Dopning

Motion 2001/02:Kr410 av Catherine Persson (s)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om insatser mot dopning.

Motivering

Idrotten är en stor del av Sveriges folkrörelse. De allra flesta har kontakt med idrotten på något sätt. Det kan t e x vara som åskådare, motionär, elitidrottare, förälder eller sponsor. Den svenska idrottsrörelsen beräknas ha ca tre miljoner medlemmar. Idrotten bidrar till en rik fritid genom egen utövning eller som underhållning och är därmed en viktig del i mångas vardag och vårt samhälle. Genom sin stora utbredning och med många aktiva ungdomar fyller idrotten också en oerhört viktig fostrande roll.

I idrottssammanhang diskuteras ofta breddidrott kontra elitverksamhet och det ideella engagemanget. På senare år diskuteras också allt oftare det ökade inslaget av kommersiella intressen och dopning.

Förekomsten av dopning har varierat över tiden. Det är dock svårt att mäta förekomsten av dopning då möjligheterna att upptäcka dopning varierar beroende på att nya metoder för dopning tillkommer. Kampen mot dopning är hela tiden en tävling mellan dem som vill dopa sig och dem som vill avslöja dem.

Det är därför oerhört angeläget att Sverige och resten av världen med gemensamma krafter kämpar mot dopning. En större samverkan mellan olika specialförbund ökar kunskapen om hur man framgångsrikt avslöjar dopning. Idag har olika specialförbund olika regler för vad som betraktas som dopning. I sin tur har sedan de internationella specialförbunden varierande regler. Det finns också skäl att ofta ifrågasätta det sätt på vilket de regler som faktiskt finns tillämpas. I det sammanhanget är det naturligtvis intressant vilken betydelse det har för regeltillämpningen att det kommersiella inslaget är mycket starkt i vissa sporter. Av flera skäl är det därför nödvändigt att idrottsvärlden enas om regler och metoder för att bekämpa dopning. På spel står idrottens trovärdighet.

Många idrottsförbund tar verkligen krafttag mot dopningen. Resultatet är naturligtvis också att fler ”åker fast”. Idrottsgrenen blir ”renare” samtidigt som sporten, i alla fall på kort sikt, får rykte om sig att vara hårt belastad av dopning. Andra idrottsförbund utför sällan tester eller gör få tester.

Det senaste året har flera uppmärksammade händelser inträffat som starkt prövat förtroendet för idrotten. Sim-VM genomfördes utan att några EPO-tester gjordes med hänvisning till att det var för administrativt krångligt! Aktiva som kritiserade det internationella simförbundet uppmanades att inte ”lägga sig i”. I juni i år dömdes en fotbollsspelare till ett års karantän. 2,5 månader senare var karantänen hävd lagom till strax efter ligans premiär. Nyligen åkte en friidrottare fast och istället för avstängning diskades den aktive från tävlingen och tilldelades endast en varning. Det nyss nämnda är bara några exempel.

Med anledning av ovanstående är det oerhört angeläget att regeringen i än högre grad aktivt på olika sätt arbetar för ökade insatser mot dopning. Regeringen bör också i WADA verka för att det tas fram ett för hela idrottsvärlden gemensamt regelverk med kontinuerlig uppdatering vad avser t ex ”preparatlistor”, testmetoder, gränsvärde och straffskalor. Regeringen bör också verka för att WADA skyndsamt utvecklar arbetet med s k hälsopass för den aktive.

Stockholm den 5 oktober 2001

Catherine Persson (s)