En sammanhållen skärgårdspolitik

Motion 1984/85:650 Anna Wohlin-Andersson m. fl.

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Mot. 1984/85

650-654

Motion

1984/85:650

Anna Wohlin-Andersson m. fl.
En sammanhållen skärgårdspolitik

Sverige har 270 mil kuster samt stora skärgårdar och otaliga öar. Det borde
vara ett riksintresse att hålla dessa delar av vårt land starka och levande. I
stället förs en politik, som är så ologisk och dåligt samordnad att stora delar
av vår skärgård riskerar att avfolkas.

Samtidigt som alla politiska instanser på såväl kommun-, läns- som
riksnivå talar lyriskt om vikten av en levande skärgård, så fattar samma
politiska instanser, eller under dem lydande statliga verk, beslut som
försvårar, ja, ofta gör det omöjligt för skärgårdsborna att stanna kvar.

De viktigaste näringarna ute i skärgården är naturligtvis fiske och
jordbruk. Därtill kommer småindustri, turistnäring, skogsbruk och vattenbruk.
Det aviserade förslaget om fritt handredskapsfiske längs ost- och
sydkusten, det fortfarande gällande beslutet att inte permanenta det för
öborna så viktiga transportstödet och en fastighetstaxering, som grundats på
fastigheternas vackra utsikter och inte på avkastningsmöjligheterna och
därför lett till orimligt höga taxeringsvärden, allt detta bidrar till att den
regionalpolitiska satsning som många länsstyrelser gjort och gör i skärgården
hotar att gå i kvav.

Den svenska skärgården är inte bara ett livsvillkor för en del av vår
befolkning och underbara platser för trötta turister, den är också Sveriges
yttersta utpost mot eventuella fiendeland. Det är skärgårdsbornas ögon och
öron som skall hjälpa marinen att upptäcka och slå larm om någon kränker
vårt svenska luftrum eller våra svenska farvatten. Hur behandlar vi då dessa
yttersta utposter av vårt land och de människor som där skall bo och arbeta?

Sjöfartsverket lade år 1960 fram ett program för en långt gående
rationalisering av fyrväsendet innefattande åtgärder för omläggning till
automatisk drift och övervakning och därmed sammanhängande avbemanning.
Vid den tiden fanns det sammanlagt 62 bemannade fyrplatser och
dessutom 15 fyrskepsstationer runt landets kuster. I dag är fyrautomatiseringen
helt-genomförd. Samtliga fyrar sköts från en centraldator i Norrköping.
Där sitter en driftsingenjör och övervakar hela processen. På sikt
räknar sjöfartsverket med att datorn i centralmonitorn blir så avancerad att
den själv klarar av alla tekniska rutiner.

Det är möjligt att datorn kan göra detta. Men en centraldator kan aldrig
ersätta alla de bortrationaliserade levande människor som med vakande
ögon och stor lokalkännedom skötte en mängd uppdrag vid sidan om själva
fyrvaktarjobbet.

1935 fanns det 95 lotsplatser. I dag är 30 kvar. Ett betydande antal

1 Riksdagen 1984/85. 3 sami. Nr650-654

Mot. 1984/85:650

2

arbetstillfällen och därmed åretruntboende har alltså försvunnit.

SMHI har rationaliserat genom att dra in bemannade väderstationer. 1980
drog man in stationen på Husarö och den på Rödkallen, 1981 Grundkallen,
1982 Sydostbrotten, 1983 Furuögrund och 1984 Smögen. Nu står Visingsö på
tur.

När tullverket ålagts att spara har det år efter år tittat på de små, utspridda
verksamheterna i stället för att se efter vad det går att spara i de större
orterna. Följden har blivit att den nuvarande regeringen har lagt ner
kustposteringarna i Arkösund, Piteå och Marstrand. Resultatet av detta är
att hela Sankt Annas skärgård blivit utan närbelägen bevakning och att Piteå
blivit vad man skulle kunna kalla en vit fläck på kartan. Det här drabbar både
årentruntboende och turister genom minskade möjligheter för samhället att
inskrida vid olycksfall, militära kränkningar, tjuvfiske, skogsbränder på öar
osv.

Vägverket brister många gånger när det gäller att se till att det finns en god
allmänväg fram till viktiga stödjepunkter vid kusten. Den sista biten kan
utgöras av en dålig sekundär väg eller en enskild väg med påföljd att det blir
svårare för bofasta, turister, militärer och tillsynsmyndigheter att snabbt
komma ut till hamnar, båtar och försvarsanordningar. Naturvårdsområden
bildas, men pengar att underhålla dem finns inte. Vidare växer öar igen.

Andra myndigheter som är inblandade i skärgårdens infrastruktur är
domänverket, fortifikationsförvaltningen och byggnadsstyrelsen och frivilliga
räddningsorganisationer. De åtgärder som vidtagits har förmodligen
ansetts riktiga ur resp. verks synpunkt, men de sammanlagda effekterna blir
förödande. Arbetstillfällen försvinner, hus och öar ställs öde (utom några
veckor på sommaren), vårt senska försvar mister en mängd frivilliga och
kunniga stödjepunkter, och främmande ubåtar kan manövrera långt in i våra
skärgårdar.

Det finns nämligen också försvarsaspekter att lägga på skärgårdspolitiken.
Många av de krav som i dag i allt större utsträckning ställs på försvarsmakten i
skärgårdsområdena har i hög grad sin grund i bristen på en samordnad
skärgårdspolitik. Det svenska totalförsvarets resurser är i stor utsträckning
vad det civila samhället kan erbjuda i form av personal, tjänster och varor.
När det civila samhället genom åtgärder eller brist på åtgärder tvingar bofasta
skärgårdsbor att ”gå i land”, då försvagas den svenska beredskapen.
Försvaret av utarmade skärgårdar och tomma kuster kommer att bli dyrt för
det svenska totalförsvaret när man i efterhand skall betala notan.

1982 fick vi en förordning om handläggning av vissa personalfrågor i statlig
verksamhet utmed rikets kuster. Enligt denna förordning skall den myndighet
som planerar inskränkning av personal som har direkt betydelse för
tillsyn och övervakning av kusterna meddela berörd länsstyrelse. Om
länsstyrelsen inte anser sig kunna godta förslaget skall den lämna ett yttrande
med förslag om organisation, huvudmannaskap, finansiering och kostnadsfördelning
vid fortsatt bemanning. Tanken är riktig men tyvärr är förordning

Mot. 1984/85:650

3

en otillräcklig. Länsstyrelserna har varken makt eller medel att genomföra
sina intentioner.

När arbetsmarknadsutskottet förra året behandlade vår motion om en
sammanhållen skärgårdspolitik, hänvisade utskottet till de pengar länsstyrelserna
får till regionala utvecklingsprojekt. Detta är att kringgå problemet:
dessa pengar är helt otillräckliga till den verksamhet vi här talar om, och det
är enligt vår uppfattning inte alls säkert att det är den vägen vi skall gå.
Länsstyrelserna måste ha medel så att de kan göra de undersökningar, ta de
kontakter och föra de förhandlingar som behövs. Det är dock ofta svårt att
komma till beslut på grund av att många parter är inblandade. Vi anser att
regeringen måste ta ett ansvar för att beslut kommer till stånd och att medel
ställs till förfogande för den part som får i uppdrag att sköta verksamheten.

Sedan vi förra året väckte vår motion om behovet av en sammanhållen
skärgårdspolitik har, som vi påpekat ovan, kustposteringarna i Piteå,
Marstrand och Arkösund lagts ner. Här visar sig avsaknaden av en
samordning av samhällets insatser i kustbandet mycket tydligt: samtidigt som
Piteå och norra delen av Östergötlands skärgård förlorat sin närbelägna
kustbevakning så finns i t. ex. Furusund en kustbevakningsstation med 24
timmars bevakning på ena sidan sundet och sjöfartsverkets lotsstation med
24 timmars bevakning på andra sidan.

Vidare har sedan förra året fyrautomatiseringen fortsatt såväl som
nedläggningen av bemannade väderstationer. Fyrstationerna Hanö och
Utklippan på sydkusten har avbemannats. Idö lotsplats utanför Västervik
hotas av avbemanning, åtminstone vissa tider på dygnet, genom sjöfartsverkets
planer på omfördelning av personal längs denna kuststräcka. Regeringen
säger i årets budgetproposition nej till två nya tjänster som tullverket
äskar för att bemanna ett nytt bevakningsfartyg. Regeringen anser att dessa
tjänster skall tas från sambandscentralerna, vilket innebär en försvagning av
dessa. Tullverket har också haft intentioner att lägga ner sambandscentralen
i Kungshamn.

I årets budgetproposition föreslås att tullverket får 450 000 kr. till
försöksverksamhet med regional ledningscentral i östra tullregionen. Detta
har vi i en annan motion sagt nej till, för antingen fungerar inte tekniken, och
då är pengarna bortkastade, eller också fungerar tekniken, men då kommer
det att gå ut över bemanningen på de sambandscentraler och kustposteringar
som finns längs ostkusten.

Samtidigt som allt detta sker fortsätter regeringen sin jordbruksfientliga
politik och planerar att införa fritt handredskapsfiske längs ost- och
sydkusten i allmänhet utan ersättning till fiskevattensägarna.

På plussidan kan nämnas att regeringen medverkat till att Svenska
Högarna och Nidingen även i fortsättningen kommer att vara bemannade
genom samarbete mellan olika intressenter. Regeringen har också enligt ett
frågesvar i riksdagen ställt sig positiv till en medverkan så att Gotska Sandön
och Stora Karlsö även i fortsättningen kan bemannas året runt. De här sista

1 * Riksdagen 1984185.3 sami. Nr 65(3-654

Mot. 1984/85:650

4

exemplen visar att det går att få positiva lösningar till stånd genom samarbete
mellan olika medintressenter om viljan finns. Men exemplen visar också att
vägen dit i dag är alltför krånglig. Det finns inga utarbetade rutiner att följa.

För att stoppa den successiva avfolkningen av våra kuster och öar och för
hela landets bästa behålla och utveckla en levande skärgård måste det till en
riksomfattande samordning av samhällets olika insatser i dessa delar av vårt
land. Denna samordning skall förhindra att de positiva satningar många
länsstyrelser gör i ”sina” skärgårdar omintetgörs av andra samhälleliga
beslut. Denna samordnande instans skall också förhindra att skärgården
avfolkas genom att olika statliga verk var för sig vidtar åtgärder som för resp.
verk kan förefalla rimliga men som sammantagna bidrar till kustbygdernas
avfolkning. Vidare skall denna samordnande instans kunna ”ta hand om”
länsstyrelsernas samordningsförslag och ha makt och medel att genomföra
dessa för det mesta mycket vettiga förslag.

I Finland har man uppmärksammat de här problemen och tillsatt en
skärgårdsdelegation i anslutning till Handels- och Industriministeriets kansli.
Vi bifogar den lag om främjande av skärgårdens utveckling som trädde i kraft
den 1 januari 1984 i Finland.

Med anledning av vad vi ovan anfört hemställer vi

att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad
som i motionen anförts om åtgärder för att samordna skärgårdspolitiken.

Stockholm den 17 januari 1985

ANNA WOHLIN-ANDERSSON (c)
PÄR GRANSTEDT (c)

AGNE HANSSON (c)

KJELL A. MATTSSON (c)
LARZ JOHANSSON (c)

KARL-ANDERS PETERSSON (c) P.-O. ERIKSSON (c)

GUNNAR BJÖRK (c)

i Gävle

Mot. 1984/85:650 5

Bilaga

• •

1981 Utgiven i Helsingfors den 6 juli 1981 Nr 494-506

INNEHÅLL

Nr Sidar.

494 Lag om främjande av skärgårdens utveckling 881

495 Lag om ändring av 11 $ sjukförsäkringslagen 883

496 Lag angående ändring av 2 och 3 SS lagen om statsunderstöd åt medborgar- och arbetarinstitut
884

497 Lag angående ändring av 3 5 lagen om allmänna finansieringsunderstöd åt kommunerna .... 885

498 Förordning angående ändring av 1 och 5 SS förordningen om skärgårdsdelegationen 886

499 Lag om ändring av byggnadslagen 887

500 Förordning angående ändring av 2 S förordningen om allmänna finansieringsunderstöd åt

kommunerna 890

501 Statsrådets beslut om ändring i kommunindelningen mellan Oravais, Lillkyro, Vörå och Yli

härmä kommuner i 891

502 Statsrådets beslut om överföring av en lägenhet, en lägenhetsdel och områden från Lohtaja

kommun till Kannus kommun 892

503 Ministeriets för inrikesärendena beslut om överföring av ett område från Virdois stad till

Ruovesi kommun 893

504 Ministeriets för inrikesärendena beslut om ändring av kommunindelningen mellan Oulainen

stad och Merijärvi kommun 894

505 Ministeriets för inrikesärendena beslut angående rättelse av statsrådets beslut om överföring av

vissa lägenheter, lägenhetsdelar och områden från Nykarleby stad till Alahärmä kommun .... 895

506 Finansministeriets beslut angående ändring av 1 S finansministeriets beslut om redovisningsverken
896

Nr 494
Lag

om främjande av skärgårdens utveckling
Given i Nådendal den 26 juni 1981

I enlighet med riksdagens beslut stadgas:

1 s

Allmänt stadgande

Skärgårdens utveckling främjas på sätt i
denna lag stadgas.

2 $

Lagens syfte

Med åtgärder av stat och kommun bör
man sträva efter att bevara den fasta bosättningen
i skärgården genom att för befolkningen
»kapa tillräckliga möjligheter till utkomst, samfärdsel
och basservice samt efter att skydda

Regeringens proposition 23/81
Sutsutsk. bet. 9/81
Stor» utsk. bet. 15/81

»-1981

skärgårdens landskapsbild och natur för miljöskador.

3 S

Begreppet skärgård

Till skärgård anses höra sådana öar i havsområdet
och i insjövattendragen som saknar
fast vägförbindelse.

Genom statsrådets beslut kan till skärgård
även anses höra sådana öar som bar fast
vägförbindelse samt sådana områden på fastlandet
till vilka den mest ändamålsenliga förbindelsen
går sjöledes och vilka i övrigt i fråga

018100059V

Mot. 1984/85:650

6

Nr 494

om sina förhållanden kan jämföras med skärgård.

4 S

Stödjande av näringslivet

För främjande av skärgårdens näringsliv bör
vid inriktning av stödåtgärder, som vidtages
i enlighet med annan lagstiftning, skärgårdens
särförhållanden anses såsom en omständighet
som ökar behovet av stöd.

5 S

Trafik- och transportservice

Staten bör försöka sörja för att skärgårdens
bofasta befolkning till sitt förfogande har en
med hänsyn till boendeförhållandena, utkomstbetingelserna
och skötseln av nödvändiga
angelägenheter erforderlig trafik- och transportservice,
som är så smidig som möjligt samt
avgiftsfri eller prismässigt skälig.

Då till skärgårdens bofasta befolkning utgår
ersättning av statsmedel för kostnader för ovan
i 1 mom. nämnda resor, skall färd som sker
sjöledes beaktas såsom merkostnad på sätt
varom särskilt stadgas.

6 S

Basservice och specialservice

Utöver vad i 5 S är stadgat bör stat och
kommun draga försorg om att skärgårdens
bofasta befolkning har tillgång till övrig basservice
samt i skärgårdsförhållanden nödig specialservice
till skälig kostnad och på skäligt
avstånd.

Såsom i 1 mom. avsedd basservice anses
sedvanlig närservice i fråga om hälso- och
socialväsen, skol- och kulturväsen, handel och
telekommunikationer samt elenergi.

7 S

Statliga arbetsplatser

Staten bör i egenskap av arbetsgivare
sträva efter att bevara statliga arbetsplatser i
skärgården. Ämnar statligt ämbetsverk eller
statlig inrättning minska antalet arbetsplatser
i skärgårdskommun eller i skärgårdsdel av
annan kommun, skall i saken först begäras
skärgårdsdelegationens utlåtande.

8 S

Planering av områdenas disposition

I planer som avses i byggnadslagen (370/
58) samt i motsvarande planer som rör skirgården
och till denna hörande vattenområden
bör särskilt de i 2 § stadgade målen beaktas.

9 S

Skärgårdskommun

Statsrådet förklarar såsom skärgårdskommuner
de kommuner i vilka skärgårdsförhållandena
utgör ett väsentligt hinder för kommunens
utveckling. Statsrådet kan av synnerliga
skäl besluta, att stadgandena om skärgårdskommun
tillämpas även på skärgårdsdel
av annan kommun.

Då kommun förklaras såsom skärgårdskommun
och område såsom kommuns skärgårdsdel,
skall detta grunda sig på den bofasta
befolkningens storlek i vederbörande skärgård
och dess andel av kommunens befolkning samt
på trafikförhållandena och svårigheterna i fråga
om tillgången på basservice.

10 §

Skärgårdskommuns ekonomiska ställning

När stödåtgärder inriktas på ovan i 9 $
avsedda kommuner, skall kommunens ekonomiska
ställning beaktas såsom en omständighet
som påverkar understödets storlek, om
annorstädes inte annat är stadgat eller föreskrivet.

11 s

Handhavandet av skärgårdsfrågor i kommun

I ovan i 9 § avsedd kommun finns för
skärgårdsfrågor ett organ som kan utgöras
av en nämnd, en sektion av kommunstyrelsen
eller en av kommunstyrelsen tillsatt kommission,
beroende på den i skärgården bosatta
befolkningens andel i kommunen samt övriga
omständigheter. Utgör kommun i sin helhet
skärgård eller har för kommuns skärgårdsdel
ordnats sådan kommundelsförvaltning som avses
i kommunallagen (953/76), behöver något
särskilt organ likväl inte tillsättas.

Skärgårdsnämnd har fem medlemmar. Av
medlemmarna ävensom av suppleanterna skall
minst tre vara stadigvarande bosatta i skärgården.
På skärgårdsnämnd tillämpas i övrigt
vad om kommunal nämnd är stadgat.

Mot. 1984/85:650

7

Nr 494

Majoriteten av medlemmarna i sektion eller
kommission som handhar skärgårdsfrågor skall
utgöras av personer som är stadigvarande bosatta
i skärgården.

12 S

Miljövårdsbidrag

Inom ramen för statsförslaget kan åt ovan
i 9 S avsedd kommun eller åt en i kommunallagen
avsedd medlem av dylik kommun beviljas
bidrag för åtgärder som gäller skydd av skärgårdens
natur eller bevarande eller förbättrande
av skärgårdens landskapsbild. Bidrag kan
beviljas för åtgärder av nämnda slag också åt
förening eller stiftelse som har till syfte att
främja naturskyddet eller miljövården.

Bidraget beviljas av ministeriet för inrikesärendena
på ansökan. På bidraget tillämpas bestämmelserna
i statsrådets beslut om allmänna
föreskrifter angående statsbidrag och -understöd
(490/65).

13 S

övriga stödåtgärder

Om övriga stödåtgärder, som behövs för
att syftet med denna lag skall kunna nås, stadgas
särskilt.

Nådendal den 26 juni 1981

14 S

Skärgårdsdelegationen

För att bereda åtgärder aom rör främjandet
av skärgårdens utveckling samt för att följa
åtgärdernas verkningar talsätter statsrådet et»
skärgårdsdelegation i anslutning till statsrådets
kansli.

Närmare stadganden om delegationen utfärdas
genom förordning.

15 S

Bemyndigande att utfärda förordning

Närmare stadganden om verkställigheten av
denna lag kan utfärdas genom förordning.

16 S
Ikraftträdande

Denna lag träder i kraft den 1 november
1981.

Åtgärder som verkställigheten av denna lag
förutsätter kan vidtagas innan lagen träder i
kraft.

Republikens President
URHO KEKKONEN

Minister Eino Uusitalo

Nr 495
Lag

om ändring av 11 $ sjukförsäkringslagen
Given i Nådendal den 26 juni 1981

I enlighet med riksdagens beslut ändras 11 $ 1 mom. sjukförsäkringslagen av den
4 juli 1963, sådant det lyder i lag av den 15 juni 1973 (496/73), som följer:

US

Ersättning för försäkrads resekostnader ut- resan med anlitande av billigaste färdsätt

ges till det belopp, vartill kostnaderna för skulle ha belöpt sig. Har den försäkrade inte

Regerinaens proposition 23/81
Sutsutsk. bet. 9/81
Stor» utsk. bet. 15/81