggs i budgetpropositionen förslag om att oljeersättningsfonden
skall inordnas i energiverket. Den socialdemokratiska energipolitiken vad
avser myndighetsorganisationer på energiområdet ger således ett mycket
förvirrat intryck.

Enligt vår mening bör den myndighetsorganisation på energiområdet inrättas
som ursprungligen var planerad. Oljeersättningsfonden bör förbli en
egen myndighet, och upphandlingsdelegationen samt fonden för stöd till
investeringar för minskad miljöpåverkan vid koleldning behövs inte.

De uppgifter som tillkommer dessa organ bör ges till oljeersättningsfonden.
Fonden bör samtidigt omorganiseras och ges direktiv som vidgar fondens
kompetensområde så att de nya stödmöjligheterna kan utnyttjas på rätt
sätt. Fonden bör samtidigt ges ett förstärkt parlamentariskt inslag. Vi förutsätter
även att energiverket ges en parlamentariskt sammansatt styrelse.

Beträffande lokalisering av energiverket och oljeersättningsfonden kan
inte accepteras att dessa lokaliseras till Stockholmsområdet. Enligt vår mening
bör myndigheterna lokaliseras till Nyköping, i enlighet med tidigare
givna löften att staten skall ge ersättningssysselsättning för de militära anläggningar
som där lagts ned.

I detta sammanhang vill vi även på nytt framhålla att statens åtgärder visavi
kommunerna skall vidtas i samarbete och samverkan med kommunerna och
inte genom diktat. Den socialdemokratiska energipolitiken innebär en återgång
till en toppstyrd och centralistisk energipolitik. Vi förutsätter att den
proposition som aviseras beträffande storstädernas värmeförsörjning utgår
ifrån kommunernas rätt att själva sköta sin värmeförsörjning och inte åsidosätter
och ifrågasätter berörda kommuners vilja att lösa sina problem.

Hemställan

Med hänvisning till vad som ovan anförts hemställs*

1. att riksdagen godkänner de riktlinjer för en decentralistisk energipolitik
som redovisas i motionen,

2. att riksdagen som sin mening uttalar att de positiva sysselsättningseffekter
som satsningen på inhemska bränslen innebär skall
tillvaratas i enlighet med vad som anförs i motionen,

*Se även motionerna 1982/83:1101-1103.

Mot. 1982/83:1100

15

3. att riksdagen beslutar att stöd till förbränningsanläggningar eldade
med skogsbränsle, andra biobränslen och sopor skall utgå
enligt samma grunder som gäller för anläggningar eldade med
torv,

4. att riksdagen i övrigt beaktar vad som anförts i motionen beträffande
energisektorns sysselsättningseffekter,

5. att riksdagen ansluter sig till de riktlinjer för flexibla och för låga
vattentemperaturer anpassade fjärrvärmenät som redovisas i motionen
samt att riksdagen beslutar att villkoren för stöd till fjärrvärmeutbyggnader
anpassas efter dessa riktlinjer,

6. att riksdagen uttalar att energipolitiken ges en sådan inriktning att
möjligheterna att med hjälp av svensk teknik och produktion
förbilliga användningen av solenergi underlättas enligt de riktlinjer
som anges i motionen,

7. att riksdagen ansluter sig till de riktlinjer för kolanvändningen
som föreslås i motionen, vilka innebär att nyttjande av solenergi,
inhemska bränslen, tillvaratagande av spillvärme och energihushållning
prioriteras före kolanvändning,

8. att riksdagen avslår förslagen i proposition 1982/83:100 i den del
som avser höjning av den särskilda oljeavgiften med 15 kr./m3,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts beträffande inriktningen av arbetet för att nå en
betryggande slutförvaring av det utbrända kärnbränslet,

10. att riksdagen hos regeringen begär förslag till lagstiftning om
förbud mot inhemsk uranbrytning och prospektering av uran,

11. att riksdagen hos regeringen begär förslag till lagstiftning om
förbud mot svensk export av kärnkraftsreaktorer och reaktorteknologi,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att avgifter
för att täcka kostnaderna för avveckling och rivning av kärnkraftverk
skall räknas upp motsvarande minst aktuell kostnadsutveckling
i enlighet med vad som anförts i motionen,

13. att riksdagen avslår proposition 1982/83:101 i den del som rör
ersättning om 140 milj. kr. för försenad idrifttagning av reaktorn
Forsmark 3,

14. att riksdagen avslår proposition 1982/83:100, bil. 14, i den del som
rör ersättning om 200 milj. kr. för försenad idrifttagning av reaktorn
Forsmark 3,

15. att riksdagen som sin mening uttalar att nya överläggningar bör
upptas med Forsmarks kraftgrupp AB (FKA) med utgångspunkt
från vad som anförs i motionen,

16. att riksdagen uttalar att oljeersättningsfonden bör förbli särskild
myndighet och ges de föreslagna direktiven och uppgifterna som

Mot. 1982/83:1100

16

förordas i motionen samt föreslås ges ett förstärkt parlamentariskt
inslag,

17. att riksdagen uttalar att energiverkets styrelse skall vara parlamentariskt
sammansatt,

18. att riksdagen med avslag på proposition 1982/83:100 i den del som
rör lokalisering av energiverket uttalar att energiverket och oljeersättningsfonden
bör lokaliseras till Nyköping,

19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts beträffande kommunernas självbestämmande
över sin värmeförsörjning.

Stockholm den 24 januari 1983
THORBJÖRN FÄLLDIN (c)
KARIN SÖDER (c)

OLOF JOHANSSON (c)
RUNE GUSTAVSSON (c)
NILS G. ÅSLING (c)

ARNE FRANSSON (c)
KJELL A. MATTSSON (c)
CLAES ELMSTEDT (c)

TAGE SUNDKVIST (c)

BRITTA HAMMARBACKEN (c)
KARL BOO (c)

GUNILLA ANDRÉ (c)

ANDERS DAHLGREN (c)
GUNNEL JONÄNG (c)