Djurförsök m. m.

Motion 1986/87:Jo529 Elving Andersson m. fl. (c)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1986/87: Jo529

Elving Andersson m. fl. (c)
Djurförsök m. m.

1978 beslöt riksdagen, på förslag av Fälldinregeringen, att inrätta en etisk
nämnd för djurförsök i varje högskoleregion. Vidare inrättades en central
försöksdjursnämnd. Syftet var bl. a. att nedbringa antalet djurförsök.

Sammansättningen av nämnderna har dock kritiserats hårt under senare år
på grund av att djurförsöksintressenterna (forskare och försöksdjurspersonal)
haft majoritet i nämnderna. Regeringen gav till slut efter för denna kritik
och lät tillsätta en utredning med uppgift att se över de djurförsöksetiska
nämndernas verksamhet. Denna utredning har nyligen avlämnat sitt betänkande
(Etisk prövning av djurförsök. Ds Jo 1986:3).

Såväl utredningen som många remissinstanser betonar att de etiska
nämnderna har varit bra och lett till en sanering av djurförsöksverksamheten.
Vi anser också att detta i viss mån stämmer. Enligt vår mening har
däremot utredningen inte tillräckligt kartlagt i vilken mån omfattningen och
utformningen av djurförsöken ändrats genom de etiska nämnderna. Vi anser
att nämnderna godkänner djurförsök som är både vetenskapligt tveksamma
och onödigt plågsamma. T. ex. kan nämnas att endast fyra av ca 4000
ansökningar har avslagits av nämnderna. Anledningen till att nästan alla
ansökningar godkänns, oavsett vetenskaplig och etisk kvalitet, torde vara
nämndernas sammansättning, där djurförsöksintressenterna har en kraftig
majoritet. Det framgår också av den mängd reservationer som djurskyddsrepresentanterna
gör vid besluten i nämnderna.

Nämndernas nuvarande sammansättning kan knappast anses representativ
för den allmänna folkopinionen.

Det är anmärkningsvärt att utredningen inte övervägt nämndernas sammansättning.
Inga skäl redovisas för ställningstagandet att proportionerna
mellan olika ledamotskategorier skall vara oförändrade.

Vi anser att det s. k. lekmannainslaget i nämnderna måste kraftigt
förstärkas. Nämnderna bör bestå av två lika stora grupper, den ena
representerande forskningsintresset och den andra djurskydds- och allmänintresset.
Detta torde vara en förutsättning för att nämnderna skall kunna
utöva sin verksamhet i linje med riksdagens intentioner att djurförsöken skall
begränsas.

Förbud mot vissa djurförsök

Tyvärr finns det flera exempel på att djurförsök utförs, troligen av slentrian,
trots att alternativa metoder finns att tillgå.

Ett exempel på detta är att statens bakteriologiska laboratorium, SBL,

fortsätter att använda apor vid framställning av poliovaccin. Detta trots att
det i flera år funnits möjlighet att övergå till alternativ produktion utan att
använda apor.

Det finns också en risk att olika myndigheter försvårar övergången till
alternativa testmetoder, där sådana finns, genom att hålla fast vid djurförsöksmetoder
i sina föreskrifter. Det märks en tröghet hos ansvariga
myndigheter när det gäller att ändra sina bestämmelser och acceptera
alternativa metoder.

Där det finns alternativa metoder som är vetenskapligt likvärdiga med
djurförsök, bör djurförsöken omedelbart förbjudas.

Forskning kring alternativa metoder

Den officiella inställningen i Sverige är att djurförsöken skall begränsas till
vad som kan anses vara absolut oundgängligt. Detta framgår bl. a. av
riksdagsbeslutet om försöksdjurslagstiftning 1978.

Tyvärr har alltför små ansträngningar gjorts för att leva upp till denna
målsättning.

För att effektivt kunna begränsa djurförsöken måste en kraftfull och
konsekvent forskning för att utveckla alternativa metoder genomföras.

Centrala försöksdjursnämnden (CFN) som inrättades 1979 har som
huvuduppgift att stödja utvecklingen av alternativa metoder. För detta
ändamål tilldelas CFN ca 1,5 milj. kr. Till detta kommer också en viss
förstärkning från Läkemedelsindustriföreningen samt ca 1 milj. kr. av
frivilligt insamlade medel och donationer via ”Nordiska samfundets stiftelse
för vetenskaplig forskning utan djurförsök”.

Det är således mycket små resurser som satsas på forskningen för att
utveckla alternativa metoder så att djurförsöken kan minskas radikalt.

Det finns därför all anledning att kraftigt förstärka dessa forskningsresurser.
Ett sätt som bör övervägas är att ta ut en avgift för de ansökningar om
tillstånd att få utföra djurförsök som behandlas av de etiska nämnderna.
Dessa medel kan då överföras till alternativforskning. Omprioritering av
befintliga forskningsresurser måste också övervägas.

Bättre förhållanden för försöksdjuren

En stor del av de ca 500000 försöksdjur som årligen förbrukas i Sverige
utsätts inte för några plågsamma ingrepp eller tester, men utsätts ändå för
onödigt lidande på grund av det sätt på vilket de förvaras före och under
experimenten.

På alla institutioner i Sverige som använder apor sitter dessa i små kala
burar utan möjlighet till stimulans, sysselsättning eller motion. Apor som är
dyra i inköp används flera gånger och sitter därför ibland många år i dessa
små burar.

Det finns många exempel på förvaring av försöksdjur som är direkt
olämplig och vållar onödigt lidande för djuren.

Vid miljö- och hälsoskyddsförvaltningarnas årliga inspektioner av institutionernas
djurstallar påtalas ofta brister i förvaringen av djuren: kaniner i
långtidsförsök i för små burar, överbeläggning i råttburar, dålig ventilation
osv.

Mot. 1986/87

Jo529

17

Bestämmelserna måste ändras så att djuren kan få leva under förhållanden
som tillgodoser deras biologiska behov. Även om en del djurförsök är
nödvändiga kan det inte tolereras att försöksdjuren tvingas leva under
mycket dåliga förhållanden.

Import av försöksdjur

I Sverige krävs godkännande av lantbruksstyrelsen för att få föda upp bl. a.
hundar och katter till försök, s. k. destinationsuppfödning. Detta system
gallrar bort olämpliga uppfödare. Den inhemska uppfödningen av försöksdjur
är dock inte tillräcklig, varför en viss import av djur förekommer.

Denna import sker ofta från länder som inte har den kontroll av uppfödare
som Sverige har. Om import av försöksdjur skall fortsätta så bör samma krav
ställas på de utländska uppfödarna som på de svenska. Dessutom måste
transporterna ordnas på ett ur djurskyddssynpunkt tillfredsställande sätt.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om sammansättningen av de djurförsöksetiska
nämnderna,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om förbud för vissa djurförsök,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts angående resurser till forskning kring alternativa
metoder,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts angående nya bestämmelser för bättre förhållanden
för försöksdjuren,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts angående import av försöksdjur.

Stockholm den 26 januari 1987

Elving Andersson (c)

Ingbritt Irhammar (c) Marianne Andersson (c)

Mot. 1986/87

Jo529

18