En samordnad skärgårdspolitik

Motion 1986/87:A407 Anna Wohlin-Andersson m. fl. (c)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1986/87 :A407

Anna Wohlin-Andersson m. fl. (c)
En samordnad skärgårdspolitik

I flera år har undertecknade motionärer framhållit vikten av att Sverige får en
samordnad skärgårdspolitik. Vårt land har 270 mil kuster samt stora
skärgårdar och otaliga öar. Det borde vara ett riksintresse att hålla dessa
delar av vårt land starka och levande. Istället förs år efter år en politik som är
så ologisk och dåligt samordnad att stora delar av vår skärgård riskerar att
avfolkas.

Samtidigt som alla politiska instanser på såväl kommun-, läns- som
riksnivå talar lyriskt om vikten av en levande skärgård, fattar samma
politiska instanser, eller under dem lydande statliga verk, beslut som
försvårar, ja ofta gör det omöjligt för skärgårdsborna att stanna kvar.
Samtidigt som gränskränkningar i luften och till havs blir allt vanligare sker
en reell minskning av bl. a. kustbevakningen.

De viktigaste näringarna ute i skärgården är naturligtvis fiske och
jordbruk. Därtill kommer småindustri, turistnäring, skogsbruk och vattenbruk.
Beslutet om fritt handredskapsfiske längs ost- och sydkusten, det
fortfarande gällande beslutet att inte permanenta det för öborna så viktiga
transportstödet och en fastighetstaxering som grundats på fastigheternas
vackra utsikter och inte på avkastningsmöjligheterna och därför lett till
orimligt höga taxeringsvärden, allt detta bidrar till att den regionalpolitiska
satsning som många länsstyrelser gjort och gör i skärgården hotar att gå i
kvav.

Skärgården avrustas

Den svenska skärgården är inte bara ett livsvillkor för en del av vår
befolkning och underbara platser för trötta turister, den är också Sveriges
yttersta utpost mot eventuella fiendeland. Det är skärgårdsbornas ögon och
öron som skall hjälpa marinen att upptäcka och slå larm om någon kränker
vårt svenska luftrum eller våra svenska farvatten. Med nuvarande politik blir
denna form av civilförsvar alltmer omöjlig att upprätthålla.

Sjöfartsverket lade år 1960 fram ett program för en långt gående
rationalisering av fyrväsendet, innefattande åtgärder för omläggning till
automatisk drift och övervakning och därmed sammanhängande avbemanning.
1960 fanns det sammanlagt 62 bemannade fyrplatser och dessutom 15
fyrskeppsstationer runt landets kuster. Idag är fyrautomatiseringen helt
genomförd. Samtliga fyrar sköts från en centraldator i Norrköping. En
driftsingenjör övervakar hela processen. På sikt räknar sjöfartsverket med

att datorn i centralmonitorn blir så avancerad att den själv klarar av alla Mot. 1986/87

tekniska rutiner. Men en centraldator kan aldrig ersätta alla de bortrationali- A407

serade levande människor som med vakande ögon och stor lokalkännedom
skötte en mängd uppdrag vid sidan om själva fyrvaktarjobbet.

1935 fanns det 95 lotsplatser. 1982 fanns 30 kvar. Ett betydande antal
arbetstillfällen och därmed åretruntboende hade alltså försvunnit.

SMHI har rationaliserat genom att dra in bemannade väderstationer. 1980
drog man in stationen på Husarö och den på Rödkallen, 1981 Grundkallen,

1982 Sydostbrotten, 1983 Furnögrund och 1984 Smögen. I februari 1986
drogs Visingsö in.

När tullverket ålagts att spara har det år efter år tittat på de små, utspridda
verksamheterna istället för att se efter vad det går att spara i de större
orterna. Följden har blivit att socialdemokraterna i regeringsställning har
lagt ned kustposteringarna i Arkösund, Piteå och Marstrand.

Resultatet blev att hela Sankt Annas skärgård ställdes utan närbelägen
bevakning och att Piteå blev vad man skulle kunna kalla en vit fläck på
kartan. Det här drabbar både åretruntboende och turister genom minskade
möjligheter för samhället att inskrida vid olycksfall, militära kränkningar,
tjuvfiske, skogsbränder på öar osv.

Vägverket brister många gånger när det gäller att se till att det finns en god
allmän väg fram till viktiga stödjepunkter vid kusten. Den sista biten kan
utgöras av en dålig sekundär väg eller en enskild väg med påföljd att det blir
svårare för bofasta, turister, militärer och tillsynsmyndigheter att snabbt
komma ut till hamnar, båtar och försvarsanordningar. Naturvårdsområden
bildas men pengar att underhålla dem finns inte.

Andra myndigheter som är inblandade i skärgårdens infrastruktur är
domänverket, fortifikationsförvaltningen, byggnadsstyrelsen och frivilliga
räddningsorganisationer. De åtgärder som vidtagits har förmodligen ansetts
riktiga ur resp. verks synpunkt men de sammanlagda effekterna blir
förödande. Arbetstillfällen försvinner, hus och öar ställs öde (huvuddelen av
året), vårt svenska försvar mister en mängd frivilliga och kunniga stödjepunkter
och främmande ubåtar kan manövrera långt in i våra skärgårdar.

Försvarsaspekter kan också läggas på skärgårdspolitiken. Många av de
krav som idag i allt större utsträckning ställs på försvarsmakten i skärgårdsområdena
har i hög grad sin grund i bristen på en samordnad skärgårdspolitik.
Det svenska totalförsvarets resurser är i stor utsträckning vad det civila
samhället kan erbjuda i form av personal, tjänster och varor. När det civila
samhället genom åtgärder eller brist på åtgärder tvingar bofasta skärgårdsbor
att ”gå i land”, då försvagas den svenska beredskapen. Försvaret av
utarmade skärgårdar och tomma kuster kommer att bli dyrt för det svenska
totalförsvaret när man i efterhand skall betala notan.

Länsstyrelsens roll

1982 fick vi en förordning om handläggning av vissa personalfrågor i statlig
verksamhet utmed rikets kuster. Enligt denna förordning skall den myndighet
som planerar inskränkning av personal som har direkt betydelse för

tillsyn och övervakning av kusterna meddela berörd länsstyrelse. Om 7

länsstyrelsen inte anser sig kunna godta förslaget skall den lämna ett yttrande Mot. 1986/87
med förslag om organisation, huvudmannaskap, finansiering och kostnads- A407
fördelning vid fortsatt bemanning. Tanken är riktig men tyvärr är förordningen
otillräcklig. Länsstyrelsen har varken befogenheter eller pengar för att
fullfölja sitt samordningsansvar. Länsstyrelserna måste ha medel så att de
kan göra de undersökningar, ta de kontakter och föra de förhandlingar som
behövs. Därefter måste regeringen eller någon annan central instans ta
ansvar för att beslut kommer till stånd och att pengar ställs till förfogande för
den part som får i uppdrag att sköta verksamheten.

Utvecklingen sedan 1982

Sedan ovanstående förordning trädde i kraft har följande hänt i den svenska
skärgården:

- Kustposteringarna i Piteå, Marstrand och Arkösund har lagts ned.

- Kustbevakningsstationen i Furusund avbemannas.

- Sjöfartsverkets lotsstation i Furusund har ersatts med ett farledsövervakningssystem.

- Sjöfartsverket aviserar en önskan att lägga ned lotsstationerna på Landsort
och Svartklubben.

- Arbetsuppgifterna vid Flävringe lotsplats är inflyttade till Oxelösund.

- Tullverkets sambandscentral i Gryt har helt avbemannats sånär som på en
man under kontorstid.

- Idö lotsplats utanför Västervik har avbemannats nattetid.

- Fyrstationerna i Hanö och Utklippan på sydkusten har avbemannats.

- Tullverket har framfört propåer om att lägga ned sambandscentralen i
Kungshamn.

- Lotsstationen på Vinga är avbemannad.

- SMHI har dragit in sina bemannade väderstationer i Furnögrund och
Smögen.

- SMHI vill nu lägga ned de bemannade synopsstationerna på Singö
(Roslagen), Nordmaling, Smygehus, Herrvik (Gotland), Lörudden (Medelpad)
och Haraholmen i Bottenviken.

Denna dystra lista visar med all tydlighet att den särskilda handläggningsordning
vi nu har när det gäller statliga tjänster som berör förhållandena
utefter våra kuster är helt otillräcklig. Någonting nytt måste till om vi skall
rädda våra kuster från total avbemanning vad gäller samhälleliga tjänster.

Att det med god vilja går att samordna uppgifter och kostnader visar det
faktum att av sjösäkerhetsmässiga och regionalpolitiska skäl en viss bemanning
finns kvar på 11 fyrplatser: Holmögadd, Örskär, Understen, Söderarm,

Kullen, Måseskär (där sjöfartsverket är huvudman). Svenska Högarna,

Ölands södra udde och Hanö (med SMHI som huvudman) samt Gotska
Sandön och Stora Karlsö med domänverket och naturvårdsverket som
respektive huvudman. Vi hoppas detta samarbete kommer att fortsätta.

Samordning krävs Mot. 1986/87

A407

För att stoppa den successiva avfolkningen av våra kuster och öar och för hela
landets bästa behålla och utveckla en levande skärgård måste det till en
riksomfattande samordning av samhällets olika insatser i dessa delar av vårt
land. Denna samordning skall förhindra att de positiva satsningar många
länsstyrelser gör i ”sina” skärgårdar omintetgörs av andra samhälleliga
beslut. Denna samordnande instans skall också förhindra att skärgården
avfolkas genom att olika statliga verk vart för sig vidtar åtgärder som för
respektive verk kan förefalla rimliga men som sammantagna bidrar till
kustbygdernas avfolkning. Vidare skall denna samordnande instans kunna
”ta hand om” länsstyrelsernas samordningsförslag och ha makt och medel att
genomföra dessa för det mesta mycket vettiga förslag.

Finland

I Finland uppmärksammades de här problemen på ett tidigt stadium. 1962
skapades skärgårdsdelegationen som fortfarande är i full verksamhet. Denna
lyder numera under inrikesministeriet. Vidare antog Finland 1984 en lag om
främjande av skärgårdens utveckling. Genom insatser främst inom områdena
transporter, skolor och stödområdesindelning har Finland genom sin
skärgårdsdelegation och sin skärgårdslag lyckats vända den negativa befolkningsutvecklingen
i skärgårdskommunerna. Sverige har här en hel del att
lära. Vi bifogar den lag om främjande av skärgårdens utveckling som trädde i
kraft den 1 januari 1984 i Finland.

Hemställan

Med anledning av vad vi ovan anfört hemställer vi

att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna
vad som i motionen anförts om åtgärder för att samordna skärgårdspolitiken.

Stockholm den 20 januari 1987

Anna Wohlin-Andersson (c)

Agne Hansson (c)

Pär Granstedt (c)

P.-O. Eriksson (c)

Gunnar Björk (c)
i Gävle

Kjell A. Mattsson (c)
Karl-Anders Petersson (c)
Larz Johansson (c)

Görel Thurdin (c)

9

Mot. 1986/87

A407

Bilaga

FINLANDS FÖRFATTNINGSSAMLING

1981 Utgiven i Helsingfors den 6 juli 1981 Nr 494-506

INNEHALL

Nr Sidan

494 Lag om främjande av skärgårdens utveckling 881

495 Lag om ändring av 11 $ sjukförsäkringslagen 883

496 Lag angående ändring av 2 och 3 SS lagen om statsunderstöd åt medborgar- och arbetarinstitut
884

497 Lag angående ändring av 3 S lagen om allmänna finansieringsunderstöd åt kommunerna ... 885

498 Förordning angående ändring av 1 och 5 SS förordningen om skärgårdsdelegationen 886

499 Lag om ändring av byggnadslagen 887

500 Förordning angående ändring av 2 S förordningen om allmänna finansieringsunderstöd åt

kommunerna 890

501 Statsrådets beslut om ändring i kommunindelningen mellan Oravais, Lillkyro, Vörå och Yli

härmä kommuner 891

502 Statsrådets beslut om överföring av en lägenhet, en lägcnhetsdel och områden från Lohtaja

kommun till Kannus kommun 892

503 Ministeriets för inrikesärendena beslut om överföring av ett område från Virdois stad till

Ruovesi kommun 893

504 Ministeriets för inrikesärendena beslut om ändring av kommunindelningen mellan Oulainen

stad och Merijärvi kommun 894

505 Ministeriets för inrikesärendena beslut angående rättelse av statsrådets beslut om överföring av

vissa lägenheter, lägenhetsdelar och områden från Nykarleby stad till Alahärmä kommun .... 895

506 Finansministeriets beslut angående ändring av 1 S finansministeriets beslut om redovisningsverken
896

Nr 494
Lag

om främjande av skärgårdens utveckling
Given i Nådendal den 26 juni 1981

I enlighet med riksdagens beslut stadgas:

1 s

Allmänt stadgande

Skärgårdens utveckling främjas på sätt i
denna lag stadgas.

2 S

Lagens syfte

Med åtgärder av stat och kommun bör
nian sträva efter att bevara den fasta bosättningen
i skärgården genom att för befolkningen
skapa tillräcldiga möjligheter till utkomst, samfärdsel
och basservice samt efter att skydda

Regeringens proposition 23/81
Suuutsk bet. 9/81
Stor» utsk. bet. 15/81

»—1981

skärgårdens landskapsbild och natur för miljöskador.

3 §

Begreppet skärgård

Till skärgård anses höra sådana öar i havsområdet
och i insjövattendragen som saknar
fast vägförbindelse.

Genom statsrådets beslut kan till skärgård
även anses höra sådana öar som har fast
vägförbindelse samt sådana områden på fastlandet
till vilka den mest ändamålsenliga förbindelsen
går sjöledes och vilka i övrigt i fråga

10

018100059V

Nr 494

Mot. 1986/87

A407

Bilaga

om sim förhållanden kan jämföras med skärgård.

4 S

Stödjande av näringslivet

För främjande av skärgårdens näringsliv bör
vid inriktning av stödåtgärder, som vidtages
i enlighet med annan lagstiftning, skärgårdens
särförhållanden anses såsom en omständighet
som okar behovet av stöd.

5 S

Trafik- och transportservice

Staten bör försöka sörja för att skärgårdens
bofasta befolkning till sitt förfogande har en
med hänsyn till boendeförhållandena, utkomstbetingelserna
och skötseln av nödvändiga
angelägenheter erforderlig trafik- och transportservice,
som är så smidig som möjligt samt
avgiftsfri eller prismässigt skälig.

Då till skärgårdens bofasta befolkning utgår
ersättning av statsmedel för kostnader för ovan
i 1 mom. nämnda resor, skall färd som sker
sjöledes beaktas såsom merkostnad på sätt
varom särskilt stadgas.

6 S

Basservice och specialservice

Utöver vad i 5 § är stadgat bör stat och
kommun draga försorg om att skärgårdens
bofasta befolkning har tillgång till övrig basservice
samt i skärgårdsförhållanden nödig specialservice
till skälig kostnad och på skäligt
avstånd.

Såsom i 1 mom. avsedd basservice anses
sedvanlig närservice i fråga om hälso- och
socialväsen, skol- och kulturväsen, handel och
telekommunikationer samt elenergi.

7 S

Statliga arbetsplatser

Staten bör i egenskap av arbetsgivare
sträva efter att bevara statliga arbetsplatser i
skärgården. Ämnar statligt ämbetsverk eller
statlig inrättning minska antalet arbetsplatser
i skärgårdskommun eller i skärgårdsdel av
annan kommun, skall i saken först begäras
skärgårdsdelegationens utlåtande.

8 $

Planering av områdenas disposition

I planer som avses i byggnadslagen (370/
58) samt i motsvarande planer som rör skärgården
och till denna hörande vattenområden
bör särskilt de i 2 § stadgade målen beaktas

9 S

Skärgårdskommun

Statsrådet förklarar såsom skärgårdskommuner
de kommuner i vilka skärgårdsförhållandena
utgör ett väsentligt hinder för kommunens
utveckling. Statsrådet kan av synnerliga
skäl besluta, att stadgandena om skärgårdskommun
tillämpas även på skärgårdsdel
av annan kommun.

Då kommun förklaras såsom skärgårdskommun
och område såsom kommuns skärgårdsdel,
skall detta grunda sig på den bofasta
befolkningens storlek i vederbörande skärgård
och dess andel av kommunens befolkning samt
på trafikförhållandena och svårigheterna i fråga
om tillgången på basservice.

10 §

Skärgårdskommuns ekonomiska ställning

När stödåtgärder inriktas på ovan i 9 S
avsedda kommuner, skall kommunens ekonomiska
ställning beaktas såsom en omständighet
som påverkar understödets storlek, om
annorstädes inte annat är stadgat eller föreskrivet.

11 s

Handhavandet av skärgårdsfrågor i kommun

I ovan i 9 § avsedd kommun finns för
skärgårdsfrågor ett organ som kan utgöras
av en nämnd, en sektion av kommunstyrelsen
eller en av kommunstyrelsen tillsatt kommission,
beroende på den i skärgården bosatta
befolkningens andel i kommunen samt övriga
omständigheter. Utgör kommun i sin helhet
skärgård eller har för kommuns skärgårdsdel
ordnats sådan kommundelsförvaltning som avses
i kommunallagen (953/76), behöver något
särskilt organ likväl inte tillsättas.

Skärgårdsnämnd har fem medlemmar. Av
medlemmarna ävensom av suppleanterna skall
minst tre vara stadigvarande bosatta i skärgården.
På skärgårdsnämnd tillämpas i övrigt
vad om kommunal nämnd är stadgat.

11

Nr 494

Mot. 1986/87

A407

Bilaga

Majoriteten av medlemmarna i sektion eller
kommission som handhar skärgårdsfrågor skall
utgöras av personer som är stadigvarande bosatta
i skärgärden.

12 S

Miljövårdsbidrag

Inom ramen för statsförslaget kan it ovan
i 9 S avsedd kommun eller åt en i kommunallagen
avsedd medlem av dylik kommun beviljas
bidrag för åtgärder som gäller skydd av skärgårdens
natur eller bevarande eller förbättrande
av skärgårdens landskapsbild. Bidrag kan
beviljas för åtgärder av nämnda slag också åt
förening eller stiftelse som har till syfte att
främja naturskyddet eller miljövården.

Bidraget beviljas av ministeriet för inrikesärendena
på ansökan. På bidraget tillämpas bestämmelserna
i statsrådets beslut om allmänna
föreskrifter angående statsbidrag och -understöd
(490/65).

13 S

övriga stödåtgärder

Om övriga stödåtgärder, som behövs för
att syftet med denna lag skall kunna nås, stadgas
särskilt.

Nådendal den 26 juni 1981

14 5

Skärgärdsdelegationen

För att bereda åtgärder som rör främjandet
av skärgårdens utveckling samt för att följa
åtgärdernas verkningar tillsätter statsrådet en
skärgårdsdelegation i anslutning till statsrådets
kansli.

Närmare stadganden om delegationen utfärdas
genom förordning.

15 S

Bemyndigande att utfärda förordning

Närmare stadganden om verkställigheten av
denna lag kan utfärdas genom förordning.

16 S

Ikraftträdande

Denna lag träder i kraft den 1 november
1981.

Åtgärder som verkställigheten av denna lag
förutsätter kan vidtagas innan lagen träder i
kraft.

Republikens President
URHO KEKKONEN

Minister Eino Uusitalo

Nr 495
Lag

om ändring av 11 S sjukförsäkringslagen
Given i Nådendal den 26 juni 1981

I enlighet med riksdagens beslut ändras 11 $ 1 mom. sjukförsäkringslagen av den
4 juli 1963, sådant det lyder i lag av den 15 juni 1973 (496/73), som följer:

11 S

Ersättning för försäkrads resekostnader ut- resan med anlitande av billigaste färdsätt

ges till det belopp, vartill kostnaderna för skulle ha belöpt sig. Har den försäkrade inte

Regeringens proposition 23/81

Statsutsk. bet. 9/81 ,

Stor» utsk. bet. 15/81 1

gotab Stockholm 1987 12140