En utvärdering och översyn av lagen om fiskevårdsområden, LOFO

Motion 1991/92:Jo414 av Hans Nyhage m.fl. (m, fp)

Lagen om fiskevårdsområden, LOFO, gäller sedan 1981
(1981:533). Den föreskriver hur ett fiskevårdsområde skall
bildas och drivas. Ansökan härom skall ställas till
länsstyrelsen, som utser förrättningsman. Denne är
ansvarig för att i lagen angivna förberedande åtgärder
vidtages, varefter kallelse till förrättningssammanträde
utfärdas.

Vid förrättningssammanträdet skall tre huvudfrågor tas
upp, nämligen 1.
fiskevårdsområdets avgränsning;

2. redovisning av fiskerättsförteckningen;

3. förslag till stadgar för fiskevårdsområdesföreningen.

Deltagarna i sammanträdet diskuterar föreliggande
förslag och eventuella yrkanden protokollförs. Omröstning
om bildandet av fiskevårdsförening sker inte. Det är
förrättningsmannen som med ledning av diskussionen
bedömer, hur delägarna vill ha det. Om fiskerättsägarna
allmänt motsätter sig att ett fiskevårdsområde bildas och
har ''beaktansvärda skäl'' härför, får detta ej ske.

Förrättningsmannen avger efter sammanträdet ett
utlåtande i vilket redovisas a/ om fiskevårdsområdet skall
bildas eller inte; b/ vilket fiske det i så fall skall omfatta;
samt c/ stadgar för fiskevårdsområdesföreningen. Med
ledning av detta utlåtande och eventuella erinringar mot det
fattar därefter länsstyrelsen beslut.

LOFO har således varit i kraft sedan 1981, dvs. i mer än
tio år. Av den anledningen kan det nu vara aktuellt att göra
en utvärdering av lagen, hur den har tillämpats och vilka
konsekvenser den fört med sig. En dylik utvärdering bör
rimligen leda till en översyn av lagen.

Från skilda håll i landet har framförts kritik och klander
på tillvägagångssättet vid bildandet av fiskevårdsområden
och tolkningen av bestämmelserna i LOFO. Anklagelser
har riktats mot handläggningen vid förrättningar. Man har
varit missnöjd med information och kungörelse om
förrättningen. Det har brustit i utfärdande av kallelser och
upprättande av röstlängd. Starka protester har riktats mot
förrättningsmannens bedömning av fiskerättsägarnas
inställning i frågan. Ett absolut krav bör vara, har man
hävdat, att en kvalificerad majoritet av det totala antalet
fiskerättsinnehavare är för bildandet. Likaså skall ägare av
enskilt fiske lämna sitt medgivande för anslutning.
Begreppet ''beaktansvärda skäl'' ger anledning till godtycke
och bör därför utgå. Det har talats om konfiskation och
tvång. Fiskerättsägares frånvaro vid
förrättningssammanträdet har av myndigheterna tolkats
som att denne varit för bildandet av fiskevårdsområdet.
Detta betraktas som en orimlighet eftersom vederbörande i
många fall inte har kunnat nås vare sig för någon form av
information eller av kallelse.

Redovisningen ovan av kritik och synpunkter, som
framförts i samband med bildandet av fiskevårdområden,
ger belägg för behovet av en utvärdering och översyn av
LOFO. Brister i samband med information och kallelser
måste självfallet elimineras.

Reglerna för beslutsfattande måste vara klara och
entydiga. Att godtyckligt tolka vad någon ej närvarande
anser skall inte kunna förekomma. Diskriminering måste
undvikas. Den enskildes vilja och rätt måste så långt möjligt
respekteras.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om utvärdering och översyn av lagen
om fiskevårdsområden, LOFO.

Stockholm den 23 januari 1992

Hans Nyhage (m)

Lars Björkman (m)

Lars Sundin (fp)