Effekterna av ny plan- och bygglagstiftning

Motion 1985/86:Bo506 Kerstin Göthberg (c)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1985/86: Bo506

Kerstin Göthberg (c)
Effekterna av ny plan- och bygglagstiftning

Det förslag till ny plan- och bygglagstiftning som regeringen har lagt fram,
innebär stora förändringar jämfört med dagens lagstiftning på området. Det
leder till väsentliga positionsförflyttningar mellan de olika intressenterna.

Förslaget innebär att kommunernas ställning stärks. Detta har i och för
sig ansetts ligga i tiden med önskemålen om en ökad decentralisering men
det har också skapat en betydande oro för vad lagstiftningen kommer att
innebära. Ett decentraliserat beslutsfattande kan skapa möjligheter att
lagen kommer att tillämpas olika kommunerna emellan. Likheten inför
lagen kan därför komma att bli lidande.

Det finns också på många håll en stor oro för att kommunerna kommer
att lägga restriktioner på jordbruks- och skogsbruksmark på ett sådant sätt
att näringarna blir lidande. Ersättningsreglerna har också utformats så att
kommunerna inte behöver ta fullt ekonomiskt ansvar för de restriktioner
man inför.

Övergångsproblemen mellan gammal och ny lagstiftning är utomordentligt
svårlösta. Framför allt gäller detta frågan om hur gamla planer skall
hanteras i det nya systemet. Genom att den nu gällande eviga byggrätten
försvinner, blir fastighetsägaren beroende av kommunens vilja att ge honom
fortsatt byggrätt för icke utnyttjade byggrätter i gamla planer, dvs. i
sådana planer som har fastställts före 1979. Detta har skapat stor oro och
osäkerhet.

Departementschefen förutsätter i propositionen att kommunerna kommer
att utnyttja sin stärkta ställning med förstånd och det finns i och för sig
ingen anledning att betvivla detta. Däremot finns det all anledning att
utvecklingen noga följs upp. Planverket får en sådan uppgift men med
hänsyn till lagstiftningens komplexa natur och stora betydelse i ekonomiskt
hänseende bör lagstiftningens effekter följas upp av en parlamentarisk
kommitté med expertmedverkan.

Riksdagen bör därför ge regeringen till känna att en sådan kommitté bör
tillsättas med uppgift att följa lagstiftningens effekter under en övergångstid,
förslagsvis tre år från lagens ikraftträdande. Speciellt bör denna kommitté
noga följa kommunernas arbete med utarbetandet av översiktsplaner
samt hur övergångsproblematiken mellan gammal och ny lagstiftning hanteras.

Hemställan

Med hänvisning till vad som ovan anförts hemställs

att riksdagen beslutar som sin mening ge regeringen till känna att
en särskild kommitté bör tillsättas i enlighet med vad som anförts i
motionen med uppgift att följa effekterna av ny plan- och bygglagstiftning.

Stockholm den 23 januari 1986

Mot. 1985/86
Bo506

Kerstin Göthberg (c)