Diskriminerande reklam

Motion 1993/94:L701 av Ingbritt Irhammar och Karin Starrin (c)

Hårdare och kärvare ekonomiska tider har visat sig
medföra en aggressivare reklam. Övertrampen är idag värre
än tidigare. Detta gäller inte endast kränkande
kvinnoreklam. Även etiskt och religiöst kränkande reklam
börjar florera.

Reklam kan inte väljas bort. Reklam utsätts vi ständigt
för, i TV, på bussar och i tunnelbanan, i tidskrifter och
tidningar, i brevlådan etc. Just detta gör det extra angeläget
att sätta gränser för vilken reklam som kan accepteras.

Idag är det Näringslivets etiska råd som svarar för
branschens självsanering. Tyvärr är det långt ifrån alltid
som reklammakare och reklamköpare rättar sig efter dess
rekommendationer. Branschens egenåtgärder kan ej anses
tillräckliga. Dessutom saknas sanktionsmedel mot
kränkande och diskriminerande reklam.

Därför fordras nu lagstiftning mot reklam som bl a
försätter kvinnor i en kränkande och nedvärderande
situation. En lagreglering kommer emellertid bara åt de
grövsta övertrampen. Därför måste arbetet med
opinionsbildning fortsätta. Lagreglering och självsanering
får inte ställas mot varandra utan måste ses som
kompletterande insatser. Branschen har en fortsatt viktig
funktion i att skapa normer för vad som är god reklam.

Våra lagar har en viktig normskapande funktion. Med
en lagstiftning markeras att diskriminerande och kränkande
reklam är oacceptabel. I Norge, där man sedan lång tid har
lagreglering på området, har man goda erfarenheter av
lagstiftning i kombination med självsaneringsåtgärder.
Sverige bör följa Norges exempel.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om diskriminerande reklam.

Stockholm den 11 januari 1994

Ingbritt Irhammar (c)

Karin Starrin (c)