Det öppna svenska kulturlandskapet

Motion 1985/86:Jo753 Göthe Knutson (m)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen

1985/86:Jo753

Göthe Knutson (m)

Det öppna svenska kulturlandskapet

Mot.
1985/86
Jo753—760

Skall det öppna svenska odlingslandskapet få ändra karaktär och delvis
försvinna? Skall vi låta slyträd som asp, sälg och al tränga in på den öppna
hagmarken? Skall strandängarna i Bohuslän, i Halland och i andra kustlandskap
bli beskogade och inte längre ge den vägfarande en öppen utsikt över
hav och horisonter? Skall Sverige-bilden präglas av vanhävd?

En mängd frågor kan ställas - och bör ställas! - om kulturlandskapets
framtid. Frågorna är högaktuella. Och de intresserar snart hela svenska
folket. Man vet att det öppna, ljusa landskapet är hotat. Starkt hotat.

På många håll har det skett en skrämmande omvandling på bara något
tiotal år. Där det varit odlingar och betesmark växer sly och i bästa fall björk.
De små jordbruken har lagts samman till större lantbruksföretag. Och där
småbrukaren - oftast på grund av jordbrukspolitik och jordförvärvslag försvunnit
har det blivit en landskapsvårdare mindre.

Böndernas enorma insats

Vi svenskar måste göra klart för oss att jordbrukets pågående strukturförändring
från mindre till större enheter innebär en parallell förfulning av hela
landskapsbilder. Det vi vanligen kallar öppna landskap är kulturbygder som
åkerbruk och boskapsskötsel skapat under århundraden. Skaparna av denna
agrara landskapskultur är generationer bönder. Deras oavlönade arbetsinsats
som landskapsvårdare har varit och är enorm.

Nu blir de allt färre. Och i takt med jordbrukets storleksrationalisering och
minskade lönsamhet krävs allt större arbetsinsatser, allt fler arbetstimmar i
själva företagsdriften av varje lantbrukare. De får allt mindre tid över för att
hugga sly och hålla landskapet öppet.

En kulturchock

Det är en smärtsam procedur som pågår. Det är ett allmänt omvittnat behov
hos människan att uppleva kontinuiteten. Vi vill ha kvar banden tillbaka i
tiden. De flesta av dagens tätortsmänniskor har ett nära ursprung på
landsbygden. Och man vill känna igen hembygden. Uppleva barndomens
sommarängar, böljande sädesfält och glittrande vatten.

När man inte längre känner igen sig är det något av en kulturchock för
envar. Och man frågar sig hur detta kunnat få ske? Vi kan svara att det är en
fortgående urbaniseringsprocess som låter odlingslandskapet stegvis försvin

1 Riksdagen 1985186.3 sami. NrJo753-760

na. Är det då inte allas vår uppgift att ingripa? Att bevara den bästa av
miljöer. Att rädda kulturbygden så att den kan överlämnas intakt åt
kommande generationer?

Svaret på frågorna måste bli ett ja. Och när det är sagt krävs det att vi vet
hur det skall gå till. Många landsbygdsbor fortsätter med landskapsvården
utan att idka jordbruk. Man slår vallar för sin egen trivsels skull. Man röjer
sly vid vägen, utmed strandkanterna och kring hagmarkerna. Man idkar
landskapsvård och gör en miljöinsats i det tysta.

Vad kan göras?

Kan denna miljö- och landskapsvård utvecklas till en ny form av hembygdsrörelse?
Kan hundratusentals människor i vårt land engageras i slyröjning
och grässlätter? Vilka andra möjligheter finns att bevara kulturlandskapet?
Kan nya former av boskapsdrift återvinna betesmarkerna? Det finns,
konstaterar man, ingen effektivare landskapsvårdare än ett betande djur.

Viktigaste frågeställningen torde gälla den framtida livsmedels- och
jordbrukspolitiken. Det finns ett klart samband mellan den dåliga lönsamheten
i jordbruksnäringen och slyskogens utbredning över kulturlandskapet.

Samma negativa verkan har jordförvärvslagens restriktivitet vad gäller
förvärvstillstånd för mindre jordbruksfastigheter. Det framgår av senaste
tidens riksdagsdebatter om jordförvärvslagen att allt fler riksdagsledamöter
finner det nödvändigt med en ny inriktning av jordförvärvslagen.

Finns ansvaret?

Syftet med denna min motion är inte bara att fästa riksdagens och
regeringens uppmärksamhet på den miljöförstöring i vid bemärkelse som
pågår i vårt land. Jag vill också hoppas att riksdagen känner ett ansvar för
kulturlandskapets bibehållande, och för den skull fattar beslut som leder till
konkreta positiva åtgärder.

Samlat grepp nödvändigt

Det är nödvändigt att statsmakterna tar ställning till landsbygdens framtid
och kulturlandskapets öde. Det handlar om miljöpolitik i dess vidaste
bemärkelse. Om människors trivsel. Om förutsättningarna för turistnäringens
framtid i just de bygder som behöver turismen som näringsfång. Ett
igenvuxet landskap utgör ingen god turistisk miljö vare sig för svenskar eller
för utländska besökare.

Problematiken i all dess vidd måste grundligt analyseras och diskuteras.
Ett samlat grepp är nödvändigt. Min slutsats blir att en parlamentariskt
sammansatt utredning måste tillsättas. Det övergripande målet i direktiven
måste vara att bevara det öppna svenska kulturlandskapet. Och utredningen
måste arbeta snabbt så att regeringen kan lägga fram förslag för riksdagen
senast om halvtannat år.

, Mot. 1985/86

Jo753

2

Hemställan

Med hänvisning till det som i motionen anförs hemställs

att riksdagen begär att regeringen tillsätter en parlamentarisk
utredning i syfte att bevara det öppna svenska kulturlandskapet.

Stockholm den 27 januari 1986
Göthe Knutson (m)

Mot. 1985/86

Jo753

1 * Riksdagen 1985186.3sami. NrJo753-760