Det moderna arbetslivet

Motion 1998/99:A214 av Lennart Daléus m.fl. (c)

Sammanfattning

Centerpartiet tar i denna motion upp nödvändiga
förändringar i arbetsmarknadslagstiftningen för ett nyare och
modernare arbetsliv. Vi föreslår:

? Införande av en utbildningsgaranti.
?
? Införande av ett kompetenskonto.
?
? Bättre samverkan mellan olika utbildningsanordnare och "en dörr till
utbildning".
?
? Ett kompetenslyft inom vård, skola och omsorg.
?
? Utredning om ny modern arbetsrätt.
?
? Fortsatt decentralisering av arbetsrätten genom ökad dispositivitet.
?
? Möjligheter att undanta två nyckelpersoner från turordningsreglerna.
?
? Förändringar i konfliktreglerna.
?
? Decentraliserad arbetsmarknadspolitik, prioritering av kvalificerad
arbetsmarknadsutbildning och översyn av AMV.
?
1 Inledning

Under främst 1990-talet har ett nytt arbetsliv vuxit fram.
Ökad rörlighet, mindre av livslång anställning samt ökade
krav på kunskap och kompetens gör att arbetslivet
väsentligen är annorlunda idag än vad det var för drygt 20 år
sedan, då de lagar som reglerar arbetsmarknaden stiftades.
Det behövs därför en översyn och en ny lagstiftning som är
anpassad efter det nya arbetsliv som växer fram.

Under 1990-talet har det skett en stor ökning av antalet personer med
tillfälliga anställningar. Idag är nästan var fjärde person som arbetar utan
fast
anställning.

Ökad internationalisering och hårdare konkurrens kräver högre kunskap
och bättre kompetens. Kompetensutveckling spelar en allt viktigare roll då
kunskapen omsätts i allt snabbare takt. Fler behöver utbildning och livslångt
lärande kommer att vara en förutsättning för det nya arbetslivet. Det finns
risker för nya klyftor. Centerpartiet anser att allt måste göras för att undvika
att nya kompetensklyftor gör sig gällande.

Jobb kan inte kommenderas fram. Däremot kan det politiska systemet
skapa förutsättningar för att ge fler av dem som idag står utanför arbets-
marknaden möjlighet att komma in på arbetsmarknaden. En anställning kan
aldrig garanteras, men vi kan skapa förutsättningar för fler människor att
med tillförsikt möta det nya arbetslivet.

Trygghet i arbetslivet kommer inte att innebära livslång anställning, utan i
högre grad handlar det om att få möjligheter att möta samtliga de för-
ändringar som kännetecknar det nya arbetslivet. Denna trygghet kommer att
se annorlunda ut än vad vi är vana vid.

Gränserna mellan olika anställningsformer och företag suddas alltmer ut
och gruppen som är både anställda och egenföretagare ökar. Den nya
arbetsmarknaden innehåller mer av flexibla arbetsformer och arbetstider. Det
blir naturligt att anpassa arbetstider mer efter produktionsbetingelser. Många
efterfrågar även mer av flexibla arbetstider. Flexibla arbetstider ger utrymme
för valfrihet att exempelvis under vissa tider ägna mer tid åt hem och familj,
satsa mer på studier, föreningsaktiviteter eller ideellt arbete. Detta stärker
det
aktiva medborgarskapet.

Den politiska diskussionen har förenklat frågeställningarna och debatten
har polariserats. De centrala facken och arbetsgivarorganisationerna har en
stark och viktig roll på den svenska arbetsmarknaden. De centrala parterna
har hittills inte visat tillräckligt stor uppmärksamhet åt de uppenbara
samhällsproblem som det innebär att ca en miljon människor saknar reguljärt
arbete. De arbetslösa och de stora grupper som har en svag koppling till
arbetsmarknaden har inte fått arbete eftersom hindren att komma in på
arbetsmarknaden har varit höga.

När inte parterna på arbetsmarknaden klarar avatt hantera de samhälls-
problem som hög arbetslöshet innebär måste det politiska systemet agera.

För Centerpartiet står det klart att en ny politik för ökad sysselsättning
måste ge möjlighet för fler att komma in på arbetsmarknaden och för fler att
klara den allt snabbare omställning som dagens arbetsmarknad kräver. Det
finns inte ett svar eller en lösning. Istället är det ett antal olika åtgärder
som
måste till. Detta kräver reformer inom några områden. En del förändringar
behöver göras direkt medan andra är mer långsiktiga.

? På kort sikt måste delar av arbetsmarknadens regelverk förändras. Detta
för att underlätta att fler kommer in på arbetsmarknaden - inte för att
underlätta att fler slängs ut.
?
? Problemen med flaskhalsar måste motverkas genom mer av kvalificerad
arbetsmarknadsutbildning och en mer decentraliserad arbetsmarknads-
politik.
?
? Arbetskraftskostnaden behöver minska genom fortsatt sänkta arbets-
givaravgifter. Detta minskar skattekilen och gör att jobb som annars inte
skulle komma till stånd blir lönsamma.
?
? På längre sikt måste regelverk anpassas efter det nya arbetslivets
framväxt. Det kräver ganska genomgripande förändringar av både lagar
och ersättningssystem.
?
? Utbildningens infrastruktur måste ställas om till de krav som kunskaps-
samhället ställer på ett livslångt lärande och på återkommande
utbildning.
?
2 Bakgrund

2.1 Ökad arbetslöshet

Som en följd av en illa skött ekonomi under 1980-talet och
därpå följande lågkonjunktur har arbetslösheten stigit
dramatiskt under 1990-talet. Strukturförändringar inom
näringslivet har inte klarats på ett rimligt sätt. Under alltför
lång tid försökte staten upprätthålla industrins
konkurrenskraft genom en serie devalveringar, vilket ledde
till att svensk industristruktur konserverades. En alltmer
internationaliserad ekonomi gjorde att strukturproblemen
blev uppenbara under början av 1990-talet. När
lågkonjunkturen slog igenom med full styrka ökade
arbetslösheten till nivåer som ingen trodde var möjliga.

Ny teknik, nya produktionsmetoder och ökad produktivitet gjorde att
många arbeten rationaliserades bort. Dessa arbetstillfällen kommer inte
tillbaka.

Under 1990-talet har det skett en stor ökning av antalet personer med
tillfälliga anställningar. Från 1991 till 1995 ökade dessa med cirka 110 000
personer. Även gruppen företagare utan anställda har ökat kraftigt, mellan
1988 och 1995 med cirka 40 000. Idag är nästan var fjärde person som
arbetar utan fast anställning.

2.2 Nya arbets- och
organisationsformer växer fram

Ökad internationalisering och hårdare konkurrens kräver
högre kunskap och bättre kompetens. Kompetensutveckling
spelar en allt viktigare roll då kunskapen omsätts i allt
snabbare takt. Fler behöver utbildning och utbildningen
behöver uppgraderas oftare. Livslångt lärande kommer att
vara en förutsättning för det nya arbetslivet.

Nya anställningsformer gör sig gällande. Fler blir uppdragstagare.
Gränserna mellan olika anställningsformer och företag suddas ut och
gruppen som är både anställda och egenföretagare ökar.

Villkoren för näringslivet förändras och medför ett starkt omvandlings-
tryck. Rörligheten på arbetsmarknaden ökar. Detta innebär framför allt
rörlighet i termer av att fler byter arbetsuppgifter och arbetsplats oftare.

Just-in-time-produktion ställer krav på flexibla organisationer och flexibla
medarbetare. Detta gör även att arbetstiden behöver bli mer flexibel för att
möta konjunktursvängningar. Många önskar även en arbetstid som är flexibel
över livstiden, exempelvis för att kunna jobba mindre när man har barn för
att senare öka arbetstiden.

Kunskapsinnehållet och tjänsteinnehållet i produktionen ökar. Gränserna
mellan traditionell industriproduktion och tjänstesektorn suddas ut. Detta på
ungefär samma sätt som skillnaden mellan arbetare och tjänsteman håller på
att suddas ut. Gränserna mellan den offentliga sektorn och den privata blir
också alltmer överlappande. Mer och mer av uppgifter läggs ut på
entreprenad. Kooperativ och privata inrättningar tar över uppgifter som
tidigare skötts av kommun eller landsting. Många och viktiga uppgifter
utförs genom samverkan mellan de offentliga, privata och ideella sektorerna.
Denna sociala ekonomi kommer att öka i betydelse.

Avstånd minskar i betydelse när ny teknik gör att gränser suddas ut.
Företagen koncentrerar sig alltmer på kärnverksamheter och olika tjänster
läggs ut på andra företag. Med IT kan företag ha sitt huvudkontor på ett ställe
och produktionen på annat. Antalet virtuella företag ökar. Kunskap och
kapital känner inga gränser.

Nya värderingar gör sig gällande. Arbetet är mer och mer en del av den
personliga utvecklingen. Många slutar sin anställning för att starta eget, bli
uppdragstagare eller byter till annat jobb. Gränserna mellan arbete och fritid
suddas alltmer ut.

3 Strategi för det nya
arbetslivet

3.1 Dagens regelverk - en anakronism

Samtliga förändringar som vi kort beskrivit påverkar
arbetslivet starkt. Den ökade rörligheten och omvandlingen
gör att ingen längre kan räkna med att en anställning är
livslång. Behoven av att kunna byta arbetsuppgifter och
arbetsplats ökar och nästan alltid förutsätter detta någon form
av utbildning eller kompetensutveckling. Behoven av
återkommande utbildning och livslångt lärande ökar.

För att öka sysselsättningen och ge förutsättningar för det moderna arbets-
livet är det hög tid att våga ta några nya reformer på arbetslivets områden.
Det regelverk som idag styr arbetslivet kom huvudsakligen till under 1960-
och 70-talen då arbetslivet såg helt annorlunda ut än vad det gör idag. Detta
regelverk blir alltmer otidsenligt för det nya arbetslivet och en mer
genomgripande förändring är nödvändig. Det nya arbetslivet kan inte pressas
in i ett gammalt regelverk. Centerpartiet vill peka på en långsiktig inriktning
och konkret beskriva några av de förändringar som vi anser bör genomföras
snarast.

Det behövs en reformering av både den modell och de stödstrukturer som
utformats för att passa industrisamhällets behov. I annat fall är risken stor
att
det tänkande som var norm och nödvändighet i industrisamhället blir det
största hindret för framtidens nya lösningar.

3.2 Ett företagsamt samhälle

Det efterindustriella samhället är mer komplext och rörligt.
För den enskilde blir det nödvändigt att kunna hantera en allt
större osäkerhet. Det avgörande är att denna osäkerhet inte
tillåts hämma lusten att ta nya initiativ.

Flexibilitet måste vara norm. För att skapa handlingsalternativ måste den
enskilde vara rustad att möta nya utmaningar. Grunden är varje människas
vilja att växa och utvecklas. Initiativförmåga och kreativitet för att möta
förändringar kan inte kommenderas fram. All kreativitet har sitt ursprung i
individens lust att utvecklas. Politiken kan skapa förutsättningar för varje
människa att ta till vara och utveckla sin egen kreativitet.

Kunskap gör förändringen möjlig och är även en grund för att hänga med i
ett alltmer föränderligt samhälle. Kunskapssamhället ställer nya krav på
rörlighet. Det är inte längre rörlighet mellan olika branscher och orter utan
istället en rörlighet som består i att ständigt vidareutveckla sin kompetens.

Den traditionella omfördelningspolitiken bygger på en fördelning av vad
tillväxten genererar - dvs omfördelning av inkomster för att utjämna klyftor.
Framöver riskerar nya klyftor att uppstå. Om dagens fördelningspolitik
bygger på att utjämna ekonomiska klyftor måste framtiden mer utjämna
utbildnings- eller kompetensklyftor.

Centerpartiet vill medverka till att skapa ett företagsamt samhälle som tar
till vara människors egen förmåga till nyskapande och kreativitet. Före-
tagsamhet är en egenskap som vi tror alla har och som innebär initiativrike-
dom och engagemang. Om vi skall klara att återgå till full sysselsättning
måste varje människas kreativitet och företagsamhet tas till vara.

3.3 Kompetenslyft

Med utbildning och högre kompetens är människor bättre
rustade att möta nya förändringar. Det behövs ett
kompetenslyft.

Det är rimligt att se till att fler har en utbildningsbakgrund motsvarande
gymnasieskolans kärnämnen. För att långsiktigt klara återkommande utbild-
ning måste ett nytt finansieringssystem införas, ett så kallat kompetenskonto.

Utbildningssystemet är inte uppbyggt för att klara kraven om åter-
kommande utbildning. Den enskildes behov och önskemål måste vara
utgångspunkten. Regelverk måste ses över så att utbildningssystemet blir
mer överskådligt samt att det klarar av att möta olika och komplexa behov.

3.3.1 Utbildningsgaranti

Kunskaper motsvarande gymnasieskolans kärnämnen är idag
näst intill en självklarhet i de flesta platsannonser. Samtidigt
finns det ett stort antal människor som endast har kunskaper
motsvarande grundskola eller tvåårig gymnasieutbildning.
En viktig del i att ge dem en plattform för
kunskapssamhällets krav om återkommande utbildning
måste vara att höja deras kompetens.

Det bör införas en utbildningsgaranti upp till 25 års ålder. Ett längre
avbrott från gymnasieskolan skall inte behöva innebära att man går miste om
möjligheten att fullfölja det nationella program som man påbörjat. Vid
gymnasiestudier påbörjade före 20 års ålder skulle en garanterad rättighet att
fullfölja utbildningen upp till 25 års ålder öka möjligheten för flera att få en
godkänd gymnasieutbildning. Utbildningen bör vara flexibel och kunna
varvas med arbete. Det bör vidare vara möjligt att låta dem som återvänder
läsa kärnämnen inom ramen för den kommunala vuxenutbildningen och delta
i utbildning i yrkesämnen tillsammans med elever från gymnasieskolan.
Detta bör ges regeringen till känna.

Cirka två miljoner saknar gymnasiekompetens motsvarande treårig
gymnasieutbildning i svenska, engelska och matematik. Därför behövs en
fortsättning på kunskapslyftet och studiefinansieringen för studerande i
vuxenutbildningen bör ses över. Det bör övervägas att ge arbetslösa
möjlighet att läsa in gymnasiekompetens som en första åtgärd innan andra
åtgärder sätts in. I detta sammanhang bör det även övervägas att införa en
generell utbildningsgaranti med möjlighet för fler att läsa in gymnasieskolans
kärnämnen genom att kunna studera och komplettera tidigare utbildning
med a-kassa. Detta bör ges regeringen till känna.

3.3.2 Kompetenskonto

En av de viktigaste reformerna är att öka möjligheterna till
återkommande utbildning. Mycket av det som idag är
företagsutbildning eller kompetensutveckling ges i hög grad
till dem som redan har en god utbildning. De med störst
behov av längre kompetenshöjande utbildningar kommer
ofta inte i åtnjutande av dessa. Möjligheten till
återkommande utbildning är fundamental för att klara en allt
snabbare kunskapstillväxt.

Behoven av att kunna studera under längre sammanhängande tid kommer
att öka. Finansiering av detta kan inte klaras varken av företaget eller den
enskilde. För att fler skall kunna ha möjlighet till livslångt lärande måste det
inrättas ett nytt finansieringssystem - ett kompetenskonto - som ger
möjligheter till rimlig ekonomisk försörjning under en utbildningstid mitt i
livet.

Kompetenskontot skall vara knutet till den enskilde, med möjlighet att
sätta av en del av sin lön eller avstå från en del av löneökningen, som den
enskilde själv förfogar över. Arbetsgivaren svarar för att tillskjuta en del.
Kompetenskontot får störst nytta om det används tillsammans med arbets-
givarens avsättning för kompetensutveckling. Statens insats blir att
skattemässigt gynna avsättningar till kompetenskontot. Då båda parter måste
komma överens om hur arbetsgivarens del skall användas stärks incita-
menten att kompetenskontot används i en långsiktig utbildnings- och
utvecklingsplan, till gagn för både den enskilde och för företaget. Regeringen
aviserar att återkomma med förslag. Det har dock dröjt alltför länge för
regeringen att hantera frågan om finansiering av det livslånga lärandet.
Centerpartiet vill inskärpa det nödvändiga i att regeringen snarast åter-
kommer med förslag till kompetenskonto. Detta bör ges regeringen till
känna.

För att snabbare kunna bygga upp kapital till ett utbildningsår mitt i livet
kan det behövas extra tillskott. Med det nya pensionssystemet finns
möjlighet att använda premiereservsystemet. Möjligheter att använda
premiereservsystemet på ett mer aktivt sätt är intressant. Även om den
enskilde i förtid tar ur sitt pensionssparande finns det mycket som talar för
att
det totalt är till gagn. Om pengarna investeras i en utbildning så ökar
sannolikt förutsättningarna för högre lön. Med högre lön torde detta "lån"
kunna betalas tillbaka och nettot även öka. Det bör utredas en modell med
möjligheter att koppla uttag ur premiereserven till användande av
kompetenskonto. Detta bör ges regeringen till känna.

Då den enskilde avstår från ett konsumtionsutrymme bör det finnas ett
försäkringsinslag kopplat till kompetenskontot och användandet av
premiereserven. Exempelvis i samband med långvarig sjukdom, skada eller
annat kan försäkringen återställa gjorda uppoffringar för familjen genom
förstärkt arbetsskadeförsäkring, sjuk- eller efterlevandepension. Detta bör
ges regeringen till känna.

Vid sidan om en skattemässig subvention behöver staten svara för en
utjämnande funktion. De som saknar arbete eller har låga löner har många
gånger inte råd att sätta av medel, oavsett skattestimulans. Detta kan lösas
med att staten garanterar någon form av grundplåt. Arbetslöshetsförsäkringen
kan berättiga till en viss personlig avsättning. Detta bör ges regeringen till
känna.

3.3.3 Utbildningens infrastruktur

Utbildningens infrastruktur är idag relativt skiktad och är
definitivt inte inriktad på att klara allt större behov av
återkommande utbildning. Som exempel kan nämnas att
högskolan har liten beredskap att klara allt tydligare krav på
att kunna uppgradera en tidigare utbildning. På flera håll
erbjuds förvisso sådana utbildningar, men då som
uppdragsutbildningar. Regelverk och re-
surstilldelningssystem är inte anpassade till denna delvis nya
situation.

Den enskildes behov och efterfrågan av utbildning och kompetensutveck-
ling kommer att bli alltmer styrande, inte minst när det egna finansierings-
ansvaret ökar. "Utbildningens infrastruktur" måste kunna svara upp mot
detta. Om fler skall kunna ta språnget in i kunskapssamhället måste
kunskapssamhället kunna möta de enskilda behoven och önskemålen.

Det måste bli möjligt att få tillgång till skräddarsydda utbildningspaket
som svarar mot komplexa behov och där utbildningsbehoven skär genom
utbildningsstrukturen på ett delvis nytt sätt. I takt med att
omvandlingstrycket ökar och fler behöver höja sin kompetens ökar kraven på
att tillgodose olika behov.

Inte minst för de mindre företagen finns behov av att skapa bättre tillgäng-
lighet för kompetensutveckling och kunskapsutbyte. Dessas kunskapsbehov
måste kunna tillgodoses utifrån regionala och lokala behov. Att skapa bättre
möjligheter till rätt slags kompetensutveckling genom nära och lokala
funktioner kommer att bli allt viktigare för mindre och medelstora företag.

Arbetsmarknads- och utbildningspolitiken överlappar varandra. Inte sällan
finns det även regelverk som både försvårar och direkt motverkar större
samarbete mellan olika aktörer. Gymnasieskolan, den eftergymnasiala utbild-
ningen och arbetsmarknadsutbildningen har olika regelverk som i sig
försvårar samverkan. Möjligheten att kunna plocka olika delar från dessa
utbildningar till individuella utbildningspaket torde vara svår. Regeringen
bör utreda hur samverkan mellan olika aktörer kan förbättras. Detta bör ges
regeringen till känna.

Behoven av ökad kompetens handlar inte endast om endera gymnasie-
kompetens, yrkesutbildning eller högskolekurser. Troligtvis är det en
kombination av olika utbildningar/kurser på olika utbildningsnivåer som
stärker den enskildes kompetens. En uppgift blir att finna former för bättre
samverkan mellan olika utbildningsnivåer.

3.3.4 "En dörr till utbildning"

För den enskilde kan det många gånger vara svårt att hitta de
utbildningar som bäst svarar mot individuella behov. Det
måste bli lättare att sätta ihop olika kurser eller utbildningar
till individuella utbildningspaket. För att kunna skräddarsy
längre utbildningar måste samverkan mellan olika anordnare
förbättras och det behövs även en funktion som ger mer
individuell vägledning och hjälp.

Inom grundskolan och gymnasieskolan finns studie- och yrkesvägledning.
I ett komplext utbildningssystem behövs sannolikt denna funktion även för
vuxna. Formerna för detta kan diskuteras. Det står dock klart att denna
funktion saknas när man idag måste vända sig till ett antal olika utbildnings-
anordnare.

I USA finns vid flera college "karriärcentra" dit man vänder sig för väg-
ledning och hjälp. Denna modell kan tjäna som förebild för att möjliggöra
"en dörr" in i utbildningssystemet. Genom denna funktion skall det vara
möjligt att få vägledning och hjälp med att länka ihop olika utbildningar till
ett individuellt anpassat utbildningspaket. Detta bör ges regeringen till känna.

3.3.5 Kompetenslyft inom skola, vård och
omsorg

Kommuner och landsting befinner sig i en situation med
stora rekryteringsproblem både till skola, vård och omsorg.
Problemen förstärks av stora pensionsavgångar de närmaste
åren. Samtidigt ökar kraven på en kompetenshöjning
generellt inom vården och omsorgen.

I skolan märks bristen på utbildade lärare, särskilt inom de naturveten-
skapliga områdena. Även inom andra ämnesområden kommer bristen på
utbildade lärare att vara ett hinder för att kunna erbjuda en hög kvalitet i
undervisningen.

Det behövs extra satsningar för att klara framtida kompetenskrav inom
offentlig vård, omsorg och utbildning. Det bör därför initieras ett kompetens-
lyft för personal inom vård och omsorg motsvarande det som AMS nu
medverkar till för att minska lärarbristen. Detta bör ges regeringen till känna.

Det behövs extra insatser för att klara personalförsörjningen och framtida
kompetenskrav i offentlig vård, omsorg och utbildning. Personalen måste ges
ökat inflytande över det egna arbetet och förändringar göras som höjer
arbetstillfredsställelsen. Det måste skapas utrymme för mångfald och före-
tagande i offentlig sektor och skapas ersättningssystem för olika kategorier
av vårdentreprenörer.

4 Arbetsmarknadens
funktionssätt

Centerpartiet vill sänka tröskeln in i arbetslivet så att fler får
jobb. Därför behövs förändringar i arbetsrätten som gör det
lättare att anställa. De nya mönster som växer fram på
arbetsmarknaden passar inte in i dagens lagstiftning och
långsiktigt behövs mer genomgripande förändringar.

4.1 En ny modern arbetsrätt

Trygghet i arbetslivet skapas bäst av konkurrenskraftiga
företag. Alltför stelbenta lagar kan vara hinder för företagens
utveckling och i sämsta fall hota anställningstryggheten i
hela företaget. Nuvarande arbetsrätt utformades i huvudsak i
början på 1970-talet och grundades på erfarenheter av
arbetslivet under 1950- och 60-talen. Arbetsrätten är också i
huvudsak anpassad till de stora företagens behov och
förutsättningar.

Ett stort antal människor står utanför arbetsmarknaden eller har svag
koppling till arbetsmarknaden, en fjärdedel av dem som arbetar saknar fast
anställning. En stor del av denna grupp utgörs av kvinnor och invandrare.
Dessa står idag vid sidan om arbetsrätten.

Det blir allt svårare att applicera dagens lagstiftning på de nya mönster
som växer fram på arbetsmarknaden. Nya former att organisera arbetet håller
på att sudda ut gränserna mellan olika anställningsformer och mellan
arbetstagare och arbetsgivare. Ökade inslag av projektarbete medför att
kontraktsformen blir en allt vanligare anställningsform och andelen tids-
begränsade anställningar ökar. Virtuella företag och distansarbete sätter
arbetstids- och arbetsmiljölagstiftningen ur spel. Förändringar måste
genomföras som ger långsiktigt klara spelregler som tillgodoser företagens
krav på flexibilitet och den enskildes rätt till trygghet.

Istället för att försöka pressa in det nya framväxande arbetslivet i ett
gammalt regelverk måste regelverken anpassas till det nya framväxande
arbetslivet. Det är nödvändigt för de anställdas trygghet. Regeringen bör
snarast tillsätta en utredning med uppdrag att se över hur hela dagens
regelverk bör förändras för att skapa bättre trygghet, flexibilitet och
tillväxt.
Detta bör ges regeringen till känna.

4.2 Decentraliserad arbetsrätt

Mer av arbetsrätten måste kunna hanteras lokalt på de
enskilda arbetsplatserna. Det finns anledning att ta ytterligare
steg för att decentralisera arbetsrätten. Dispositiviteten, dvs
möjligheten att lokalt förhandla och göra undantag från
centrala kollektivavtal, bör öka. Detta bör ges regeringen till
känna.

De anställdas kompetensutveckling kommer att spela en allt viktigare roll
för tryggheten och utvecklingen i arbetet, liksom för företagens produktivitet
och tillväxt. För särskilt de mindre företagen är investeringar i nyckel-
kompetens eller utbildning ofta en betydande investering. I detta samman-
hang är betydelsen av turordningsreglerna intressant. Undantag bör därför
ges från turordningsreglerna för två nyckelpersoner med hänsyn till
nyckelfunktioner. Riksdagen bör redan nu, utan vidare utredning, kunna fatta
beslut om förändringar i lagen (1982:80) om anställningsskydd (LAS) 22 §
om undantag från turordningsreglerna för två nyckelpersoner.

Det finns oklarheter avseende distansarbete och turordningsreglerna. Detta
har behandlats i utredningen om distansarbete, SOU 1998:115. Utredningen
förordar en ändring i bestämmelsen i 22 § med innebörden att enbart den
omständigheten att en arbetstagare har sin arbetsplats förlagd till bostaden
inte skall medföra att arbetsplatsen utgör en egen driftsenhet. Centerpartiet
anser att lagförslaget är rimligt samt att riksdagen redan nu bör kunna besluta
om sådan förändring av lagen.

4.3 Konfliktreglerna

Lönebildningen är central för hela samhällets ekonomi.
Löneökningar utöver vad produktiviteten tillåter försvagar
vår konkurrenskraft och därmed riskeras sysselsättningen.
Det behövs förändringar inom lönebildningen som bidrar till
en löneökningstakt som är förenlig med en god ekonomisk
utveckling. Bättre balans mellan parterna måste
åstadkommas. Det måste finnas tydligare
fördröjningsmekanismer när det föreligger risk för konflikt.
Det bör ske genom att medlingsinstitutet förstärks genom att
ha möjlighet att förbjuda varsel om stridsåtgärder under
medling.

Facken har rätt att vidta stridsåtgärder mot enmans- och familjeföretag
som vägrar teckna kollektivavtal. Eftersom det ter sig svårt att finna en
djupare legitimitet för detta bör ett förbud mot sympati- och stridsåtgärder
riktade mot enmans- och familjeföretag införas.

Det finns för närvarande inget krav om att åtgärdernas syfte skall stå i
proportion till den skada som uppstår för företag och samhälle. Företagen är
ofta känsliga för denna typ av "billiga åtgärder". Det bör därför införas en
proportionalitetsregel. Regeringen bör snarast återkomma med förslag till
förändringar av konfliktreglerna i enlighet med vad som här anförts.

4.4 Arbetslöshetsförsäkring

Arbete måste alltid löna sig. Ersättningar från olika källor
samverkar för den enskilde många gånger på ett ogynnsamt
sätt. Den som blir anvisad ett arbete eller en utbildning går
ofta miste om bidrag och får fördyringar i form av
exempelvis ökade resekostnader och barnomsorgskostnader.
Även skattesystemet har en inverkan. Den enskilde får inte
sällan mindre kvar efter det att han fått arbete vilket gör att
den faktiska reservationslönen ligger på en betydligt högre
nivå än ersättningen från arbetslöshetsförsäkringen.
Regeringen bör tillsätta en utredning med uppdrag att se över
hur olika bidrag samverkar. Incitamenten att ta arbete eller
att utbilda sig bort från arbetslöshet måste stärkas.
Regeringen bör snarast återkomma till riksdagen med
förslag.

Arbetslöshetsförsäkringen skall vara en omställningsförsäkring och inte en
permanent försörjning. En tidsbegränsad ersättningsrätt får dock inte leda till
att den enskilde står utan försörjning. Därför är det viktigt att utreda
tänkbara
alternativ och analysera för- och nackdelar med dessa.

Centerpartiet anser att de långtidsarbetslösas situation på arbetsmarknaden
måste stärkas bland annat genom individuella åtgärder som syftar till att öka
deras möjligheter att få sysselsättning. Regeringen bör således snarast utreda
och återkomma med förslag till åtgärder i enlighet med vad som här anförts.

4.5 Kvalitet istället för kvantitet

Vi befinner oss nu i ett läge med högkonjunktur. Det
paradoxala har inträffat att trots hög arbetslöshet ökar
antalet bristyrken. Dessa flaskhalsar på arbetsmarknaden
riskerar att driva upp lönerna och därmed inflationen.
Förutom risken för ökad inflation kan den uppåtgående
konjunkturen mattas då det samtidigt är brist på kompetent
arbetskraft. Arbetsmarknadspolitiken har inte klarat att
hantera detta.

Delar av detta hade kunnat undvikas om arbetsmarknadspolitiken
decentraliserats och varit mer flexibel. Centralt fastställda volymkrav inom
arbetsmarknadspolitiken har lett till att arbetsförmedlingarna tvingats
prioritera billigare arbetsmarknadspolitiska åtgärder istället för mer
kvalificerade, såsom arbetsmarknadsutbildning. Flaskhalsar måste motverkas
genom att mer resurser prioriteras på arbetsmarknadsutbildning. Center-
partiet anser att regeringen tar några betydelsefulla steg i årets budget-
proposition. Enligt vår mening är det dock inte tillräckligt. I Centerpartiets
budgetmotion återfinns våra konkreta yrkanden.

Arbetsmarknadspolitiken måste decentraliseras. Ett alltför stelbent
regelverk har minskat effektiviteten. Inrättandet av de lokala arbetsförmed-
lingsnämnderna har varit bra. Dessa måste nu ges större befogenheter. Mer
av de resurser som finns till förfogande måste kunna hanteras lokalt och
länkas ihop med andra åtgärder. De centrala regleringarna måste minska. Det
är inte ändamålsenligt att ha ett stort antal centralt fastställda åtgärder.
Istället bör antalet åtgärder minska och den lokala friheten öka. Detta bör ges
regeringen till känna.

Detta tyder på att arbetsmarknadsverkets organisation och funktion
behöver ses över. För att öka effektiviteten behöver de regionala länsarbets-
nämnderna större handlingsutrymme. Med möjlighet att regionalt överblicka
arbetsmarknadssituationen och med större samordning mellan olika sektorer
kan effektiviteten öka.

Ett centralt regelverk sätter emellertid hinder för denna flexibilitet. För att
få ut mer av de insatser som ställs till arbetsmarknadspolitikens förfogande
måste dessa kunna samverka med den regionala och lokala närings- och
utbildningspolitiken. Den utredning som regeringen aviserar i budgetpro-
positionen bör nogsamt analysera AMV:s ställning och funktion i enlighet
med vad som här anförts. Detta bör ges regeringen till känna.

5 Hemställan

5 Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utbildningsgaranti,1

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om generell utbildningsgaranti, 1

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om kompetenskonto

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om premiereserven,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om försäkringsinslag kopplat till kompetenskontot och användandet
av premiereserven,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om statens utjämnande funktion inom kompetenskontot,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utbildningens infrastruktur, 1

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en dörr till utbildning, 1

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om kompetenslyft inom skola, vård och omsorg, 1

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en ny modern arbetsrätt,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ökad dispositivitet,

12. att riksdagen beslutar om sådan ändring i 22 § lagen om
anställningsskydd att undantag från turordningsreglerna medges för två
nyckelpersoner,

13. att riksdagen beslutar om sådan ändring i 22 § lagen om
anställningsskydd att enbart den omständigheten att en arbetstagare har sin
arbetsplats förlagd till bostaden inte skall medföra att arbetsplatsen utgör en
egen driftsenhet,

14. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring av
konfliktreglerna i enlighet med vad som i motionen anförts,

15. att riksdagen hos regeringen begär förslag till åtgärder så att
incitamenten att ta arbete eller att utbilda sig bort från arbetslöshet stärks,

16. att riksdagen hos regeringen begär förslag till åtgärder avseende
arbetslöshetsförsäkringen som omställningsförsäkring i enlighet med vad
som i motionen anförts,

17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om decentralisering av arbetsmarknadspolitiken,

18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om AMV:s roll och funktion.

Stockholm den 20 oktober 1998

Lennart Daléus (c)

Agne Hansson (c)

Birgitta Carlsson (c)

Margareta Andersson (c)

1 Yrkandena 1, 2 och 7-9 hänvisade till UbU.