Dödligt våld mot kvinnor

Motion 2002/03:Ju348 av Peter Pedersen (v)

1 Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att regeringen i samverkan med berörda myndigheter tar fram ett åtgärdsprogram för att förebygga mäns hot och våld mot kvinnor.

2 Motivering och bakgrund

Kunskapen om det dödliga våld som kvinnor utsätts för i nära relationer är relativt begränsad, men i BRÅ-rapport 2001:11, Dödligt våld mot kvinnor i nära relationer, tas en rad fakta fram som borde vara till stor nytta i bekämpandet av det våld som så många kvinnor utsätts för i sina hem av närstående män, ett våld som till och med leder till att kvinnor faktiskt dör.

Varje år dödas i genomsnitt drygt 90 personer genom kriminellt dödligt våld. Ungefär en tredjedel av offren är kvinnor och 16 av dessa kvinnor har dödats av en man som de vid brottstillfället har eller har haft en nära relation till, dvs. en nuvarande eller tidigare make, sambo, fästman eller pojkvän. Under perioden 1990–1999 dödades i Sverige 164 kvinnor av män i nära relationer. Det utgör mer än hälften av fallen med kvinnliga offer. Dessa brott har minskat med ca 30 % sedan 1970-talet, men BRÅ har svårt att hitta någon entydig förklaring till detta.

I rapporten pekas på att sociala förändringar och en ökad uppmärksamhet på våldet mot kvinnor kan ha haft betydelse liksom vissa genomförda lagändringar, t.ex. lagen om besöksförbud, kvinnofridslagen m.m. och framsteg inom sjukvården som leder till att även mycket allvarligt skadade personer kan räddas till livet. En ökad medvetenhet om våldet mot kvinnor genom bl.a. ökad mediebevakning och framväxten av kvinnojourer nämns också som möjliga förklaringar. Därtill kan läggas praktiska åtgärder som framtagandet av larmpaket till hotade kvinnor.

3 Tidigare hot och misshandel är vanligt

Det är mycket vanligt att gärningsmannen redan före det dödliga våldet mot en kvinna i en nära relation har hotat (ca 42 %) och misshandlat (ca 36 %) kvinnan. I ca 50 % av dessa kända fall av hot och/eller våld hade polisanmälan gjorts tidigare. Det innebär att samhället i många fall känt till att kvinnan befunnit sig i en utsatt situation. Trots detta har man inte kunnat förhindra de fall av dödligt våld där polisanmälan gjorts tidigare. I forskningen om våld mot kvinnor i nära relationer har man funnit att det dödliga våldet ofta är kulmen på en längre tids våld mot kvinnan.

Det är därför av största vikt att samhället, enskilda personer och institutioner, får kännedom om sådana förhållanden och då ingriper på ett relevant sätt. Exempel på en åtgärd som lyfts fram och som skulle kunna ha effekt är att gärningsmannen alltid blir gripen av polis vid skälig misstanke om våld eller allvarligt hot mot en närstående kvinna. Det akuta frihetsberövandet skulle kunna ha en dämpande effekt på mannen.

BRÅ-rapporten konstaterar att det vid dödligt våld mot kvinnor i nära relationer är mycket sällsynt att beslut om besöksförbud föreligger. Här föreslås att en kombination av skyddande åtgärder sannolikt måste kompletteras med beslut om besöksförbud för att det skall vara ett effektivt skydd för kvinnan. Man kan helt enkelt inte bara utgå från att en man som belagts med besöksförbud inte kan förväntas förhålla sig rationellt till besöksförbudet. För att bättre kunna skydda de utsatta kvinnorna krävs också att ett effektivt övervakningssystem utvecklas för att kontrollera de män som belagts med besöksförbud.

Svartsjuka och/eller problem i samband med skilsmässa/separation förelåg i hela 60 % av fallen, vilket tolkas som att gärningsmannen har dödat kvinnan när hans kontrollmöjligheter av kvinnan har hotats. Inom forskningen om våld mot kvinnor anges också ofta mannens kontrollbehov över kvinnan som en av de viktigaste förklaringarna till våldet. Ibland ställs frågan varför de kvinnor som misshandlas av närstående män inte lämnar denna relation. En undersökning visar att en tredjedel av de misshandlade kvinnorna stannar kvar hos den misshandlande mannen av rädsla för att bli mördade om de lämnar relationen.

4 Hemmet som brottsplats

I hela 85 % av fallen med dödligt våld mot kvinnor i nära relationer var brottsplatsen någon av de inblandades bostad eller det gemensamma hemmet. Det som karaktäriserar bostaden som brottsplats är dess privata natur och bristen på insyn från utomstående, vilket kan göra det svårt för utomstående att ingripa och förhindra brotten. Ju närmare relation de inblandade har, desto ovanligare är det med vittnen. Den sociala bindningen mellan förövaren och offret bidrar sannolikt till att försök att få hjälp utifrån hindras eller försenas.

5 Hur utövas våldet?

I de flesta fall där kvinnor dödas av närstående män används kniv, ett vapen som ju finns lätt tillgängliga i de flesta hem. Att mannen stryper kvinnan är nästan dubbelt så vanligt som vid dödligt våld i övrigt. I samband med detta är det relativt vanligt att kvinnan misshandlas även på andra sätt, medan det är relativt ovanligt att kvinnor dödas av närstående män genom misshandel i form av sparkar och slag.

Skjutvapen förekommer i knappt 20 % av fallen. När skjutvapen använts hade gärningsmannen licens för vapnet i 2/3 av fallen. I 2/3 av de fall där skjutvapen använts för att döda en närstående kvinna har gärningsmannen tagit sitt eget liv i samband med brottet. Det är också vid sådana brott som det var vanligast med många andra offer, främst de inblandades barn. Användandet av skjutvapen är klart underrepresenterat vad gäller det dödliga våldet mot närstående kvinnor i storstäderna, vilket sannolikt förklaras av att tillgången av legala vapen är betydligt större utanför storstäderna. Fallen där skjutvapen har använts tycks ofta vara planerade, p.g.a. den höga självmordsfrekvensen i samband med brottet. En hypotes kan, enligt rapporten, vara att många av skjutvapenfallen med inslag av självmord inte skulle ha ägt rum om inte gärningsmannen haft ett skjutvapen tillgängligt.

6 Gärningsmännen och deras offer

Gärningsmännen som dödat en kvinna i en nära relation lider ofta av en psykisk sjukdom eller en psykisk störning. Om de gärningsmän som begår självmord i samband med brottet räknas in gäller detta för hela 80 % av de män som dödat en kvinna i en nära relation. I ca 25 % av fallen begår nämligen gärningsmännen självmord i anslutning till brotten. Bland dessa män är andelen psykiskt sjuka dubbelt så hög som bland andra gärningsmän. Jämfört med dödligt våld generellt spelar alkohol en betydligt mindre roll vid dödligt våld mot kvinnor i nära relationer. Vid dödligt våld generellt sett var drygt 60 % av gärningsmännen alkoholpåverkade vid brottstillfället, medan motsvarande andel av de som begår dödligt våld mot närstående är 44 %, dvs. fortfarande en hög andel. Även de kvinnliga offren är i mindre omfattning alkoholpåverkade då de utsätts för det dödliga våldet jämfört med det dödliga våldet generellt.

Det är vanligt att både offer och gärningsmän är födda i ett annat land än Sverige. Det gäller för ca 40 % av gärningsmännen och ca 30 % av de kvinnliga offren, och det är vanligt att gärningsman och offer är födda i samma land. Inte sällan är det frågan om familjer som lämnat sina länder av flyktingskäl.

Gärningsmännen har ofta en låg social status i samhället, där ca 50 % är arbetslösa, ingår i någon arbetsmarknadspolitisk åtgärd eller är förtidspensionerade när brottet begås. Här vore det intressant att få veta om det är den etniska tillhörigheten, den sociala statusen eller kombinationen av dessa som är avgörande för risken att utsätta närstående kvinnor för dödligt våld.

Andelen gärningsmän med ordnad sysselsättning är större vid denna typ av dödligt våld jämfört med det dödliga våldet generellt. Detta kan anses stödja forskning om våld mot kvinnor, som visar att det finns män i alla sociala klasser som misshandlar kvinnor. Ca 50 % av gärningsmännen med låg social status har bedömts som alkoholmissbrukare. I ca 60 % av fallen var gärningsmännen registrerade för tidigare brottslighet, t.ex. olaga hot och våldsbrott. Gärningsmän med alkoholproblem är i betydligt högre omfattning tidigare kriminellt belastade, främst vad gäller olaga hot och våldsbrott.

7 Upprepad utsatthet för brott

Även i BRÅ-rapport 2001:3, Upprepad utsatthet för brott, framkommer fakta som kan vara värdefulla att känna till för att kunna vidta olika åtgärder för att förhindra våld och utsatthet för kvinnor av män som de har en nära relation till. Några exempel: Risken för att en kvinna skall anmäla misshandel eller hot av en bekant gärningsman under ett år är ca 0,5 %. Av de kvinnor som utsatts för ett sådant brott och anmält det till polisen, är det emellertid 25 % som utsätts igen inom en lika lång period. Bland kvinnor som utsatts för misshandel eller hot av bekant gärningsman vid två registrerade tillfällen, återkommer ca 40 % med fler anmälningar inom ett år.

Ur brottsförebyggande perspektiv, konstaterar BRÅ i rapporten, är det motiverat att förebygga brott bland de som redan utsatts för brott och det är viktigt att åtgärder vidtas så snabbt som möjligt, eftersom risken för upprepad utsatthet är störst i nära anslutning till tidigare brott för att sedan successivt minska. BRÅ anser att den största betydelsen kan åtgärder mot upprepad utsatthet få bl.a. vid våld mot kvinnor där gärningsmannen är bekant. Med åtgärder mot upprepade fall av våld mot kvinnor där gärningsmannen är bekant kan, enligt rapporten, ca 30 % av alla anmälda fall förebyggas.

8 Avslutning

Det är fullständigt oacceptabelt att så många kvinnor dagligen utsätts för hot, trakasserier, misshandel och till och med våld med dödlig utgång från män som de har en nära relation till. Aktuell forskning visar att dessa brott i huvudsak sker i privata rum, ofta hemmet, där insynen är bristfällig. Det är dessutom ett faktum att insatser måste sättas in tidigare, eftersom risken för upprepat våld mot kvinnorna är mycket stor.

När besöksförbud används för att skydda utsatta kvinnor måste dessutom gärningsmannen övervakas så att han faktiskt respekterar och följer besöksförbudet. Om kvinnor anmäler en närstående man för hot eller misshandel är det av yttersta vikt att rättsväsendet vidtar kraftfulla åtgärder mot männen, t.ex. att polisen alltid griper en man om det finns sannolika skäl för att han utsatt en närstående kvinna för våld eller hot.

Det bör nämnas att BRÅ tar upp frågan även i sin idéskriftserie om lokalt förebyggande arbete, i nr 9 2002 ”Att förebygga våld mot kvinnor i nära relationer”. Det kan också konstateras att även BRÅ lyfter fram mannens behov av kontroll och makt i de nära relationer med kvinnor som leder till hot, misshandel och våld med dödlig utgång. Det senare inträffar t.ex. ofta vid en separation då mannens makt- och kontrollmöjligheter hotas.

Detta stämmer väl överens med feministisk teori, som förklarar mäns förtryck av kvinnor, hot, våld, sexuellt förtryck osv., med just det patriarkala systemet, där mannen är norm och därmed överordnad kvinnan. I ett mer jämställt samhälle, där dessa patriarkala maktstrukturer raserats borde risken för att män hotar, misshandlar och dödar kvinnor som de har en nära relation till således minska betydligt.

Riksdagen bör besluta att ge regeringen i uppdrag att i samverkan med berörda myndigheter ta fram ett åtgärdsprogram som effektivt förebygger mäns hot och våld mot kvinnor och att upprepning av hot och våld förhindras. Detta i syfte att förebygga och förhindra dödligt våld mot kvinnor i nära relationer.

Stockholm den 22 oktober 2002

Peter Pedersen (v)