Djurskydd

Motion 1998/99:MJ530 av Birger Schlaug (mp)

Djurförsök

Förändra de djurförsöksetiska
nämnderna

De djurförsöksetiska nämndernas uppgift är att göra en
allsidig bedömning av nödvändigheten av olika djurförsök
och att diskutera etiska frågeställningar kring djurförsöken.
Djurförsök som används för vetenskapliga ändamål som inte
anses vara angelägna från allmän synpunkt ska avstyrkas.
Nämnden har till uppgift att väga försökets ändamål mot
lidandet för djuren. I detta arbete kan vi skönja tre olika
problemområden:

? avsaknad av etisk diskussion i nämnderna,
?
? jäv och kollegialitet samt
?
? avsaknaden av möjlighet att överklaga ett tillståndsgivande.
?
Idag består de djurförsöksetiska nämnderna av sex lekmän,
sex representanter för forskarkåren och en ordförande och
vice ordförande som också är jurister. Som forskare är det
lätt att hamna i en situation där kollegialiteten med andra
forskare är väldigt stark och det blir då svårt att döma ut en
annan forskares forskning. Detta har bl.a. lett till att den
etiska diskussionen helt har utelämnats i nämnderna. Alla
försök anses där gynna allmänheten. För att få in den etiska
diskussionen i de djurförsöksetiska nämnderna yrkar vi på att
allmäninflytandet stärks genom att andelen politiker i
nämnderna ökar. Detta bör ges regeringen till känna.

Det faktum att enbart ansökande forskare har rätt att överklaga nämn-
dernas beslut gör att djurskyddet aldrig prövas av en rättslig instans. En av
demokratins huvudregler är just maktdelningen och möjligheten att kunna
överklaga ett beslut. Här har man satt denna möjlighet ur spel. Mer om detta
nedan.

Ge djurskyddsintressena viss
överklagansrätt

En röd tråd i djurskyddslagen är att djur ska behandlas som
individer. De ska också skyddas mot lidande och hållas på
ett sådant sätt att det främjar deras hälsa. Det självklara
faktum att djuren inte kan föra sin egen talan, eller att det
inte finns någon part som står på djurens sida med klagorätt i
djurskyddsfrågor, innebär dock att djurens situation inte är
tillfredsställande ur rättssynpunkt.

I förslaget till ny miljöbalk föreslås att ideella miljöorganisationer ska få
överklaga miljödomstolarnas ställningstaganden, exempelvis beslut om till-
stånd för företag. För att organisationerna ska få denna rätt så ska de ha
funnits under tre år och ha minst 2 000 medlemmar. Enligt vår uppfattning
finns det mycket som talar för att djurskyddsorganisationerna ska ges mot-
svarande rätt i djurskyddsfrågor. Medvetenheten och intresset för djur-
skyddsfrågor har ökat markant i vårt samhälle. Det finns också ett starkt stöd
i samhället för att det som stadgas i djurskyddslagen garanterat ska tillfalla
djuren fullt ut. Om djurskyddsorganisationerna gavs klagorätt skulle djurens
rättsskydd stärkas markant.

Djurskyddsorganisationerna har enligt uppgift vid flera tillfällen försökt
överklaga beslut, men fått som svar att man ej besitter klagorätt. Miljöpartiet
anser att klagorätt för djurskyddsorganisationerna bör utredas. Detta bör ges
regeringen till känna.

Kosmetikatester

Enligt den sjätte ändringen i EU:s kosmetikadirektiv så
skulle kosmetika som djurtestats eller vars ingredienser
testats på djur inte få säljas inom EU-marknaden efter 1
januari 1998. Detta har dock skjutits upp till år 2000 och
kommer eventuellt att skjutas upp ytterligare x antal år.

I Sverige har det inte utförts några kosmetikatester på djur på länge. Då
djurskyddslagen är en ramlagstiftning så har vi ingen garanti för att de
djurförsöksetiska nämnderna inte skulle komma att godkänna sådant försök
om det skulle lämnas in en ansökan till nämnderna. Av den anledningen är
det viktigt att det i lagstiftningen slås fast ett förbud mot kosmetikatester på
djur och vi föreslår att regeringen ges i uppdrag att återkomma till riksdagen
med ett sådant lagförslag.

Ett svenskt förbud skulle med all sannolikhet kunna påverka utvecklingen
inom EU. Om vi fattade ett sådant beslut så skulle de djuretiska argumenten
få ökad tyngd i det pågående arbetet inom EU.

Då det gäller arbetet inom EU är det viktigt att Sverige nu är pådrivande
för att förbudet ska kunna genomföras i juni 2000. Vi anser att Sverige måste
vara mer pådrivande inom t ex Cosmetic Working Party och inom ECVAM.
Vi anser också att regeringen bättre måste samarbeta med våra djurskydds-
organisationer, som besitter stor kompetens i frågan.

Hållning av apor

I budgetpropositionen, 1996/97:1, aviserade regeringen att
Smittskyddsinstitutet, SMI, har för avsikt att bygga ett nytt
hus för försöksdjursverksamheten. Djurhuset ska stå klart
1999. Regeringen meddelade även att man delar
uppfattningen att ett nytt hus bör byggas, bl a för att SMI ska
kunna tillmötesgå Statens jordbruksverks krav på dagsljus i
djurutrymmena.

Statens jordbruksverk meddelade redan 24 maj 1994 att SMI:s (dåvarande
SBL-AV) försöksdjurslokaler ej uppfyllde gällande krav på hur apor ska
förvaras. Jordbruksverket angav att man ansåg att aporna i största möjliga
utsträckning skulle hållas i grupp i voljärer, att aporna skulle förses med
rikligt med material för förströelse, att förvaringsutrymmena skulle förses
med fönster samt att inga apor skulle hållas i källarplanet.

Enligt den information som vi har erhållit sitter det, trots Jordbruksverkets
skrivelse, idag apor i djurhusets klorstinkande källarplan. Aporna hålls ej
heller i voljärer utan i burar. Vi har också erhållit information om att det nya
djurhuset, som aviseras i budgetpropositionen, ej heller kommer att innebära
att aporna kommer att hållas på ett tillfredsställande sätt. Enligt uppgift
kommer aporna även fortsättningsvis att hållas i små burar.

Vi anser att apor inte skall hållas för försök. Det är inte möjligt att hålla
dem på tillfredsställande sätt och därför bör det förbjudas. Detta bör ges
regeringen till känna.

Genteknik

Miljöpartiet anser att genmanipulation är en ytterst tveksam
verksamhet. Stor försiktighet måste råda i dessa frågor. Idag
behandlas frågor kring genteknik av Gentekniknämnden. Här
saknar dock djurskyddet representation. Miljöpartiet anser
att djurskyddsorganisationerna bör vara representerade i
Gentekniknämnden för att på så sätt stärka djurskyddet.
Detta bör ges regeringen till känna.

Djurskyddslagen

Parlamentarisk utvärdering av
djurskyddslagen

Djurskyddslagen har funnits i 10 år utan att få
genomslagskraft. Djurskyddsorganisationerna för ideligen
fram kritik mot hur lagen tillämpas. Djuren har av förklarliga
skäl svårt att själva föra sin talan och det är då vårt ansvar
som politiker att se till att deras intressen tillgodoses. Frågan
om översyn av djurskyddslagen har behandlats i
budgetöverläggningarna mellan regeringen, Vänsterpartiet
och Miljöpartiet. För närvarande pågår hos Jordbruksverket
en översyn över de ekonomiska och administrativa
konsekvenserna av Annika Åhnbergs förslag till nytt system
för djurskyddstillsynen. Översynen ska redovisas senast i
november 1998. Miljöpartiet är övertygat om att översynen
behöver följas av en mer djupgående parlamentarisk
utvärdering av hela djurskyddslagen. Frågan kommer att
behandlas i fortsatta överläggningar med regeringen och
Vänsterpartiet och vårt mål är en SOU.

Djurskyddsmyndighet

Under flera år har djurskyddsorganisationer m fl krävt att en
särskild djurskyddsmyndighet ska inrättas. Som argument
för sitt förslag har de bland annat angivit att det inte är bra
att ansvaret för djurskyddsfrågorna är uppdelade på flera
olika myndigheter samt att den nuvarande centrala
djurskyddsmyndigheten, Statens jordbruksverk, inte
genomför det som stadgas i djurskyddslagen utan
kompromissar bort lagens intentioner genom att ta för stor
hänsyn till andra uppgifter som vilar på myndigheten. Det
har också förts fram att en djurskyddsmyndighet skulle
kunna fungera som spjutspets för det internationella arbetet
med djurskyddsfrågor.

Inrättandet av en djurskyddsmyndighet skulle inte behöva innebära ökade
kostnader, utan myndighetens verksamhet skulle kunna finansieras av de
medel som idag fördelas på de olika myndigheterna som handlägger djur-
skyddsfrågor.

Frågan om en djurskyddsmyndighet har behandlats i budgetöverlägg-
ningarna mellan regeringen, Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Vi anser att en
djurskyddsmyndighet, fristående från Jordbruksverket, bör skapas.

Pälsdjursuppfödning

Djurskyddslagen stadgar att djur som hålls för
pälsproduktion ska hållas på ett sådant sätt att det främjar
deras hälsa samt ger dem möjlighet till naturligt beteende.

Vi nås regelbundet av rapporter från tillsynsmyndigheterna om pälsdjur
som far illa ute i farmerna. Även justitieombudsmannen har riktat kritik mot
burhållningen av pälsdjur. I ett yttrande över en anmälan av Lantbruks-
styrelsens föreskrifter angav JO att föreskrifterna meddelats på felaktig grund
samt att JO ansåg att man inte behövde vara expert för att inse att bestäm-
melserna för hur rävar skall hållas inte uppfyller djurskyddslagens stad-
ganden.

Regeringen har i djurskyddslagen meddelat nya regler för rävhållningen.
Dessa träder dock inte i kraft förrän efter år 2000. Det innebär med andra ord
att rävarna kommer att ha fått vänta i 13 år för att få ta del av det
djurskydds-
lagen stadgar. Detta är naturligtvis totalt oacceptabelt!

När det gäller hållningen av mink så pågår enligt uppgift en departements-
utredning om vilka regler som ska gälla för verksamheten. Minken är inte
avlad för ett liv i en ståltrådsbur. Den står knappast ens under en sund avel,
eftersom det visat sig att aveln är inriktad på att premiera större och tyngre
djur, dvs att få fram djurindivider som ger mer päls.

Ett enhälligt djurskyddsråd på Jordbruksverket har i en skrivelse till rådets
ordförande den 14 september 1998 fört fram synpunkter på den framtida
rävhållningen inom näringen. Enligt rådets ledamöter finns det inte idag
något godkänt bursystem eller hägnalternativ som tillgodoser kraven i 9 a §
djurskyddsförordningen, som ska träda i kraft för befintliga anläggningar år
2001. Ledamöterna skriver också i sin skrivelse att Jordbruksverket ännu inte
påbörjat sitt arbete med föreskrifter för den framtida rävhållningen, att man
anser att staten inte ska anvisa forskningsmedel för att utveckla metoder för
hållning av rävar utan att sådan forskning efter egna prioriteringar bör
ankomma på näringens egen organisation. I skrivelsen slås även fast att det
nu bara är två år kvar tills de nya kraven ska vara tillgodosedda och att det
inte, mot bakgrund av hur rävar hålls idag, är acceptabelt att den av
regeringen fastställda övergångstiden förlängs på grund av att Jordbruks-
verket inte meddelat detaljföreskrifter eller att någon annan form av dispens
ges efter år 2000. Enligt vår uppfattning torde det enda rimliga, med tanke på
att det inte finns någon forskning som stödjer fortsatt rävhållning, vara att
hållningen förbjuds.

Burhållning av pälsdjur är en uppfödningsform som inte har acceptans hos
allmänheten. Det är för övrigt en form av djurhållning som inte behövs. Det
lär ej heller behövas någon ytterligare forskning för att vi ska kunna slå fast
att vilda djur inte ska hållas i små burar. Av dessa anledningar bör vi snarast
avveckla burhållningssystemen. Detta bör ges regeringen till känna. Även
internationellt tas initiativ för att burhållningen av pälsdjur ska avvecklas.
Som exempel på detta kan nämnas att Labour i Storbritannien hade med
detta som ett av sina vallöften.

Miljöpartiet anser att pälsdjursuppfödning bör tas bort ur förordningen om
regionalpolitiskt stöd. Pälsdjursuppfödningen är en näring som saknar stöd
från allmänheten och som är helt oacceptabel ur en djuretisk synvinkel. Den
bör därför inte uppmuntras med regionalpolitiskt stöd. Detta bör ges
regeringen till känna.

Jordbruket

Höns

Att en höna inte kan få behov som att flaxa och röra sig,
sprätta, undersöka, värpa avskilt i rede m m tillfredsställda i
en bur är uppenbart för alla som någon gång sett en på
"grönbete". Dessutom ger orörligheten i burar en mängd
sjukdomar och stereotypa beteenden, en del orsakade av
ständig stress. Hönan får betala ett högt pris för kraven på
effektivitet och billiga ägg.

Miljöpartiet anser att förbudet att ha värphöns i burar borde trätt i kraft 1.1
1999. Nu lämnas istället dispenser och de flesta hönsen blir kvar i burarna.
Till den 21 oktober har man lämnat dispens för nästan 4 miljoner hönsplatser
och då finns ansökningar inne som inte hunnit behandlas. Man räknar med
att ca 600 000 hönsplatser kommer att försvinna till 1 april 1999, en del
avvecklar av olika skäl och en del har fått avslag på dispensansökan.

Märkning av äggen

Det är viktigt att äggen märks på ett seriöst sätt.
Konsumentens fria val blir inte lika fritt om inte varan är
märkt på ett adekvat sätt. Det är därför angeläget att
regeringen tillsammans med packerierna och handeln
kommer överens om ett märkningssystem där det klart
framgår på vilket sätt äggen producerats. EU:s
märkningsdirektiv, som trädde i kraft 1.1 1998 i Sverige,
garanterar inte detta, eftersom märkningen av burägg är
frivillig. Idag luras många konsumenter av namn som
Lantägg och gulliga illustrationer på äggkartongerna. Äggen
skall märkas som burägg för att ge lika tydlig information
om denna produktionsmetod som ges för sprättägg resp.
KRAV-ägg. Detta bör ges regeringen till känna.

Grisar

Slaktsvinsproduktionen sker intensivt idag. De flesta grisar
kommer aldrig ut. Att böka i jord och gotta sig i solvärmen
kommer för de flesta grisar aldrig i fråga. Betonggolv med i
bästa fall halm är vad som gäller.

I Sverige kastreras årligen cirka en och en halv miljon hangrisar på grund
av att köttet annars kan få en otrevlig lukt. Kastreringen genomförs utan
bedövning. Vi anser det mycket angeläget att man hittar metoder att göra
kastreringen överflödig alternativt finner säkra former för smärtlindring. I
exempelvis England slaktar man grisarna innan de blivit könsmogna och
man undviker på så sätt lukten utan att tortera grisarna.

Före slakten skall han bedövas. Vissa slakterier har kvar en rent gräslig
metod för detta. Grisen avskiljs från de andra, den enda tryggheten, föses in i
ett litet utrymme och, ve och fasa, väggarna klämmer fast honom och golvet
försvinner. Hängande så är risken stor att han får panik, slår sönder sitt tryne
mot väggarna innan han sänks ned i gasen som slår ut hans medvetande.
Metoden är fortfarande godkänd.

Fortfarande förekommer det i Sverige att suggan fixeras när det är dags att
föda. Hon kan inte nosa på kultingarna, inte röra sig över huvud taget. Hur
vanligt det är går inte att få uppgift om. Men det är oacceptabelt och borde
strida mot § 4 i djurskyddslagen som säger att djur ska ha möjlighet att bete
sig naturligt. Redan vid ca 5 veckors ålder tas kultingarna från suggan. Det är
biologiskt lite för tidigt, men tempot är snabbt och för suggan väntar ny
dräktighet och nya kultingar.

Detta eviga transporterande av grisarna måste upphöra. En smågris borde
få växa upp på gården den fötts på istället för att skickas till andra ställen.
Det är både stressande och ökar risken för infektioner. Förutom att miljön tar
skada av de tunga transporterna.

Utveckla gårdsslakterier

Slakterierna blir färre och färre och större och större.
Transporterna längre och längre. En utveckling åt andra
hållet skulle vara betydligt bättre både för miljön och
grisarna. Staten borde ekonomiskt stimulera utveckling av
mobila gårdsslakterier så att slakteriet kommer till grisarna
istället för tvärt om. Mindre stress, mindre transporter, bättre
miljö.

Utevistelse

I propositionen till djurskyddslagen slås det fast att kravet på
betesgång är mycket viktigt. Departementschefen anför att
djuren då ges möjlighet till ett allmänt välbefinnande och
god motion samtidigt som djuren får möjligheter till naturligt
beteende. Trots detta går många djur inomhus hela sitt liv.
Miljöpartiet anser att djurskyddslagen bör utökas med en
paragraf som stadgar att alla djur ska ha rätt till utevistelse
utifrån dess behov. Detta bör ges regeringen till känna.

Idag sitter exempelvis ca 5 miljoner höns i bur och var och en som sett en
höna ute inser att just fodersök ute ökar livskvaliteten ytterligare för hönsen.

Ett annat exempel är grisarna som går inomhus på betonggolv. Utevistelse
med mark under klövarna, jord att böka i och äta av och möjlighet till rörelse
är något som borde vara självklart för alla grisar. Grisarna ska ut i friska
luften!

Slakt

Slakten innebär oftast en stor stress och stora påfrestningar
för djuren. Slakterierna är också några av våra farligaste
arbetsplatser, vilket inte bara hänger ihop med vassa redskap
utan även i allra högsta grad med stressade och skrämda
djur. Reglerna för slakt har inte ändrats sedan 1982 , trots att
en översyn var på gång 1994 och trots att det i propositionen
till djurskyddslagen, som kom 1988, tydligt angavs att
reglerna för slakten måste ändras för att lagen skall
uppfyllas. Det är t ex fortfarande tillåtet att blanda djur som
inte känner varandra, driva dem framåt med elstötar och
klämma fast djur vid bedövningen i s k restrainer. Det finns
heller ingen bestämmelse om slakthastighet i relation till
avblodningskontroll ännu, trots att den dåligt fungerande
kontrollen varit orsaken till flera olyckor där djur skållats
levande.

Miljöpartiet anser att det föreligger ett stort behov av att se över slakt-
situationen från djurskyddssynpunkt och att utarbeta nya föreskrifter, som
uppfyller djurskyddslagens 13 §, som stadgar att djur ska skonas från obehag
och lidande vid slakt. Detta bör ges regeringen till känna.

Statens konsumentansvar i
djurskyddsfrågor

Staten, liksom t ex landstingen och kommunerna, har vid
sina upphandlingar ett stort konsumentansvar i
djurskyddsfrågor. Flera kommuner har genom beslut att så
långt som det är möjligt i första hand välja icke djurtestade
produkter manifesterat att de är beredda att ta sitt ansvar.
Genom sina initiativ har kommunerna även medverkat till att
uppmärksamma djurförsöksproblematiken. På sikt kan detta
leda till att djurförsöken minskar samt att utvecklingen av
alternativa metoder till djurförsöken påskyndas, vilket är helt
i enlighet med den statliga djurförsökspolitiken.

Idag finns det flera produktområden där det är överflödigt med djurförsök.
En rad företag vittnar bland annat om att det går att producera rengörings-
produkter utan att det föreligger något behov av att använda sig av djurförsök
för att garantera produktsäkerheten. Allt fler företag inom dessa produkt-
områden väljer för övrigt att sluta med djurtesterna.

Staten borde som konsument efterfråga produkter som inte testats på djur
och därefter, så långt som det är möjligt, välja produkter från företag som
valt bort djurförsöken.

Det är även angeläget att staten som konsument i första hand väljer
djurprodukter som kommer från djurvänlig produktion. Miljöpartiet de gröna
anser att staten i dessa frågor borde agera som upplyst konsument och t ex
välja KRAV-märkta livsmedel i så stor utsträckning som det är möjligt.
Detta bör ges regeringen till känna.

EU och djurskydd

Den svenska strategin för arbetet med djurskyddsfrågor inom
unionen har diskuterats vid ett flertal tillfällen och riksdagen
har varit enig om att dessa frågor har hög prioritet. Det är
därför förvånande att framgångar, motgångar och ambitioner
på detta område inte utförligt redovisas i regeringsskrivelser.

Flera nu aktuella djurskyddsfrågor hamnar på flera departement. När det
gäller importförbud mot päls från djur som fångats i bensax involveras
Utrikesdepartementet, Miljödepartementet och Jordbruksdepartementet. I
fråga om kosmetikatester på djur är såväl Jordbruksdepartementet som
Socialdepartementet inblandat. Det är därför extra viktigt att det finns en
genomarbetad strategi och en lika tydlig målsättning i dessa och andra djur-
skyddsfrågor.

I kommissionens 5th Environmental Action Programme slås fast att djur-
försöken ska minska med 50 % före år 2000. Beslutet innebär att kommis-
sionen och medlemsstaterna har ansvar för att målsättningen uppfylls.

Samtliga riksdagspartier har uttalat sitt stöd för EU:s uppsatta mål.
Regeringen bör därför ta fram en handlingsplan för hur man ska agera för att
EU:s uttalade målsättning uppfylls, såväl nationellt som inom unionen.
Handlingsplanen bör till exempel belysa det faktum att det idag inte finns
något EU-organ som specifikt har i uppgift att djurförsöken inom EU ska
minska. Det torde vara naturligt att EU:s målsättning inkluderas i instruk-
tionen till Centrala försöksdjursnämnden vad beträffar minskningen av
djurförsök med 50 %.

Allt fler beslut som rör djurskyddet fattas idag i EU. Det är därför viktigt
att djurskyddsorganisationerna ges stöd i sitt internationella arbete. Precis
som miljöorganisationerna får statligt bidrag för sitt internationella arbete
anser vi att även djurskyddsorganisationerna ska få det. Detta bör ges
regeringen till känna.

Djurfrågorna och Sveriges agerande
inom WTO

De svenska regeringarna har sedan börjat av 1990-talet
uttalat att man driver frågan att "animal welfare" ska lyftas
fram vid tolkningen av WTO-avtalen. I början av 1993
uttalade den dåvarande socialdemokratiska
riksdagsledamoten Mats Hellström att Sverige under hans tid
som jordbruksminister sett till att frågan om "animal
welfare" fanns med på dagordningen för fortsatta
internationella handelsförhandlingar.

Med anledning av regeringens skrivelse om Sverige, EU och handels-
politiken (1996/97:71) lämnades det in flera motioner om handel och djur-
skydd. Riksdagen avslog dessa motioner med hänvisning till att motionä-
rernas begäran borde kunna tillgodoses inom ramen för det arbete som
bedrivs inom EU.

Vad vi känner till så bedriver inte den svenska regeringen något arbete alls
för att frågan om "animal welfare" ska lyftas upp vid tolkningen av WTO-
avtalen. Det är snarare så att Sverige accepterar försämringar av djurskyddet
då djurens skydd står i strid med WTO-avtalen. Om detta vittnar t ex
Sveriges agerande i kosmetikafrågan där Sverige godtog kommissionens
förklaring att ett försäljningsförbud skulle strida mot WTO-avtalens krav på
undanröjande av handelshinder. I detta fall så borde naturligtvis regeringen
ha tagit strid för försäljningsförbudet.

Miljöpartiet de gröna har under lång tid verkat för en handelspolitik som
främjar arbetet för djurens välbefinnande och som stödjer olika instrument,
t ex märkning av produkter, som gör det lättare för konsumenterna att välja
djurvänliga varor.

Hemställan

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att stärka allmäninflytandet i de djurförsöksetiska nämnderna,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att utreda möjligheten till viss klagorätt för
djurskyddsorganisationerna,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att införa ett förbud i lag mot kosmetikatester på djur,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att förbjuda hållning av apor i djurförsök,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att ge djurskyddsorganisationerna representation i
Gentekniknämnden,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en utvärdering av djurskyddslagen,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att avveckla burhållningssystemen för pälsdjursuppfödning,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att pälsdjursuppfödning tas bort ur förordningen om
regionalpolitiskt stöd,1

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om hållning av värphöns,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om hållning av grisar,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utveckling av gårdsslakterier,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att utvidga djurskyddslagen så att alla djur får rätt till
utevistelse,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att se över slaktsituationen,

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att staten som konsument bör undvika djurtestade produkter,

15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att ta fram en handlingsplan för en halvering av antalet
djurförsök,

16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att djurskyddsorganisationerna skall ges bidrag för sitt
internationella arbete.

Stockholm den 27 oktober 1998

Birger Schlaug (mp)

Marianne Samuelsson (mp)

Gudrun Lindvall (mp)

Kia Andreasson (mp)

Peter Eriksson (mp)

Gunnar Goude (mp)

Matz Hammarström (mp)

Helena Hillar Rosenqvist (mp)

Barbro Johansson (mp)

Mikael Johansson (mp)

Thomas Julin (mp)

Per Lager (mp)

Ewa Larsson (mp)

Yvonne Ruwaida (mp)

Kerstin-Maria Stalín (mp)

Lars Ångström (mp)

1 Yrkande 8 hänvisat till NU.