Djurens hälso- och sjukvård
Motion 1986/87:Jo525 Lennart Brunander (c)
Motion till riksdagen
1986/87: Jo525
Lennart Brunander (c)
Djurens hälso- och sjukvård
En väl fungerande hälso- och sjukvård för animalieproduktionens djur är en
förutsättning för god djurhälsa, gott djurskydd och hög livsmedelskvalitet. I
denna verksamhet ingår flera olika veterinärkategorier, tillsammans med
icke veterinärutbildade rådgivare.
Distriktsveterinärorganisationen, besiktningsveterinärorganisationen och
den organiserade djurhälsovården har en avgörande roll. Distriktsveterinärerna
ansvarar för huvuddelen av akutsjukvården och har även stor betydelse
för tillsynen av djurskyddet. En väl fungerande distriktsveterinärorganisation
är därmed en garanti för att sjuka djur får en riktig behandling.
Därigenom skyddas djuren mot onödigt lidande, djurhälsan förbättras
samtidigt som vi får en god kontroll av användningen av läkemedel. En
förbättrad djurhälsa och kontrollerad användning av läkemedel medverkar
till att höja kvaliteten på animaliska livsmedel.
Konsumenternas berättigade krav på mattrygghet säkras bäst genom att
staten även i fortsättningen tar ett betydande ansvar för djurens hälso- och
sjukvård. Akutsjukvård och ett väl fungerande djurskydd är inte enbart ett
intresse för enskilda djurägare utan också av stort allmänt intresse för att
garantera livsmedlens säkerhet.
Den socialdemokratiska regeringen har på olika sätt försökt överföra
kostnaderna för djursjukvården på djurägarna. När man misslyckades med
att än mer höja djursjukvårdsavgifterna bytte man taktik. I jordbruksförhandlingarna
pressade man då i stället jordbruket att gå med på att kollektivt
bekosta alltmer av veterinärkostnaderna. Enligt min uppfattning är detta en
felaktig väg. Som jag ovan anfört, anser jag att djursjukvården är ett i hög
grad allmänt intresse. Den fördelning mellan näringen och staten som fanns
innan kollektiva medel från jordbruket kom med i bilden, var den riktiga
fördelningen. Kollektiva medel är inte heller ur andra synvinklar särskilt bra.
Den som sköter sina djur på ett sådant sätt att veterinären inte behöver
anlitas så ofta, får därigenom ändå ta en dryg kostnad. Det kan inte upplevas
särskilt stimulerande.
Vid de förhandlingar som förekom mellan jordbruket och staten under
hösten, kom man överens om att ytterligare 25 milj. kr. av kollektiva medel
skulle föras över till staten för att bekosta djurens hälso- och sjukvård. I den
proposition som nu presenteras, har regeringen tagit ytterligare 17 milj. kr.
av kollektiva medel, nämligen från införselavgifter på jordbruksprodukter.
De pengar som redovisas i den s. k. fördelningsplanen har hittills använts för
att finansiera bidrag till en rad andra verksamheter som i och med detta
kommer att få minskade anslag eller inga anslag alls. Någon redovisning om
hur medlen inom fördelningsplanen skall fördelas efter detta finns inte. Det
går alltså inte att bedöma på vilket sätt andra viktiga angelägenheter kommer
att drabbas av denna överföring. Man kan dock vara säker på att det kommer
att få konsekvenser. De 17 milj. kr. som nu skall tas i fördelningsplanen åren
betydande del av densamma.
Enligt min mening skall de 17 miljonerna tas av budgetmedel. Att göra
som regeringen nu gör, är att frångå den överenskommelse som jordbruket
och staten gjorde i höstas.
Hemställan
Med hänvisning till vad som anförts i motionen hemställs
att riksdagen beslutar att till Bidrag till djurens hälso- och sjukvård
för budgetåret 1987/88 anvisa ett i förhållande till regeringens förslag
med 17 milj. kr. förhöjt reservationsanslag till 23 193000 kr.
Stockholm den 26 januari 1987
Lennart Brunander (c)
Mot. 1986/87
Jo525
