En levande skärgård

Motion 1997/98:A455 av Karin Pilsäter m.fl. (fp)

Stockholms skärgård är en världsunik kombination av natur- och kulturmiljö och storstadsnära rekreationsområde. Frågan om att föra upp skärgården på världsarvslistan pågår. Alla som har med skärgården att göra har ett stor ansvar för att skydda, bevara och varsamt utveckla området. Det gäller skärgårdsborna som har skärgården som sin hembygd lika väl som fritidsboende, båtburna besökare och turister. Inte minst gäller det oss politiker och andra beslutsfattare i samhälle och näringsliv. Hänsynen till den känsliga miljön kommer i första hand, och hoten mot den kommer ofta, utifrån. Vatten- och luftburna föroreningar, störningar från sjöfart och från militär verksamhet i fredstid måste förebyggas. Kulturlandskapet vidmakthålles bäst med de metoder som en gång skapade det, betesdrift, försiktigt skogsbruk och byggnadstraditioner.

I Stockholms skärgård finns tusentals öar och skär. Av dessa är 130 öar bebodda med sammanlagt ca 6 800 invånare. Ungefär 5 000 personer bor på öar utan fast landförbindelse. Detta är den absoluta glesbygden. Skärgårdsbefolkningen halverades från 1945 till 1970. På folkpartiinitiativ har därefter ett kraftfullt arbete för att öka möjligheterna till boende, service och företagande i skärgården skett i samverkan med kommuner, Stockholms läns landsting och staten. Under de senaste 20 åren har befolkningen i skärgården ökat.

Skärgården är en av vårt lands största tillgångar. Arbetet för att skapa drägliga villkor och förutsättningar för människor som vill bo, arbeta och verka i skärgården måste fortsätta. Politiska beslut kan undanröja hinder för en positiv utveckling, t.ex. när det gäller infrastruktur och skattefrågor. Rätt beslut kan också medverka till att stimulera ökad kreativitet, fler enskilda initiativ och lokal mobilisering av resurser.

Med den nya informationsteknikens möjligheter, där geografiska avstånd spelar allt mindre roll, har skärgårdsområdena en unik chans att hävda sig i konkurrens med andra områden i fråga om nyetableringar och företagande.

Att bo i skärgård är verkligen att bo i glesbygd. På en skärgårdsö som Möja kan man se ljuset från Stockholm avspeglas på natthimlen, men restiden dit med kollektiva kommunikationer är längre än från Kiruna. En levande skärgård är ett måste om hela Sverige ska leva. Politiker, myndigheter och enskilda har ett ansvar för att skärgårdens unika miljöer bevaras och att djur- och växtlivet skyddas både på land och till sjöss.

1 Släpp företagandet loss

I alla tider har skärgårdsborna tvingats vara initiativrika och driftiga för att överleva. Fiske och jordbruk har varit basnäringar, men ofta i kombination med andra sysslor. Livskraftigt fiske och småskaligt skärgårdsjordbruk är fortfarande viktiga förutsättningar för en levande skärgård, även om betydelsen växlar mellan olika områden. Vid sidan av dessa näringar är annat småföretagande ett viktigt medel att hålla bygden levande. Småföretag ger befolkningen service och arbetstillfällen. Den anpassningsförmåga som utmärker de små företagen måste tas till vara på ett ännu bättre sätt. Särskilt viktigt är det att uppmuntra kvinnligt företagande och nysatsningar som kan ge kvinnor arbete. Varje steg som tas mot ett bättre småföretagarklimat innebär samtidigt ökade möjligheter för en levande skärgård.

Den förra regeringen genomförde en rad åtgärder för att förbättra villkoren för småföretagande. I och med att Socialdemokraterna tog över makten hösten 1994 inleddes en småföretagarfientlig återställarpolitik som kom att bli ett dråpslag mot företagandet i skärgård och glesbygd. Folkpartiet liberalerna har motsatt sig dessa förslag och håller fast vid en politik som främjar småföretagens utveckling. I våra partimotioner om företagandets villkor och förutsättningar utvecklas den liberala politiken på detta område.

2 Välfärd och valfrihet

Skärgårdsbefolkningen har samma rätt till social välfärd och omsorg som människor i större tätorter på fastlandet. Byråkrati får inte hindra okonventionella lösningar som passar skärgårdsbefolkningens behov och önskemål.

Äldre skärgårdsbor bör kunna bo kvar så länge som möjligt på sin hemö. Vintervistelse på ålderdomshem kan vara en bra lösning för dem som så önskar. Det är också viktigt att det byggs nya bostäder i skärgården, för äldre och för ungdomar som vill bo kvar på sin ö och för dem som vill flytta in.

Låg- och mellanstadieskolor är hörnstenar i skärgårdssamhällena. Föräldrar skall inte behöva känna oro för att deras barn inte skall kunna ha tillgång till lämplig skola om de väljer att bo i skärgården. Även skärgårdshögstadier är möjliga att organisera. Skärgårdsskolorna kan även utvecklas till lokala kunskaps- och IT-centrum. Distansutbildning på högskolenivå, via exempelvis digital-TV, möjliggörs av den nya tekniken. Södertörns högskola, med sin Östersjöprofil och nätverksuppbyggnad, har en viktig roll i arbetet med att genomföra en utvidgad distansundervisning på högskolenivå, exempelvis skräddarsydd företagarutbildning för mångsyssleriföretagande.

Med skolpengsystemet där bidragen följer varje elev finns det större förutsättningar att bevara små skolor där det finns behov och intresse av att ha skolverksamhet. Genom ökade möjligheter till självstyrande skolor kan verksamheten anpassas till de speciella behov som kan uppstå i skärgårdsområden. Genom att ge människor ökat inflytande och ansvar blir det lättare att lösa närliggande problem med okonventionella metoder än då besluten fattas på central nivå. Därför är Socialdemokraternas negativa inställning till skolpeng och t.ex. alternativ barnomsorg mycket oroande. Det minskar den flexibilitet som är nödvändig för välfärden i skärgården. Folkpartiet liberalerna menar att en välfärdspolitik som präglas av valfrihet skapar bättre förutsättningar för människor att bo och leva även i skärgården. Den liberala politiken på dessa områden utvecklas i våra partimotioner om skola och barnomsorg. Med vår politik skapas betydligt bättre förutsättningar för en bra skola och barnomsorg i skärgårdens glesbygd.

3 Socialtjänstlagens krav

Kommuner med många fritidsboende har under många år haft stora ekonomiska problem. Detta gäller särskilt skärgårdskommuner som också av andra skäl har en svår ekonomisk situation. Skärgårdskommunerna får t.ex. inte regionalpolitiskt stöd på samma villkor som andra glesbygdsområden.

Ett allvarligt problem för många skärgårdskommuner är att de tvingas betala t.ex. hemtjänst också för de människor som inte är skrivna i kommunen utan bara bor där under några sommarmånader. Dessa människor betalar inte skatt i kommunen. Sedan fastighetsskatten försvann som inkomstkälla för kommunen utgör fritidsfastigheterna en ekonomisk belastning för skärgårdskommunerna genom lagreglerad service, t.ex. brandförsvar.

Självfallet ska även äldre och handikappade människor ha möjlighet att vara i sina fritidshus när de så önskar. Rimligt är dock att deras hemkommun, d.v.s. den kommun de är skrivna i, betalar för den eventuella service som då krävs. Skärgårdskommunerna bör inte tvingas stå för denna kostnad.

Det finns också en risk att kommuner med ekonomiska problem utnyttjar andra kommuner genom att sända sina äldre och handikappade dit över sommaren. Skälet till att detta problem uppstått är att en människas "vistelseort" bestämmer vilken kommun som ska stå för eventuell hemtjänst. Var hon eller han är skriven är alltså inte avgörande. Socialtjänstlagens vistelsebegrepp bör alltså ändras så att det är hemkommunen som får stå för dessa kostnader.

4 Moderna kommunikationer – nya möjligheter

Goda post- och telekommunikationer är absolut nödvändiga för skärgårdens innevånare. En mycket liten del av alla svenska hushåll saknar postservice fem dagar i veckan, men av dessa finns många i skärgårdsområdena. Det går att finna lösningar med hjälp av fantasi och god vilja. Samverkan mellan post, andra myndigheter och verk, företag och kommuner där man drar nytta av varandras kompetens, lokaler och transportmedel bör övervägas där förutsättningar finns. En lanthandel kan mycket väl vara knutpunkt för olika typer av service, t.ex. post, apotek och bankverksamhet.

Genom utbyggnad av telekommunikationer kan företagande och boende i glesbygd och skärgård få nya bättre förutsättningar. Utbyggnaden av AXE-systemet har lagt grunden för en modern näringslivsutveckling. Det är ett samhällsansvar att tillse att skärgården fortlöpande kommer i åtnjutande av ny teknik på området, då man mer än andra är beroende härav. I takt med att telekommunikationerna förbättrats skapas nya möjligheter för näringsverksamhet på distans från kunder och uppdragsgivare. Med den nya informationsteknikens möjligheter, där geografiska avstånd spelar allt mindre roll, har skärgårdsområdena en unik chans att hävda sig i konkurrens med andra områden i fråga om nyetableringar och företagande.

Bra dagligvarubutiker i skärgårdssamhällena är nödvändigt för bygdens överlevnad. Det finns i vissa fall behov av fraktstöd och investeringsstöd.

Medborgarkontor är en form av samlad samhällsservice som bör kunna kombineras med butiksverksamhet. Genom ett samarbete mellan olika myndigheter kan kombinationstjänster skapas. Staten som ägare till Telia, Posten, Systembolaget och Svenska Spel bör därför ta initiativ till en samverkan med andra intressenter för att skapa möjligheter till samlad, delvis IT-baserad, service i skärgårdssamhällen.

När isarna varken bär eller brister behövs moderna och okonventionella lösningar för att skärgårdsområdena skall kunna ges en med andra områden likvärdig tillgänglighet. Ingen annanstans accepteras idag att vädrets makter under längre tid omöjliggör samfärdsel. Helikoptertrafik är av oskattbart värde, men är givetvis även kostsam. För att radikalt förbättra trafiken i skärgården under vinterhalvåret bör svävarteknik kunna utnyttjas. Staten har möjlighet att underlätta en sådan utveckling genom att ge direktiv till militära myndigheter att samarbeta med trafikhuvudmännen om samutnyttjande av svävare. Sådana skulle kunna användas för militär övningsverksamhet under sommarhalvåret och civil trafik under vinterhalvåret.

5 Fastighetsskatt och taxering

Ett ännu olöst och allt mer akut problem för många bofasta skärgårdsbor är fastighetsskattens utformning och fastighetstaxeringens konsekvenser. Det är den enskilt viktigaste frågan för de fastboende i skärgården. Många ägare av attraktiva skärgårdsfastigheter har under hela sitt liv bott och verkat i skärgården och försörjt sig av fiske och jordbruk eller annat småföretagande. Plötsligt har deras fastigheter värderats till mångmiljonbelopp och ägarna får mycket höga boendekostnader, men inga möjligheter till bostadsbidrag. För dessa människor blir det svårt att bo kvar i skärgården. Följden är att fastboende av rent ekonomiska skäl tvingas sälja sina fastigheter. Detta är givetvis personliga katastrofer. Men det är inte enbart ett problem för dem som individer utan även för utvecklingen av skärgården.

Fastighetsskatten måste reformeras. Människor måste kunna känna trygghet inför åldrandet. Det är oacceptabelt att människor som arbetat hårt i hela sitt liv inte ska kunna få bo kvar i sina hem bara för att deras områden blivit populärt som sommarparadis.

Folkpartiet har i sitt budgetalternativ avsatt 2 miljarder kronor för lägre fastighetsskatt. Sänkningen bör ske dels genom en återgång till den lägre skattesatsen, dels genom att särskilda lättnader genomförs för de värst drabbade, däribland människor som är permanent bosatta i attraktiva fritidsområden.

Det är viktigt att snabbt hitta lösningar för att lindra de värsta effekterna av fastighetsskatten. Möjligheter att finna särlösningar för fastboende i attraktiva fritidsområden får inte avvisas av principiella skäl. I Finland ger den kommunala beskattningsrätten kommunerna möjlighet att besluta om nedsättning av fastighetsskatten med ända upp till 50 % för fastboende i vissa områden. Även med nuvarande statlig fastighetsskatt bör möjligheten till sådan differentiering, i samråd med kommunerna, prövas.

De nedskrivningsregler som regeringen infört för att lösa problemen är helt otillräckliga. Sättet att beräkna taxeringsvärdena måste reformeras. Det är dessutom orimligt att energiförbättrande åtgärder ska bestraffas med höjt taxeringsvärde.

Våra förändringar i förmögenhetsbeskattningen innebär också lättnader för många husägare. Dels bör det skattefria beloppet höjas till 2 miljoner kronor och sambeskattning av förmögenheter avskaffas.

5.1 Turism

Många människor söker sig till skärgården för rekreation och vila. Dess unika natur, skönhet och rogivande atmosfär gör skärgården attraktiv för turister från såväl Sverige som andra länder.

Många kustkommuner är oerhört beroende av turism och sommargäster. För det lokala näringslivet är sommarmånadernas verksamhet avgörande för resten av året. Underlag för livsmedelsaffärer, bensinstationer och andra serviceföretag finns främst tack vare fritidsboende och båtliv.

För många av dem som lever och arbetar i kustområdena är turistnäringen ett viktigt komplement till annan sysselsättning. Turistanläggningar bör inte drivas av kommuner utan av privata företag, organisationer eller på entreprenad av enskilda företagare. Anläggningar som på ett eller annat sätt är skattesubventionerade skall inte kunna konkurrera ut privata intressenter.

Den speciella skärgårdsmiljön har i alla tider lockat konstnärer och kulturskapare. I det moderna skärgårdslivet måste inslag av hemslöjd, musik, hantverk och gamla brukningsmetoder tas till vara. Hembygds- och slöjdföreningar har en viktig funktion som kulturbärare.

6 Båtliv

Stockholms skärgård erbjuder unikt goda möjligheter till båtliv, fritidsfiske och annat friluftsliv. Den känsliga naturen gör att besökarna här verkligen måste anpassa sig till miljön, något som båtfolk idag har klart för sig. Saltsjön Mälarens Båtförbund med ca 45 000 medlemmar i de anslutna 260 klubbarna bedriver ett offensivt miljöarbete som ofta är stilbildande för hela Båtsverige. Det är ju naturen själv som ger fritidsbåten dess användningsvärde och i ett vidare perspektiv också andrahandsvärde på marknaden. Miljövård är därför både en hjärteangelägenhet och en plånboksfråga för båtfolket.

Särskilt båtlivet har stor betydelse för att en levande skärgård ska kunna behållas, nämligen som underlag för sysselsättning och service. Många skärgårdsföretag är inriktade på båttillverkning och service för båtlivet. För många skärgårdsbutiker och bensinstationer är båtlivet en nödvändig men inte tillräcklig del av marknadsunderlaget. Det betyder att servicenivån för skärgårdsborna kan hållas uppe delvis tack vare båtlivet.

Antalet fritidsbåtar med hemmahamn eller huvudsaklig användning i Stockholms skärgård kan uppskattas till 250 000, de flesta är öppna, mindre båtar och kanoter, men de övernattningsbara båtarna är kanske 50 000. Drivmedelsskatten från dessa är 150–200 miljoner kr av de drygt 700 miljoner kr som båtlivet i Sverige tillför statskassan per år. Drivmedelsskatten som gäller höjdes med 20–30 miljoner kr den 1 juli 1997. Ungefär samtidigt beslutade Sjöfartsverket att minska sin bemanning på utsjöplatser, bl a Landsort, Sandhamn och Söderarm i Stockholms skärgård, för att på så sätt spara just 20–30 miljoner kr. Det försvagar underlaget för en levande skärgård. Det betyder också minskad trygghet och säkerhet för båtfolket, som ju i viss mening är Sjöfartsverkets största kundgrupp. Det affärsdrivande verket ser sin servicefunktion i första hand knuten till handelssjöfarten, som betalar farledsavgifter. Sådana utgår formellt inte på fritidsbåtstrafiken men egentligen vore det rimligt att betrakta en del av drivmedelsskatten som ”farledsavgift”. Det skulle täcka dels de kostnader som främst Sjöfartsverket nu har för båtlivet, dels kostnader för sådana uppgifter som är sekundära för sektorintressen men primära för samhället totalt, t ex levande skärgårdssamhällen och goda möjligheter för ett säkert och miljöanpassat båtliv. Givetvis ska kunderna/båtlivet ha ett betydande inflytande över det som deras avgifter används till.

7 Samordnat statligt ansvar

Behovet av samordnade statliga insatser i skärgården, liksom nära samverkan mellan stat, kommun och landsting, har länge varit uppenbart. I den s k TAK-förordningen som tillkom i början av 80-talet gavs länsstyrelserna ett samordningsansvar. Statliga myndigheter som avsåg att genomföra förändringar i sin verksamhet längs kusterna blev skyldiga att meddela länsstyrelsen, som skulle bedöma samhällseffekterna och om så krävdes vidta nödvändiga åtgärder. Genom brist på anslag samt förändringar i styrningen av de statliga verken har förordningen upphört att gälla. Nu senast räknar Sjöfartsverket, som nämnts, med att spara 30 miljoner kronor på indragningarna på Söderarm, Sandhamn och Landsort. Men dessa indragningar görs utan konsekvensanalyser hur de drabbar annan statlig eller landstingskommunal och primärkommunal verksamhet. Indragningarna vid de tre nämnda lotsplatserna påverkar kustbevakningens, polisens, sjöräddningens, militärens m.fl. arbete. Detta har med all tydlighet visat att behovet av samordning kvarstår. Regeringen bör förordna om att återge länsstyrelserna deras tidigare samordningsansvar, för att undvika samhällsekonomisk suboptimering i myndigheternas agerande. I en kommande organisation med länsstyrelsernas regionala ansvar överfört till landstingen eller andra regionala beslutsorgan måste givetvis de statliga verken ges direktiv att samverka med dessa på motsvarande sätt.

7.1 Regionalpolitiken, EU och skärgården

EU:s regionalpolitik har till uppgift att stärka den regionala utvecklingen i Europa. Sverige har genom en hittills mycket centralstyrd statlig hantering av dessa frågor haft svårigheter att utnyttja möjligheterna till EU-bidrag. Utnyttjande av EU-bidrag förutsätter nationella satsningar i allmänhet motsvarande EU-bidraget. Dessa s k nationella satsningar förutsätts till stor del vara lokala eller regionala, vilket är särskilt tydligt för Stockholms läns del. Det är angeläget att fördelningen av regionalpolitiskt stöd görs rättvist och kommer alla regioner i behov av stöd till del oavsett avstånd till huvudstaden.

Stockholms läns landsting har i alla år tagit ett unikt stort regionalpolitiskt ansvar för denna glesbygd, vilket varit en absolut förutsättning för att den positiva utvecklingen kunnat komma till stånd. Staten kan dock inte avsvära sig ansvaret för den glesbygd som ligger inom samma länsgränser som huvudstaden.

Det finns all anledning att justera reglerna för regionalpolitiskt stöd så att det även kommer skärgården till godo. Länsstyrelsen i Stockholm måste få en större del av de anslag till regional utveckling som syftar till att öka möjligheterna att leva och verka i glesbygd.

8 Sjöfart

Transporter till sjöss är ett relativt miljöanpassat, energisnålt och säkert sätt att frakta människor och gods. Det finns dock mycket att göra för att ytterligare förbättra sjöfartens miljö, säkerhet och effektivitet. För att trygga tillsyn och säkerhet är det viktigt att kustbevakning, sjöpolis samt lots- och fyrverksamheten hålls på en rimlig nivå. Bemannade utsjöplatser måste bevaras, t.ex enligt den modell för samverkan som används för Svenska Högarna i Norrtälje kommun.

Inte sällan begås brott mot bestämmelserna för hur miljöfarligt gods skall hanteras i hamn, eller transporteras till sjöss. De som inte respekterar reglerna bör få mer kännbara påföljder. Kustbevakningen, sjöfartsinspektionen, tullen och länstrafikgrupperna bör förstärkas så att fler "flygande" kontroller kan göras.

När uppgifter om fartygslasterna saknas kan följderna vid en ev olycka bli katastrofala. Räddningspersonalens möjlighet att göra en effektiv insats minskar samtidigt som de kan utsätta sig för stora risker. Detta är ett problem som bör uppmärksammas av länsstyrelser och andra berörda myndigheter.

Världens tankerflotta består till oroväckande stor del av omoderna och dåligt skötta fartyg som utgör en ständig fara för den marina miljön. Vid en oljeolycka blir konsekvenserna för havet och djurlivet katastrofala och kostnaderna för saneringsarbetet uppgår till mångmiljonbelopp. Säkerhetskraven regleras till stor del av internationella avtal, men detta hindrar inte Sverige från att gå vidare och ställa högre krav på fartyg som trafikerar svenska vatten och anlöper svenska hamnar. Folkpartiet har länge krävt ekonomiska styrmedel för miljöanpassning av sjöfarten, vilket är särskilt angeläget i Stockholms skärgård. Kemikalieprodukter skall transporteras i fartyg med dubbelskrov och andra säkerhetsarrangemang, och samma krav borde självfallet även gälla fartyg som skall frakta petroleumprodukter i känsliga farvatten. Sverige bör verka för att samtliga Östersjöländer inför liknande regler.

Många transporter skulle inte behöva gå genom skärgårdens känsligaste delar. Genom en särskild statlig satsning på att förbättra infrastrukturen till Kapellskär, Nynäshamn, Hargshamn och Oxelösund skulle de känsligaste områdena i Stockholms skärgård inte utsättas för oöverskådliga risker. Dessutom skulle antalet tunga transporter genom Stockholms innerstad reduceras. Vidare minskar behovet av att öppna någon ny farled genom skärgården. Möjligheten att bygga rörledningar för oljetransporter i första hand från Nynäshamn till Stockholmsregionens centrala delar bör prövas.

Standarden på riksväg 73 mellan Stockholm och Nynäshamn måste höjas på de sämsta bitarna av vägen. Detta är inte minst motiverat genom avtalet för Gotlandstrafiken som anger att Nynäshamn fortsätter som hamn för denna trafik. Även riksväg 77 behöver förbättras. Länstrafikanslaget för Stockholms län måste få en rimligare andel av det totala väganslaget.

Färjetrafiken kommer sannolikt att öka i Östersjön under de närmaste åren genom ökad turism och handel med grannländerna i öst. Detta kommer att ha stor betydelse för kommunerna längs hela Östersjökusten, bland vilka många har vänorter i öst. Vi är självfallet mycket positiva till ökat utbyte och kontakt med våra grannländer. Vi vill samtidigt erinra om att det är angeläget att vi kommer överens om att anpassa transportsystemen till vad miljön tål. Beträffande färjetrafiken är utsläppen redan i dag alldeles för stora. Luftföroreningar och buller måste radikalt minskas. Svavelhalten i bunkeroljorna får inte vara högre än den nivå som tillåts på land. Rökgasrening ska vara lagfäst och miljödeklaration av bottenfärger är angeläget.

Sjöfartsverket bör ges direktiv att miljödifferentiera sina farledsavgifter, dels i syfte att styra utnyttjandet mot mer modernt och miljöanpassat tonnage, dels för att i princip internalisera de externa kostnader i form av slitage på stränder och annan miljöpåverkan som sjötrafiken genom skärgården ger upphov till.

9 Naturskyddsfond

Principen "förorenaren betalar" skall följaktligen även gälla i skärgården. En ytterligare möjlighet är att inrätta en naturskyddsfond som finansieras med passageraravgifter. Fonden kan exempelvis förvaltas av en från rederierna fristående styrelse sammansatt av företrädare för skärgårdskommunerna, miljöorganisationerna, länsstyrelsen etc.

Fondens medel skall kunna användas för t.ex. återställande av skadade stränder, forskning och insatser för levande skärgård.

10 Grundvattnet måste räddas

Nybebyggelse i skärgårdsområdet men framförallt förändringar i utnyttjandet av befintliga fastigheter, genom s k permanentning och genom indragning av vatten i husen, orsakar allt större risker för överutnyttjande av den begränsade gemensamma resursen sött grundvatten. Det är ett villkor för en långsiktigt hållbar utveckling i skärgården att saltvattensinträngning i grundvattnet kan undvikas. Planrestriktioner och andra kommunala beslut syftande till att hålla ner vattenförbrukningen är i längden ingen framgångsväg. Vattenförsörjningen måste tryggas långsiktigt. Med hänsyn till frågans betydelse är detta en nationell angelägenhet. Nyligen har också en statlig utredning om en ny vattenadministration (SOU 1997:99) lämnats. Då denna ska genomföras är det av yttersta vikt att förslagen blir tillämpliga på skärgårdens vatten. Ett skärgårdens vattenvårdsförbund bör bildas.

11 Skydd för fågellivet

Under de senaste åren har en ny, mycket starkt miljöpåverkande faktor slagit till i framför allt ytterskärgården, minken. Den förvildade minken, som inte hör till vår naturliga fauna, har etablerat sig i en sådan omfattning att i stort sett bara Svenska Högarna av de yttre ögrupperna hittills gått fria. Följderna för fågellivet i dessa områden är helt förödande. Inom stora områden, värst drabbade är kanske Långviksskärs och Bullerö skärgårdar, har all häckning av de fågelarter som häckar strandnära upphört. Alkfåglar som tobisgrissla och tordmule, andfåglar som ejder, storskrak och svärta, måsfåglar och tärnor, dvs de fågelarter som med sina stora förekomster gjort Stockholms yttre skärgård till en världsunik fågelbiotop, har nästan helt försvunnit från dessa områden.

Förutsättningarna för fågellivet i ytterskärgården har de senaste tre fyra åren förändrats katastrofalt. Där man tidigare under sommartid alltid såg flockar av ejder, skrak och svärta simma omkring mellan kobbarna och där man över större fågelskär, som t ex Tärnskär, såg moln av hundratals måsar, trutar och tärnor – där är det nu alldeles tyst. Endast ute vid de allra yttersta småskären ser man sjöfågelflockar. Vissa arter, som redan förut fanns endast i begränsade antal, är numera helt försvunna. Däremot ser man ständigt minkar, metodiskt genomströvande varje skreva på öarna, man ser dem ofta simma fram och tillbaka från kobbe till kobbe. Det är först de senaste åren som de förödande effekterna för ytterskärgården har visat sig.

Det behövs nu snabba och kraftfulla åtgärder för att kunna rädda det unika fågelbeståndet i Stockholms yttre skärgård! Länsstyrelsen och Naturvårdsverket bör få i uppdrag att arbeta med ett program för att rädda fågellivet.

12 Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om småföretagandets roll för en levande skärgård,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om distansundervisning och högre utbildning,1

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om socialtjänstlagen,2

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om samverkan mellan myndigheter, verk och bolag med kommunala och privata intressenter för en samlad service,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om fastighetsskatt och fastighetstaxering för bofasta i skärgården,3

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Sjöfartsverket och båtlivet,4

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om samordning av statligt ansvar,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om fördelning av regionalpolitiska resurser,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om den kustnära sjöfarten,4

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om miljödifferentierade farledsavgifter,4

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om infrastruktur och hamnar,4

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Naturskyddsfond,5

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om grundvattenfrågorna,6

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skärgårdens vattenvårdsförbund,5

15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett program för skydd av fågellivet.5

Stockholm den 5 oktober 1997
Karin Pilsäter (fp)
Bo Könberg (fp)	Barbro Westerholm (fp)

1 Yrkande 2 hänvisat till UbU.

2 Yrkande 3 hänvisat till SoU.

3 Yrkande 5 hänvisat till SkU.

4 Yrkandena 6 och 9–11 hänvisade till TU.

5 Yrkandena 12, 14 och 15 hänvisade till JoU.

6 Yrkande 13 hänvisat till BoU.

Gotab, Stockholm 1997