En livskraftig landsbygd

Motion 2003/04:N330 av Sven Gunnar Persson m.fl. (kd)

1 Innehållsförteckning

1 Innehållsförteckning 1

2 Förslag till riksdagsbeslut 2

3 Inledning 3

4 Basen är företagande 4

5 Låt Sveriges bönder bli jämlika 6

6 Infrastrukturens betydelse 6

7 Genusperspektiv på företagandet 7

8 Jordförvärvslagstiftningen 8

9 Lokala förvaltningsmodeller 8

10 Lokal demokrati – underifrånperspektiv 9

11 Stöd till allmänna samlingslokaler 9

12 Grundservicepaket och servicepunkter 10

13 Jord- och skogsbruk 10

14 Byskolan – livsnerven i byn 11

15 Stöd till norra Sverige 11

16 Ett delat Sverige 12

2 Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om riskkapitalförsörjning för utveckling av landsbygdsföretag.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om infrastrukturens betydelse för en levande landsbygd.1

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av IT-satsningar i glesbygden. 1

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om tillämpningen av jordförvärvslagstiftning i regionalpolitiskt syfte.2

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om utveckling av lokal demokrati.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en vidareutveckling av Folkrörelserådets verksamhet.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om allmänna samlingslokaler. 3

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om grundservicepaket och servicepunkter.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om förutsättningarna för jord- och skogsbruket som en hörnsten i en levande landsbygd.4

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om möjligheterna att driva skolor med mindre elevantal än 20. 5

1 Yrkandena 2 och 3 hänvisade till TU.

2 Yrkande 4 hänvisat till BoU.

3 Yrkande 7 hänvisat till KrU.

4 Yrkande 9 hänvisat till MJU.

5 Yrkande 10 hänvisat till UbU.

3 Inledning

Lantbruks- och skogsnäringarna har en central betydelse för en livskraftig landsbygd.

Det svenska lantbruket är världsledande när det gäller att producera livsmedel av hög kvalitet med ett minimum av hälsorisker och negativ miljöpåverkan. Kristdemokraternas jordbrukspolitik syftar till att befästa och ytterligare utveckla det svenska jordbruket. Den viktigaste resursen i det arbetet är landets jordbrukare. För att bevara framtidstron inom denna yrkesgrupp är det viktigt att svenska jordbrukare kan konkurrera på lika villkor med sina kollegor i framför allt andra EU-länder.

Regeringen har i skrivelsen ”Landsbygdspolitik – resultatredovisning” (2002/03:111) redovisat läget för den svenska landsbygdspolitiken. De åtgärder regeringen vidtagit är otillräckliga och resultaten otillfredsställande. Det måste påpekas att möjligheten till måluppfyllelse i de program som berörs av regeringens skrivelse har minskat i och med de nedskärningar som gjorts i regeringens tilläggsbudget för 2003. De anslag som skurits ner är återföringen av skatt på handelsgödsel och bekämpningsmedel, åtgärder för landsbygdens struktur och miljö samt stöd till jordbrukets rationalisering. I budgetpropositionen för 2004 föreslås ytterligare pålagor för jordbruket, i form av höjd skatt på bekämpningsmedel. Regeringen sviker återigen lantbruksnäringen genom att inte sänka skatten på diesel. Kristdemokraterna har under flera år anvisat större anslag än regeringen för jordbrukets och landsbygdens utveckling. En sänkning av dieselskatten till genomsnittsnivån i EU är ett annat krav i Kristdemokraternas budgetförslag.

Det är angeläget att framhålla sambandet mellan företagsklimatet och landsbygdens utveckling. En levande landsbygd kräver inte bara en fungerande jordbrukspolitik, utan även goda villkor för småföretagande. Förslaget om förlängd sjuklöneperiod för arbetsgivare är bara det senaste i raden av företagarfientliga initiativ från regeringen. Regeringens avoga inställning till småföretagare har inte bara en allmänt negativ påverkan på Sveriges ekonomi, den drabbar landsbygden i särskilt hög grad. Det måste vara mödan värt att starta och driva företag. Det måste löna sig att skaffa en utbildning och att arbeta mer. Även boende på landsbygden måste kunna leva på sin lön och slippa bidragsberoende.

Landsbygdens kris förstärks av uteblivna infrastruktursatsningar och andra brister inom regionalpolitikens område. Förbättrad kollektivtrafik är en annan fråga som behöver aktualiseras för att vända den negativa utvecklingen på landsbygden. På många håll är man helt beroende av bilen och därigenom av ett fungerande vägnät. Underhållet av vägnätet, som är eftersatt i hela landet, måste snarast förbättras. Detta gäller även enskilda vägar, varför bidraget till dessa måste öka.

Genombrottet för Bygderörelsen kom under 1980-talet i samband med Landsbygdskampanjen ”Hela Sverige ska leva”. Framför allt bildandet av Folkrörelserådet 1989 skapade en tilltro till gemensamma satsningar i Sveriges glesbygd. Den framtidstro och entusiasm som sedan följde resulterade i närmare 4 000 lokala utvecklingsgrupper. Detta speglar det ansvar som lands- och glesbygdsbor är beredda att ta för att utveckla sitt närområde och sin hembygd. De vartannat år återkommande Landsbygdsriksdagarna har svetsat samman landsbygdsentusiaster som aldrig förr. Man är medveten om att hårt arbete krävs för att återskapa en levande landsbygd. Det är ett arbete som landsbygdsbefolkningen själv måste stå för. Ett positivt stöd krävs dock, inte minst från riksdag och regering, för att lyckas i det arbetet.

Intresset för att kunna leva, bo och verka på landsbygden är stort, inte minst hos unga människor. Många anser också att landsbygden är den bästa uppväxtmiljön för barnen. Det är däremot inte alltid så lätt att förverkliga sina drömmar om ett liv på landet. Hindren är många.

Möjligheterna att kombinera olika typer av försörjningskällor är begränsade. Den framväxande informationsteknologin och olika distansarbetsvarianter har inte givit den skjuts framåt som man hoppats på.

Möjligheten att skaffa bostad och ibland en gård med tillhörande jord och skog är viktiga faktorer som påverkar den enskildes intresse och möjligheter till ett boende på landsbygden. Problem som finns på landsbygden är exempelvis att via bank få låna pengar för etablering i glesbygd. Det är också i stort sett omöjligt att klara sig utan bil. Att få en dagisplats på rimligt avstånd är inte heller det lättaste. Det finns med andra ord många svårigheter att övervinna.

Utflyttningen från landsbygden har accelererat under senare år, trots den kamp som Folkrörelserådet – Hela Sverige ska leva – har fört och trots de nästan 4 000 lokala bygde- och utvecklingsgrupperna som envetet kämpar för sin bygds överlevnad och utveckling.

Naturligtvis finns det goda positiva exempel som lokalt hjälpt till att vända strömmen men de är tyvärr för få. Regeringens handlingsförlamning i kombination med dess kontraproduktiva åtgärder bidrar till att landsbygdens utvecklingsmöjligheter inte tas till vara.

4 Basen är företagande

Det är angeläget att framhålla sambandet mellan företagsklimatet och landsbygdens utveckling. En levande landsbygd kräver inte bara en fungerande jordbrukspolitik, utan även goda villkor för småföretagande. Förslaget om förlängd sjuklöneperiod för arbetsgivare är bara det senaste i raden av företagarfientliga initiativ från regeringen. Regeringens avoga inställning till småföretagare har inte bara en allmänt negativ påverkan på Sveriges ekonomi, den drabbar landsbygden i särskilt hög grad. Det måste vara mödan värt att starta och driva företag. Det måste löna sig att skaffa en utbildning och att arbeta mer. Även boende på landsbygden måste kunna leva på sin lön och slippa bidragsberoende.

Jord- och skogsbruket är hörnstenen för en levande landsbygd. Kristdemokraterna vill betona tryggandet av dessa näringars ställning som en förutsättning för fortsatt bosättning samt ekonomisk, social och kulturell utveckling på landsbygden.

För att små orter och bygder ska ha möjlighet att leva och utvecklas krävs att det finns företag som kan erbjuda arbete och inkomster. Detta kan endast ske genom människors egna insatser enskilt eller tillsammans med andra. Goda villkor för företagande och tillväxt är viktigt för hela landet. På en liten ort kan dock enskilda företag betyda relativt sett mer eftersom utbudet av företag är mindre. Här förtjänas att framhålla att det i regionalpolitiska program använda begreppet Lokala arbetsmarknadsregioner inte är problemfritt i glesbygden. Det krävs en mycket mer detaljerad statistik för att på ett rätt sätt beskriva dessa lokala arbetsmarknader. I dagens läge är många av de beskrivna arbetsmarknadsregionerna alldeles för stora och tar inte hänsyn till lands- och glesbygdens specifika förutsättningar vad det gäller kombinationssysselsättningar och alternativa arbetslivsformer. Dessa frågor belyses både i Glesbygdsverkets årsbok 2002 och i SOU 2003:29 ”Mot en ny landsbygdspolitik”. I resonemanget om lokala arbetsmarknadsregioner ligger antagandet att pendling till ett tätortscentrum är huvudalternativet för att nå arbetstillfällen även i glesbygden. Det borde vara ett mycket större fokus på att skapa möjligheter för nytt företagande även långt ifrån tätortscentra. Det är en ödesfråga för landsbygdsutvecklingen att den nuvarande regeringens handlingsförlamning bryts när det gäller att skapa ett dynamiskt företagarklimat. För många av företagen på landsbygden som byggts upp utifrån små medel med en ganska stor egen insats, har behovet av riskkapital inte funnits förrän man står i begrepp att expandera. En viktig förutsättning för att skapa ytterligare arbetstillfällen bygger på tillgången till riskkapital. Bankernas benägenhet att låna ut pengar till landsbygdsföretag har minskat i takt med att befolkningsutvecklingen varit negativ.

Säkerheten för lån bedöms inte utifrån samma värdeprinciper som i större samhällen. Det finns utvecklingsprojekt som syftat till att säkerställa både sysselsättning och samhällsservice som inte kunnat genomföras på grund av problem med finansiering.

På sikt drabbas landsbygdsföretagen och de olika utvecklingsprojekten av alltför allvarliga problem om inte kraftansträngningar görs för att förbättra tillgången på riskvilligt kapital. Till den framtida utvecklingspotentialen kan också räknas in det som kallas socialt företagande, där samverkan kan ske mellan privat/ideell sektor och offentlig verksamhet. I detta sammanhang är det viktigt att också se till den jordmån för företagande, som ett levande socialt sammanhang innebär i en bygd. Utan detta samhällskitt får ofta aldrig så välriktade lokaliseringssatsningar svårt att slå rot. Den ideella sektorn spelar här en stor roll och de investeringar som behöver göras eller behöver bevaras är svåra att bedöma ur ett rent företagsekonomiskt perspektiv, vilket kan ge problem med kapitalförsörjningen. I en tätort finns dessa sociala funktioner som ett resultat av tätheten och samhällets institutioner men på landsbygden måste de åstadkommas på annat sätt, inte minst genom den tidigare nämnda sociala ekonomin i gränssnittet mellan offentlig, privat och ideell verksamhet.

Det är angeläget att frågorna om riskkapitalförsörjningen på landsbygden belyses på ett allsidigt sätt i syfte att uppnå en lösning. Under senare år har s.k. kreditgarantiföreningar diskuterats som en modell för att lösa finansieringsbehov i nya eller befintliga småföretag. Idag finns tre lokala/regionala föreningar samt en riksorganisation. Detta borde närmare utredas.

5 Låt Sveriges bönder bli jämlika

Jord- och skogsbruk är hörnstenen för en levande landsbygd. Kristdemokraterna vill betona tryggandet av dessa näringars ställning som en förutsättning för fortsatt bosättning samt ekonomisk, social och kulturell utveckling på den svenska landsbygden.

Sveriges medlemskap i EU innebär stora möjligheter för lantbruket. För att de svenska bönderna skall kunna stå sig i konkurrensen med sina europeiska kollegor måste villkoren för de svenska bönderna dock vara någorlunda jämlika med villkoren för andra bönder inom EU. Därför hävdar Kristdemokraterna att bland annat skatter och avgifter på eldningsolja, diesel och handelsgödsel bör harmonieras med övriga EU-länder.

En av de mest angelägna åtgärderna är en sänkning av skatten på diesel för jordbrukets maskiner, i ett första steg ner till genomsnittet inom EU. Riksdagsmajoritetens höjning av dieselskatten de senaste åren har ökat risken att svenska bönder konkurreras ut av utländska bönder med andra produktionsvillkor. Resultatet kan bli att en större andel av de livsmedel som säljs i Sverige har producerats på ett mindre miljövänligt sätt än svenskproducerade livsmedel.

I Kristdemokraternas budgetmotion för utgiftsområde 23 föreslås bland annat sänkt dieselskatt att skatten på handelsgödsel och bekämpningsmedel skall återföras till jordbruksnäringen samt en rad andra åtgärder till stöd för jordbrukets konkurrenskraft och landsbygdens utveckling.

6 Infrastrukturens betydelse

Landsbygdens kris förstärks av uteblivna infrastruktursatsningar och andra brister inom regionalpolitikens område. Förbättrad kollektivtrafik är en annan fråga som behöver aktualiseras för att vända den negativa utvecklingen på landsbygden. På många håll är man helt beroende av bilen och därigenom av ett fungerande vägnät. Underhållet av vägnätet, som är eftersatt i hela landet, måste snarast förbättras. Detta gäller även enskilda vägar, varför bidraget till dessa måste öka.

Uteblivna infrastruktursatsningar och brister inom regionalpolitikens område har permanentat landsbygdens kris och fortsatt utarmning. Kollektivtrafiken är heller inte tillgänglig i hela landet. Bra kommunikationer är en förutsättning för att vårt land ska kunna utveckla välstånd och välfärd samt öka sysselsättningen och tillväxten. På många håll är man ytterst beroende av bilen för sin försörjning, utbildning, för att kunna skjutsa barnen till dagis och skola, eller för fritidsändamål. De glesbygdsboende drabbas hårt av höga bränsleskatter och eftersatt underhåll av vägarna, liksom uteblivna investeringar i vägnätet.

Boende i glesbygd har utan tvekan ett stort avståndshandikapp när det gäller möjligheten att tillgodogöra sig den samhällsservice som är självklar för vanliga människor i mer tätbefolkade områden. Det handlar dessutom om bristfällig kollektivtrafik med ett beroende av biltransporter och de merkostnader detta innebär.

För att något kompensera detta föreslår vi generellt sänkt skatt på diesel med 25 öre per liter över hela landet och dessutom en skattesänkning med 25 öre per liter bensin inom stödområde 1.

I många länder pågår produktion av biogas baserad på lantbruksprodukter och gödsel. I uppmärksammade storskaliga försök har ett flytande bränsle baserat på skogsråvara testats av åkare i Västernorrland. Dessa alternativ, som dessutom produceras på landsbygden, bör ges största möjliga stöd.

Kommunikationer är inte bara landsvägstransporter. Tillgång till höghastighetsanslutning till Internet är ibland viktigare på landsbygden än i tätorter. Detta behövs för att locka till sig välutbildad arbetskraft som arbetar på distans via digital kommunikation. Även traditionellt företagande i glesbygden som t.ex. sågverksindustrin får många gånger sina beställningar och specifikationer från kunden via datasystem som kräver hög kapacitet på kommunikationen för att fungera. De som inte kan kommunicera med kunden får det svårt på marknaden. Det är således inte bara de s.k. nya informationsbaserade arbetstillfällena som behöver bredband. Att ett företag som Telia Sonera, med stort statligt ägande, kräver mångdubbelt större avgifter för höghastighetsanslutning från kunder utanför tätorten tyder på bristande samhällsansvar och kan även ses som ett jämlikhetsproblem.

7 Genusperspektiv på företagandet

Erfarenheterna av tre års genomförande av miljö- och landsbygdsprogrammet och mål 1-programmet visar att kvinnorna har en nyckelroll i den utveckling som sker på landsbygden. För att kunna förstärka företagande, såväl kvinnligt som manligt, kan en förenkling vad exempelvis gäller F-skattsedel underlätta mycket. I genomsnitt tjänar kvinnor cirka 80 % av vad män gör. En av förklaringarna till detta är att många kvinnor arbetar inom den offentliga sektorn. När kvinnor får fler arbetsgivare att välja mellan innebär det att kvinnornas löner stiger. Det är viktigt att kvinnor (och män) även på landsbygden skall kunna välja mellan olika arbetsgivare. Det måste också bli lättare att starta eget företag på orter där utbudet på arbetsgivare är begränsat. Möjligheten att starta företag begränsas av ålderdomliga regler för F-skattsedel, som gör att ansökan för t.ex. sjuksköterskor ofta avslås.

8 Jordförvärvslagstiftningen

Vid förvärv måste fastighetsbildning och fastighetsägande på ett tydligare sätt stärka de fastboendes situation i förhållande till utboägandet. Lagstiftningen, även skogsvårdslagen, borde bättre bidra till att bevara och utveckla en levande landsbygd. Det bör inte vara möjligt att enkelt slingra sig förbi de gällande reglerna i jordförvärvslagstiftningen. Det tilltagande utboägandet resulterar i många fall i att byar utarmas.

Fastboende bybor äger ofta bara en bråkdel av byns marker. Gemensamma kulturmönster som jakt, fiske, kultur- och miljövård kompliceras dessutom avsevärt med ökat utboägande. Ska jordförvärvslagen fortsättningsvis ha ett regionalpolitiskt syfte, är det nödvändigt att se till att bestämmelserna om förvärvstillstånd verkligen efterlevs.

9 Lokala förvaltningsmodeller

När Domänverket bolagiserades påbörjades en utförsäljning av de tidigare statliga skogarna. I samarbete med Sveaskog har trevande försök med lokal förvaltning genomförts i vissa områden, även naturskyddade sådana. Ett gott exempel på detta är bl.a. ”Byskogsforum” i norra och västra Dalarna där lokala krafter arbetar för att skapa utkomstmöjligheter för den lokala befolkningen också i den yttersta glesbygden. Flera sådana goda exempel med lokal initiativkraft finns.

Målsättningen att skapa lokala förvaltningsmodeller i berörda områden kan vara ett sätt att rädda och skapa nya arbetstillfällen. Modeller för lokal skogs- och naturförvaltning måste stödjas fram till konkreta beslut. Sveaskog kan, om bara viljan finns, bli ett bra instrument i regionalpolitiken.

De stora arealer av skyddsvärd skog som regeringen under kommande år avser undanta från skogsproduktion i form av reservat och nationalparker, kan också med rätt satsning skapa nya utkomstmöjligheter genom lokal tillsyn och förvaltning med inslag av turistisk verksamhet av vildmarkstyp. Den biologiska mångfalden i skogen bör inte i första hand säkras genom socialisering av skogsmarken, utan kan med fördel förvaltas med hjälp av frivilliga naturvårdsavtal och andra åtgärder med lokal förankring.

Likaså skapas genom miljökvalitetsmålet ”Levande sjöar och vattendrag” möjligheter till nya arbetstillfällen genom att förstörda vattendrag återskapas och ger nya möjligheter på fiskets område.

Visionen att många vattendrag i Sverige åter ska bli miljöer för vandrande fiskarter som lax, harr och öring är en god utgångspunkt för fortsatt utvecklingsarbete. Här finns också en stor framtida potential för turism, inte minst för det svenska inlandet. Bland annat arbetar fiskevårdande organisationer för en restaurering av det rinnande vattnet i Siljansområdet med syfte att rädda spillran av den stora Siljansöringen och få denna fisk att etablera sig i de vattendrag som rinner ut i Siljan. Sådan verksamhet är värd riksdagens stöd. Åtgärder måste också vidtas för att Östersjölaxen skall återkomma till Norrlandsälvarna i större skala.

10 Lokal demokrati – underifrånperspektiv

Folkrörelserådet och de många lokala utvecklingsgruppernas arbete är bra exempel på lokal demokrati i ett underifrånperspektiv. Efter många års arbete och flera landsbygdsriksdagar handlar det i fortsättningen om att stimulera alla krafter i arbetet med att skapa tillväxt även på landsbygden och de mindre orterna. Målsättningen är att ingen ort är för liten för att få möjlighet att överleva. För att klara deltagandet i det regionala partnerskapet och arbetet med tillväxtavtalen krävs en samordnande kraft vid länsbygderåden, en kraft som kan arbeta för och ta vara på befintliga resurser.

Här är det också värt att uppmärksamma resultaten av EU:s gemenskapsinitiativ Leader, som ger stöd till pilotprojekt för att hitta nya lösningar för att skapa en hållbar framtid för landsbygden. Initiativet bygger på att ett lokalt partnerskap, bestående av likvärdiga parter från näringslivet, den ideella sektorn och den offentliga sektorn, utformar ett ramprogram för landsbygdsutveckling och sedan också bildar den beslutsgrupp som förmedlar de ekonomiska resurserna och följer upp projektresultaten. Denna form av fördjupad demokrati och bemyndigande av medborgarna skapar resultat i form av samarbeten och utvecklingsprocesser vid sidan om de konkreta resultaten i skapade och bevarade arbetstillfällen. I Lars Larssons doktorsavhandling ”När EU kom till byn”, Uppsala Universitet 2002, diskuteras framgångar och även vissa problem med denna form av fördjupad lokal demokrati.

11 Stöd till allmänna samlingslokaler

De allmänna samlingslokalerna är av stor betydelse för boende på landsbygden. Det finns fortfarande många orter som helt saknar samlingslokal men som är i behov av en sådan. Ofta är samlingslokalen liktydig med byars och små samhällens identitet, sammanhållning och utveckling. Alla de många byutvecklingsgrupper som i Folkrörelserådets regi enträget arbetar för sin bygds överlevnad och utveckling nyttjar ofta dessa samlingslokaler för sitt engagemang.

Om demokratin, det offentliga lokala samtalet, ska frodas måste det finnas tillgång till lämpliga lokaler på rimligt avstånd. Mötesplatser för samtal skapar möjligheter till demokratisk skolning. Det var inte sällan på IOGT-logen som det demokratiska intresset för många vaknade en gång i tiden. Detta arv är värt att förvalta och föra vidare.

Ofta utgör samlingslokalen också ett centrum för kulturell verksamhet av olika slag. I en tid av rotlöshet utgör inte minst nykterhetsrörelsens alkoholfria miljöer en positiv samlingsplats för våra ungdomar. Detta är viktigt att stödja. De ekonomiska betingelserna för allmänna samlingslokaler är kärva. Regeringen har under senare år dragit in resurser från anslagen till samlingslokaler vilket skapar brist på mötesmöjligheter i vissa delar av landet. Verksamheten är oftast ideellt driven och lokalt engagerade människor bidrar med många frivilliga arbetstimmar. De ringa medel som stat och kommun satsar ger därmed ett mervärde som skapar engagemang.

Kristdemokraterna föreslår därför i sin budgetmotion att ytterligare 5 miljoner kronor utöver regeringens förslag satsas på anslaget för samlingslokaler under utgiftsområde 17 för år 2004.

12 Grundservicepaket och servicepunkter

Folkrörelserådets förslag om ett grundservicepaket som ska sätta stopp för serviceindragningar inom småorts-, landsbygds- och glesbygdsområden bör beaktas.

Förslaget innebär att posten och lanthandeln ska ta ansvar för en typ av grundservicepaket. Flera projekt stödda av EU-medel pågår ute i landet där syftet är att hitta möjligheter att rädda landsbygdsbutiken. Flera modeller med samordnad service prövas. Modellen med medborgarkontor, där stora delar av den samhälleliga och privata servicen samlas, lanserades redan i början av 90-talet då kristdemokraten Inger Davidson var civilminister.

Post och lantbrevbärare utgör en viktig funktion som i många bygder innebär en värdefull social kontakt för äldre och en omistlig hjälp för småföretagare.

Behov finns också att hitta vägar till upphandlingsmodeller som gynnar de lokala småföretagen och den lokala miljön. Nuvarande upphandlingsförordningar gynnar storskalighet, ofta utan miljöhänsyn. Vid upphandling bör möjligheten att ställa krav utifrån miljöhänsyn, där även transportavstånden vägs in, stärkas.

Kristdemokraternas förslag om servicepunkter innebär en samordning av gemensamma tillgångar för att med utgångspunkt i de lokala förutsättningarna garantera en grundservicenivå inom rimligt avstånd. Upprättandet av lokala nav bör ske i samarbete mellan lokalbefolkningen, bygderörelsen, näringslivet, kommunen och länsstyrelsen.

13 Jord- och skogsbruk

Jord- och skogsbruk är hörnstenen för en levande landsbygd. Kristdemokraterna vill göra en kraftfull satsning för att skapa rimliga och rättvisa konkurrensvillkor för jord- och skogsbruksnäringen. Jordbrukspolitiken är i sammanhanget mycket väsentligt också ur arbetsmarknads- och regionalpolitisk synvinkel.

Kristdemokraternas jordbrukspolitik syftar till fortsatt användning av åkermarken för livsmedelsproduktion eller energiråvara. Jordbruket måste ges lika konkurrensvillkor med omvärlden. Därför ska skatter och avgifter på eldningsolja, diesel och handelsgödsel harmoniseras med övriga EU-länder. Den så kallade skatteryggsäcken måste lyftas av. Detta utvecklas närmare under partiets motion på utgiftsområde 23.

Skogsnäringen är den bransch som svarar för de största nettoexportinkomsterna i vårt land. Skogsbruket och den därmed sammanhängande förädlingsindustrin är sedan länge en viktig basnäring. De mindre sågverken på landsbygden måste värnas och ges möjligheter att vidareutvecklas. Lokal vidareförädling av befintliga naturresurser måste bättre stimuleras. Detta skapar arbetstillfällen.

14 Byskolan – livsnerven i byn

Många byskolor hotas idag av stängning på grund av för få elever. Tyvärr är detta verkligheten för många glesbygdsboende inte minst i Norrlands inland. Hur många mil ska 6-åringar behöva färdas på dåliga grusvägar till tätortsskolan? Man kan också fråga sig hur lång en 6-årings arbetsdag får vara.

Naturligtvis kan inte krav ställas på att kommunen ska fortsätta driva en byskola med alltför få elever utan att de får specialdestinerade resurser för byskolan. Om föräldrar trots allt väljer att stanna kvar i byn samtidigt som det är svårt att godta allt för långa resvägar till skolan för barnen, finns ett utrymme i skollagen för s.k. hemundervisning. Flera familjer i en by kan sannolikt samverka för gemensam egen undervisning av barnen med stöd från samhället. Stor restriktivitet föreligger från Skolverket när det gäller att bevilja tillstånd till detta. Ett bättre alternativ är kanske att starta en fristående skola.

Enligt Skolverkets regler måste antalet barn vara minst 20 om inte särskilda skäl föreligger. Kristdemokraterna menar att tillämpningen av de dispensmöjligheter som finns när det gäller att starta en friskola med ett lägre elevantal i glesbygdsområden bör vara mer generösa.

15 Stöd till norra Sverige

Jordbruket i de norra delarna av vårt land har på grund av klimatet och de stora avstånden en speciell problematik. Därför finns ett nationellt merkostnadsstöd till det norrländska jordbruket. Stödet har goda effekter när det gäller att behålla jordbruket och gynna landsbygdsutvecklingen. Regeringens senfärdighet med att i EU anmäla de av riksdagen beställda höjningarna av de nationella merkostnadsstöden är anmärkningsvärd. Detta är särskilt oroande mot bakgrund av att jordbruksproduktionen idag minskar i norra Sverige.

Ett av de största problemen i glesbygden är att kostnaderna för uttransport av livsmedel är höga på grund av den glesa befolkningen och att butikerna är små. Kristdemokraterna tror att en höjd uttransportersättning skulle leda till ökad stabilitet och framtidstro. Även kostnaderna för kadaverinsamlingen är förhöjda i Norrland. Det vore önskvärt att denna kostnad ingick i beräkningen av underlaget för merkostnadsstödet i norra Sverige, vilket ej är fallet idag. Kristdemokraterna har under utgiftsområde 23 anvisat höjda anslag till Norrlandsstödet i syfte att bland annat höja merkostnadsstödet.

16 Ett delat Sverige

Höga skatter och avgifter tillsammans med en svag regionalpolitik och frånvaro av en tillväxtpolitik värd namnet leder till ett delat Sverige. En ny politik måste utformas som kan stoppa flyttlassen och därmed lägga en bättre grund för en positiv utveckling i hela landet. För att detta skall kunna ske krävs att landsbygdens specifika förutsättningar för företagande och för nya servicelösningar beaktas. Vikten av en ny landsbygdspolitik, som ett eget politikområde, har också framhållits av Erik Westholm i den tidigare nämnda utredningen om Glesbygdsverket (SOU 2003:29). Landsbygdens resurser kan rätt använda bli basen för en framtida möjlighet för många människor att förverkliga sin önskan om ett liv på landsbygden.

Stockholm den 6 oktober 2003
Sven Gunnar Persson (kd)
Johnny Gylling (kd)	Göran Hägglund (kd)
Björn von der Esch (kd)	Lars Gustafsson (kd)
Dan Kihlström (kd)	Mikael Oscarsson (kd)