En strategi för malmfälten och LKAB

Motion 1982/83:345 Lars Werner m. fl.

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

2

Motion

1982/83:345

Lars Werner m. fl.

En strategi för malmfälten och LKAB

Situationen för LKAB:s järnmalmsgruvor i malmfälten har under 1982
drastiskt försämrats. Ledningens försäljningsprognoser har vid ett flertal
tillfällen justerats nedåt. De prognoser som gäller för 1983 är att LKAB skall
sälja 10-11 miljoner ton malmprodukter. Som jämförelse kan nämnas att när
den nya ledningen tillträdde sattes ett lönsamhetsmål på 25 miljoner ton
försäljning om året.

Den drastiska försämringen har inneburit att ledningen beslutat om stora
neddragningar. Under 1983 hotas ca 1 000 anställda av avsked. Dessutom är
gruvan i Svappavaara allvarligt hotad. En nedläggning av den skulle innebära
en katastrof för gruvsamhället och omkringliggande orter som direkt berörs
av gruvbrytningen.

Att beskriva läget i malmfälten med något annat ord än katastrof går
inte.

Vilka är då orsakerna till den uppkomna situationen? Till stor del kan den
förklaras med att stålindustrin i EG-länerna, dit merparten av LKAB:s malm
exporteras går på lågvarv. Flertalet stålverk har slagit igen under senare år
och fler nedläggningar väntas. Till detta skall läggas det faktum att flertalet
stålbolag i EG engagerat sig tekniskt och ekonomiskt i järnmalmsprojekt i
tredje världen, bl. a. Brasilien. Att bolagen därför i första hand vill hämta sin
malm från dessa gruvor är troligt.

Omkring 1985 skall enligt uppgift LKAB börja förhandla om nya
försäljningskontrakt med stålverken i EG. Sett mot den bakgrund som
beskrivits ovan torde det bli svårt för LKAB att såväl behålla som utöka sin
marknad i EG. Det alternativ som kvarstår är att söka nya marknader. En
sådan marknad är otvivelaktigt Östeuropa. Det finns fakta som styrker
detta.

I en rapport av Istvån Dobozi från den ungerska vetenskapsakademien,
och publicerad 1982, framgår att östländerna utanför Sovjetunionen under
de kommande åren behöver importera stora mängder järnmalm från väst. En
av anledningarna till detta är att de aktuella länderna har små egna tillgångar
av järnmalm. En annan orsak är att stålindustrin i dessa länder är i expansion.
Dobozi kalkylerar med att importen 1990 kan ligga på en nivå omkring 30
miljoner ton. Dessa fakta inger förhoppningar för LKAB:s fortsatta
verksamhet.

Möjligheten att ”över en natt” få till stånd en förändring finns givetvis inte.
Erfarenheterna har visat att en förändring i enlighet med vad vi här föreslår
tar tid. Samtidigt menar vi att en förändrad handel för LKAB bör ingå i den

Mot. 1982/83:345

3

strategi för LKAB och Malmfälten som vi föreslår nedan. Det är en strategi
som inte enbart berör LKAB, utan också annan verksamhet utanför
järnmalmsområdet. Åtgärder som på sikt kan skapa ett mer diversifierat och
omväxlande näringsliv i malmfälten. Den plan vi föreslår är följande.

1. Beslut om att öppna nya brytningsnivåer i Malmbergsgruvan och
Kirunagruvan bör fattas snarast. Projekten kan skapa jobb åt den övertaliga
arbetskraft som finns och till dem som hotas av uppsägning. Projekten är
kostsamma. Samtidigt bör det noteras att gruvfacken och det socialdemokratiska
partiet inser nödvändigheten av åtgärden. Så här står det i
socialdemokraternas utvecklingsplan för Norrbotten: ”Gruvdriften i Kiruna
och Malmberget skall föras vidare till djupare nivåer. Beslutet om nya
huvudnivåer får utformas med hänsyn till de tekniska lösningar som står till
buds vid beslutstidpunkten. . . . Det är en uppgift för staten att tillsammans
med LKAB svara för finansieringen av investeringen.”

Vi kan alltså konstatera att det i riksdagen finns en majoritet för att dessa
åtgärder skall genomföras.

2. Moment 1 ovan ger tidsrum för att ställa om verksamheten vid såväl
LKAB som industrin utanför gruvområdet. Vi vill i det här sammanhanget
peka på tre nödvändiga åtgärder:

a) Behovet av en förändrad handel vid LKAB har berörts tidigare i denna
motion. I detta sammanhang vill vi anknyta till regeringens förslag att bryta
ut LKAB ur Statsföretag och tillsammans med SSAB bilda ett holdingbolag
direkt under industridepartementet. Vi motsätter oss detta förslag bl. a. med
motiveringen att en helhetslösning bör gälla för Statsföretag. Samtidigt
menar vi att om förslaget går igenom så bör det åligga industridepartementet
att aktivt arbeta för att få till stånd en utökad handel mellan LKAB och
östländerna. Vi är av den uppfattningen att utbrytningen av LKAB ur
Statsföretag just på denna punkt kan vara värdefull. Samtidigt vill vi
understryka att inrättandet av ett statligt handels- och bytesbolag för gruv-,
stål- och verkstadsindustrin på sikt är den rätta lösningen när det gäller
östhandeln.

b) Under åren har en lång rad av förslag på konkreta industriprojekt,
kopplade till LKAB:s verksamhet, lagts fram från enskilda, politiska och
fackliga organisationer. Förslagen har ett gemensamt, nämligen att öka
förädlingen vid företaget, ett krav som fått allt bredare stöd bland
Norrbottens befolkning. Vi vill särskilt rikta uppmärksamheten på följande
förslag: handelsgödselfabrik, järnsvampverk, apatitverk till Malmberget och
ett s. k. avfosforiseringsprojekt knutet till utvinning av sällsynta jordartsmetaller.

De ekonomiska och tekniska förutsättningarna för en satsning på dessa
projekt utreds f. n. i malmfältsutredningen. Vi menar att resultaten från
utredningen bör ligga till grund för en skyndsam satsning på projekten. Ett
förverkligande av dessa i Norrbotten väl förankrade förslag skulle medföra
den nödvändiga breddningen av LKAB:s verksamhet. Det skulle också

Mot. 1982/83:345

4

innebära en omprövning av rovdriftstänkandet för järnmalmsbrytningen.

En satsning på ett avfosforiseringsprojekt skulle dessutom innebära en
förhöjd kvalitet på malmen genom att fosforhalten kan sänkas. Den samtida
utvinningen av sällsynta jordartsmetaller skulle ge ett stort ekonomiskt
tillskott som aktivt kan bidra till att förverkliga förslagen.

Vi vill i detta sammanhang hänvisa till den motion där frågan om
beredskapsproduktion av vissa produkter i Norrbotten behandlas. Handelsgödseltillverkning,
järnsvamptillverkning och utvinning av sällsynta jordartsmetaller
berörs i den motionen.

c) Industrin i malmfältskommunema har genom åren stått och fallit med
LKAB:s järnmalmsgruvor. Speciellt utpräglat är detta i Kiruna. Övrig
industri som finns i regionen är till stor del knuten till LKAB. Från LKAB
fristående företag är sällsynta. Det innebär att en kris vid LKAB, som den vi
nu upplever, får stora negativa effekter.

I en strategi för malmfälten är det därför viktigt att bygga upp en
industriverksamhet som inte direkt är beroende av LKAB. Vi vill i det
sammanhanget peka på några möjliga utvecklingsområden.

Verkstadsindustrin har möjlighet att utvecklas. De nya rön som kommer
fram vid forskningsgruvan i Kiruna och som kräver nya produkter bör enligt
vår mening utvecklas av verkstadsföretag i malmfälten.

Elektronikindustrin och finmekaniken är ett annat område, där en
industriverksamhet är möjlig att utveckla. Även här finns forskningsresurser
i området, exempelvis Kiruna Geofysiska Institut, Esrange och Eiscat.

Turistnäringen bör ha stora möjligheter att utvecklas. Den nya riksvägen
till Norge kommer helt naturligt att medföra en ökad turism i området.

Inom området finns en rad energitillgångar. Torvtillgångarna är omfattande.
Grafitskifframa i Vittangi är ett annat exempel. Förutom att vi anser
att energitillgångarna skall utnyttjas för industri och hushåll kan det också
vara värt att studera möjligheten till inrättandet av ett torvforskningslaboratorium.
Där skulle olika typer av processer kunna studeras, exempelvis
utvinning av ammoniak och metanol.

Ytterligare områden där projekt bör studeras är exempelvis inom fisket,
jordbruket, skogen och rennäringen. Ett flertal av förslagen studeras i
malmfältsutredningen. De satsningar utredningen fastar för bör ingå i den
föreslagna strategin.

Som framgår bygger den framlagda strategin på att LKAB även i
fortsättningen skall vara av stor betydelse för malmfälten. Samtidigt är det,
vilket också framgår av texten, nödvändigt med satsningar utanför järnmalmsområdet.
Den presenterade strategin kan enligt vår mening genomföras
endast om staten tar huvudansvaret och möjliggör en planmässighet i
dess förverkligande.

Mot. 1982/83:345

5

Under hänvisning till det anförda föreslås

att riksdagen uttalar sig för en strategi för utveckling av malmfälten
i enlighet med motionen och hemställer hos regeringen om
åtgärder och förslag härom.

Stockholm den 17 januari 1983
LARS WERNER (vpk)

KARIN NORDLANDER (vpk) C.-H. HERMANSSON (vpk)

NILS BERNDTSON (vpk) BERTIL MÅBRINK (vpk)

EVA HJELMSTRÖM (vpk) PAUL LESTANDER (vpk)