En flexiblare riksfärdtjänst

Motion 2010/11:T202 av Johan Linander och Per Lodenius (C)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att riksfärdtjänstlagen bör göras mer flexibel.

Motivering

Enligt lag (1997:735) om riksfärdtjänst 5 § ska tillstånd till riksfärdtjänst ges om

1. resan till följd av den sökandes funktionshinder inte till normala reskostnader kan göras med allmänna kommunikationer eller inte kan göras utan ledsagare,

2. ändamålet med resan är rekreation eller fritidsverksamhet eller någon annan enskild angelägenhet,

3. resan görs inom Sverige från en kommun till en annan kommun,

4. resan görs med taxi, ett för ändamålet särskilt anpassat fordon eller med allmänna kommunikationer tillsammans med ledsagare och

5. resan inte av någon annan anledning bekostas av det allmänna.

Riksfärdtjänsten innebär att de personer som till följd av ett stort och varaktigt funktionshinder måste resa på ett extra dyrt sätt ska ha möjlighet att åka på samma ekonomiska villkor som alla vi andra. Det kan vara resor till t.ex. släkt och vänner. Finns behov av att ta med ledsagare kan det också beviljas.

Tyvärr utgår lagen från att det är inom Sveriges gränser som det är rimligt och naturligt att åka för den som är funktionshindrad. Den synskadade mamman i Malmö kan alltså få rätt att besöka sin dotter i Kiruna, en resa som förmodligen kostar tiotusentals kronor med ledsagare, medan lagen inte kan medge riksfärdtjänst till hennes andra dotter i Köpenhamn. En resa som tar ca en halvtimme och kostar några hundralappar.

Givetvis måste det även finnas geografiska gränser för när riksfärdtjänst ska få användas, men det är fullt rimligt att göra lagen flexiblare så att korta resor till våra nordiska grannländer kan medges.

Stockholm den 14 oktober 2010
Johan Linander (C)	Per Lodenius (C)