En världsorganisation för miljön

Motion 2008/09:U262 av Sven Gunnar Persson (kd)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att Sverige genom multilaterala kontakter bör verka för skapandet av en ny världsorganisation för miljön inom FN-systemet med ökade resurser och tyngre mandat än dagens United Nations Environment Programme (Unep).

Motivering

Våra nationella politiska institutioner är illa anpassade för att möta sektorsöverskridande hot som klimatförändringen. På samma sätt är det på det internationella planet. Idag behandlas handel, klimat, biologisk mångfald och utveckling i helt separata internationella processer och institutioner – utan någon vidare interaktion – trots att dessa områden är djupt sammanvävda i praktiken. Därtill är det ett faktum att de allra flesta internationella organ har svaga mandat att agera utifrån – sanktioner är t ex sällsynta och oftast underfinansierade.

FN består idag av sammanlagt nära 40 separata organisationer, som i regel är organiserade utifrån ett sektorstänkande. Inom den praktiska verksamheten på fältet, främst i utvecklingsländerna, är insatserna underfinansierade och ofta splittrade. FN:s utvecklingsprogram, UNDP, avviker från mönstret och har en sammanhållen uppgift inom utvecklings- och fattigdomsarbetet. Dock är organisationen svagt bemannad vad gäller olika delar av fattigdomsagendan, inte minst klimat- och miljöfrågor.

För att tackla dess frågor agerar istället Unep som FN:s miljövårdsprogram. Unep saknar emellertid nödvändigt inflytande och finansiering för att med kraft agera vad gäller verksamheten på fältet. Sekretariaten för de viktigaste miljökonventionerna – klimat, biologisk mångfald och ökenspridning – har lokaliserats utanför Uneps huvudkontor på olika orter, vilket gör samarbete dem emellan svårt. Resultatet av denna uppdelning och undermåliga resurstilldelning har blivit att miljöfrågorna i många avseenden marginaliserats i det multilaterala utvecklingssamarbetet. Till detta kommer för övrigt att integreringen av miljöaspekter i biståndet hos de allra flesta bilaterala biståndsorganen likaså är svag. En starkt ökad samordning mellan FN-organens verksamhet i fält är en nödvändighet – inte minst vad gäller utveckling och fattigdomsarbete, klimat- och miljöskydd, naturresursutnyttjande och biologisk mångfald.

Ett sätt att stärka klimat- och miljöfrågornas roll i FN-systemet skulle vara att skapa en ny och starkare miljöorganisation, en ”UNEO”, United Nations Environment Organization, med utgångspunkt från dagens Unep och internationella miljökonventioner. Detta bör Sverige verka för genom multilaterala kontakter.

Stockholm den 24 september 2008

Sven Gunnar Persson (kd)