En trygghetsreform

Motion 1998/99:Sf229 av Lennart Daléus m.fl. (c)

Grundtrygghet

Alla människor har rätt till en grundläggande social trygghet utan
individuell behovsprövning. Välfärden ska fördelas jämlikt. Centerpartiet
slår vakt om dessa principer för välfärdspolitiken. Alla människor ska
vara delaktiga i välfärdssamhället och känna trygghet och säkerhet vid
fall av ohälsa och arbetslöshet. Sverige har ett väl utbyggt
välfärdssystem, men välfärden fördelas inte rättvist. Det är alldeles för
många människor, som i dag står utanför samhällets skyddsnät. En god
välfärd uppnås bäst i ett samhälle där alla har meningsfulla uppgifter och
där alla behövs. Finmaskiga sociala nätverk och lokal samverkan för
gemensamma angelägenheter utgör grunden för den gemensamma
tryggheten.

Vårt samhälle står inför stora utmaningar. Uppgiften är att forma ett
hållbart samhälle. Det bygger på den enskilda människans ansvarstagande
och kraft. Bara ett samhälle där alla människor känner sig delaktiga och
respekterade oavsett hudfärg, kön, religiös tillhörighet eller sexuell identitet
kan bli ett gott samhälle. Bara ett samhälle där människor känner trygghet
och tillit till sin förmåga att utveckla sina liv kan bli hållbart.

Grundtrygghet innebär både ekonomisk och social trygghet. Många
människor har under 1990-talet känt en ökad oro p.g.a. rädslan att förlora sitt
arbete, mista sitt sociala nätverk och förlora sin ekonomiska trygghet. Många
människor lever redan under dessa förhållanden. Speciellt många unga har
inte haft någon möjlighet att ta sig in på arbetsmarknaden och har därmed
inte haft någon möjlighet att känna ekonomiskt oberoende. Ett samhälle där
många människor inte känner sig behövda eller uppmärksammade är inget
tryggt samhälle.

1990-talet har inneburit förändringar i välfärdssystemen - förändringar
som av många upplevts som orättvisa. Det är en villfarelse att människor
under de föregående årtiondena levde i ett helt igenom jämlikt samhälle.
Folkhemmet gav visserligen människor en bättre ekonomisk standard men de
grundläggande orättvisorna bestod. Omfattande skattesänkningar kan heller
inte lösa problemen för alla människor eftersom det ger selektiv trygghet och
frihet för få.

Vi är nu på väg in i nästa årtusende och håller på att lämna industri-
samhället bakom oss. Inför detta stora steg ska inriktningen vara att förnya
välfärden - i grunden - med inriktningen att skapa trygghet för alla - och
med lika möjligheter för alla. Detta förutsätter en ökad tro på individens
förmåga och ett ökat individuellt ansvar. Vi vill genomföra en välfärdsreform
för ökad rättvisa.

Dagens trygghetssystem

Trygghetsförsäkringarna har med tiden blivit ett lapptäcke av olika
försäkringar, med varierande regler och ersättningsformer. Under 1990-
talet har flera utredningar arbetat, ofta under stor tidspress. Enligt vår
mening saknas den totala övergripande översynen av trygghetssystemen.
Flera av förändringarna har varit nödvändiga eftersom reglerna i
försäkringarna har fått orimliga effekter bl.a. i form av
överkompensation. Det gäller t.ex. sjukförsäkringen, som i vissa fall gav
högre kompensation vid frånvaro än vid närvaro på arbetet. Det var ett
problem som inte gynnade arbetslinjen, men det är nu åtgärdat.
Fortfarande kvarstår problemen med att trygghetssystemen har alltför
många regler och inte är tillräckligt överskådliga.

Systemen utgör en vildvuxen flora med avseende på syften, villkor och
finansiering. De styrs dessutom av ett svåröverskådligt och detaljrikt regel-
verk. Det har gjort att byte från en försäkringsförmån till en annan kan göra
att ersättningsnivån förbättras. Det krävs omfattande kunskap om system och
kryphål. Om man finner dem kan det ge bättre villkor.

Människor litar inte på att trygghetssystemen ska fungera i framtiden.
Ungdomar sparar i pensionsförsäkringar och de som kan löser arbetslivs-
relaterade försäkringar. Grunden för misstron mot de offentliga trygghets-
systemen står att finna i alla de förändringar som skett under senare år och på
känslan av att man känner att man inte får del av välfärden.

Den trygghet med selektiva och inkomstbaserade bidrag som det
socialdemokratiska samhället utvecklat är skört. Det kan Centerpartiet aldrig
acceptera. Centerpartiet vill ha en grundtrygghet för alla. Centerpartiet drev
t.ex. frågan om ett rättvisare pensionssystem, med hög grundtrygghet
kombinerad med frivillighet, i folkomröstningen 1958. Det nya
pensionssystemet har likheter med det vi drev då, genom den grundpension
som införs.

Omfattar inte alla ...

Arbetslösheten har bidragit till att alltfler människor står utanför den
generella välfärden. Dagens socialförsäkringar är avsedda att ge
ekonomisk trygghet till alla, men istället har beroendet av behovsprövade
socialbidrag ökat. Det illustrerar tydligt bristerna i välfärdssystemet från
ett grundtrygghetsperspektiv.

Många människor omfattas inte av den generella välfärden. Tudelningen i
samhället är uppenbar när närmare 750 000 människor är socialbidrags-
tagare. Det motsvarar ca 8,5 procent av befolkningen. Det är främst unga
människor och invandrare som drabbas när inte välfärdssystemen är
generella och heltäckande. Nästan var femte 20-24 åring fick socialbidrag
1997.

Det långvariga socialbidragsberoendet har nästan tredubblats under 1990-
talet. Närmare 100 000 hushåll hade socialbidrag mellan 10 och 12 månader
per år 1997. Invandrar- och flyktinghushåll tvingas i högre utsträckning än
andra hushåll att söka socialbidrag. Det beror på svårigheter för dessa
grupper att få ett arbete och kvalificera sig till arbetslöshetsersättning eller
andra socialförsäkringsersättningar.

Ersättning baserad på inkomstbortfall som huvudprincip i den statliga
välfärdspolitiken medför att staten ger olika mycket trygghet: mest till dem
som redan har mest och inget till dem som inte kunnat eller hunnit
kvalificera sig för socialförsäkringen. När trygghetssystemen utgår från den
enskildes anställningsförhållanden, kan konsekvenserna bli att den som inte
lyckats ta sig in på arbetsmarknaden också hamnar utanför den generella
tryggheten. Att på detta sätt utestänga stora grupper från den generella
tryggheten är djupt orättvist.

... är därmed inte rättvisa ...

Sveriges trygghetssystem är väl utbyggda, men det är många som inte
omfattas av denna välfärd. Det finns stora orättvisor vilka märks extra
tydligt i tider av åtstramning. Att många människor står utanför den
generella välfärden märks bland annat i köerna på de kommunala
socialtjänstkontoren.

Dagens familjepolitiska system omfattar alla barnfamiljer men innehåller
flera oacceptabla orättvisor. Som exempel kan nämnas att en förälder som
inte hunnit etablera sig på arbetsmarknaden får 60 kronor per dag medan en
höginkomsttagare kan få upp till 598 kronor per dag vid föräldraledighet.
Centerpartiet anser inte det vara god fördelningspolitik att föräldraförsäk-
ringen ger mest bidrag till de som tjänar mest och missgynnar deltids-
arbetande och lågavlönade. Den inkomstrelaterade föräldraförsäkringen har
bidragit till att ensamstående kvinnor med barn i allt högre utsträckning blivit
beroende av socialbidrag. I dag är var tredje ensamstående med barn
socialbidragstagare.

... och uppmuntrar inte till arbete

De nuvarande socialförsäkringarna uppmuntrar inte till arbete i tillräcklig
grad. Socialförsäkringarna måste vara uppbyggda så att de ger tydliga
signaler om att arbete ska löna sig. Dagens försäkringar kan genom sin
konstruktion leda till att människor slussas från en försäkring till en
annan. Tydliga gränser kan ställa större krav på rehabilitering och andra
åtgärder, för att ge människor möjlighet att återkomma till
arbetsmarknaden.

Det finns risker med att skattesystemet inte är sammankopplat med
bidragssystemet. Detta innebär att man i vissa lägen kan fastna i s.k. fattig-
domsfällor där det helt enkelt inte lönar sig att söka sig ut på arbets-
marknaden. Det är inte ovanligt att en person eller ett hushåll samtidigt
mottar flera olika stöd. I de fall de är inkomstprövade kan marginaleffekter
uppstå som gör att det inte lönar sig att arbeta.

Kommunernas ansvar

Kommunernas utgifter för socialbidrag var 1997 ca 12, 4 miljarder
jämfört med 4,7 miljarder 1990. Under hela 1990-talet har socialtjänsten
fått ta ett allt större ansvar för människors trygghet. Det innebär
samtidigt att kommunernas ekonomi starkt påverkats av
socialbidragsutbetalningarna. Det finns stora regionala skillnader men
totalt sett är 8,5 procent av befolkningen socialbidragsmottagare. I
kommunerna Danderyd och Vellinge var 1997 endast 2 procent
socialbidragstagare medan den största andelen var i Malmö med 16
procent, i Göteborg med 15 procent och i Stockholm med 11 procent.
Det är också stora skillnader i socialbidragsbeloppet per invånare. I
Norrbottens län var kostnaden 619 kronor per invånare medan den i
Göteborgs och Bohus län var 2 304 kronor per invånare.

Kommunerna har fått ta ett allt större ansvar för medborgarnas ekono-
miska trygghet. Det är ett hot mot kommunernas övriga verksamheter som
vård, omsorg och utbildning. Dagens trygghetssystem är inte generellt utan
enbart tryggt för den som är inne i systemet. De som står utanför är i stället
hänvisade till behovsprövat bistånd. Tryggheten har blivit alltmer selektiv.
Centerpartiet står inte bakom en riksnorm för socialbidragen. Vår främsta
kritik riktar sig mot att det befäster ett system med behovsprövade bidrag.
Människor granskas i detalj om sin ekonomiska situation och övriga
levnadsförhållanden. Dessutom innebär riksnormen att det är staten som
beslutar om storleken på riksnormen medan kommunerna får betala.

Bygger på en gammal epok

Sverige har utvecklades från ett mycket fattigt land till ett av världens
rikaste. Folkhemstanken gav framtidstro för medborgarna i
efterkrigstidens Sverige. Undan för undan byggdes välfärden ut till att
omfatta alltfler politikområden. Samtidigt som folkhemstanken gav
människor framtidshopp var den präglad av en standardiserad syn på
individen. Idén om jämlikhet kom snart att bli en fråga om likhet.

Flera av socialförsäkringarna bygger på förutsättningen att man är anställd
eller har haft ett arbete - ett givet förhållande i industrisamhället. Som
exempel infördes ersättningen för olycksfall i arbetet år 1901. Därefter har
försäkringen förändrats och blivit mer omfattande.

I den nya tiden när människor i högre grad väljer att vara egenföretagare
och uppdragstagare avslöjas ytterligare revor i samhällets trygghetsnät. De
nya trygghetssystemen måste bygga på förhållandet att människor ska
omfattas av den gemensamma tryggheten oberoende av om man är anställd,
arbetslös eller egen företagare.

Dagens familjepolitiska system saknar den flexibilitet och valfrihet som
borde vara självklar i ett modernt välfärdssamhälle. Familjen är mycket
viktig och samhällets insats måste grundas på insikten att familjer är olika.
Familjebildningar ser olika ut, men familjerna är alltid lika mycket värda.
Familjepolitiken enligt dagens modell gynnar ensidigt en form av lösning
och bygger på en standardiserad syn på familjebildningen.

Det kommer att ställas allt högre krav på längre utbildning i framtiden. Det
nuvarande studiestödet, som infördes 1989, har snabbt fått orimliga effekter.
Det ger studenterna efter studietiden en orimlig skuldbörda som många inte
kommer att kunna bli fria från. Skulderna avskrivs vid 65 års ålder och
många kommer enligt prognoserna inte att ha betalat av sin studieskuld till
dess. Studiestödssystemet blir därmed dyrt för staten, samtidigt som det kan
avskräcka från studier.

Principer för ett nytt trygghetssystem

Centerpartiet vill förena trygghet och valfrihet. Trygghetssystemen ska
vara hållbara och uppmuntra till arbetet. Välfärden ska dessutom ge alla
samhällsmedborgare trygghet och möjlighet att ta ansvar för sina liv och
handlingar. Grundtrygghet innebär att statens roll begränsas till att
finansiera grundläggande behov. När dessa behov tillgodosetts, ska
människors mer personligt präglade behov och önskemål ges utrymme.

I Sverige har av tradition det kollektiva ansvaret betonats, till nackdel för
den enskildes ansvar. Vi vill istället skapa förutsättningar för en fördjupad
demokrati där den enskilde tar ansvar och samverkar med andra.

Trygghet

Centerpartiet anser att socialförsäkringarna ska ge grundtrygghet. Detta
innebär att tryggheten i högre grad ska grundas på att man är samhälls-
medborgare. Enbart inkomstrelaterade trygghetsförsäkringar innebär att
man kvalificerar sig genom prestation. De som inte kvalificerar sig för
trygghetssystemen utestängs från den generella välfärden och hänvisas
till socialbidrag. Detta utanförskap är oacceptabelt. Här hamnar bl.a. de
ungdomar som är på väg in i vuxenlivet men som inte fått chansen att
etablera sig i arbetslivet.

Valfrihet

Trots att Sverige har ett av de mest utbyggda välfärdssystemen i världen
finns det en stor osäkerhet kring dess innehåll och fördelning. Vi anser
att en av orsakerna till denna oro står att finna i den begränsade
möjligheten att vara med och påverka samt ta eget ansvar. En annan
orsak är rädslan för att resurserna inte ska räcka till då man själv behöver
samhällets hjälp.

Ett nytt välfärdssystem måste bygga på det faktum att människor har olika
behov, lever under olika omständigheter och har olika önskemål. Därför är
det nödvändigt att trygghetssystemen innehåller stora möjligheter att själv
utforma försäkringen. Samhället ska trygga basen, grundtryggheten, och
människorna ska därefter ha möjlighet att teckna egna försäkringar.

Människor vill ta ett större ansvar för sin egen ekonomi. Alla är olika och
har olika krav. Detta ställer krav på trygghetssystemen. Istället för att utlova
kollektiva bidrag och reformer måste människor ha möjlighet att i högre grad
välja hur man vill utforma tryggheten.

Hållbarhet

Välfärdssystemen ska utformas så att de är långsiktigt hållbara. Dagens
misstro mot systemen måste vändas till tilltro. Ett trygghetssystem ska
vara robust, lättöverskådligt och det får inte finnas risk att det blir så
omfattande att statens och kommunernas centrala uppgifter trängs undan.

Generellt

Välfärdspolitiken ska omfatta hela befolkningen och undvika selektiva
bidrag. Riktade eller selektiva bidrag har svårt att nå dem som är i
verkligt behov av hjälp. Ett bidragssystem, som bygger på
behovsprövade bidrag, minskar människors personliga integritet och blir
onödigt byråkratiskt. Selektiva bidrag riskerar att undergräva förtroendet
för välfärdsstaten.

Ett nytt välfärdssystem måste bygga på den nya tidens förutsättningar.
Alltfler människor väljer att starta företag - vara soloföretagare, uppdrags-
tagare eller ha flera anställda. Dessa personer ska vara lika kvalificerade till
den grundläggande tryggheten som alla andra. Det går inte att bygga ett nytt
trygghetssystem på förhållandet arbetsgivare-löntagare. Det är inte rättvist
och det passar inte i den nya tiden. Vad som ovan anförts om principerna för
ett nytt trygghetssystem bör ges regeringen till känna.

Fyra trygghetssystem

Ett nytt familjestöd

Centerpartiet anser att stöden till barnfamiljerna bör samordnas. För barn
i förskoleåldern vill vi slå ihop föräldraförsäkring, barnbidrag och
flerbarnstillägg till ett samlat stöd lika för varje barn i förskoleåldern. På
så sätt ges grundtrygghet under hela förskoletiden. Det garanterar en
grundnivå varje månad och möjlighet att disponera under den tid och på
det sätt som passar familjens behov, något som motsvarar dagens
föräldraförsäkring. Det ger möjlighet att välja att vara hemma eller betala
för barnomsorg på det sätt som passar familjen bäst. Stödet ger också
möjlighet till konsumtionsstöd, motsvarande dagens barnbidrag.
Familjestödet ska vara beskattat och ge rätt till avdrag för styrkta
barnomsorgskostnader. Båda föräldrarna ges möjlighet att ta ut
föräldraledighet. För att stimulera detta vill vi ha en pappa- och en
mamma-månad med 90 % ersättning av SGI. Dessutom vill Centerpartiet
införa 18 kontaktdagar. Föräldrastödet blir rättvist eftersom det är lika för
varje barn. Dessutom ger det föräldrarna stor valfrihet. Det blir enkelt,
robust och lättöverskådligt. För åldersgruppen 7-16 år ska nuvarande
obeskattade barnbidrag bibehållas. Centerpartiet har i en motion om
familjepolitiken utvecklat förslaget.

Ett nytt studiestöd

Studiestödet ska baseras på stöd, lån och sparande.

Centerpartiet anser att det ekonomiska stödet vid studier ska vara enkelt
och överskådligt, och inte skilja i nivå och förmån vid samma
utbildningsnivå. Studiestödet ska stimulera till studier och vara en trygg
investering för den enskilde. Det ska inte leda till livslång skuldsättning och
ge en bättre avkastning på högre studier än i dag. Stödet bör vara fullt
finansierat över ett långsiktigt perspektiv. Centerpartiet har i en särskild
motion lagt förslag om ett nytt studiestödssystem.

En trygghetsförsäkring

Centerpartiet förordar en samordnad trygghetsförsäkring som ska ersätta
nuvarande försäkringar vid sjukdom, arbetsskada, arbetslöshet och
förtidspension, en allmän försäkring som ska täcka oväntat
inkomstbortfall under de förvärvsaktiva åren. I vårt förslag om
trygghetsförsäkring ska en lägsta ersättningsnivå - en grundpenning -
garanteras - därutöver en inkomstrelaterad del vars storlek är baserad på
den inkomst man har som företagare eller anställd.

I trygghetsförsäkringen vill Centerpartiet stärka arbetslinjen. Det
övergripande målet ska vara rehabilitering och stimulans till arbete.
Principen ska vara att arbete alltid ska löna sig mer än bidrag.

Principerna för försäkringen ska vara en sammanhållen allmän obligatorisk
försäkring med enhetliga villkor för alla försäkrade. Det ger den legitimitet
och förankring i samhället som en försäkring med långsiktig karaktär är i
extra stort behov av. Det som vi däremot ser som en brist är att principerna
inte innehåller några planer på att samordna de olika försäkringarna. Vi anser
att det vore mycket att vinna på en sammanhållen försäkring. Den ökar
förutsättningarna för de individer som befinner sig i gränslandet mellan olika
ersättningsformer och minskar risken för överflyttning från ett system till ett
annat i takt med att konjunkturen förändras.

En av fördelarna med samordningen är att arbetslinjen och/eller rehabili-
teringsinsatser kan stärkas och att det inte är beroende på vilket system man
omfattas av. Den gemensamma försäkringen ökar förutsättningarna för de
individer som befinner sig i gränslandet mellan olika ersättningsformer och
minskar risken för överflyttning från ett system till ett annat i takt med att
konjunkturen förändras.

Centerpartiet anser att garantinivån - grundpenningen - ska möjliggöra en
rimlig levnadsstandard. Den bör därför ligga på en högre nivå än den
ekonomiska garantin som krävs för skälig levnadsnivå enligt socialtjänst-
lagen. Vi anser samtidigt att nivån inte ska motverka sitt syfte om att öka
viljan att återkomma till arbetslivet, helt eller delvis. Vad ovan anförts bör
ges regeringen till känna.

Ett nytt ålderspensionssystem

Centerpartiet har medverkat till en bred pensionsuppgörelse mellan
partierna om ett nytt pensionssystem. Riksdagen fattade beslut om det
nya pensionssystemet i juni 1998. Det nya systemet innebär ett större
inslag av grundtrygghet, en större flexibilitet för den enskilde samt
hållbarhet över tiden. Överenskommelsen stämmer väl överens med
Centerpartiets principer för ett pensionssystem baserat på grundtrygghet.
Det är viktigt att pensionsuppgörelsen har en bred politisk förankring och
innehåller viktiga fördelningspolitiska inslag. Centerpartiet har länge
arbetat för ett reformerat pensionssystem för rättvisare pensioner.
Utgångspunkten har varit att de nuvarande delarna i pensionssystemet,
folkpension, pensionstillskott och ATP, ska sammanföras till en
gemensam ålderspension med en hög grundpension till alla.
Pensionssystemet är det mest omfattande av alla våra trygghetssystem
och ska därför bygga på stabila spelregler som är hållbara under många
årtionden.

Fortfarande har många pensionärer mycket låg pension. I synnerhet tillhör
äldre kvinnor den grupp som inte har haft möjlighet att spara ihop till en
egen pension. Centerpartiet anser att det är angeläget att höja pensionen för
dem med låg eller ingen ATP. Därför föreslår vi en höjning av
pensionstillskottet. Förslaget redovisas i Centerpartiets ekonomisk-politiska
motion.

En välfärdsreform

Det behövs en välfärdsreform. De nuvarande välfärdssystemen har
förändrats, lappats och lagats under många år. Vissa bidrag har
försvunnit och andra har kommit till. Det är ett lapptäcke av
socialförsäkringar som inte alla människor litar på och som saknar ett
helhetsperspektiv. De utredningar som arbetat under 1990-talet har
tvingats arbeta under stor tidspress.

De ekonomiska trygghetssystemen är mycket olika i karaktär. Några är
beskattade, andra inte. Ibland kan bidragen och försäkringarna leda till
inlåsningeffekter så att det blir olönsamt att arbeta. Orimliga marginal-
effekter och tröskeleffekter uppstår när minskade bidrag kombineras med
ökade skatter som t ex en ökad löneinkomst kan innebära. Många låg-
inkomsttagare drabbas av detta. Regeringen har nyligen inbjudit partierna till
skatteöverläggningar. I detta sammanhang bör de sammantagna effekterna av
skattesystemet och trygghetssystemen belysas. Detta bör ges regeringen till
känna.

Trygghetssystem måste bygga på den ekonomiska verkligheten, annars blir
de snart instabila. Människor måste kunna lita på att t ex ekonomisk
trygghet, vård och omsorg som det offentliga svarar för kommer att fungera
även i ett långt perspektiv. Centerpartiet vill genomföra en välfärdsreform.
Vår utgångspunkt är de principer som vi presenterat ovan. Välfärdsreformen
ska utgå från att vi behöver bygga ett nytt välfärdssystem som håller flera
generationer framöver. Detta bör ges regeringen till känna.

Hemställan

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om principer för nya trygghetssystem,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en ny trygghetsförsäkring,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att de sammantagna effekterna av
skattesystemet och trygghetssystemen bör belysas i samband
med skatteöverläggningarna,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av en välfärdsreform.
5.

Stockholm den 24 oktober 1998

Lennart Daléus (c)

Agne Hansson (c)

Birgitta Carlsson (c)

Margareta Andersson (c)

Rolf Kenneryd (c)

Elanders Gotab, Stockholm 1999