En ny befälsordning för det militära försvaret

Motion 1984/85:2425 Birger Hagård

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

2

Motion
1984/85:2425
Birger Hagård

En ny befälsordning för det militära försvaret

De principer sorn legat till grund för beslutet om ny befälsordning (prop.
1977/78:24, rskr. 1977/78:179) beträffande rekrytering och utbildning torde i
allt väsentligt vara riktiga. Det är viktigt att man anpassar befälsstrukturen
till samhället i övrigt. Emellertid behandlades reserv- och värnpliktsofficeramas
ställning alltför summariskt.

Tankegången i en ny befälsordning måste vara att man i största möjliga
utsträckning utnyttjar varje individs kunskap, utbildning, erfarenhet och
förmåga att ta ansvar för att placera honom på rätt plats i krigsorganisationen.
Detta skall sedan vara avgörande för grad och tjänsteställning, dvs. att
befäl på samma nivå och med likartade uppgifter skall ha samma tjänstegrad
och inbördes tjänsteställning enligt följande schema:

1. Kunskap-erfarenhet-utbildning-människokännedom-ansvars känsla.

2. Användbarhet och placering i viss krigsbefattning.

3. Grad/tjänsteställning.

Att det är krigsbefattningen som är styrande för tjänsteställningen
fastslogs vid 1972 års tjänsteställningsreform.

I en försvarsorganisation, som bygger på folkförsvarsprincipen, bör största
möjliga hänsyn tas till möjligheterna att åstadkomma optimalt utnyttjande av
kunnande för olika befälsuppgifter. Kraven på förmåga att handla självständigt
samt att instruera, leda och ha kontakt med människor är i huvudsak
desamma för alla befälskategorier.

Man bör icke underskatta de möjligheter att åstadkomma sådan tillgänglighet
i fråga om kunnande som den frivilliga försvarsverksamheten kan
tillhandahålla. Vidare bör beaktas det värde som vederbörlig kompetensresurs
i form av civil utbildning och verksamhet kan ha för olika specialistbefattningar
i krigsorganisationen, t. ex. inom stabs-, kvartermästar-, sambands-
och tekniska befattningar av olika slag. Med dagens datatekniska
resurser bör det vara relativt enkelt att införskaffa och vidmakthålla
uppgifter om den berörda personalens aktuella färdigheter och civila
verksamhet samt använda dessa för krigsorganisationen.

När man nu genomfört den nya befälsordningen för yrkesbefälet, är det
viktigt att denna ej enbart blir ett lapptäcke, vilket 1972 års reform i vissa
avseenden blev, utan att en för vårt försvar så genomgripande reform präglas
av konsekvens och ansvar för krigsorganisationen. Att skapa onödiga
motsättningar inom befälskadern har vi inte råd med. I utredningen gjordes
emellertid ett stort avsteg från 1972 års princip ”samma befälsnivå - samma

Mot. 1984/85:2425

3

grad”. Ty, då det gäller yrkesbefäl sägs att dessa har utbildning för
uppgifterna i fredsorganisationen och då har en högre befälskompetens än
värnpliktsbefälet på samma nivå. Detta är möjligen en lönefråga, men det
kan aldrig bli en tjänsteställningsfråga för krigsorganisationen. En duktig civil
lärare bör icke på grund av denna egenskap automatiskt erhålla en högre
grad. Däremot bör det tillgodoräknas vid uttagning och placering. Det
försteg som yrkesbefälet vid en mobilisering har gentemot värnplikts- och
reservbefäl försvinner efter en kort tid. Erfarenheter från den senaste
beredskapstiden visar t. o. m. att befäl med civil bakgrund kan vara väl så
framgångsrika i befattningar som militära chefer. Att generellt göra avsteg
från principen ”samma nivå - samma grad” är att redan från början lägga
grunden till misstämningar på krigsförbanden.

Även efter det nya systemets genomförande måste i krigsorganisationen
reserv- och värnpliktsofficerare besätta huvuddelen av befälsbefattningama.
Sålunda kan konstateras att 65 % av plutonschefsbefattningarna (motsvarande)
och 60 % av kompanichefsbefattningarna (motsvarande) måste
besättas med sådant befäl. Bristen på formellt kompetenta plutonchefer är
betänklig. Det bör vara möjligt att genom ett mera systematiskt utnyttjande
av den frivilliga befälsutbildningens resurser åstadkomma en betydande
förbättring.

Genom avskaffande av kravet på genomgång av del av nuvarande
kadettskola och tillskapande av häremot svarande kurser i den frivilliga
befälsutbildningen kommer betydligt flera reserv- och värnpliktsbefäl att få
möjligheter att förvärva erforderlig kompetens. Det kan härvid framhållas,
att frivillig utbildning ger mycket god utbildningseffekt till ringa kostnad.
Eftersom även sådan utbildning planläggs och leds av militär myndighet,
torde uppföljningen av utbildningens resultat vara enkel och resultatet
likvärdigt inom hela landet.

Före 1972 kunde med avseende på utbildning till krigsbefattning urskiljas
tre huvudtyper av värnpliktiga underofficerare, nämligen sådana som
tillhörde kategorin underofficersuttagna, utbildade med stöd av värnpliktslagen,
sådana som utbildats för sin befälsuppgift genom den frivilliga befälsutbildningen
och slutligen förtids avgångna yrkesunderbefäl med viss tjänstetid,
vilka med stöd av äldre bestämmelser förordnats till värnpliktiga underofficerare.

En del av dem som ingår i dessa grupper har genom kombinationer av olika
utbildning och tjänstgöring förvärvat en merkompetens utöver grundutbildningen,
som borde kunna tillvaratas i krigsorganisationen.

Antalet personer med sådant kunnande, som i princip kunde anses
jämförbart med vad som förutsattes för övergång till den nya kompaniofficersgruppen,
uppskattades 1972 till 400.

Genom att åtminstone övergångsvis ianspråkta denna resurs på plutonchefs-
och i vissa fall kompanichefsnivå skulle en icke oväsentlig förbättring i
bristsituationen åstadkommas.

Vid övergången till nytt tjänsteställningssystem 1972 gjordes inga särskilda

Mot. 1984/85:2425

4

övergångsanordningar, som medgav tillvaratagande av denna grupps kompetens
i krigsorganisationen.

Dåvarande chefen för försvarsdepartementet förutskickade dock 1975, att
sådana anordningar skulle göras i samband med genomförandet av en ny
befälsordning.

Tjänsteställningssystemets fredssociala funktion bör icke få undanskymma
dess viktigaste funktion att uttrycka rätt och behörighet samt relativ förmåga
att föra befäl på viss nivå i krigsorganisationen.

Ej minst från psykologisk synpunkt bör tjänsteställningssystemet tillämpas
så att tilltro till befälets förmåga etableras. Det är också nödvändigt att varje
befäl vid en ny befälsordning icke upplever sin egen situation som en
degradering.

Korttidsförordnande i krigsbefattningen (exempelvis genom fyraårsförordnande
resp. R-förordnande) skulle möjligen bidra till att den enskilde
befattningshavaren finge särskilt intresse att vidmakthålla sina färdigheter
för krigsbefattningen. Principen bör gälla för allt befäl i krigsorganisationen.
Allmänt bör alla möjligheter att i krigsorganisationen tillvarata värnpliktsoch
reservbefälets totala kunnande beaktas. Härvid bör hänsyn kunna tas
till, förutom grundutbildningen, även bl. a.:

- Befattningsutbildning inom den frivilliga befälsutbildningens ram;

- Obligatoriska och frivilliga befattningskurser;

- Obligatorisk och frivillig tjänstgöring i krigsbefattningen;

- Tidigare genomgången befälsutbildning som stambefäl;

- Tidigare tjänstgöring som stambefäl;

- Civil utbildning av värde för krigsbefattning;

- Civila yrkeskunskaper eller erfarenheter av värde för krigsbefattningen.

Med hänvisning till det ovan anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att 1972 års
uttalade princip ”samma befälsnivå - samma tjänsteställning/
grad” även i 1978 års befälsordning skall få bli den vägledande
grunden i tjänsteställningssystemet,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att sådana
övergångsbestämmelser bör tillskapas vid införandet av den nya
befälsordningen, att sådana värnplikts- och reservbefäl som färdigutbildats
till fanjunkare före den 1 juli 1972 med tillgodoräknande
av tidigare genomgången utbildning kan placeras i krigsbefattning
på plutonchefs- och i vissa fall kompanichefsnivå (motsvarande)
och ges häremot svarande tjänsteställning och -grad,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att övrig
sådan personal som efter den 1 juli 1972 genom frivillig eller annan

Mot. 1984/85:2425

5

kompletterande utbildning förvärvat motsvarande kompetens ges
samma möjligheter att nå motsvarande tjänsteställning.

Stockholm den 25 januari 1985
BIRGER HAGÅRD (m)

/