Effektivisering av polisens arbete, organisation och utbildning

Motion 2012/13:Ju233 av Lars-Arne Staxäng och Sten Bergheden (M)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att överväga att se över möjligheten för polisen att utveckla rekryteringen av externa experter.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att se över möjligheten till en effektivare polis och poliser med lokalkännedom.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att se över möjligheten till att polisen prioriterar mängdbrott, arbetar med mer förebyggande brottsbekämpning och om att en översyn av straffskalorna för mängdbrotten bör göras.

Motivering

När samhället utvecklas måste viktiga samhällsfunktioner följa med. Att stävja brott är av högsta prioritet och att polisen arbetar med att utveckla sina arbetsmetoder för att hänga med i utvecklingen, vilket är bra och högst angeläget. Det är exempelvis positivt att polisen redan börjat rekrytera externa experter för att hänga med i utvecklingen och höja sin kompetens.

I framtiden kommer vi att behöva fler och fler specialkompetenser för att klara av polisarbetet på ett tillfredsställande sätt. Det handlar om t ex trafikpoliser, yrkesförarkontrollpoliser, it-poliser, narkotikapoliser m.m. Men för redan utbildade poliser är utbildningskostnaderna ofta höga, samtidigt som externa experter sitter med stora kunskaper som kan hjälpa polisen, och i längden också samhället, att stävja brottsligheten. Polisen borde därför få möjlighet att utveckla rekryteringen av utbildade människor med specialkompetens och istället använda en del av sin utbildningsbudget till att utbilda dessa till poliser. Det bör därför göras en översyn av möjligheten för polisen att utveckla rekryteringen av externa experter.

Trots mer resurser till rättsväsendet och drygt 3 000 nya poliser de senaste åren så ligger andelen personuppklarade brott på ungefär samma nivåer sedan 2006. Brottsförebyggande rådets (Brå) trygghetsundersökning 2011 uppvisar heller inga nämnvärda förbättringar de senaste åren. Nästan var fjärde person i Sverige utsattes för brott under 2010 och brottsutsatta personer uppger lägre förtroende för rättsväsendet och dess förmåga att utföra sina arbetsuppgifter.

Exempelvis visar en utredning från riksdagens utredningstjänst (dnr 2012:978) att uppklarningsprocenten för bostadsinbrott i Sverige där en gärningsman kan bindas till brottet (personuppklarade brott) legat runt 4 % de senaste åren. I våra nordiska grannländer är uppklarningsprocenten högre, även om bostadsinbrott definieras något olika länderna emellan. Tar man däremot med de tekniskt uppklarade brotten i Sverige, dvs. där misstänkt person inte finns eller fallet lagts ned, så ökar uppklarningsprocenten, men dessa brott är ju i realiteten inte uppklarade utan nedlagda. För den som blivit utsatt för inbrott i hemmet hjälper det inte mycket med ett tekniskt uppklarat brott.

Det är oacceptabelt att otrygghet och brottslighet är växande samhällsproblem i ett av världens mest utvecklade länder där vi dessutom betalar hög skatt. Men man ska komma ihåg att brotten blir mer komplicerade och svårare och mer tidskrävande att utreda. Det handlar alltså också om effektivitet, nya arbetssätt, ökad kunskap och ny teknik, och inte bara om mer resurser.

Polisorganisationskommitténs betänkande föreslår att de 21 regionala polismyndigheterna och Rikspolisstyrelsen blir till en myndighet. Det kan bidra till att skapa en effektivare polis och en tydligare styrning centralt. Det har funnits brister i kommunikationen över länsgränserna, vilket förhoppningsvis åtgärdas med en ny organisation.

Oavsett hur man organiserar sig så är det viktigt med lokalkännedom, vi behöver poliser som kan sitt område och jobbar mer lokalt för att klara upp vardagsbrotten. Även arbetssättet inom Polisen bör förändras; det duger inte att i första hand försöka lösa de enkla brotten för att nå månadens mål om antal uppklarade brott. Polisen måste bli effektivare och klara upp fler brott – både de enklare och de svårare. Dessutom bör arbetet gå mot att inte bara pinnar ska räknas utan också förebyggande brottsbekämpning ska prioriteras när budgeten fördelas till polisen. Mängdbrotten som t ex bostadsinbrott bör prioriteras av polisen och en översyn av straffskalorna för desamma vore önskvärt.

Stockholm den 27 september 2012
Lars-Arne Staxäng (M)	Sten Bergheden (M)