Dioxin och fisket i Östersjön och Bottenhavet

Motion 2001/02:MJ494 av Sven Bergström (c)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om åtgärder för att trygga fortsatt fiske i Östersjön och Bottenhavet.

Motivering

Ett viktigt miljöarbete får inte övergå till att med rigida regler och gränsvärden slå ut en hel näringsgren längs våra kuster. Ett förslag från EU-kommissionen om gränsvärden för dioxin i fisk riskerar nu att bli ett dråpslag mot fiskerinäringen i bl a Östersjön och Bottenhavet.

Om förslaget blir verklighet kommer all försäljning av lax och ål från Östersjön att bli totalförbjuden, liksom användning av sill och strömming för fodertillverkning. I riskzonen för förbud ligger också försäljning av sill och strömming för konsumtion.

Konsekvensen skulle bli att ett par tusen jobb försvinner längs våra kuster och detta på grundval av mycket grumliga bevekelsegrunder. En godtycklig dioxingräns enligt ovan skulle ödelägga de fiskelägen som finns längs våra kuster och det skulle vara dödsstöten för den sista naturliga inkomstkällan i skärgården.

Samtidigt förefaller det vetenskapliga underlaget för de aktuella restriktionerna vara mycket tveksamt. De prover som tagits på dioxin i fisk är mycket få, spridda och i vissa fall gamla. Det är därför ett dåligt faktaunderlag att dra slutsatser ifrån.

Dessvärre har Sverige hittills inte agerat särskilt kraftfullt mot ett införande av dessa på lösa grunder baserade gränsvärden. Den självklara utgångspunkten borde naturligtvis vara att skärpa kampen mot den dioxinanvändning och de dioxinutsläpp som är roten till det onda. Att låta den svenska fiskeri
näringen och skärgårdens befolkning ta smällen för andras försyndelser vore helt fel politik.

Stockholm den 5 oktober 2001

Sven Bergström (c)