En professur i andrologi vid Karolinska institutet

Motion 1986/87:Ub670 Siri Häggmark och Gullan Lindblad (m)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1986/87 :Ub670

Siri Häggmark och Gullan Lindblad (m)

En professur i andrologi vid Karolinska institutet

Är det inte bättre att satsa medicinska forskningsresurser på att mannen skall
kunna bli far på ett naturligt sätt än att han skall bli mor på konstgjord väg?
Denna fråga bör ställas när man vet att det i dag forskas för att mannen skall
kunna bli gravid och hur litet resurser som satsas på andrologin, dvs.
”mannens gynekologi”.

Vi har under flera riksmöten motionerat om att en personlig tjänst som
professor borde inrättas för Rune Eliasson, som sedan 1967 arbetar som
androlog vid Karolinska sjukhuset. Han har under de senaste 20 åren byggt
upp en experimentell andrologisk verksamhet vid avdelningen för reproduktionsfysologi.
Utöver klinisk verksamhet bedriver han forskarhandledning
och efterutbildning. Vid hans avdelning sker en regelbunden utbildning av
forskare, kliniker och laboratorieassistenter från hela världen i andrologisk
forskning och spermaanalyser. Rune Eliasson är den som mer än någon
annan fört fram andrologin till den position denna forskningsgren har i dag.

Andrologi - mannens gynekologi

Ämnesområdet andrologi omfattar de manliga reproduktionsorganens anatomi,
biokemi, fysiologi och patologi. Det är således en motsvarighet till
gynekologi men har i motsats till detta område ännu inte fått en fast
etablering inom de medicinska fakulteterna. På senare år har man dock både
nationellt och internationellt alltmer accepterat andrologi som ett specialområde,
och såväl forskningsmässigt som kliniskt pågår en mycket snabb
utveckling. Detta dokumenteras bl. a. av att det i ett stort antal länder nu
finns andrologiska specialföreningar, att det finns fyra internationella
andrologiska tidskrifter och att det varje år förekommer flera andrologkonferenser.

Genom en ökad information och införandet av nya metoder för diagnos
och behandling av olika andrologiska störningar har den kliniska andrologin
fått en starkt ökad efterfrågan under det senaste decenniet. I allmänhet
bedrivs den kliniska andrologin inom ramen för urologiska institutioner, men
viss klinisk andrologisk verksamhet förekommer även inom endokrinologiska,
gynekologiska och dermatologiska avdelningar. De huvudsakliga arbetsuppgifterna
för den kliniska andrologin är i dag

1. fertilitetsutredningar avseende mannen,

2. inflammationer i reproduktionsorgan och/eller följdtillstånd efter sådana

inflammationer, exempelvis prostatit, epididymit och spermatocystit,

3. störningar i potens eller ejakulation.

Ett av de största problemen för den kliniska andrologin är bristen på
kunskap om hur olika faktorer påverkar spermatogenesen och sädescellernas
funktionella egenskaper samt bristen på metoder för att analysera de manliga
reproduktionsorganens funktionella tillstånd. Det finns därför ett mycket
stort behov av en kraftig förstärkning av forskning och utbildning inom
andrologins olika områden.

Viktiga andrologiska forskningsområden är andrologisk farmakologi, dvs.
medverkan av lämemedel på reproduktionsorganen, utsöndring av läkemedel
via de accessoriska könskörtlarna och utveckling av nya antikonceptionella
medel för mannen, andrologisk toxikologi, dvs. inverkan av miljöfaktorer
(bly, kadmium, lösningsmedel, strålning, etc.) på de manliga reproduktionsorganen
samt andrologisk immunologi. Bland aktuella problem inom
det senare området kan nämnas eventuella biverkningar av sterilisering av
mannen på grund av cirkulerande antikroppar samt ofrivillig barnlöshet
orsakad av immunologiska faktorer.

För flertalet andrologiska frågeställningar utgör undersökningar av spermaprov
en central verksamhet. Enklare spermaanalyser har utförts under
många år, men på senare år har man alltmer fått klart för sig att adekvata
spermaanalyser fordrar speciell teknik och utrustning samt utbildad personal.
Det fordras också ett mycket nära samarbete mellan dem som utför
spermaanalyserna och dem som svarar för den kliniska eller experimentella
andrologin för att på ett optimalt sätt utnyttja nya forskningsrön och pröva
deras användbarhet och/eller relevans.

En professur bör inrättas

För att ge den forskning som pågår ökade resurser, för att stimulera
forskarrekryteringen, för att öka den experimentella och kliniska andrologins
kapacitet och för att tillgodose behovet av kontinuitet i den verksamhet
som i dag finns är det viktigt att en professur inrättas i andrologi.

Vi återkommer därför med vårt förslag att en personlig professur bör
inrättas för Rune Eliasson. Kostnaden för en omvandling av hans nuvarande
tjänst till en personlig professur torde rymmas inom ramen för Karolinska
institutets anslag.

Hemställan

Med stöd av det anförda hemställs

att riksdagen bemyndigar regeringen att omvandla Rune Eliassons
tjänst vid avdelningen för reproduktionsfysiologi vid Karolinska
institutet till en personlig professur för honom i andrologi.

Stockholm den 27 januari 1987

Siri Häggmark (m) Gullan Lindblad (m)

Mot. 1986/87
Ub670

19