Dyslexi

Motion 1991/92:Ub215 av Anita Jönsson (s)

Många personer i vårt samhälle har stora läs- och
skrivsvårigheter på grund av dyslexi, tidigare benämnt
ordblindhet.

Dyslexi innebär svårigheter vid läsning och skrivning,
speciellt gällande stavning. Dessa problem drabbar elever
med normal skolgång utan tecken på svaghet i andra
ämnen. Läs- och skrivförmågan är betydligt nedsatt i
förhållande till intelligensen.

Många elever med dyslexi går därför ut skolan med
mycket sämre betyg än de skulle behövt ha om deras
problem diagnostiserats som dyslexi och hänsyn tagits till
detta handikapp vid bedömning av prov och vid
betygssättning. Denna ofta missvisande bedömning kan bli
helt avgörande för fortsatta studier och yrkesval, och då
omintetgöra elevens framtid. I en ''skola för alla'' är det
oerhört viktigt att alla elever oavsett handikapp och
förmåga får en korrekt och rättvis bedömning vid prov och
betygssättning.

Tidigare fanns i LGR 69 riktlinjer för lärarna att gå efter
vid bedömningarna. Dessa riktlinjer är nu borttagna och
lämnar vägen öppen för godtycklig och inkonsekvent
bedömning av elever med läs- och skrivsvårigheter. Det är
ytterst viktigt att det blir en rättvis bedömning vid
betygssättning, trots elevens dåliga läs- och
stavningsförmåga, att man får rätt till skrivhjälp vid prov,
att man får rätt till läshjälp av uppgifterna vid provtillfällena
och att man får rätt till muntlig redovisning istället för
skriftlig.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av utarbetande av
anvisningar och riktlinjer för lärare så att elever med dyslexi
får likvärdig hjälp, bedömning och betygssättning över hela
landet.

Stockholm den 21 januari 1992

Anita Jönsson (s)